Einar Jolin

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Text document with red question mark.svg
 Den här artikeln har källor, men den behöver fler fotnoter för att kunna verifieras. (2022-08)
Hjälp gärna Wikipedia med att lägga till fotnoter om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. Material som inte verifieras kan tas bort.
Den här artikeln anses inte vara skriven ur en neutral synvinkel. (2022-08)
Se eventuellt diskussionssidan för mer information. Ta inte bort mallen förrän konsensus uppnåtts.
Einar Jolin
Einar Jolin.jpg
Einar Jolin i sin bostad 1960.
Född7 augusti 1890[1][2][3]
Adolf Fredriks församling[2]
Död29 augusti 1976[4][3][5] (86 år)
S:t Görans församling
BegravdNorra begravningsplatsen[4][6]
kartor
Medborgare iSverige[7]
SysselsättningMålare
MakaBritt von Zweigbergk
Tatjana Angelini
(g. 1952–)
BarnChristopher Jolin (f. 1925)
Michaela Jolin (f. 1958)
FöräldrarSeverin Jolin[2]
Utmärkelser
Prins Eugen-medaljen (1957)
Redigera Wikidata

Johan Einar Jolin, född 7 augusti 1890 i Adolf Fredriks församling i Stockholm, död 29 augusti 1976 i S:t Görans församling i Stockholm, var en svensk målare. Han var son till Severin Jolin, sonson till Johan Christopher Jolin samt far till Christopher Jolin och Michaela Jolin. Jolin studerade bland annat vid Tekniska skolan i Stockholm 1906 och Konstnärsförbundets målarskola innan han 1908 tillsammans med vännen Isaac Grünewald reste till Paris för vidare konststudier under Matisse till 1914.

Jolin är främst känd för sina dekorativa, lätt naivistiska och expressionistiska målningar med motiv som i huvudsak består av porträtt, stilleben och Stockholmsvyer.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt och akademitid[redigera | redigera wikitext]

Einar Jolin växte upp på Kammakargatan 45 i det så kallade Jolinska huset som farfadern Johan Jolin låtit uppföra som ett palatsliknande hus med tre våningar och en vacker trädgård som vette mot Wallingatan.[källa behövs] I huset bodde under Jolins uppväxt förutom hans föräldrar professorsparet Severin och Julia Jolin, brodern Erik, de två systrarna Ingrid och Signe även hans farmor Mathilde Wigert-Jolin samt fastern Ellen Jolin, som var målare.[källa behövs] Jolin växte således upp på en plats nära Tegnérlunden, Adolf Fredriks kyrka och Vasaparken. Mitt i staden med stadsdelarna Norrmalm, Vasastaden och Kungsholmen runt knuten, vilket säkert också bidragit till Jolins kärlek till att avbilda staden, huskropparna, taken och Stockholmsvyerna.[neutralitet ifrågasatt] Jolin älskade sitt hem och när man betraktar hans interiörmåleri finner man oftast rekvisitan hämtad från hemmet – de gustavianska möblerna, empireborden, de kinesiska broderierna och det ostindiska porslinet.

I början på 1900-talet hade Konstnärsförbundet en skola på Glasbruksgatan i Stockholm. Dit sökte den unge Einar Jolin hösten 1907 och blev antagen utan tvekan efter att hans blivande lärare, Karl Nordström, sett hans teckningar.[källa behövs] Jolin blev snabbt bekant med järngänget i den krets som August Brunius så småningom skulle döpa till "1909 års män", bland andra Isaac Grünewald, Leander Engström, Birger Simonsson och Gösta Sandels. På denna fria akademi gick "en massa individer med långt hår, stora halsdukar och slokhattar som sattes på sned på ett sätt som verkligen imponerade på mig som bara var sjutton år och den yngste i laget. Den mest fantastiska av dem alla var naturligtvis Isaac som hade längre och korpsvartare hår än alla andra och en fladdrande lila halsduk. Vi blev goda vänner."[8] Men utbildningen i Stockholm blev kortvarig, redan på våren 1908 stängde förbundets skola.

Paris[redigera | redigera wikitext]

Som för de flesta unga konstentusiaster runt år 1900 lockade kontinenten och det sjudande konstlivet i Paris.[källa behövs] Isaac Grünewald och Jolin bestämde sig därför 1908 för att tillsammans ge sig iväg. Den svenske målaren och grafikern, tillika forstmästaren, Carl Palme, hade redan i början av 1900-talet lärt känna Henri Matisse i Paris. Detta resulterade bland annat i Palmes sökande efter en lämplig lokal för den blivande matisseakademin.[källa behövs] Ett övergivet nunnekloster i centrala Paris blev akademiens första hem.[källa behövs] Tillsammans med Grünewald och Leander Engström for Jolin till Paris för att ansluta sig till Matisses målarskola. Många av kamraterna från Stockholm möttes i den franska metropolen. Överallt fanns inspirationen, för Jolin från såväl tidigare generationer som Cézanne och Seurat men självklart även hos alla de samtida konstutövarna tillresta från hela världen. Jolin utvecklade tidigt sin tydliga känsla för den stiliserade linjen i kombination med de klara och rena färgerna i sina finstämda kompositioner.[källa behövs]

Andan på Matisseakademin var god och lärorik och inte minst för Jolin blev åren hos den franske mästaren av stor betydelse, men kanske ska man trots allt inte överdriva Matisses inflytande på de unga adepterna.[källa behövs] Men självklart var den unge Jolin påverkad av Matisse och inte minst av den orientaliska konsten som han upptäckt på Musée Guimet och med detta som grund utvecklade han på 1910- och 1920-talen en ytmässig, dekorativ, lätt naiv stil med blond färgskala i oljemålningar och akvareller.[källa behövs] På akademien skaffade han även en grund från rader av modellstudier och här skaffade han sig en spontan och naturlig snabbhet i penselarbetet.[källa behövs] Jolin målade helst modell och stilleben, men under ett besök i Sydfrankrike 1911 tillkom hans tidigaste landskapsmålningar.[källa behövs]

Jolin blev god vän med Nils Dardel och skildrade gatulivet i den medeltida staden Senlis 1913, men återvände till Stockholm följande år.[källa behövs] Man kan i det sammanhanget notera att Jolin, liksom Dardel, tar till naiva stildrag innan denna riktning ens fått fotfäste i den svenska konsten.[källa behövs]

Tillbaka i Stockholm[redigera | redigera wikitext]

"Skandalhuset", 2019.

På våren 1914 när Jolin återvände tillsammans med några av dessa kamrater som en av 1909 års män, var han med om att skapa rabalder, när de skulle delta i Baltiska utställningen i Malmö. Den goda smakens väktare och akademiledamoten Albert Engström satte i halsen och förstod absolut ingenting.[källa behövs] Men det som matisseeleverna skapade under 1910-talet tillhör bland det bästa inom måleriet i 1900-talets Sverige.[neutralitet ifrågasatt] Ibland kan man dock förnimma en känsla av att detta tumult var en smula för grovt för den svale och elegante Jolin.[neutralitet ifrågasatt]

Hans plan var att återvända till Paris efter sommaren, men någon återfärd blev det inte eftersom första världskriget bröt ut mitt i sommaren. När nu vägen till Frankrike var stängd beslöt Jolin sig för att stanna i Stockholm och lyckades få tag i en egen liten ateljé på Söders höjder, Fiskargatan 9, i det så kallade Skandalhuset i närheten av Katarina kyrka.[källa behövs] Från sina fönster hade han en hänförande utsikt över staden, Strömmen och hamninloppet.[neutralitet ifrågasatt] I denna ateljé tillkom under åren 1914–1915 några idag berömda och högt skattade Stockholmsvyer.[neutralitet ifrågasatt] Han styckade upp utsikten i ruta efter ruta, än mot Stadsgården, än mot Riddarholmen, bland annat ”Strömmen mot Skeppsbron” 1914 (Stockholms Stadsmuseum), ”Utsikt över Riddarholmen” 1914 (Moderna Museet, inköpt av Nationalmuseum 1919) och ”Utsikt mot Kastellholmen” 1915 (Herman Gotthardts samling, idag Malmö Konstmuseum).[källa behövs] Målningarna kännetecknas av hans snabbt svepande penseldrag och kraftiga konturer som ramar in den blonda friska paletten.[källa behövs] Mot stora plan med svalt rosa, tunt blått, elfenben, turkos och smaragd sätter han in detaljer som kontraster så att de skapar en befolkad miljö.[källa behövs] Det råder en stämning av ett pulserande stadsliv på kajerna och ett livligt båttrafikerat vatten ute på Strömmen.[neutralitet ifrågasatt]

Stockholms exteriörer förblev hans eget Arkadien genom hela livet, oavsett om staden badar i vårsol eller vinterdis är skönheten orörd.[neutralitet ifrågasatt] För Jolin verkar naturen få sitt rätta återgivande först genom den enskildes känslor vid upplevelsen.[neutralitet ifrågasatt] Han skriver i Tidskriften Konst, 1913–1914 om "Falskt perspektiv och öfverdrifter i modern konst mm". "Naturen är underbar, men ett fotografi är ingenting, därför att naturen först är underbar, då den är sedd och uppfattad af en stor människa, och den stora människan ser alltid och känner något visst inför naturen, som hon vill återgifva".[källa behövs]

Jolin skaffade sig 1917 en ateljé på Kungsbroplan i Stockholm och målade flitigt.[källa behövs] Året avslutades förtjänstfullt med att han fick besök av en herre vid namn Herman Gotthardt som helt nyligen lagt sig till med konstsamlandet som hobby.[källa behövs] Han studerade den imponerande produktion som Jolin visade upp.[neutralitet ifrågasatt] Att sälja någonting tillhörde sannerligen sällsyntheterna vid denna bistra tidpunkt.[neutralitet ifrågasatt] Fullständigt förvånad blev således Jolin när grosshandlaren från Malmö bestämde sig. 16 dukar blev det på en gång![källa behövs] Gotthardt lyckades här lägga vantarna på gräddan av Jolins ungdomsproduktion.[källa behövs] Jolin som fick sju tusen kronor för målningarna visade under ett minnesvärt ögonblick i hemmet samma kväll sina framgångar med kommentaren "Se här, vad jag förtjänat idag".[källa behövs] Året 1918 tillbringade Jolin till största delen i Köpenhamn.[källa behövs] Här inbjöds han att visa sina målningar i en konsthandel på Nikolaiplads och försäljningen gick så bra att han här kunde stanna nästan ett helt år.[källa behövs] I den danska huvudstaden hade Jolin mycket roligt och trivdes förträffligt i det temperamentsfullt omväxlande sällskapet.[neutralitet ifrågasatt] Det danska sättet att umgås tilltalade Jolin.[källa behövs]

1920-tal och framåt[redigera | redigera wikitext]

Efter första världskriget blev resandet inte bara en utopisk dröm för många unga konstnärer som under den dystra sexårsperioden snällt fått stanna hemma. Men 1920-talet innebar att dörren öppnades mot Europa, man kunde fritt passera gränserna och Jolin for först till Italien, Nordafrika och Spanien för att insupa nya friska internationella impulser, därefter till Indien, Afrika och Västindien.[källa behövs] På våren 1924 for Einar Jolin tillsammans med sin hustru Britt von Zweigbergk till Spanien och att där inte skildra en tjurfäktning hade måhända kunnat betraktas som ett konstnärligt tjänstefel.[neutralitet ifrågasatt] Men i motsats till kollegan och gode vännen Gösta Adrian-Nilssons tjurfäktningsbilder, med ofta starka och ibland blodiga scenerier, kan man nog säga att Jolins målningar skapades just av Eleganten Einar.[neutralitet ifrågasatt]

Stil[redigera | redigera wikitext]

Japonism och naivism[redigera | redigera wikitext]

Även om Jolin var influerad av Matisse så var den österländska konsten som han upptäckte på Musée Guimet i Paris ännu viktigare för hans stil. Japonismen var en viktig influens för den tidiga modernistiska bildkonsten och kinesisk och japansk konst kom att utgöra grunden för den dekorativa, lite naiva stil i ljusa färger, som Jolin utvecklade under 1910- och 1920-talen.[9] Jolins stil avviker från de traditionella expressionisterna, genom sina förenklade motiv och genom att hans målningar eftersträvade att avbilda verkligheten snarare än känslor.[10]

Precis som Dardel målade Jolin på ett naivistiskt sätt innan konstriktningen hade introducerats i Sverige.[11] Både Jolin och Dardel var tydligt inspirerade av franska naivister, inte bara av tullaren Rousseau utan också av Séraphine Louis som bodde i Senlis.[12] Där fanns även konstskribenten Wilhelm Uhde, specialist på naivt måleri, vilket fick stor betydelse för Einar Jolins formspråk.[12] Naivism var inte heller helt främmande för Matisse men är inte speciellt framträdande i hans konst. Jolin inspirerades också av tidiga modernister som Cézanne och Seurat såväl som äldre mästare som Rubens, Watteau och Chardin som han studerade på Louvren.

Expressionism[redigera | redigera wikitext]

Interiör med ung dam (Ebba Pantzerhielm)
Einar Jolin, 1915
Olja på duk
111 × 170 cm (h×b)
Malmö Museum
Länk till bilden
(Information om upphovsrätt)

Åren 1913 till 1914 började Jolin att skapa sin egen blonda variant av expressionismen.[13] I slutet av 1910-talet hade hans måleri blivit mer expressivt och formerna mer plastiska, men 1916 var hans verk fortfarande främst inspirerade av hans år i Frankrike. Den våren erbjöds medlemmarna i Konstnärsförbundet att tillsammans med sina unga elever få presentera det nya måleriet för den svenska publiken. Detta var den andra utställningen på nyöppnade Liljevalchs konsthall på Djurgården i Stockholm.[14][15] Utställningen Konstnärsförbundarna omfattade bland andra Leander Engström, Isaac Grünewald, Gösta Sandels, Birger Simonsson och Jolin, där den senare presenterade 13 målningar.[16]

Två så olika konstnärliga temperament som Einar Jolin och GAN kallades båda för expressionister.[17][18] Det var en term som under större delen av 1910-talet var på allas läppar i alla möjliga och omöjliga sammanhang. En av expressionismens viktigaste förespråkare Herwarth Walden och hans galleri Der Sturm i Berlin presenterade 1915 en för svensk del mycket betydande utställning, Schwedische Expressionisten, där Jolin deltog med sex målningar där tre utgjorde vyer av Stockholm.[19][20] Övriga deltagare var Isaac Grunewald, Edward Hald, GAN och Sigrid Hjertén.[19] Hösten 1915 presenterades Jolin och GAN tillsammans på en utställning på Lunds universitets konstmuseums.[18][21] Trots skillnaderna dem emellan var den fortsatt vänner 1916–1919 under GAN:s år i Stockholm. Gemensamt för dem båda var en lätt trötthet inför Isaac Grünewalds allt mer dominerande roll bland de unga svenska konstnärerna.[16] För Einar Jolin blev emellertid expressionismen aldrig till ett program, vare sig i GAN:s eller någon annans anda.[22]

Under åren 1925–1935 präglas Jolins blonda måleri av fina gråtoner och pastellfärger.[23] Med tiden blev det eleganta stilleben med österländskt porslin, ofta placerat på ett reflekterande mahognybord.[24][25] Han målade även ett flertal porträtt av personer ur den svenska societeten.[26]

På 1930-talet gav Nils Palmgren, Jolins biograf, en grupp svenska konstnärer namnet purister,[27] ett begrepp som ursprungligen myntats av de franska konstnärerna Amedée Ozenfant och Le Corbusier. Palmgren refererade till konstnärer som Torsten Jovinge, Erik Byström, Wilhelm Wik och Helge Linden, men enligt Palmgren kunde även Jolin kallas purist, eftersom han arbetade med rena färger, tydliga konturer och välordnade motiv.[28]

Under sin mer än 70-åriga karriär följde Jolin alltid sin egen väg.[29] Genom sin motiv med karaktäristiska porträtt, stilleben och Stockholmsvyer kan man följa Jolins resor till andra andra länder, se vilka objekt han hade i sitt hem eller följa Stockholms stads utveckling. Nils Palmgren avslutar sin biografi från 1947 över Einar Jolin med dessa ord:

” Nils Palmgren om Jolin:
Låt oss säga så här: Einar Jolins måleriska signum kommer av att han är en evig dyrkare av jordens skönhet, skönheten hos landskap, städer, kvinnor, blommor och djur, stoffer och ting. Han är en ömsint, kanske en aning pretentiös vårdare av den måleriska renheten, en den strikta linjens, de klara ytornas och de mjuka formernas poet. Hans bästa mänskliga egenskaper äro karaktär, stolthet och mod att gå ensam mot strömmen.[30]
 „

Stockholmsskildraren[redigera | redigera wikitext]

Att Jolin ivrade för huvudstadens bevarande och återupprättelse i arkitektonisk och estetisk mening är inte att ta miste på när man läser hans skiss till en kampskrift "Mot Strömmen".[källa behövs] Han ansåg att Stockholm blivit en ful stad genom en okänslig stilblandning, förtätning och seklers restaureringsnitt.[källa behövs] Jolin ville lyfta fram det vackra, genuina och återställa det förvanskade till den prakt det en gång ägt under fornstora dagar.[neutralitet ifrågasatt] Kanske är det just denna utopiska önskan som kommer till uttryck i hans stockholmsskildringar.[neutralitet ifrågasatt] I slutet av 1800-talet och några decennier in på 1900-talet återgav konstnärerna sitt Stockholm i mycket skiftande framställningar, allt efter sinnelag och individualism.[neutralitet ifrågasatt] Sida vid sida arbetade traditionalister och nydanare, äldre och yngre, rutinerade fullföljare av en redan etablerad syn på staden och unga entusiastiska egenviljor.[neutralitet ifrågasatt] Bland de unga entusiastiska egenviljorna intar Einar Jolin något av en särställning.[neutralitet ifrågasatt] Denne konstnärs finaste kvaliteter som målare kom efterhand att mer och mer inriktas på andra motiv än stadsbilden, svala, kinainspirerade uppställningar, men i ungdomen och framför allt under tio- och tjugotalen, fann han, i likhet med vännerna från Parisåren, Stockholm och dess omgivningar som mycket inspirerande motiv.[källa behövs]

” Vad jag vill uttrycka i min konst är vad jag upplevt i tillvaron då jag koncentrerat och fördjupat mig. Det finns en vardagssyn - människan har satt namn på allt som omger henne i livet och då finner hon allt självklart och ser ej undret. Konsten så som jag fattar den är att ge form åt det underbara i tillvaron, att skapa skönhet och harmoni, att kunna lyfta den känsliga åskådaren från den triviala vardagen in i den sköna och ofattbara värld vi lever i. Har jag lyckats med det har jag kanske ej levat förgäves. „
– Einar Jolin i samband med sin retrospektiva utställning på Liljevalchs konsthall 1957

[källa behövs]

Einar Jolin med frun Tatiana Angelini-Jolin 1957 vid Jolins målning av skådespelaren Inga Tidblad vid Kungliga dramatiska teater i Stockholm.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Jolin var gift tre gånger: först 1921–1936 med Britt von Zweigbergk, andra gången 1943–1950 med Clorinda Campbell Kissack och tredje gången 1952 med sångerskan Tatjana Angelini-Scheremetiew.[källa behövs] Han blev far till Christopher Jolin, Michaela Jolin och Angelina Jolin. Einar Jolin är begravd på Norra begravningsplatsen.[31]

Representation[redigera | redigera wikitext]

Jolin är representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum[32], Kalmar Konstmuseum[33], Norrköpings konstmuseum[34], Nationalmuseum, Stockholm[35] och Moderna Museet[36], Malmö konstmuseum[37], Ateneum[38] och Statens Museum for Kunst[39] och Nasjonalmuseet[40]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Einar Jolin, Benezit Dictionary of Artists (på engelska), Oxford University Press, 2006 och 2011, ISBN 978-0-19-977378-7, Benezit-ID: B00095431, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c] Adolf Fredriks kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, huvudserie, SE/SSA/0001/C I a/16 (1890-1891), bildid: 00028284_00106, sida 104, födelse- och dopbok, läs onlineläs online, läst: 3 juni 2019, ”888,aug,7,1,,Johan Einar”.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Bibliographisches Institut & F. A. Brockhaus & Wissen Media Verlag (red.), Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: jolin-johan-einar, omnämnd som: Johan Einar Jolin.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Jolin, JOHAN EINAR, Svenskagravar.se, läs online, läst: 3 april 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ Store norske leksikon, Store norske leksikon-ID: Einar_JolinStore_norske_leksikon, omnämnd som: Einar Jolin, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ Sten nr 76 – Einar Jolin, Norra begravningsplatsen.se, läs online, läst: 5 juni 2017.[källa från Wikidata]
  7. ^ Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  8. ^ Jolin, Einar; Öhman Nina, Allsten Per-Anders (1990). Einar Jolin: 1890-1976: [Moderna Museet, Stockholm 17 mars-13 maj 1990]. Moderna Museets utställningskatalog, 0347-9196 ; 233. Stockholm: Moderna Museet. Libris 7602403. ISBN 91-7100-383-5 
  9. ^ Palmgren s.80
  10. ^ Palmgren s.160–162
  11. ^ Palmgren s.88
  12. ^ [a b] Palmgren s.82
  13. ^ Wretholm, Eugen (1949). ”Einar Jolin och det primitiva”. Paletten. 
  14. ^ Palmgren s.97
  15. ^ Den första utställningen var med Anders Zorn, Bruno Liljefors och Carl Larsson
  16. ^ [a b] Palmgren s.98
  17. ^ Jörgensen, Johan. ”Där ett konstnärsväsen klingar – Om GAN”. Tidningen Kulturen online. Tidningen Kulturen. http://tidningenkulturen.se/artiklar/konst/konstens-portraett/14126-daer-ett-konstnaersvaesen-klingar-om-gan.  Arkiverad 13 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine.
  18. ^ [a b] Palmgren s.116
  19. ^ [a b] Palmgren p. 115.
  20. ^ Hubert van den Berg, red (2012). A cultural history of the avant-garde in the Nordic countries 1900–1925. Avant-garde critical studies, 1387–3008; 28. Amsterdam: Rodopi. ISBN 978-90-420-3620-8. http://libris.kb.se/bib/13921941 
  21. ^ ”Expressionist-utställning: Gösta Adrian-Nilsson och Einar Jolin. : Lunds univ. konstmuseum”. Expressionist-utställning: Gösta Adrian-Nilsson och Einar Jolin. : Lunds univ. konstmuseum. Lund. 1915. http://libris.kb.se/bib/2981733. 
  22. ^ Palmgren p. 167.
  23. ^ Palmgren s.167–172
  24. ^ Palmgren s.161
  25. ^ Liljevalchs Katalog s.19.
  26. ^ Liljevalchs Katalog s.16.
  27. ^ Blake, Jody (1999). Le tumulte noir: modernist art and popular entertainment in jazz-age Paris, 1900–1930. University Park, Pa.: Pennsylvania State University Press. sid. 138. ISBN 0-271-01753-8. http://libris.kb.se/bib/4748620 
  28. ^ Palmgren s.19
  29. ^ Palmgren s.185
  30. ^ Palmgren s.207
  31. ^ Karl-Axel Björnberg: Kungliga och Norra begravningsplatserna (Bäckströms förlag 1998) sid.48 ISBN 91-88016-69-2
  32. ^ Göteborgs konstmuseum
  33. ^ Kalmar Konstmuseum
  34. ^ Norrköpings konstmuseum. (2000 ;). Norrköpings konstmuseum : katalog. Norrköpings konstmuseum. ISBN 91-88244-22-9. OCLC 186037488. https://www.worldcat.org/oclc/186037488. Läst 23 april 2020 
  35. ^ Nationalmuseum
  36. ^ Moderna Museet
  37. ^ Malmö konstmuseum
  38. ^ Ateneum
  39. ^ Jolin&page=0 Statens Museum for Kunst
  40. ^ Nasjonalmuseet

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Angelini-Jolin, Tatiana (1979). Tatiana om Einar: mina 25 år med Einar Jolin. Stockholm: Askild & Kärnekull.
  • Palmgren, Nils (1947). Einar Jolin. W & W konstböcker. Stockholm: Wahlström & Widstrand.
  • Liljevalchs Katalog nr 224 (1957). Einar Jolin. Liljevalchs katalog; 224. Stockholm: Liljevalchs hos Esselte.
  • Svenska män och kvinnor, band 4, 1948
  • Svenskt biografiskt lexikon
  • Vem är det 1977

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Auktoritetsdata
Hämtad från "https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Einar_Jolin&oldid=51619727"