Isstock

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Stockar vid målet, en gummitrissa.

Isstock eller isstocksskjutning[1], också känt som bayersk curling, är ett curlingliknande spel som ibland spelas på asfalt men vanligast på is.[1] Spelet är vanligast i Mellaneuropa i länder som Tyskland och Österrike. Deltagarna i spelet låter sina stockar glida över isen och försöker antingen komma närmast ett mål, eller för att se vem som kan få stocken att glida längst.

Regler[redigera | redigera wikitext]

Stocken är en 28 diameter stor glidplatta, som väger 5 kg, med en 30 cm lång, fastsatt pinne.[1] Plattorna finns i flera färger: grön, svart, grå, gul och blå. Den gröna plattan är tillverkad av gummi och är mycket snabb på isen, medan den blå är gjord av mjukt gummi och är mycket långsam.

Den vanligaste spelformen är att försöka låta sin stock komma närmast ett förutbestämt mål, en gummitrissa (gummikloss[1]) placerad 28[1] meter bort. Detta mål, som omges av ett 6x3 meter stort målområde, finns i båda ändar av spelplanen[1] (i likhet med tävlingsplanen i curling). Detta tävlas i antingen i lag eller individuellt, och dessutom förekommer långskjutning.[1] Rekordet vid långskjutning är 567[1] meter.

Vid lagspel tävlas det mellan två lag med vardera två spelare.[1]

Isstock har till skillnad från curling inga lagmedlemmar som sopar banan för att påverka friktionen.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Idrotten utövades på 1500-talet i länderna vid Alperna. Den första avbildningen av isstock är gjord av den nederländske 1500-talskonstnären Pieter Brueghel den äldre (Jägarna i snön från 1565), men troligen är sporten äldre än så. Sonen Pieter Brueghel den yngre inkludera isstocksspelande i sin snarlika Winterlandschap met vogelval (1631).

Det dröjde länge innan sporten blev organiserad, och den äldsta ännu existerande föreningen kom till 1875 i Österrike.[1] Ett tyskt isstocksförbund bildades 1934, och tyska mästerskap inleddes från 1936.

De första Europeiska mästerskapen hölls 1951[1] efter det att det Internationella Isstocksförbundet (engelska: International Federation Icestocksport, IFI, baserat i Tyskland) hade bildats året före.[1] Det första världsmästerskapet avgjordes 1983.[1] Totalt är det ett 40-tal länder som spelar isstock, och 2013 hade IFI 41[1] medlemsnationer.

Sporten har varit uppvisningssport vid två Olympiska vinterspel, 1936 och 1964.

Danmark[redigera | redigera wikitext]

Sporten introducerades 1987 i landet, och två[1] år senare arrangerades det första nordiska mästerskapet. Den enda klubben är från Hvidovre.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Det första svenska mästerskapet i isstock arrangerades 1978.[1]

Antalet utövare i Sverige är få. Svenska Isstocksförbundet (bildat 1978[1]) är medlem i det Internationella Isstockförbundet, IFI. I Sala spelas isstock 2–3 gånger per år intill Måns Ols Utvärdshus på sjön Långforsen, och tävlingarna administreras av Måns Ols Kägelbanesällskap.

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från danska Wikipedia.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyska Wikipedia.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q] ”isstocksskjutning”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/isstocksskjutning. Läst 4 mars 2020. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]