60 Andromedae

Från Wikipedia
60 Andromedae
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildAndromeda
Rektascension02t 13m 13,32387s[1]
Deklination+44° 13′ 53,9546″[1]
Skenbar magnitud ()+4,82[2]
Stjärntyp
SpektraltypK3.5 III Ba0.4[3]
U–B+1,74[2]
B–V+1,48[2]
Astrometri
Radialhastighet ()-46,3[4] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -20,90[1] mas/år
Dek.: +14,46[1] mas/år
Parallax ()6,15 ± 0,63[1]
Avståndca 530  (ca 160 pc)
Absolut magnitud ()1,21[5]
Detaljer
Massa2,0+0,7-0,3[6] M
Radie33,24[5] R
Luminositet685,14[5] L
Temperatur4 054 ± 42[7] K
Metallicitet-0,13 ± 0,12[7] dex
Andra beteckningar
b Andromedae,[8] BD+43 447, HD 13520, HIP 10340, HR 643, IRAS 02100+4359, SAO 37867.

60 Andromedae (60 And), som är stjärnans Flamsteedbeteckning, är en trippelstjärna belägen i den nordvästra delen av stjärnbilden Andromeda. Stjärnan bär också Bayer-beteckningen b Andromedae. Den har en skenbar magnitud på ca 4,82[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 6,2[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 530 ljusår (ca 160 parsek) från solen.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Primärstjärnan 60 Andromedae A är en orange till röd jättestjärna av spektralklass K3.5 III Ba0.4,[3] vilket anger att ett överskott av joniserat barium observerats i spektrumet för stjärnan, vilket gör den till en bariumstjärna. Den har en massa som är ca 2,0[6] gånger solens massa, en radie som är ca 33[5] gånger större än solens och utsänder ca 685[5] gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 4 050 K.[7]

Följeslagare 60 Andromedae B är troligtvis en vit dvärg med en omloppsperiod på 748,2 dygn, en excentricitet på 0,34 och en massa som är ca 50 procent av solens. Det finns också en andra följeslagare med en vinkelseparation på 0,22 bågsekunder.[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 60 Andromedae, 8 september 2019.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. ^ [a b c d] Argue, A. N. (1966), "UBV photometry of 550 F, G and K type stars", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 133: 475–493, Bibcode:1966MNRAS.133..475A, doi:10.1093/mnras/133.4.475.
  3. ^ [a b c] Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008), "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 389 (2): 869–879, arXiv:0806.2878, Bibcode:2008MNRAS.389..869E, doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x.
  4. ^ Wilson, Ralph Elmer (1953), General Catalogue of Stellar Radial Velocities, Washington: Carnegie Institution of Washington, Bibcode:1953GCRV..C......0W.
  5. ^ [a b c d e] https://www.universeguide.com/star/60andromedae. Hämtad 2019-09-08.
  6. ^ [a b] Pourbaix, D.; Boffin, H. M. J. (February 2003), "Reprocessing the Hipparcos Intermediate Astrometric Data of spectroscopic binaries. II. Systems with a giant component", Astronomy and Astrophysics, 398: 1163–1177, arXiv:astro-ph/0211483, Bibcode:2003A&A...398.1163P, doi:10.1051/0004-6361:20021736.
  7. ^ [a b c] Koleva, M.; Vazdekis, A. (February 2012), "Stellar population models in the UV. I. Characterisation of the New Generation Stellar Library", Astronomy & Astrophysics, 538: A143, arXiv:1111.5449, Bibcode:2012A&A...538A.143K, doi:10.1051/0004-6361/201118065.
  8. ^ Tirion; Rappaport; Lovi (1987). Willmann-Bell, Inc. (ed.). Uranometria 2000.0 - Volume II - The Southern Hemisphere to +6°. Richmond, Virginia, USA. ISBN 0-943396-15-8.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]