Klockrike kyrka

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Klockrike kyrka
Kyrka
Klockrike kyrka
Klockrike kyrka
Land Sverige Sverige
Län Östergötlands län
Trossamfund Svenska kyrkan
Stift Linköpings stift
Församling Klockrike församling
Koordinater 58°30′33″N 15°20′13″Ö / 58.50917°N 15.33694°Ö / 58.50917; 15.33694
Invigd 1826
Bebyggelse-
registret
21300000002175
Webbplats: Klockrike.se

Klockrike kyrka (eller Josephine kyrka) är en kyrkobyggnad i Klockrike kyrkby i Linköpings stift. Den är församlingskyrka i Klockrike församling. Kyrkan är belägen strax norr om tätorten Klockrike, 17 kilometer öster om Motala och 9 kilometer väster om Ljungsbro.

Kyrkobyggnaden[redigera | redigera wikitext]

Klockrike kyrka är en enskeppig vitputsad stenkyrka i nyklassicistisk stil med stora rundbågiga fönster, torn i väster och invändig absid i öster.

Interiören domineras av en ansenlig altaruppsats som med pilastrar och överstycke krönt av en gyllene sol, utgör inramning till Fredric Westins målning Kristus i Getsemane. På väggen bakom uppsatsen finns en freskomålning av vadstenakonstnären Vulcan, Kristi uppståndelse, vilken under en kort tid föregick altaruppsatsen som blickfång. På evangeliesidan hänger predikstolen och på epistelsidan står en medeltida dopfunt i anslutning till en pietà-bild. Med en stram renhet, enkelhet och symmetri anses Klockrike kyrka vara en av landets mest representativa för sin tids stil, Karl Johansstilen.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Innan första kyrkan byggdes i Klockrike, har det troligen funnits ett kapell av trä. Platsen kallades Klockarens ekeskog varifrån namnet Klockrike, via "Klokkarike" (år 1345, 1348, 1349) och "Clokkariche" (år 1350), så småningom bildades. Där finns en offerkälla och man tror att Klockarens ekeskog kan ha varit en hednisk kult- och offerplats.

Under de sista decennierna av 1200-talet fanns här en pastor kallad helge Björn. Han antas vara den som tagit initiativet till den första kyrkan, som kom att uppföras omkring år 1300. Enligt sägnen skulle helge Björn ha förolyckats vid en färd från kyrkan hem till prästgården vid Brickstad i advent 1309. När hans hustru, som höll på med julbak, fick höra talas om detta ville hon ej tro det utan sa: Skulle detta bud vara sant, månde dessa brödämnen varda sten. Min man kan nog köra en häst. När hon, efter att ha fått höra hur det förhöll sig, åter kom in i köket fann hon till sin förvåning att degklumparna var stenhårda. De finns att beskåda i nuvarande kyrka. Björns minne vördades länge i bygden; han blev ansedd som helgon och kom att dyrkas i offerkällan ”helge Björns holk". Han kanoniserades aldrig av påven men stoftet fördes till Linköpings domkyrka, där han som ”Sancte Bero” nu återfinns under en mycket nött gravsten till vänster i Nicolaus Hermannis kapell med text på latinsk hexameter:

Hoc mausoleo tua pausant ossa locata
B e r o, volente Deo, de Clockarike levata.
In laudem Christi vires et opes posuisti.
Sic, dum vixisti, servire Deo studuisti.

Under Erik XIV:s tid, då herr Larsz var kyrkoherde i Klockrike, pågick Nordiska sjuårskriget och 1567 blev kyrkan illa åtgången av danskarna vid deras härjningar i Östergötland. Församlingen mäktade inte med att reparera sin kyrka förrän Gustav II Adolf senare ryckte in med bistånd.

Enligt Carl Fredric Broocman (1760) var kyrkan "i längden 38 alnar, och i bredden 10 och en half aln. Så väl å Norra som Södra sidon är hon uti urminnes tid tilbyggd med 12 alnars längd och 10 och en half alns bredd." (Det var alltså en kyrka med långhus och tvärskepp.) "Altartaflan är mycket gammal, dock prydelig, i thy hon uti wäl förgyldta Bilder föreställer i öfra afdelningen Jungfru Marie bebodelse, Christi födelse, the wisa Männens offrande och Christi Upståndelse, samt i then nedre the 12 Apostlar omkring bordet." Broocman berättar vidare att predikstolen är mycket gammal och försedd med träfigurer. Kyrkan saknade torn och klockorna hänger i en trästapel, som var ganska hög och sedan gammalt kallas "Helge Björns torn". På den större klockan fanns årtalet 1350 och den mindre saknade inskrift. År 1722 byggdes klockstapeln om.

Fredagen den 10 juli 1818 slog åskan ned i klockstapeln, kyrkklockorna smälte och vid sitt fall över Murgårdsvägen tände flagor från stapeln granngården Klockrike Murgård.

Klockrike kyrka, söderifrån

Redan 1806 hade emellertid D. P. Tisell på Hassla, en av de ledande kommunalmännen i socknen, propagerat för nybyggnad av såväl kyrka som prästgård. Så småningom beslutades att tillsammans med grannsocknen Brunneby bygga en ny större kyrka cirka 1 kilometer norr om den gamla. Uppdraget att rita den nya kyrkan gick till directeur Holmberg, som sedan även blev entreprenör för företaget. Efter 20 års förberedelser blev den nya kyrkan klar 1826, invigningen dröjde dock ytterligare fyra år. Kyrkan tillägnades Josephinae, sannolikt Josefina av Leuchtenberg. Över västra portalen finns en minnesskrift:

Kyrkan J o s e p h i n a e
sammanbyggd af Klockrike och Brunneby församlingar
under Carl XIV Johans 8 regeringsår
1826.
Klockrike ödekyrkogård vid ruinerna av den medeltida kyrkan.

Den nya kyrkan ersatte både Brunneby kyrka och den gamla medeltidskyrkan i Klockrike, utan att församlingarna vid detta tillfälle slogs ihop. Klockrikes gamla kyrka revs i juni 1825, varvid en del av gravstenarna flyttades till den nya kyrkans kor, andra lades som trappor vid ingångarna och altarbilderna förpassades till en tornkammare. Än i dag kan man beskåda den gamla kyrkans ruiner och dess ödekyrkogård.

Den nya kyrkan fick en längd av 50 meter och en bredd av 18 meter och blev därmed den då största landsortskyrkan i Östergötland med plats för 700 personer. Den hade två sakristior, en för kyrkoherden och en för komministern. Den stora läktarorgeln byggdes 1842 av Pehr Zacharias Strand från Stockholm. Det var hans sista uppdrag i Östergötland.

Under åren 1939–1940 genomgick kyrkan en omfattande renovering för omkring 65 000 kronor. Fem gravstenar från den gamla kyrkan placerades om i koret och bilder från den Påfwiske tijden flyttades ned från ovannämnda tornkammare och renoverades. Den av en slump återfunna altarbordsskivan från den medeltida kyrkan har åter kommit till heders och fått en romansk madonnaskulptur och ett rökelsekar. Efter en senare ombyggnad rymmer kyrkan 500 personer.

År 1965 skänktes till kyrkan en medeltida dopfunt, som tidigare tjänat som blomsterurna i Valstads herrgårdspark. Dess tidigare öden är oklara, men nu har den fått sin plats till höger i koret. 2007 : Reparation av koppartak efter att taket blåst sönder av stormen Per i början av året.

Inventarier[redigera | redigera wikitext]

Orgel[redigera | redigera wikitext]

Disposition:

Manual C-f³ Öververk C-f³ Pedal C-c¹ Koppel
Borduna 16’, B/D Flag Fleut 8’ Violon 16’ Öververk/manual
Principal 8’ Fugara 8’ Violoncell 8’ Manual/pedalverk
Dubbel Fleut 8’ Principal 4’ Octava 4’
Viola di Gamba 8’ Spits Fleut 4’ Bassun 16’
Octava 4’ Wall Fleut 2’
Fleut 4' Vox humana 8’, D
Quinta 3' (eg. 2 2/3')
Octava 2’
Trumpet 16’, B/D
Trumpet 8’, B/D
  • 1926: Renovering av orgelbyggare Carl Axel Lund, Linköping, Antagligen var det nu öververket byggdes in i ett crescendoskåp.
  • 1940: Renovering och omdisponering av firma Nils Hammarberg, Göteborg. Trumpet 16’ i manualen bytes ut mot Mixtur IV chor. och Trumpet 8’ erhåller nya pipor. I öververket byts Fugara 8’ ut mot Terzian II chor och diskantstämman Vox humana kompletteras med Krumhorn 8’ i basläget. Öververket förses med tremulant. Slutligen byts pedalklaviaturen ut mot en ny. Orgeln är mekanisk.
  • 1972: Reparation av orgelbyggare Reinhard Kohlus, Vadstena, som tar bort öververkets crescendoskåp och flyttar fram väderlådan till dess ursprungliga läge. Ett tidigare borttaget tak över orgelhuset sätts åter dit. Dessutom förnyas pumpetpåsarna.
  • 1987: Reparation av Bröderna Moberg, Sandviken.

Disposition:

Manual C-f³ Öververk C-f³ Pedal C-c¹ Koppel
Borduna 16’, B/D Flagfleut 8’ Violone 16’ Öververk/manual
Principal 8’ Principal 4’ Violoncell 8’ Manual/pedalverk
Dubbel Fleut 8’ Spitsfleut 4’ Octava 4’
Gamba 8’ Wallfleut 2’ Bassun 16’
Octava 4’ Terzian II chor. 1 3/5’ + 1 1/3’ (1940)
Fleut 4' Krumhorn 8’ B (1940)
Qvinta 3' (eg. 2 2/3') Voxhumana 8’ D
Octava 2’
Mixtur IV chor. 1 1/3’ + 1’ + 2/3’ + ½’ (1940)
Trumpet 8’ (1940)

Externa länkar och källor[redigera | redigera wikitext]

Litteratur och källor[redigera | redigera wikitext]

  • Carl Fredric Broocman: Beskrifning Öfwer the i Öster-Götland Befintelige Städer, Slott, Sokne-Kyrkor, Socknar, Säterier, Öfwer-Officers-Boställen, Järnbruk och Prestegårdar, med mera, Tryckt i Norrköping, hos Johan Edman, År 1760
  • Sveriges bebyggelse – Statistisk-topografisk beskrivning över Sveriges städer och landsbygd - Landsbygden del II, Hermes, Uddevalla 1947
  • Våra kyrkor, Klarkullens förlag, Västervik, 1990, ISBN 91-971561-0-8
  • Nationalencyklopedin, multimedia 2000 plus
  • Sten L. Carlsson (1973). Sveriges kyrkorglar. Lund: Håkan Ohlssons förlag. ISBN 91-7114-046-8 
  • Dag Edholm (1985). Orgelbyggare i Sverige 1600–1900 och deras verk. Stockholm: Proprius förlag. ISBN 91-7118-499-6 
  • Einar Erici & R. Axel Unnerbäck (1988). Orgelinventarium. Stockholm: Proprius förlag. ISBN 91-7118-557-7 
  • Sten-Åke Carlsson & Tore Johansson (red.): Inventarium över svenska orglar 1989:II, Linköpings stift, Förlag Svenska orglar, Tostared 1990, ISSN 1100-2700