Mångkultur

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ej att förväxla med etnopluralism.
Skylt till Mångkulturellt centrum i Fittja, Botkyrka kommun.

Mångkultur, mångkulturalism eller multikulturalism är ett sociologiskt och kulturteoretiskt uttryck med flera betydelser. Som beskrivande begrepp syftar det på ett förhållande där flera etniska grupper med olika kulturer samlas inom samma politiska enhet. Mångkulturalism kan också syfta på ideologiska samhällsanalyser som i olika grad bejakar influenser av olika etniskt och kulturellt ursprung som något gott eller ofrånkomligt. Mångkulturalism behandlar bland annat det offentligas sätt att hantera ett samhälle med många etniska bakgrunder och tolerans inför kulturella skillnader inom samma stat. Som synonymer och närliggande begrepp förekommer "etnisk mångfald" och "kulturell pluralism".

Termen användes först 1957 för att beskriva Schweiz, men spreds under 1960-talet, framför allt i Västeuropa och USA. I Sverige användes begreppet för första gången i en artikel av Osmo Vantanen i Dagens nyheter 1974.

Olika betydelser[redigera | redigera wikitext]

Termen mångkultur används ofta för att beskriva samhällen som bär inslag av eller innefattar många olika kulturer, exempelvis på grund av immigration. Skillnaderna kan orsaka oro för att nationen ska förlora sin identitet, men också kulturella utbyten som ger fördelar till de olika grupperingarna. Det kan till exempel handla om nya influenser i konst, litteratur och filosofi, samt sammansmältningar av musikstilar, klädstilar och maträtter.

Mångkultur är också en term som används för att beskriva hur en stat bör agera gentemot olika kulturer inom samma nation. Det finns grovt sett tre olika sätt för en stat att närma sig invandrare och deras kulturer:

  • monokultur - där den policyn är att assimilera invandrarna i det existerande samhällets kultur. Den metoden är vanligast i enhetsstater, och är nära knuten till nationalism.
  • smältdegeln - en variant av mångkultur där alla invandrarkulturerna blandas utan större statlig eller offentlig inblandning. Den här metoden associeras främst med USA, där dock olika delstater inom federationen har olika språkpolicyer.[källa behövs]
  • mångkultur - i jämförelse med de två metoderna ovan bygger mångkultur på att invandrare och andra ska behålla sina kulturella identiteter och att de olika kulturerna ska existera sida vid sida. Den här metoden används bl.a. i Kanada och Australien.[källa behövs]

Mångkultur används ofta med betydelsen interkulturalitet.

Majoriteter och minoriteter[redigera | redigera wikitext]

I de flesta mångkulturella samhällen är en kultur i majoritet; människor som tillhör den kulturen kallas majoritetsbefolkning. Om en etnisk grupp funnits i området först, är en minoritet och bevarat sin kulturella särart kallas de ursprungsfolk (fullständig definition finns i ILO-konvention nr 169).

Debatt[redigera | redigera wikitext]

Enligt en av flera mångkulturkritiska definitioner är mångkulturen ett politiskt begrepp, där mångkulturen utgör kultursynkretismens (kulturblandningens) första stadium, där medvetenheten om kulturens innehåll och betydelse minskas och gränserna mellan olika kulturer suddas ut, vilket resulterar i ett kulturellt tillstånd utan självklarheter och kollektiva föreställningar. Slutresultatet blir, enligt detta tänkesätt, fullständig alienation. Enligt kritikerna innebär också ofta mångkulturell politik att inhemsk kultur skjuts tillbaka och förnekas till uthemsk kulturs fördel.

Mångkulturalism har även kritiserats för att förstärka gränser och splittra samhället genom att understryka skillnader mellan "vi och dom". Mindre än var fjärde svensk, 23 procent, vill bo i områden som präglas av kulturell, etnisk och social mångfald.[1] År 2007 var en majoritet (55%) motvilliga till att flytta till ett område med många muslimer.[2]

Enligt förespråkarna av mångkulturell politik är dock bevarandet av kulturer, såväl minoriteters som majoritetsbefolkningens, en av de högst prioriterade frågorna i denna så länge som kulturen inte skapar negativa värderingar och handlingar, som till exempel förtryck och andra brott mot de mänskliga rättigheterna. En huvudtes är samtidigt att kulturer är dynamiska samt att kulturmöten är gynnsamma för utveckling och stärker den egna kulturen bl.a. genom ökad medvetenhet och självkännedom. Pluralismen motsätter sig med andra ord en fullständig kulturell assimileringsspolitik, om med "assimilering" avses att de kulturella olikheterna generellt ska motarbetas.

Kända högerinriktade eller konservativa kritiker av mångkulturalism inkluderar Mark Steyn, Lawrence Auster och Roger Scruton. Ett sociologiskt begrepp för att förklara transkulturell blandning utan mångkulturalism, kreolisering, introducerades 1987 av Ulf Hannerz, och står i motsats till mångkulturalismens betoning av många gruppidentiteter.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1928765.svd
  2. ^ Integrationsverket: Integrationsbarometer 2007

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Gerle, Elisabeth (1999) Mångkulturalism – etniska grupper i skilda skolor eller överlappade identiteter inom den allmänna skolan? Utbildning & Demokrati. Tidskrift för didaktik och utbildningspolitik,8(2) 20 s (s 23-42)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]