Elektroteknik

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Elektroteknik är ett samlingsnamn för olika områden inom tillämpad elektrofysik och ingenjörsvetenskap som utnyttjar elektricitet och elektromagnetism. Några av områdena inom elektrotekniken är telekommunikation, medicinsk teknik, elektronik, radar och elkraftteknik.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Elektricitet började betraktas som ett ämne av vetenskaplig karaktär under tidigt 1600-tal. William Gilbert var en av de tidiga vetenskapsmännen inom elektroteknik och den första som visade på skillnaden mellan magnetism och statisk elektricitet. Det var sedermera också Gilbert som etablerade själva termen "elektricitet".[1]

Även om det fysikaliska företeelsen elektricitet studerades redan under antiken av grekerna var det först på 1800-talet vetenskapen tog fart. Betydande upptäckter var då exempelvis Michael Faradays upptäckt av induktion 1831 och James Clerk Maxwells teorier om elektromagnetism 1873. Bland de första tillämpningsområdena var bland annat den elektriska telegrafen och glödlampan. Fler pionjärer inom elektrotekniken är exempelvis Nikola Tesla och Guglielmo Marconi. Exempel på kvinnliga elektroingenjörer är Erna Schneider Hoover, Hedy Lamarr, Jean E. Sammet, Mary Allen Wilkes och Radia Joy Perlman.

Akademisk elektroteknik[redigera | redigera wikitext]

Ingenjörsutbildningar

Civilingenjör | Högskoleingenjör
Brandingenjör | Sjöingenjör | Försvarsmaktsingenjör
Bergsingenjör | Gymnasieingenjör | Mellaningenjör

Program

Teknolog | Teknisk högskola | Sveriges Ingenjörer

Elektroteknik sågs till en början som en undergren av fysiken men utvecklades mot slutet av 1800-talet till ett eget akademiskt fält. I Sverige finns elektroteknik som civil- och högskoleingenjörsutbildning på många tekniska högskolor. Vid skolår så som Lunds tekniska högskola, Kungliga Tekniska högskolan, Linköpings universitet och Luleå tekniska Universitet ges civilingenjörsutbildningen som Teknisk fysik och elektroteknik. Tidigare har datateknik betraktats som en gren av elektrotekniken, men är numera ett separat akademiskt fält.

Elektroteknik är idag ett av många tekniska fält som har en relativt låg representation av kvinnor. När ingenjörsämnet övergick från ett hantverk till ett akademiskt ämne, och de första tekniska högskolorna grundades i Sverige i slutet av 1800-talet, var de endast avsedda för män. I vissa hantverksutbildningar hade kvinnor inte varit ovanliga, men till de akademiska utbildningarna kunde kvinnor endast söka som specialelever i mån av tomma utbildningsplatser. 1921 släpptes denna restriktion på KTH och 1928 blev Greta Woxén Sveriges första kvinnliga civilingenjör, då med elektroteknik som inriktning.[2]

Alumner[redigera | redigera wikitext]

Bland kända alumner från civilingenjörsutbildningar inom elektroteknik finns:

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Martinsen, Orjan G. (2011-08-29) (på en). Bioimpedance and Bioelectricity Basics. Academic Press. ISBN 9780080568805. https://books.google.se/books?id=v3EuUjoqwkkC&pg=PA411&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false. Läst 7 december 2017 
  2. ^ Maja Fjæstad. Teknikens kvinnor – perspektiv på en mångfacetterad historia. https://www.sverigesingenjorer.se/Global/Dokumentbibliotek/Trycksaker/Teknikens_kvinnor–perspektiv_pa_en_mangfacetterad_historia_webb.pdf. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]