Johan Lundberg (litteraturvetare)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Johan Lundberg 2013.

Johan Lundberg, född 8 december 1960, är en svensk kulturskribent och litteraturhistoriker, anställd vid Stockholms universitet.

Lundberg är uppväxt i Umeå och började 1982 studera vid Uppsala universitet[1] där han 1992 disputerade på en avhandling om Harry Martinson: Den andra enkelheten: Studier i Harry Martinsons lyrik 1935–1945.[2] Han är docent i litteraturvetenskap vid Institutionen för kultur och estetik vid Stockholms universitet. Lundberg var mellan åren 1990 och 2007 fast litteraturkritiker i Svenska Dagbladet. Han var chefredaktör för tidskriften Tvärsnitt 2002–2004 samt för tidskriften Axess magasin 2007–2012. Lundberg publicerade våren 2007 ett antal artiklar i Expressen som lade grunden till den så kallade OEI-debatten[3][4], samt initierade hösten 2008 en debatt om kulturkonservatism i samma tidning.

Lundberg bodde i slutet av 1970-talet i ett socialistiskt kollektiv i Umeå, och räknade sig under 1980-talet som tillhörande högerfalangen inom socialdemokraterna.[1] Han har senare betraktat sig som kulturkonservativ och har varit starkt kritisk mot den svenska kulturvänstern, från upplysningstraditionens perspektiv, inte minst i boken Ljusets fiender.[5][6][7][8] Han har även varit kritisk mot identitetspolitik.[9]

Under sommaren 2009 var Lundberg och Christopher Rådlund kuratorer för konstutställningen FigurationerEdsviks konsthall i Sollentuna. Utställningen gav tillsammans med kuratorernas bok Figurationer (Atlantis förlag) upphov till en av 00-talets mest livfulla svenska konstdebatter.

Johan Lundberg tilldelades 2011 Gunnar Heckschers stipendium för reformvänlig konservatism.

2016 ansökte Lundberg om befordran till professor vid Stockholms universitet. Hans ansökan fick starkt stöd av de två sakkunniga, vilka var professorer i litteraturvetenskap i Lund och Åbo. Dock vägrade lärarförslagsnämnden och prorektorn vid Stockholms universitet, Clas Hättestrand - trots att de saknade litteraturvetenskaplig kompetens - att acceptera de sakkunnigas bedömning. Bland annat hänvisades till att Lundberg inte sysslat tillräckligt med administration, endast hade fyra intyg som styrkte hans pedagogiska skicklighet, inte hade undervisat på forskarnivå under de senaste åren samt inte heller genomgått en högskolepedagogisk utbildning om minst 15 högskolepoäng. Trots att det sistnämnda inte visade sig vara ett krav för befordran, blev Lundberg inte professor utan är fortfarande docent.

Fallet ledde under våren och sommaren 2017 till en affekterad offentlig debatt, där flera kulturskribenter, akademiker och professorer i litteraturvetenskap försvarade Lundbergs ansökan och hävdade att han var utsatt för diskriminering på sin arbetsplats som följd av sin kritiska hållning till vissa teoretiska trender bland Stockholms litteraturforskare.[10] [11] [12] [13] [14] [15] [16] [17] [18] [19] Även stiftelsen Academic Rights Watch som bevakar den akademiska friheten i Sverige, engagerade sig i fallet och riktade skarp kritik mot Stockholms universitets agerande.[20] [21] [22]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Den andra enkelheten (Vekerum förlag, 1992)
  • En evighet i rummets former gjuten (Symposion, 2000)
  • Figurationer. Romantik och realism i norskt samtidsmåleri (skriven tillsammans med Christopher Rådlund, Bokförlaget Atlantis 2009)
  • Under omprövning. En antologi om konst, kanon och kvalitet (Red, Bokförlaget Atlantis 2011)
  • Ljusets fiender. Västvärldens självkritik och den svenska idédebatten (Timbro förlag, 2013)
  • Det sista museet. Reflektioner om identitetspolitik, kultur och integration (Timbro förlag, 2016)
  • Europas skugga. Om Henry James och frihetens väsen (Timbro förlag, 2017)

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Intervju: Johan Lundberg, Neo #5 – 2013
  2. ^ Lundberg, Johan (1992). Den andra enkelheten: studier i Harry Martinsons lyrik 1935-1945 = [The second simplicity] : [studies in the poetry of Harry Martinson, 1935-1945]. Harry Martinson-sällskapets skriftserie, 1102-4178 ; 2. Södra Sandby: Vekerum. Libris 7760103. ISBN 91-86722-31-X 
  3. ^ A och O med OEI, Dagens Nyheter 2007-07-01
  4. ^ Axess mot OEI i ny debatt, tidskrift.nu 2007-06-02
  5. ^ Alltid ensam, Expressen 2013-10-01
  6. ^ Vilt fäktande mot kulturvänstern, Aftonbladet 2013-10-02
  7. ^ Johan Lundberg och hans fiender, Fria Tider 2013-10-16
  8. ^ Med antirasismen som täckmantel, Expressen 2013-09-12
  9. ^ Han vill göra upp med identitetspolitiken, SVT Kultur 2016-05-11
  10. ^ Svante Nordin, Magnus Ljunggren m fl: Varför stoppas Johan Lundberg?, Expressen 2017-05-12
  11. ^ Fredrik Persson-Lahusen: Frifräsare stoppad, Aftonbladet 2017-05-18
  12. ^ Lars Lönnroth: Fallet Lundberg och kraven för professur, Tidskriften Respons nr 4 2017
  13. ^ Inger Enkvist: Kompetensen ska sättas främst, Norrbottens-Kuriren 2017-06-08
  14. ^ Anosh Ghasri: Obehaglig politisering av lärosäten, NWT 2017-06-03
  15. ^ Aleksandra Boscanin: Det straffar sig att inte följa åsiktsnormen, GP 2017-05-02
  16. ^ Ivar Arpi: Att tänka fritt är stort, att tänka vänster är rätt, SvD 2017-05-04
  17. ^ Ivar Arpi svarar direkt, SvD 2017-05-26
  18. ^ Per Bauhn: Inte ens Platon hade platsat på Stockholms universitet, SvD 2017-05-25
  19. ^ Jonas Thente: Bråk om professorstitel vid Stockholms universitet, DN 2017-05-20
  20. ^ SU går emot sakkunniga: vägrar befordra känd kritiker av identitetspolitik, ARW 2017-04-29
  21. ^ Efter Lundberg-affären: ARW varnar sakkunniga för Stockholms universitet, ARW 2017-05-18
  22. ^ Kungsväg till SU-professur: lärarförslagsnämnd kryddade postmodernists meriter, ARW 2017-07-08

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  • Johan Lundberg – Institutionen för kultur och estetik, Stockholms universitet