Barbro Hiort af Ornäs

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Barbro Hiort af Ornäs
Barbro Hiort af Ornäs vid inspelningen av För att inte tala om alla dessa kvinnor från 1964.
Barbro Hiort af Ornäs vid inspelningen av För att inte tala om alla dessa kvinnor från 1964.
Född Barbro Margareta Eriksdotter Hiort af Ornäs
28 augusti 1921
Göteborg
Död 27 november 2015 (94 år)
Västerleds församling, Stockholm
Aktiva år 1939–2006
Make Ernst Nathorst-Böös
(g. 1945–1972)
Fritz Belfrage
(g. 1976–1983)
Partner Hans Ullberg (sambo)
IMDb SFDb
Hela truppen från filmen För att inte tala om alla dessa kvinnor 1964. Stående fr.v.: Allan Edwall, Georg Funkquist, Ingmar Bergman och Jarl Kulle.
Sittande fr.v.: Karin Kavli, Bibi Andersson, Harriet Andersson, Gertrud Fridh, Barbro Hiort af Ornäs, Eva Dahlbeck och Mona Malm.

Barbro Margareta Eriksdotter Hiort af Ornäs, under en tid Nathorst-Böös,[1] född 28 augusti 1921 i Göteborgs domkyrkoförsamling,[2] död 27 november 2015[3] i Västerleds församling i Stockholm, var en svensk skådespelare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Barbro Hiort af Ornäs var dotter till civilingenjör Erik Hiort af Ornäs och hans hustru Alma Ärnström i hennes andra gifte. Brodern Torbjörn Hiort af Ornäs är i äktenskap med Ingrid Hiort af Ornäs farfar till skådespelaren Sebastian Hiort af Ornäs. Hiort af Ornäs var engagerad vid Dramaten 19451947. Därefter arbetade hon vid olika teatrar fram till 1970 då hon åter knöts till Dramaten. Hon filmdebuterade 1943 i Olof Molanders Kvinnor i fångenskap och kom att medverka i ett 60-tal TV- och filmroller.

För den bredare allmänheten känns Hiort af Ornäs igen från Sällskapsresanfilmerna som Stig-Helmer Olssons mamma.

1958 vann Hiort af Ornäs priset för Bästa kvinnliga skådespelare vid filmfestivalen i Cannes för insatsen i Ingmar Bergmans Nära livet (priset delades med Bibi Andersson, Eva Dahlbeck och Ingrid Thulin) och 1989 tilldelades hon utmärkelsen Litteris et Artibus.

Barbro Hiort af Ornäs var 1945–1972 gift med advokaten Ernst Nathorst-Böös (1918–1988) och fick barnen Jörgen (född 1947), Thomas (född 1951) och Ernst (född 1960).[4] 1976 gifte hon sig med advokaten Fritz Belfrage (1917–1983). Sedan var hon sambo med teatermannen Hans Ullberg (1920–1996).[5]

Film (urval)[redigera | redigera wikitext]

TV[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1939 Maria Galgmannen
Axel E. Bentzonich
Ingmar Bergman Mäster Olofsgårdens teater[6]
Feen Lycko-Pers resa
August Strindberg
Ingmar Bergman Mäster Olofsgårdens teater[7]
Regn Höstrapsodi
Doris Rönnqvist
Ingmar Bergman Mäster Olofsgårdens teater[8]
Anna Han som fick leva om sitt liv
Pär Lagerkvist
Ingmar Bergman Mäster Olofsgårdens teater[9]
1940 Frun Svarta handsken
August Strindberg
Ingmar Bergman Mäster Olofsgårdens teater[10]
Dottern Pelikanen
August Strindberg
Ingmar Bergman Stockholms studentteater[11]
Styvmodren Svanevit
August Strindberg
Ingmar Bergman Mäster Olofsgårdens teater[12]
1943 Maria Strax innan man vaknar
Bengt Olof Vos
Ingmar Bergman Stockholms studentteater,
17 maj 1943[13]
1946 Varja, Ljubovs fosterdotter Körsbärsträdgården
Anton Tjechov
Dramaten,
23 maj 1946
1948 Husan En vildfågel
Jean Anouilh
Rune Carlsten Dramaten
1950 Denise Darvet-Stuart Ungkarlsmamman
Marc-Gilbert Sauvajan och Fred Jackson
Martha Lundholm Vasateatern[14]
1951 Ethel Vem är Sylvia?
Terence Rattigan
Martha Lundholm Vasateatern[15]
1952 Ett huvud kortare
Marcel Aymé
Helge Wahlgren Göteborgs stadsteater,
augusti 1952
Dans under stjärnorna
Jean Anouilh
Helge Wahlgren Göteborgs stadsteater,
hösten 1952
1953 Blodsbröllop
Federico Garcia Lorca
Bengt Ekerot Göteborgs stadsteater,
27 mars 1953
Änglavakt
Albert Husson
Helge Wahlgren Göteborgs stadsteater
1954 Constance Russell Hustruleken
Louis Verneuil
Gösta Cederlund Vasateatern[16]
1956 Mae Katt på hett plåttak
Tennessee Williams
Per Gerhard Vasateatern[17]
1958 Stella Manners Silverbröllop
Michael Clayton Hutton
Per Gerhard Vasateatern[18]
1959 Miss Cooper Vid skilda bord
Terence Rattigan
Per Gerhard Vasateatern[19]
1962 Judith Fellowes Iguanans natt
Tennessee Williams
Per Gerhard Vasateatern[20]
1964 Titti, gammal dam Fru Blubes hus
V. V. Järner
Lars-Levi Laestadius Stockholms stadsteater
Mme de Suff Sällsamt ögonblick
René de Obaldia
Yngve Nordwall Stockholms stadsteater
1965 Abbedissan Till Damaskus
August Strindberg
Olof Molander Stockholms stadsteater
Gabrielle Tokiga grevinnan
Jean Giraudoux
Frank Sundström Stockholms stadsteater
1966 Domaren
Cicerobo
Arturo Ui
Bertolt Brecht
Peter Palitzsch Stockholms stadsteater
1971 Bondflickan Sol, vad vill du mig?
Birger Norman
Ingvar Kjellson Dramaten
1977 Fru Higgins My Fair Lady
Frederick Loewe och Alan Jay Lerner
Henny Mürer Oscarsteatern[21]
2006 Sigrid Jösses flickor – Återkomsten
Malin Axelsson
Maria Löfgren Stockholms stadsteater

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1970 (Version 1.00). Stockholm: Sveriges släktforskarförb. 2002. Libris 8861349. ISBN 91-87676-31-1 
  2. ^ "Grundfakta/Beskrivning". Svensk Filmdatabas. Läst 19 augusti 2015.
  3. ^ Barbro Hiort af Ornäs har avlidit
  4. ^ NATHORST-BÖÖS, ERNST C, advokat, Sthlm i Vem är Vem? / Stor-Stockholm 1962 / s 944.
  5. ^ Sveriges befolkning 1990. Ramsele: Svensk arkivinformation (SVAR), Riksarkivet. 2011. Libris 12076919. ISBN 9789188366917 
  6. ^ ”Galgmannen/Guldkarossen”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/galgmannenguldkarossen. Läst 16 oktober 2015. 
  7. ^ ”Lycko-Pers resa”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/lycko-pers-resa. Läst 16 oktober 2015. 
  8. ^ ”Höstrapsodi/Romantik”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/höstrapsodiromantik. Läst 16 oktober 2015. 
  9. ^ ”Han som fick leva om sitt liv”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/han-som-fick-leva-om-sitt-liv. Läst 16 oktober 2015. 
  10. ^ ”Svarta handsken”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/svarta-handsken. Läst 16 oktober 2015. 
  11. ^ ”Pelikanen”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/pelikanen. Läst 16 oktober 2015. 
  12. ^ ”Svanevit”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/svanevit. Läst 16 oktober 2015. 
  13. ^ ”Strax innan man vaknar”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/strax-innan-man-vaknar. Läst 16 oktober 2015. 
  14. ^ ”Ungkarlsmamman”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14166&pos=456. Läst 4 maj 2016. 
  15. ^ ”Vem är Sylvia?”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14167&pos=458. Läst 4 maj 2016. 
  16. ^ Tidningsnotis”. Dagens Nyheter: s. 12. 13 november 1954. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1954-11-13/308/12. Läst 6 maj 2016. 
  17. ^ ”Katt på hett plåttak”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14076&pos=472. Läst 6 maj 2016. 
  18. ^ ”Silverbröllop”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14088&pos=463. Läst 3 juni 2015. 
  19. ^ Ebbe Linde (19 februari 1959). ”'Vid skilda bord' på Vasan”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1959-02-19/48/14. Läst 23 augusti 2015. 
  20. ^ ”Iguanans natt”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14075&pos=483. Läst 6 maj 2016. 
  21. ^ Marcus Boldemann (24 september 1977). ”'My Fair Lady' på Oscars: Ladyn lever än”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1977-09-24/260/20. Läst 22 augusti 2015. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Dödsannons - Svenska Dagbladet den 6 december 2015, s. 31

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]