Johan Lundberg (litteraturvetare)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Johan Lundberg
Johan Lundberg (litteraturvetare) 2014.jpg
Johan Lundberg i Studion på Kulturhuset-Stadsteatern i Stockholm den 24 februari 2014.
Född1960
MedborgarskapSvenskt
SysselsättningTV-programledare[1], litteraturvetare[2]
ArbetsgivareStockholms universitet
Redigera Wikidata

Bo Johan Lundberg[3], född 8 december 1960, är en svensk kulturskribent och litteraturvetare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Lundberg är uppväxt i Umeå och började 1982 studera vid Uppsala universitet[4] där han 1992 disputerade på avhandlingen Den andra enkelheten. Studier i Harry Martinsons lyrik 1935–1945.[5] Han är docent i litteraturvetenskap vid Institutionen för kultur och estetik vid Stockholms universitet. Lundberg var mellan åren 1990 och 2007 fast litteraturkritiker i Svenska Dagbladet. Han var chefredaktör för tidskriften Tvärsnitt 2002–2004 samt för Axess magasin 2007–2012. Lundberg publicerade våren 2007 ett antal artiklar i Expressen som lade grunden till den så kallade OEI-debatten[6][7], samt initierade hösten 2008 en debatt om kulturkonservatism i samma tidning.

Lundberg bodde i slutet av 1970-talet i ett socialistiskt kollektiv i Umeå och räknade sig under 1980-talet som tillhörande högerfalangen inom Socialdemokraterna.[4] Han har senare betraktat sig som kulturkonservativ och har varit starkt kritisk mot den svenska så kallade "kulturvänstern", från upplysningstraditionens perspektiv, inte minst i boken Ljusets fiender (2011).[8][9] Han har även varit kritisk mot vad han betraktar som identitetspolitik.[10]

Under sommaren 2009 var Lundberg och Christopher Rådlund kuratorer för konstutställningen FigurationerEdsviks konsthall i Sollentuna. Utställningen gav tillsammans med kuratorernas bok Figurationer (2009) upphov till en av 00-talets mest livfulla svenska konstdebatter.

Johan Lundberg tilldelades 2011 Gunnar Heckschers stipendium för reformvänlig konservatism.

Professorsansökan 2016[redigera | redigera wikitext]

2016 ansökte Lundberg om befordran till professor vid Stockholms universitet. Hans ansökan fick stöd av de två sakkunniga, vilka var professorer i litteraturvetenskap i Lund och Åbo. Lärarförslagsnämnden och prorektorn vid Stockholms universitet gjorde dock en annan bedömning än de sakkunniga. Bland annat hänvisades till att Lundberg inte sysslat tillräckligt med administration, endast hade fyra intyg som styrkte hans pedagogiska skicklighet, inte hade undervisat på forskarnivå under de senaste åren samt inte heller genomgått en högskolepedagogisk utbildning om minst 15 högskolepoäng. Trots att det sistnämnda visade sig inte vara ett krav för befordran, blev Lundberg inte professor utan är fortfarande (2020) docent.[11]

Fallet ledde 2017 till en livlig debatt, där flera konservativt eller liberalt sinnade skribenter och akademiker samt stiftelsen Academic Rights Watch försvarade Lundbergs ansökan och hävdade att han var utsatt för diskriminering som följd av sin kritiska hållning till vissa litteraturteoretiska perspektiv och trender.[12][13][14][15] [16][17][18] Lars Lönnroth, professor emeritus i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet, skickade i protest tillbaka det diplom han mottog som jubeldoktor vid Stockholms universitet 2015.[19]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Den andra enkelheten. Studier i Harry Martinsons lyrik 1935–1945 (Vekerum, 1992)
  • En evighet i rummets former gjuten (Symposion, 2000)
  • Figurationer. Romantik och realism i norskt samtidsmåleri (tillsammans med Christopher Rådlund, Atlantis 2009)
  • Under omprövning. En antologi om konst, kanon och kvalitet (red., Atlantis 2011)
  • Ljusets fiender. Västvärldens självkritik och den svenska idédebatten (Timbro, 2013)
  • Det sista museet. Reflektioner om identitetspolitik, kultur och integration (Timbro, 2016)
  • Europas skugga. Om Henry James och frihetens väsen (Timbro, 2017)
  • Klanen. Individ, klan och samhälle från antikens Grekland till dagens Sverige (red., tillsammans med Per Brinkemo, (Timbro, 2018)
  • När postmodernismen kom till Sverige (Timbro, 2020)

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Uppdrag K, Axess Television, läs online, (Källa från Wikidata)
  2. ^ Fallet Lundberg och kraven för professur, Tidskriften Respons, 2017, läs online, (Källa från Wikidata)
  3. ^ https://www.ratsit.se/19601208-Bo_Johan_Lundberg_Sollentuna/dnqwhq7DwoqcPiz9Rr7n0AHfnKQq_X-dDkuABZYecl0
  4. ^ [a b] Intervju: Johan Lundberg, Neo #5 – 2013
  5. ^ Lundberg, Johan (1992). Den andra enkelheten: studier i Harry Martinsons lyrik 1935-1945 = [The second simplicity] : [studies in the poetry of Harry Martinson, 1935-1945]. Harry Martinson-sällskapets skriftserie, 1102-4178 ; 2. Södra Sandby: Vekerum. Libris 7760103. ISBN 91-86722-31-X 
  6. ^ A och O med OEI, Dagens Nyheter 2007-07-01
  7. ^ Axess mot OEI i ny debatt, tidskrift.nu 2007-06-02
  8. ^ Alltid ensam, Expressen 2013-10-01
  9. ^ Vilt fäktande mot kulturvänstern, Aftonbladet 2013-10-02
  10. ^ Han vill göra upp med identitetspolitiken, SVT Kultur 2016-05-11
  11. ^ Har postmodernismen förstört Sverige?”. Sveriges Radio Studio Ett. 17 september 2020. https://sverigesradio.se/artikel/7556091. 
  12. ^ Svante Nordin, Magnus Ljunggren m fl: Varför stoppas Johan Lundberg?, Expressen 2017-05-12
  13. ^ Lars Lönnroth: Fallet Lundberg och kraven för professur, Tidskriften Respons nr 4 2017
  14. ^ Inger Enkvist: Kompetensen ska sättas främst, Norrbottens-Kuriren 2017-06-08
  15. ^ Anosh Ghasri: Obehaglig politisering av lärosäten, NWT 2017-06-03
  16. ^ SU går emot sakkunniga: vägrar befordra känd kritiker av identitetspolitik, ARW 2017-04-29
  17. ^ Efter Lundberg-affären: ARW varnar sakkunniga för Stockholms universitet, ARW 2017-05-18
  18. ^ Kungsväg till SU-professur: lärarförslagsnämnd kryddade postmodernists meriter, ARW 2017-07-08
  19. ^ Jonas Thente: Bråk om professorstitel vid Stockholms universitet, DN 2017-05-20

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]