Cognac (dryck)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Karta över regionen Cognac och dess olika zoner.

Cognac, även konjak, är en typ av brandy som tillverkas i ett begränsat område i sydvästra Frankrike, kring staden Cognac som givit drycken dess namn. Namnet Cognac skyddas av ursprungsmärkningen AOC och endast sprit framställd i ett särskilt område inom departementet Charente-Maritime, en stor del av departementet Charente, samt i vissa delar av departementen Deux-Sèvres och Dordogne får marknadsföras under detta namn.[1] På svenska används "konjak" ibland även om annan typ av brandy eller eau-de-vie.

Cognacområdet indelas i sex mindre distrikt (cru), där de tre första är belägna närmast staden Cognac i Charente (och inte skall förväxlas med distriktet Champagne i östra Frankrike):[2]

  • Grande Champagne
  • Petite Champagne
  • Borderies
  • Fins Bois
  • Bons Bois
  • Bois Ordinaires & Bois Communs

En blandning som innehåller minst 50 % Grand Champagne och i övrigt bara Petite Champagne kan kallas Fine Champagne.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Framställning av vindestillat som lagrats på ekfat kan ha pågått sedan destillationstekniken uppfanns. Fram till slutet av 1400-talet användes destillerat vin mest som medicin, men när makthavarna märkte att folket hade skapat ett beroende av det förbjöd de försäljning av vindestillat under högtidsfester.

Efterfrågan för vindestillat var störst i de nordliga delarna av Europa. Detta kan ha berott på att destillerat vin klarade av de långa transporterna från södra Europa bättre än det traditionella vinet, men också för att drycken gav en känsla av värme.

Det var nederländarna som handlade mest med vindestillat, framför allt på grund av fyra förutsättningar:

  • Efterfrågan för billiga alkoholdrycker i de blomstrande städerna i Nederländerna.
  • Nederländerna minskade sin import av vin från Spanien under och efter Nederländernas självständighetskrig mot Spanien.
  • Nederländerna hade tillräckligt med pengar för att investera i nya produktionsmetoder.
  • Nederländerna hade skapat bra handelskontakter, för att till exempel bedriva handel av metallen koppar från Sverige, som behövdes för att skapa destillationsapparaterna.

I början transporterade nederländarna billigt vin från Frankrike till Nederländerna för att tillverka vindestillat i Nederländerna. Men för att tillfredsställa efterfrågan på billig alkohol och spara på transportkostnader så började holländarna att flytta ner sina destillationsapparater till Frankrike. Så småningom kom området Charente att dominera produktionen av destillerat vin. Man tror att detta berodde på att till exempel viner från Loire, Frankrike var belagda med höga skatter, vilket inte passade när man försökte göra handeln med destillerat vin så billig som möjligt. Dessutom så hade Charente mycket skogsområden där man kunde hämta bränsle till destillationsapparaterna. Vidare hade Charente genomgått en större industriell förändring än andra områden mellan 1500- och 1600-talen vilket skapade ett investeringsklimat, och tillsammans med det nya arbetssättet som blandkapitalismens intåg innebar (med fria bönder) så passade området bättre för destillationsindustrin än andra områden.

Framställningsprocess[redigera | redigera wikitext]

Idag är nästan all cognac gjord på druvan Ugni Blanc, som är dominerande art bland vingårdarna i Cognac. I mindre utsträckning används Folle Blanc (ibland stavat Folle blanche), Colombard och Folignan.

Folle Blanc var den ursprungliga cognacsdruvan, men den blev nästan utrotad av vinlusen Daktulosphaira vitifoliae under slutet av 1800-talet. Efter andra världskriget har emellertid Folle Blanc efter vårdande insatser återhämtat sig väl.

Efter att druvorna skördats tas de till en horisontell cylindrisk vinpress där ändarna pressas mot varandra under rotation av cylindern. Anledningen till att man valt just denna typ av press är att den inte pressar för hårt så att man krossar druvkärnorna eller pressar skalen för hårt. Därefter jäser man druvmusten till ett svagt lankigt vin som sedan destilleras två gånger i en så kallad alambic à repasse som härstammar från 1800-talet. Destillatet från första destillationen kallas broullis och har en alkoholhalt på knappt 30 %. Den andra omgångens destillat kallas eau-de-vie och består som mest av 72 % alkohol. Detta är den eau de vie som sedan lagras på ekfat i minst två och ett halvt år. Ekfaten kommer oftast från Limousin eller Tronçais. Fatens ursprungsort påverkar smak och innehåll av tannin.

Det är källarmästaren (le maître de chai) som övervakar hela processen. Vartenda fat med eau de vie kontrolleras kontinuerligt för bedömning av huruvida den kan förväntas vidareutvecklas på fatet, eller om mognaden kan anses vara färdig.

Det är tillåtet att finjustera smak och färg genom tillsats av socker och sockerkulör. Tillsats av ekspånessens, boissé, är också tillåtet.

När källarmästaren anser att eau de vien är färdig kan han antingen distribuera den direkt eller överföra den till 50 – 60 % utspädda eau de vien på damejeanner. I glas händer nämligen inget med vare sig cognac eller eau de vie.

Nästan all cognac är en blandning av flera eau de vier, ibland uppemot 100 olika, men oftast av färre. Exempelvis Hennessys Timeless består av bara 11 sorter. Årgångscognac från ett enda chateau/en enda vingård förekommer också. Några av de mest respekterade består av en blandning av Grand och Petite Champagne samt lite Borderies.

Åldersklassificering[redigera | redigera wikitext]

Hela framställningsprocessen, maskiner med mera är hårt kontrollerad för att cognacen skall bli godkänd. Klassningen (appellation contrôllée) bestäms av antalet år som eau de vie:en lagrats. Nästan all cognac är en blandning av flera årgångar eau de vie. Lagen bestämmer hur gammal den yngsta av alla eau de vier i blandningen får vara. I realiteten används oftast mycket äldre eau de vier än vad lagen föreskriver.

Enligt Bureau National Interprofessionnel du Cognac (BNIC)[3] definieras att år 0 börjar 1 april året efter druvornas skördeår.

År 00 avser tiden från destillationen till 31 mars året därpå.

Lagringsklasserna definieras som åldern på den yngsta eau de vie som ingår i en blandning. All konjak som är 10 år eller äldre hänförs till lagringsklass 10. Namnen "XXO" och "Extra Extra Old" är specifika indikatorer på viner lagrade minst 14 år enligt BNIC klassificering.

Klassificering[4] I praktiken
dvs ofta
(år)
Lagringsklass enligt
BNIC definition
(år efter 1 april)
VS, Very Special, ★★★, Sélection, De Luxe, Millésime 3 – 5 2
Supérieur, Cuvée Supérieure, Qualité Supérieure 4 – 8 3
VSOP, Very Superior Old Pale, Réserve, Vieux, Rare, Royal 6 – 12 4
Vielle Réserve, Réserve Rare, Réserve Royale 7 – 14 5
Napoléon, Trés Vieille Réserve, Trés Vieux, Héritage, Tres Rare, Excellence, Suprême 9 – 18 6
XO, Hors d´âge, Extra, Ancestral, Ancêtre, Or, Gold, Imperial, Extra Old 12 – 35 10
XXO, Extra Extra Old 15 – 50 14

Den främsta faktorn vid lagring är jordmånen där druvorna odlats. Generellt gäller att druvor från regionen Grand Champagne mognar långsammast på fat och därför når sin högsta kvalitet senare och ju längre ifrån Grand Champagne desto snabbare mognad, men inte till lika hög kvalitet vid samma mognadsgrad. Om en cognac mognat till sin högsta kvalitet kan den föras över till glasdamejeanne där den kan förvaras länge utan påverkan. Några av cognacshusen har mycket gammal cognac, kanske hundra år gammal, som lagras så och används i vissa blandningar. Att en cognac kommer från de bästa distrikten och/eller är lagrad längst behöver inte betyda att det är den bästa cognacen. Dels kan ofta en blandning av cognac från flera av de bättre distrikten samt yngre och äldre cognac komplettera varandra. Firman, källarmästaren, vingårdarna, området (cru) och ens egen smak är oftast av större vikt än distriktet och flaskans bokstavsbeteckning. En XXO behöver alltså inte vara bättre eller äldre än en annan firmas XO eller ens VS, det beteckningen säger är bara hur länge den yngsta cognacen i blandningen minst ska vara lagrad.

Provning[redigera | redigera wikitext]

Tulpanglas
Konjakskupa
Med handen värmer man konjaken

Cognac dricks lämpligast ur ett tulpanglas, i vardagligt tal ofta kallat konjaksglas, eller eventuellt en konjakskupa. Källarmästaren (maître de chai) använder sig oftast av ett konjaksglas eftersom detta inte dränker luktsinnet lika lätt som en kupa (vilket är speciellt viktigt om man prövar unga sorter eller eau-de-vie). Till att börja med bör man hålla glaset långt nedanför näsan (stående i midjehöjd och sittande i knähöjd). Fram träder då oftast en mild doft av blomster. Man ska alltså inte börja med att, som vid vinprovningar, sticka näsan djupt ned i glaset. Detta kan ge en alltför stark, näst intill bedövande, doftupplevelse. Man kan värma cognacen lite med handen om lukten inte är kraftig nog. En del cognac gör sig dock bra med en isbit eller lite vatten i. Viss cognac, såsom Hennessys Pure White, är gjord för att blanda drinkar med.

Kända firmor[redigera | redigera wikitext]

Bisquit Camus
Bache-Gabrielsen Larsen
Dominique Chanier & Fils Courvoisier
Croizet Daniel Bouju
Delamain Philippe Braastad-Tiffon
Pierre Ferrand Frapin
Gautier Hardy
Hennessy Hine
Jean Filloux Lhéraud
Louis Royer Martell
A C Meukow & Co Otard
Prince Hubert de Polignac Raymond Ragnaud
Rémy Martin Renault Bisquit
Roullet Tiffon
Cognac Dudognon
  • I Sverige vanligt förekommande märken är bland andra Grönstedts Cognac, som egentligen köps från fyra firmor, varav en är Tiffon.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ EU-förordning nr 110/2008
  2. ^ ”Grönstedts Cognacskola”. Altia Academy. Arkiverad från originalet den 29 november 2014. https://web.archive.org/web/20141129085206/http://www.altiaacademywineclub.se/dryckesskolasprit/gronstedtscognacskola.5.792205f912c9699a03f800013609.html. Läst 21 november 2014. 
  3. ^ ”Cognac, a unique spirit”. Bureau National Interprofessionnel du Cognac (BNIC). 9 oktober 2020. https://www.cognac.fr/en/. Läst 9 oktober 2020. 
  4. ^ [https://p9d8a6h2.stackpathcdn.com/wp-content/uploads/2015_01_07_Cognac_product_specification_controlled_appellation_of_origin.pdf ”French decree No. 2015-10 dated 7 January 2015 amended by the Order of 8 November 2018: PRODUCT SPECIFICATION FOR THE Cognac or Eau-de-vie de Cognac or Eau-de-vie des Charentes CONTROLLED APPELLATION OF ORIGIN.”]. Bureau National Interprofessionnel du Cognac (BNIC). 6 december 2018. https://p9d8a6h2.stackpathcdn.com/wp-content/uploads/2015_01_07_Cognac_product_specification_controlled_appellation_of_origin.pdf. Läst 9 oktober 2020. 

Övriga källor[redigera | redigera wikitext]