9 Andromedae

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
9 Andromedae
Andromeda IAU.svg
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildAndromeda
Rektascension23t 18m 23,32202s[1]
Deklination+41° 46′ 25,2031″[1]
Skenbar magnitud ()+5,98[2]
Stjärntyp
SpektraltypA7 V[3] eller A7m[2]
B–V+0,215 ± 0,002[2]
VariabeltypFörmörkelsevariabel av Beta Lyrae-typ (EB)[4]
Astrometri
Radialhastighet ()-3,8 ± 2,9[2] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -10,266[1] mas/år
Dek.: -9,791[1] mas/år
Parallax ()7,0976 ± 0,0544[1]
Avstånd460 ± 4  (141 ± 1 pc)
Absolut magnitud ()0,43[2]
Detaljer
Massa2,48[5] / 1,32± 0,1 M
Radie3,51[5] R
Luminositet49,2[5] / 17,5 L
Temperatur8 200[5] / 6 330 K
Vinkelhastighet81[6] km/s
Andra beteckningar
9 And, AN And, BD+40° 5043, HD 219815, HIP 115065, HR 8864, SAO 52881[7]

9 Andromedae (9 And), som är stjärnans Flamsteedbeteckning, är en variabel dubbelstjärnabelägen i den västra delen av stjärnbilden Andromeda. Den har en skenbar magnitud på ca 5,98[2] och är på gränsen till att vara synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 7,1[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 460 ljusår (ca 141 parsek) från solen. Stjärnan rör sig närmare solen med en heliocentrisk radiell hastighet av –3,8 km/s.[8]

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Primärstjärnan 9 Andromedae A är en blå till vit stjärna i huvudserien av spektralklass A7 V.[3] Den har en massa som är ca 2,5[5] gånger solens massa, en radie som är ca 3,5[5] gånger större än solens och utsänder ca 50[6] gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 8 200 K.[6]

9 Andromedae fastställdes 1916 av den amerikanske astronomen W. S. Adams till att vara en enkelsidig spektroskopisk dubbelstjärna och de ursprungliga omloppselementen beräknades av den kanadensiske astronomen R. K. Young 1920.[5] Paret kretsar kring varandra med en period av 3,2196 dygn med en excentricitet på 0,03.[8] Den är en förmörkelsevariabel, vilket innebär att banplanets lutning ligger nära siktlinjen från jorden så att stjärnorna passerar framför varandra och orsakar två partiella förmörkelser varje omlopp. Under passagen av följeslagaren framför primärstjärnan sjunker den visuella magnituden till 6,16, medan följeslagarens förmörkelse av primärstjärnan sänker nettomagnituden till 6,09.[9]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051.
  2. ^ [a b c d e f] Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971, Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
  3. ^ [a b] Hill, G.; et al. (1975), "MK Classifications of some Northern Hemisphere Binary Systems", Memoirs of the Royal Astronomical Society, 79: 131, Bibcode:1975MmRAS..79..131H.
  4. ^ Samus', N. N.; Kazarovets, E. V.; Durlevich, O. V.; Kireeva, N. N.; Pastukhova, E. N. (2017), "General catalogue of variable stars: Version GCVS 5.1", Astronomy Reports, 61 (1): 80, Bibcode:2017ARep...61...80S, doi:10.1134/S1063772917010085.
  5. ^ [a b c d e f g] Tremko, Jozef; Bakos, Gustav A. (October 1978), "A Photometric Study of the Am Binary System AN Andromedae", Journal of the Royal Astronomical Society of Canada, 72: 263, Bibcode:1978JRASC..72..263T.
  6. ^ [a b c] Royer, F.; et al. (October 2002), "Rotational velocities of A-type stars in the northern hemisphere. II. Measurement of v sin i", Astronomy and Astrophysics, 393: 897–911, arXiv:1201.2052, Bibcode:2002A&A...393..897R, doi:10.1051/0004-6361:20020943.
  7. ^ "9 And". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 14 september 14, 2018.
  8. ^ [a b] Pourbaix, D.; et al. (2004), "SB9: The Ninth Catalogue of Spectroscopic Binary Orbits", Astronomy & Astrophysics, 424: 727–732, arXiv:astro-ph/0406573, Bibcode:2009yCat....102020P, doi:10.1051/0004-6361:20041213.
  9. ^ Avvakumova, E. A.; et al. (October 2013), "Eclipsing variables: Catalogue and classification", Astronomische Nachrichten, 334 (8): 860, Bibcode:2013AN....334..860A, doi:10.1002/asna.201311942