Ann Heberlein

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ann Heberlein
Ann Heberlein på Akademibokhandeln/City i Stockholm 2016.
Född22 juni 1970 (51 år)
Kirsebergs församling i Malmö
NationalitetSvensk
UtbildningLunds universitet (teol.dr)
Yrke/uppdragFörfattare · filosof · debattör
Noterbara verkJag vill inte dö, jag vill bara inte leva (2009)
Den banala godheten : mångkultur, integration och svenska värderingar (2017)
Influerad avHannah Arendt
Politiskt partiModeraterna (2017–)
Feministiskt initiativ (2014)
ReligionKristendom

Ann Helen Van Der Heeg Heberlein,[1] ursprungligen Holmström, född 22 juni 1970 i Kirsebergs församling i Malmö,[2] är en svensk författare, filosof och teologie doktor. Hon har uppmärksammats för sina religionsfilosofiska verk om etik samt sin värdekonservativa kritik av mångkulturen. Hon har även författat självbiografiska och skönlitterära böcker. År 2011 utnämndes hon till ledamot av Vetenskapssocieteten i Lund.[3]

Utbildning och arbete[redigera | redigera wikitext]

Heberlein disputerade år 2005 vid centrum för teologi och religionsvetenskap vid Lunds universitet. Avhandlingen Kränkningar och förlåtelse behandlade begreppen skuld, skam, moraliskt ansvar, kränkningar och förlåtelse.

I januari 2007 tillträdde hon en postdoc-tjänst vid institutionen för praktisk filosofi vid Stockholms universitet, där hon arbetade på ett projekt om straffets betydelse. Mellan maj 2009 och oktober 2017 var Heberlein lektor i etik vid Lunds universitet.[4][5]

Medverkan i media[redigera | redigera wikitext]

Tidning och blogg[redigera | redigera wikitext]

Heberlein har skrivit för Sydsvenskan, Dagens Nyheter, Expressen och Axess. Under en period var hon kolumnist i Kyrkans tidning.[6] I maj 2016 slutade hon som frilansskribent för Sydsvenskan efter meningsskiljaktigheter med kulturredaktionens chef Rakel Chukri.[7] Heberlein medverkade mellan september 2016 och december 2018 som krönikör på Ledarsidorna.[8] Sedan december 2018 medverkar hon tillsammans med maken Erik van der HeegNyheter Idag.[9]

Radio och TV[redigera | redigera wikitext]

Hon har regelbundet medverkat i Sveriges Radio P1 med Tankar för dagen[10] och Filosofiska rummet.[11] Sommaren 2009 var hon en av sommarpratarna i P1.[12] Under 2015 ledde Heberlein miniserien Mina två liv om bipolaritet i Sveriges Television.[13]

Litterära verk[redigera | redigera wikitext]

Heberlein samtalar om ondska med Torgny Nordin under Vetenskapsfestivalen år 2011.

Religion och filosofi[redigera | redigera wikitext]

År 2004 utgav hon en lärobok i sexualetik, Den sexuella människan.[14]

År 2007 medverkade hon i Systematisk teologi (Martinsson, Sigurdson & Svenungsson) med ett kapitel om synd; därtill har hon bidragit till flera antologier.

År 2008 lät hon publicera det moralfilosofiska verket Det var inte mitt fel! : om konsten att ta ansvar.[15]

År 2020 utgav hon Arendt: om kärlek och ondska, som är en biografi över den tyska filosofen Hannah Arendt.[16]

Övriga böcker[redigera | redigera wikitext]

År 2008 utgav hon boken Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva,[17] en självbiografisk berättelse om att leva med självmordstankar och svår ångest till följd av bipolär sjukdom typ 2. År 2012 dramatiserades boken och sattes upp som teaterföreställning på Dramaten i Stockholm. Teaterföreställningen hade tidigare satts upp i både Uppsala och Göteborg.[18]

I maj 2018 debuterade Heberlein som skönlitterär författare med romanen Allt kommer nog att bli bra, utgiven på Mondial förlag.[19]

Samhällsdebatt[redigera | redigera wikitext]

Heberlein signerar böcker på Akademibokhandeln i Stockholm den 5 november 2011.

Heberlein har ofta engagerat sig i samhällsdebatten, till exempel kring det sexuella våldet mot kvinnor,[20] kring invandringspolitiken och kring Svenska kyrkan.[21] I januari 2017 meddelade Heberlein att hon lämnar Svenska kyrkan i protest mot ledningens samarbete med företrädare för islam, mot ett för svagt engagemang för förföljda kristna och mot kyrkans politisering.[22]

Den banala godheten[redigera | redigera wikitext]

År 2017 utgav Heberlein debattboken Den banala godheten, som bland annat handlar om Sveriges asylpolitik, integration, mångkulturalism och svenska värderingar. I boken hävdar hon ”att den svenska migrationspolitiken alltför länge styrts av en banal godhet, en naiv välvilja om man så vill – en önskan om att vara god och göra gott, där politikerna inte reflekterat över eller velat se konsekvenserna av sina handlingar och beslut.”[källa behövs]

Expressens kulturskribent Isabel Hadley-Kamptz anser att bokens titel anspelar på Hannah Arendts välkända verk Den banala ondskan,[23] i vilket Arendt hävdar att det inte alltid finns onda motiv bakom onda handlingar utan att drivkraften bakom onda handlingar påfallande ofta är ytterst banal. På samma sätt skulle det, menar Heberlein, vara ”banal godhet” att återgå till generösare asylpolitik med tanke på de ”i det närmaste oöverblickbara konsekvenser”, som den svenska migrationspolitiken har lett till.[24] Boken utmynnade i vad som kom att kallas "godhetsdebatten",[22] där Heberlein fick motta kritik i en debattartikel i Expressen av Lars Lindström samt i en annan i Dagens Nyheter av Amanda Björkman.[25][26]

Näthat och utfrysning[redigera | redigera wikitext]

I november 2020 intervjuades Heberlein för P1 av Katarina Hahr.[27] I intervjun berättade Heberlein hur hon hade utsatts för näthat för att ha skrivit en artikel år 2016 om massövergreppen i Köln nyårsafton 2015 samt hur hon hade blivit av med två tredjedelar av sin inkomst eftar att ha avbokats som föreläsare på kulturevenemang.[28] Heberlein reflekterade i intervjun över att hon inte skulle ha citerat BRÅ eller tyska polisrapporter och därefter försökt försvara artikeln med ännu mera fakta och statistik. Hon menade att debatten var annorlunda i dagsläget, två–tre år senare.

Ett exempel på det näthat Heberlein har upplevt visar den IVO-anmälan mot Vänsterpartiets gruppledare i Sörmlands landsting Lotta Back (också sjuksköterska inom psykiatrin) efter att hon kallat Heberlein "tilltagande sjuk" och "visar tecken på tilltagande sjukdom". Vänsterpartiets ordförande i Sörmland, Patrik Renfors, skrev att uttalandet om Ann Heberleins sjukdom var djupt olyckligt och Lotta Back bad om ursäkt.[29][30][31]

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

I juni 2017 meddelade Heberlein att hon ställer upp i riksdagsvalet 2018 för Moderaterna.[32] Inför valet framträdde hon på Sverigedemokraternas scen i Almedalen i samband med kritik av mångkultur.[33][34] Efter valet stod det dock klart att hon inte hade lyckats ta någon riksdagsplats.[35] Ann Heberlein fick dock flest personkryss i Lunds kommun och utmanade Fredrik Ljunghill om positionen som moderaternas förstanamn, men förlorade.[36] Som personvald blev hon invald i Lunds kommunfullmäktige för Moderaterna samt ledamot i kultur- och fritidsnämnden. [37]

Första halvåret 2019 arbetade hon som politisk sekreterare åt Christian Sonesson, moderat kommunalråd i grannkommunen Staffanstorp. Som skäl angav hon att hon gillar den moderata politiken i den kommunen och betonade två specifika saker: det kommunala samarbetet med Sverigedemokraterna samt Staffanstorps lösning att erbjuda husvagnar som tillfälligt boende för nyanlända.[37][38] I augusti 2019 stödde Heberlein, som enda ledamot från annat parti, Sverigedemokraternas motion om att införa tiggeriförbud i Lund.[39]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Etik och filosofi[redigera | redigera wikitext]

Kultur och samhälle[redigera | redigera wikitext]

  • Den banala godheten: mångkultur, integration och svenska värderingar (2017). Greycat Publishing: Furusund. ISBN 9789198403107
  • Våldtäkt och kultur: en undersökning av relationen mellan invandring och sexualbrott (2018). Greycat Publishing: Furusund. ISBN 9789198488807

Självbiografi[redigera | redigera wikitext]

Skönlitteratur[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Ann Heberlein i den yttersta tiden” (på engelska). ystad.lokaltidningen.se. http://ystad.lokaltidningen.se/2017-02-15/-Ann-Heberlein-i-den-yttersta-tiden-343759.html. Läst 26 januari 2018. 
  2. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).
  3. ^ ”Vetenskapssocieteten i Lund. Årsbok 2011”. Patrik Lundell. https://portal.research.lu.se/ws/files/4036991/4022478.pdf. Läst 1 maj 2021. 
  4. ^ ”Lunds Universitet”. Arkiverad från originalet den 29 januari 2012. https://web.archive.org/web/20120129051847/http://www.teol.lu.se/person/AnnHeberlein. Läst 10 februari 2012. 
  5. ^ Ann Heberlein lämnar Lunds universitet”. Lundagard.se. http://lundagard.se/2017/10/03/ann-heberlein-lamnar-lunds-universitet/. Läst 5 januari 2018. 
  6. ^ Kyrkans tidning
  7. ^ Lindberg, Louise. ”Ann Heberlein rasar mot Sydsvenskan – avslutar samarbetet”. Bonnier Business Media. https://www.resume.se/kommunikation/media/ann-heberlein-rasar-mot-sydsvenskan-avslutar-samarbetet/. Läst 3 juni 2016. 
  8. ^ ”Vi lämnar Ledarsidorna.se - om "Klubben", "Projekt Ekerö" och ett monumentalt dåligt omdöme”. Heberleins etik. 18 december 2018. https://annheberlein.com/2018/12/18/vi-lamnar-ledarsidorna-se-om-klubben-projekt-ekero-och-ett-monumentalt-daligt-omdome/. Läst 24 december 2018. 
  9. ^ ”Ann Heberlein och Erik van der Heeg börjar på Nyheter Idag”. Nyheter Idag. 19 december 2018. https://nyheteridag.se/ann-heberlein-och-erik-van-der-heeg-borjar-pa-nyheter-idag/. Läst 24 december 2018. 
  10. ^ Sveriges Radio Tankar för dagen
  11. ^ Sveriges Radio Filosofiska rummet
  12. ^ Sveriges Radio Sommarvärdar i P1
  13. ^ "Bipolära liv skildras inifrån", Svenska Dagbladet, läst 20 maj 2015
  14. ^ Libris
  15. ^ Förlagets presentation Arkiverad 22 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  16. ^ Heberlein, Ann (2020). Arendt: om kärlek och ondska: biografi. ISBN 978-91-89061-09-5. https://libris.kb.se/bib/kvcl1blmh0s1p4x4. Läst 2 maj 2021 
  17. ^ Förlagets presentation Arkiverad 19 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine.
  18. ^ Dramaten – Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva Arkiverad 13 augusti 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  19. ^ ”Allt kommer nog att bli bra – Mondial” (på engelska). Arkiverad från originalet den 19 april 2019. https://web.archive.org/web/20190419064328/http://mondial.se/utgivning/allt-kommer-nog-att-bli-bra/. Läst 3 september 2019. 
  20. ^ ”Ann Heberlein: I tystnaden växer misstron och hatet”. 2016-10-07. Ledarsidorna.se. http://ledarsidorna.se/2016/10/ann-heberlein-i-tystnaden-vaxer-misstron-och-hatet/. Läst 6 november 2016. 
  21. ^ Svenska kyrkan vill inte längre leda ett kristet samfund”. Expressen. http://www.expressen.se/debatt/kyrkan-vill-inte-leda-ett-kristet-samfund/. Läst 14 september 2017. 
  22. ^ [a b] ”Därför lämnar Ann Heberlein Svenska kyrkan”. www.dagen.se. http://www.dagen.se/darfor-lamnar-ann-heberlein-svenska-kyrkan-1.913875. Läst 14 september 2017. 
  23. ^ https://www.expressen.se/kultur/bocker/konspirationsteorier-och-siffertrix-i-heberleins-bok/
  24. ^ Heberlein, Ann: Den banala godheten. Mångkultur, integration och svenska värderingar (Greycat Publishing, Furusund 2017), s. 17–20.
  25. ^ ”Hoppas du inte har känt dig så god i helgen””. Omni. http://omni.se/hoppas-du-inte-har-kant-dig-sa-god-i-helgen/a/m2mqv. Läst 14 september 2017. 
  26. ^ ”Trendigt att förakta de som försöker göra gott””. Omni. http://omni.se/trendigt-att-forakta-de-som-forsoker-gora-gott/a/X12mm. Läst 14 september 2017. 
  27. ^ Radio, Sveriges. ”ANN HEBERLEIN: Hade inte kunnat föreställa mig att det gick så snabbt att rasera en karriär - Katarina Hahr möter”. sverigesradio.se. https://sverigesradio.se/avsnitt/1603516. Läst 14 november 2020. 
  28. ^ TT (13 mars 2019). ”Endast fåtal dömda efter sexövergrepp i Köln”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/endast-fatal-domda-efter-sexovergrepp-i-koln. Läst 14 november 2020. 
  29. ^ Ahlstrand, Love (2 januari 2018). ”V-toppen anmäld till IVO”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sormland/v-toppen-anmald-till-ivo. Läst 14 november 2020. 
  30. ^ Säll, Henrik (30 december 2017). ”V-topp kallade Ann Heberlein ”tilltagande sjuk””. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sormland/v-topp-kallade-kand-ledarskribent-tilltagande-sjuk. Läst 14 november 2020. 
  31. ^ Kinnander, Pontus (30 december 2017). ”Distriktsordföranden: ”Uttalandet är djupt olyckligt””. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sormland/distriktsordforanden-uttalande-ar-djupt-olyckligt. Läst 14 november 2020. 
  32. ^ ”Ann Heberlein kandiderar för M i riksdagsvalet”. Arkiverad från originalet den 16 juni 2017. https://web.archive.org/web/20170616091208/http://www.nsk.se/2017/06/16/ann-heberlin-kandiderar-for-m-i-riksdagsvalet/. Läst 16 juni 2017. 
  33. ^ https://www.sydsvenskan.se/2017-07-12/ann-heberlein-framtradde-pa-sverigedemokraternas-scen-i-almedalen
  34. ^ https://omni.se/moderaten-ann-heberlein-pa-sd-scen-i-almedalen/a/MVWnB
  35. ^ https://www.svd.se/bali-och-adakutsson-pa-vag-att-bli-inkryssade
  36. ^ https://www.svd.se/heberlein-gick-miste-om-rollen-som-m-topp-i-lund
  37. ^ [a b] https://www.sydsvenskan.se/2019-01-29/ann-heberlein-blir-christian-sonessons-politiska-sekreterare
  38. ^ https://www.expressen.se/kvallsposten/qs/m-klanen-som-oppnade-dorren-for-sd/
  39. ^ https://www.sydsvenskan.se/2019-08-29/moderaten-heberlein-stodde-sd-motion-om-tiggeriforbud-i-lund

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]