Göran Malmqvist

Från Wikipedia
Göran Malmqvist, 馬悅然
Göran Malmqvist 11 oktober 2012 i Börshuset, Stockholm.
Göran Malmqvist 11 oktober 2012 i Börshuset, Stockholm.
Göran Malmqvist 11 oktober 2012 i Börshuset, Stockholm.
FöddNils Göran David Malmqvist
6 juni 1924 (99 år)
Jönköping i Sverige
Bosatt iSverige
Nationalitetsvensk
ForskningsområdeSinolog, kinaexpert och översättare.
InstitutionerAustralian National University, Stockholms universitet, Svenska Akademien, Kungliga Vetenskapsakademien, Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien.
Alma materStockholms universitet
HandledareBernhard Karlgren
Känd förEn omfattande översättargärning från kinesiskan
Professor emeritus vid Stockholms universitet

Nils Göran David Malmqvist (kinesiskt namn: traditionella tecken: 馬悅然; förenklade tecken: 马悦然; pinyin: Mǎ Yuèrán), född 6 juni 1924 i Jönköping, är en svensk sinolog, kinaexpert och översättare. Malmqvist, som är professor emeritus vid Stockholms universitet, är ledamot av såväl Svenska Akademien som Kungliga Vetenskapsakademien, Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien och Academia Europaea. Han invaldes i Svenska Akademien 11 april 1985 och tog samma år (20 december) sitt inträde på stol nr 5, där han efterträdde litteraturvetaren Henry Olsson.

Karriär

Malmqvist föddes i Jönköping men tillbringade barndomen i skånska Kullabygden och uppväxtåren i Västergötland. Han studerade vid det högre allmänna läroverket i Borås, innan han 1944 började läsa latin och grekiska vid Uppsala med ambitionen att bli gymnasielektor i klassiska språk.

Under studietiden kom Malmqvist att upptäcka kinesiskan genom Lin Yutangs Konsten att njuta av livet. Efter kontakt med sinologen professor Bernhard Karlgren flyttade Malmqvist hösten 1946 till Stockholm för att studera kinesiska vid Stockholms högskola.

På stipendium från Rockefellerstiftelsen reste Malmqvist 1948 med lastfartyg via Hongkong till Shanghai för vidare studieresor ut i landet. Han tillbringade en stor del av tiden i ett buddhistiskt kloster i Sichuan, där han studerade dialektala uttal. I samband med det kommunistiska maktövertaget 1949 lämnade han klostret för att 1950 ta sig ut ur det nya Kina via Hongkong. Han återvände till Stockholm och avlade filosofie licentiatexamen.

Malmqvist akademiska karriär var länge internationellt inriktad. Med undantag för åren 1956–1958, då han var kulturattaché i Peking, arbetade Malmqvist först på ett lektorat i kinesiska vid London University (1953–1955) och sedan som docent (1959–1961) och professor (1961–1965) i kinesiska vid Australian National University i Canberra. Så småningom antogs han som docent även vid Stockholms universitet (1962) och först 1965 återvände han till Stockholm för att där inneha en professur i sinologi, särskilt nykinesiska språket. Han blev professor emeritus 1990. Malmqvist är hedersdoktor vid Stockholms universitet (1969), Karlsuniversitetet i Prag (1977) samt Chinese University of Hong Kong (1998). Han är också, sedan 1984, Honorary Fellow vid School of Oriental and African Studies, London University.

Malmqvist var ordförande i Nordiska Asieninstitutets styrelse åren 1967–1977, direktör för European Science Foundation Project "Chinese Literature 1900–1949" åren 1979–1987 samt president för European Association of Chinese Studies åren 1980–1984 och 1988–1990.

Vid tillkännagivandet av Nobelpriset i litteratur till Mo Yan 2012 sade Malmqvist att han översatt flera av Mo Yans verk, vilka han samma kväll skulle skicka till förlaget Tranan, något han tidigare avhållit sig från för att inte väcka misstankar och rykten och för att orsaken till utnämningen inte skulle komma att ifrågasättas.[1]

Akademisk gärning

Malmqvists inledande översättargärning var främst inriktad på Tanglyrik, men han har sedermera översatt både äldre och nyare kinesisk litteratur, däribland medeltidsromanerna Berättelser från träskmarkerna och Färden till Västern samt verk av Mao Zedong, nobelpristagaren Gao Xingjian och poeten Bei Dao.

Han har författat en introduktion till kinesisk språklära, läroböcker i fonetik och grammatik samt samlingsverk om kinesisk litteratur genom årtusendena. Mot slutet av sin gärning fokuserar han på klassisk kinesisk filologi, syntax och semantik.

Bibliografi (urval)

Språkvetenskapliga arbeten
  • Nykinesisk grammatik (Institutionen för orientaliska språk, Stockholms universitet, 1973)
  • 111 nykinesiska satsmönster (Institutionen för orientaliska språk, Stockholms universitet, 1973)
  • Nykinesisk fonetik (Institutionen för orientaliska språk, Stockholms universitet, 1974)
  • Nykinesiska satsmönster (Institutionen för orientaliska språk, Stockholms universitet, 1981)
Översättningar (urval)
  • Det förtätade ögonblicket: T'ang-lyrik (Forum, 1965)
  • Den långa floden: utdrag ur Kinas litteratur genom tre årtusenden (Forum, 1970)
  • Den dånande trumman: modern kinesisk poesi (Wahlström & Widstrand, 1971)
  • Mao Zedong: Den långa marschen: Mao Zedongs 38 dikter (Wahlström & Widstrand, 1973)
  • Berättelser från träskmarkerna (Forum, 1976–1979) [fyra vol.]
  • William Blake: En ö på månen (An island in the moon) (Scientia Bromberg, 1979)
  • Wen Yiduo och Ai Qing: Dödvatten och gryning: två röster från Kina (Wiken, 1983)
  • Bei Dao och Gu Cheng: Stranden och det bortskämda barnet: dikter (Wiken, 1983)
  • Idag!: sju unga röster från Kina (Bra böcker, 1986)
  • Shen Congwen: Gränsland (Biancheng) (Norstedt, 1987)
  • Gao Xingjian: När jag köpte ett spinnspö åt farfar: noveller och teaterstycken (Forum, 1988)
  • Shang Ch'in: Den djupfrysta facklan: dikter (Bonnier, 1991)
  • Wu, Cheng'en: Färden till Västern (Xiyouji) (Bra böcker, 1995–1996) [fem vol.]
  • Nio röster från Taiwan: modern kinesisk poesi (Natur & Kultur, 1999)
  • Céline Yang: För alltid Paris (Zongshi Bali) (Atlantis, 2003)
  • Cao Naiqian: När mörkret faller trängtar mitt hjärta till dig (Dao heiye xiang ni mei banfa) (Atlantis, 2006)
  • Lao Zi: Dao de jing (Bakhåll, 2008)
  • Yang Mu: Den gröne riddaren: dikter (Tranan, 2011)
  • Mo Yan: Den genomskinliga rättikan (Tranan)

Priser och utmärkelser

Referenser

  1. ^ "SVT:s bevakning av tillkännagivandet av Nobelpriset i litteratur 2012 Arkiverad 24 november 2012 hämtat från the Wayback Machine." (19 minuter in i programmet), SVT1, 11 oktober 2012.
  2. ^ ”Alf Henrikson-stipendiater”. Alf Henriksonsällskapet. Arkiverad från originalet den 9 juni 2007. https://web.archive.org/web/20070609143550/http://www.alfhenrikson.se/Design/Sidmaterial/Dokument/Stipendiater_FS.htm. Läst 25 februari 2008. 

Externa länkar