Ingvar Kjellson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ingvar Kjellson
Ingvar Kjellson vid Sommar i P1 2013:s presentationen av sommarvärdar.
Född Anders Ingvar Kjell Kjellson
20 maj 1923
Kärna socken, Östergötlands län
Död 18 december 2014 (91 år)
Djursholm, Danderyds församling
Nationalitet Svensk
Yrke/uppdrag Skådespelare, regissör, teaterchef
Maka Meta Velander
(g. 1949–2014)

Anders Ingvar Kjell Kjellson, född 20 maj 1923 i Kärna församling, Östergötlands län,[1] död 18 december 2014[2] i Djursholm, var en svensk skådespelare, regissör och teaterchef.

Han var en mångsidig aktör som bland annat medverkade i TV-serien Hedebyborna och pjäsen Rut och RagnarStockholms stadsteater 2010 med hustrun som motspelerska. Han var verksam till 90 års ålder.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Ingvar Kjellson tillhörde släkten Kjellson från Östergötland. Fadern Henry Kjellson var Sveriges förste flygingenjör och världsmästare i bågskytte. Modern Tina Kjellson, ogift Svensson, var svensk mästare i bågskytte. En faster var gift med bergsingenjören Halvar Löwenhielm.[3]

Skådespeleri[redigera | redigera wikitext]

Efter studier vid Östra Real och verksamhet vid gymnasieteaterföreningen Edda studerade Kjellson vid Gösta Terserus teaterskola och från 1946 vid Dramatens elevskola.[4] Mellan 1946 och 2012 gjorde han 148 roller på Dramaten, bland andra Peachum i Tolvskillingsoperan (1969), Martin i Lars Noréns Natten är dagens mor (1983), Orgon i Tartuffe (1991) och perukmakare Ström i Markurells i Wadköping (1999).[5] År 1985 var han tillförordnad chef för Dramaten. Han var även engagerad vid Uppsala Stadsteater 1951–57[4] och Stockholms stadsteater 1960–64.[6]

Han tillhörde den första generationen skådespelare som ingick i TV-teaterns fasta ensemble.[4] Där framträdde han så flitigt att frasen "I kväll är det Kjellson igen" blev ett stående uttryck bland folk. Mellan 1958 och 1962 gjorde han drygt 30 roller för TV-teatern. Han spelade ofta komiska roller; en av de mest uppskattade var som den excentriske Mon Cousin i TV-serien Hedebyborna 1978. Han lånade även ut sin röst till tecknade filmer som till exempel Robin Hood, Aristocats och Resan till Melonia.

I december 2009 uruppförde han Samuel Becketts timslånga monologtext Ur ett övergivet arbete i regi av Karl DunérHelsingborgs stadsteater och Dramaten.[7] Med Karl Dunér arbetade han i flera produktioner, såsom i Kung Ubu (2008) och Till Damaskus (2012) på Dramaten och därpå som Nagg i Becketts Slutspel, då Kjellson de sista åren även återvände till Stockholms stadsteater. År 2010 spelade han mot hustrun Meta Velander i Kristina Lugns Rut och Ragnar.[8] Sista rollen blev som betjänten Firs i Anton Tjechovs Körsbärsträdgården 2013,[9] en roll som han även 1961 gjorde på samma Stockholms stadsteater.

Regi[redigera | redigera wikitext]

Åren 1971–93 regisserade Kjellson 14 scenuppsättningar på Dramaten, inlett med Birger Normans Sol, vad vill du mig? (1971).

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Ingvar Kjellson gifte sig 22 juni 1949[1] med skådespelerskan Meta Velander (född 1924), som han hade känt sedan gymnasietiden. De fick dottern Annika 1953 och sonen Jan 1956.[3] Sommaren 2014 firade de 65-årig bröllopsdag.

Filmer (urval)[redigera | redigera wikitext]

TV (urval)[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (urval)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1948 Hovman 1 De vises sten
Pär Lagerkvist
Alf Sjöberg Dramaten
1949 Vagnmakaren
Döden
En röst
Lycko-Pers resa
August Strindberg
Göran Gentele Dramaten
Tulpan Sanningens pärla
Zacharias Topelius
Keve Hjelm Dramaten
Mark Smeaton En dag av tusen
Maxwell Anderson
Olof Molander Dramaten
1950 Bonden Brand
Henrik Ibsen
Alf Sjöberg Dramaten
Den lille gubben Tokiga grevinnan
Jean Giraudoux
Olof Molander Dramaten
Hertig Carl Erik XIV
August Strindberg
Alf Sjöberg Dramaten
1951 Pirkko Det lyser i kåken
Björn-Erik Höijer
Ingmar Bergman Dramaten[10]
Matthew Skipps Kvinnan bör inte brännas
Christopher Fry
Alf Sjöberg Dramaten
Presidenten
Wilhelm Fyring, arrendator på prästgården
Assessorn
Amorina
Carl Jonas Love Almqvist
Alf Sjöberg Dramaten
1953 Moonface Martin Saken är Oscar
P.G. Wodehouse, Guy Bolton och Cole Porter
Georg Funkquist Oscarsteatern[11]
1955 Sakini Thehuset Augustimånen
John Patrick
Palle Granditsky Uppsala stadsteater[12]
1961 Firs, en gammal betjänt Körsbärsträdgården
Anton Tjechov
Bengt Ekerot Stockholms stadsteater
Gotthardt Paulsson Tuppfäktning
Erik Müller
Per Verner-Carlsson Stockholms stadsteater
Dirigenten för manskören Lysistrate
Aristofanes
Hans Dahlin Stockholms stadsteater
1962 Kapten Bernhard Sagoprinsen
Vilhelm Moberg
Carl Johan Ström Stockholms stadsteater
1963 Vasco Bara en barberare
Georges Schehadé
Lars-Levi Laestadius Stockholms stadsteater
Holm Lax, lax, lerbak
Alf Henrikson
Carl Johan Ström Stockholms stadsteater
1964 Giovanni Han hade två pistoler med svarta och vita ögon
Dario Fo
Hans Dahlin Stockholms stadsteater
Medverkande Å vilket härligt krig
Charles Chilton
Jackie Söderman Dramaten
Jörgen Tesman Hedda Gabler
Henrik Ibsen
Ingmar Bergman Dramaten[13]
1965 Kammarherren Yvonne, prinsessa av Bourgogne
Witold Gombrowicz
Alf Sjöberg Dramaten
1967 Den gamle
Harlekinen
Andre spelaren
Om fem år
Federico Garcia Lorca
Donya Feuer Dramaten
1969 Herr Schultz Cabaret
John Kander, Fred Ebb och Joe Masteroff
Lars Amble Maximteatern[14]
1970 Trädgårdsmästaren Brända tomten
August Strindberg
Alf Sjöberg Dramaten
1971 Åsbrant Sol, vad vill du mig?
Birger Norman
Ingvar Kjellson Dramaten
1972 Relling
Vaktmästare Jensen
Vildanden
Henrik Ibsen
Ingmar Bergman Dramaten[15]
1974 Erik Madsen Den jäktade
Ludvig Holberg
Henning Moritzen Dramaten
1977 Aleksej Kirillov Onda andar
Fjodor Dostojevskij
Ernst Günther Dramaten
1979 Lenin Kollontaj
Agneta Pleijel
Alf Sjöberg Dramaten
1980 Ernst Heinrich Ernersti, "Einstein" Fysikerna
Friedrich Dürrenmatt
Per Sjöstrand Dramaten
1987 Aktör Drottningens juvelsmycke
Carl Jonas Love Almqvist
Peter Oskarson Dramaten
1988 Lars Siggesson, riksmarsk
Värdshusvärden
Mäster Olof
August Strindberg
Lennart Hjulström Dramaten
1990 Anfelt Amorina
Carl Jonas Love Almqvist
Peter Stormare Dramaten
1993 Medverkande Sista skriket
Ingmar Bergman
Ingmar Bergman Dramaten
1997 En man Körsbärsträdgården
Anton Tjechov
Peter Langdal Dramaten
2003 Den vita drottningen Alice i Underlandet
Lewis Carroll, Lucas Svensson och Ole Anders Tandberg
Ole Anders Tandberg Dramaten
2005 Den dödsdömde Sultanens hemlighet
Tawfiq al-Hakim
Eva Bergman Dramaten
2009 Shallow Muntra fruarna i Windsor
William Shakespeare
John Caird Dramaten

Regi (urval)[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsmän Teater
1971 Sol, vad vill du mig?
Birger Norman Dramaten
1972 Dr Burkes egendomliga eftermiddag
Ladislav Smocek Dramaten
1986 Tilltal
Jane Martin Dramaten
Damorkestern
Jean Anouilh Dramaten
1989 En kväll i det nya Stockholm
Caj Lundgren Dramaten

Radioteater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi
1963 Nisse Anderfors, direktör i bilbranschen Trivselmyra story
Lars Björkman
Hans Lagerkvist[16]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Sveriges befolkning 1990: Kjellson, Anders Ingvar Kjell
  2. ^ Skådespelaren Ingvar Kjellson död”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article20054687.ab. Läst 20 december 2014. 
  3. ^ [a b] Svenska släktkalendern. Årg. 24 (1984). Stockholm: Almqvist & Wiksell International. 1984. Sid. 227–229. Libris 3684386. ISBN 91-34-50485-0 
  4. ^ [a b c d] ”Ingvar Kjellson”. Svensk filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=62109&iv=BIOGRAPHY. Läst 21 juli 2013. 
  5. ^ ”Arkivet Rollboken – Dramaten”. Dramatens rollbok. http://www.dramaten.se/Medverkande/Rollboken/Person/151/. Läst 20 december 2014. 
  6. ^ ”Ingvar Kjellson”. Stockholms stadsteater. http://www.stadsteatern.stockholm.se/medverkande/medverkande.asp?id=00003333. Läst 21 juli 2013. 
  7. ^ Helsingborgs Dagblad 9 november 2009, "Ingvar Kjellson uruppför Beckett"
  8. ^ Tro, hopp och livslång teater”. Helsingborgs Dagblad. http://hd.se/mer/2012/09/29/tro-hopp-och-livslang-teater. Läst 20 december 2014. 
  9. ^ ”Firar 90 år – med en ny roll”. Mitt i. http://mitti.se/firar-90-ar-med-en-ny-roll. Läst 20 december 2014. 
  10. ^ ”Det lyser i kåken”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/det-lyser-i-k%C3%A5ken. Läst 17 oktober 2015. 
  11. ^ Hl (22 maj 1953). ”Crazy på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1953-05-22/136/15. Läst 11 juli 2015. 
  12. ^ Barbro Hähnel (9 oktober 1955). ”Tehuset i Uppsala”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1955-09-10/245/11. Läst 22 augusti 2015. 
  13. ^ ”Hedda Gabler”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/hedda-gabler. Läst 20 oktober 2015. 
  14. ^ Barbro Hähnel (27 september 1969). ”'Cabaret' på Maxim: Personlig och slagkraftig”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-09-27/262/15. Läst 22 augusti 2015. 
  15. ^ ”Vildanden”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/vildanden. Läst 14 oktober 2015. 
  16. ^ TV och radio”. Dagens Nyheter: s. 37. 18 maj 1963. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1963-05-18/134/37. Läst 20 mars 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]