Lars Fredrik Blackstadius

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lars Fredrik Blackstadius
Född 24 januari 1814
Falkenberg
Död 25 november 1881
Stockholm
Begravd Norra begravningsplatsen[1][2]
kartor
Nationalitet Svensk
Redigera Wikidata

Lars Fredrik Blackstadius, född 1814 i Falkenberg i Halland, död 1881 i Stockholm, var en svensk bryggare och destillator och ägare av Äppelvikens gård i Bromma väster om Stockholm. Mot slutet av 1840-talet började Blackstadius att bedriva brännerirörelse i Äppelviken i Stora Sjövillan, som byggdes 1847. Han var äldre bror till konstnären Johan Zacharias Blackstadius (1816-1898).[3]

Släkt och familj[redigera | redigera wikitext]

Blacksta kyrka i Flens kommun från 1100-talet. Vy från sydost.

Blackstadius var son till sjökaptenen Adolf Fredrik Blackstadius och Anna Fredrika Stenbäck.

Han tillhörde en gammal prästsläkt. Stamfadern var Laurentius Nicolai Blackstadius (1590-1640),[4] född i Blacksta socken i Södermanland. Stamfadern var först konrektor i Västerås skola, nuvarande Rudbeckianska gymnasiet, och sedan kyrkoherde i Stora Kopparbergs församling, där han tjänstgjorde 1625-1640.[5]

År 1850, vid 36 års ålder, gifte sig Lars Fredrik Blackstadius med Sofie Berg (1829-1909),[6] som var av bryggarsläkt från Västervik. I äktenskapet föddes två söner och fyra döttrar. Makarna är gravsatta på Norra begravningsplatsen i Solna kommun i Stockholms län. Här ligger även brodern Johan Zacharias Blackstadius och änkefru Lovisa Charlotta Berg, död 1887, svärmor till Lars Fredrik Blackstadius.[7]

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Så här kan ett modernt bryggeri se ut idag.
Stora Sjövillan ligger nere vid den vik vid Mälarens strand som har gett området dess namn. Huset var ett före detta bränneri.
Vue af Äppelviken, Bromma (1856)
Oljemålningen Äppelvikens gård av Johan Zacharias Blackstadius finns i Stockholms stadsmuseum.
Stora Sjövillan syns till vänster.

Som destillator intog Lars Fredrik Blackstadius en framskjuten ställning inom sin kår. Bryggareämbetet upplöstes den 1 juli 1847 då delägarna bestämde att ombilda ämbetet till att bli enbart en pensionskassa, Bryggareämbetets pensionskassa. Blackstadius var en av stiftarna i "Bryggarämbetets pensionskassa". Han tillhörde Stockholms stadsfullmäktige ända sedan den startade. I Klara församling ägnade han sig under många år åt fattigvården.

Lars Fredrik Blackstadius hade bryggerirörelse för att tillverka öl vid Badstugatan i Stockholm och bedrev brännvinsbränneri för att tillverka brännvin (sprit, spritdryck) i Äppelviken från 1840-talet.

1847 flyttade Blackstadius till Äppelviken i Bromma för att tillverka brännvin. För detta ändamål byggdes ett stort tvåvåningshus, som han 1864 byggde om till corps-de-logis (mangårdsbyggnad). Det fick namnet Stora Sjövillan och är fortfarande bevarat.

År 1857 köptes torpet, som idag ligger på Äppelviksvägen 31 i Äppelviken i Bromma, av Blackstadius. Från den tiden kvarstår endast grundmuren av huset. Till gården hörde bland annat uthus, ladugård och ett lusthus, av vilka endast en ladugårdsbyggnad finns bevarad.

Till 1866 bodde familjen Blackstadius på somrarna i den lilla byggnad, som idag är villan vid Äppelviksvägen 31. 1866 var villan något mindre än idag och har sedan dess ombyggts ett flertal gånger.

Bränningen ägde rum i en stor byggnad, som då var rödmålad, idag är det Stora Sjövillan. Sedan dess är villan betydligt ombyggd. År 1864 lades bränningen ned och bränneriet byggdes helt och hållet om till corps-de-logis (manbyggnad). Övre våningen inreddes med flera rum i fil. Rummen måste ha gjort ett praktfullt intryck med sina helfranska dörrar.[3]

Lars Fredrik Blackstadius lät även vid 1800-talets mitt bygga ett antal hus vid vattnet som från början uppfördes som sommarvillor och hade en funktion i brännerirörelsen. Brännerirörelsen upphörde 1864 och därefter omvandlades husen till bostadshus, till en början främst som sommarnöjen.

Den vackra viken, en vik av Mälaren, vid Äppelviken var från 1870-talet mycket attraktiv för sommargäster. Under åren 1870-1910 var Äppelviken mest känd för att ha varit sommarparadis för stockholmsborgare. De äldre husen, som ligger vid Äpplvikshamnen, utgör en idyll. I hamnen vid Stora Sjövillan finns idag bara fritidsbåtar. Tidigare låg här en stor brygga som användes som lossningsplats för mycket av det byggnadsmaterial, som behövdes för villabebyggelsen i Äppelviken under 1920-talet.[8] De två vägarna som leder ner till Äppelvikshamnen är Klövervägen och Äppelviksvägen.

När stadsdelen Äppelviken byggdes ut åren 1913-1919 inordnades en del av husen i kvartersmönstret, medan sjövillorna ligger mera fritt i Mälarparken. År 1867 sålde Blackstadius gården till Lars Montén, som var ljusfabrikör i Alvik.

  • Stora Sjövillan. Stora Sjövillan byggdes 1847 av Blackstadius. Här brände han brännvin fram till 1864, då huset inreddes till sommarbostäder för uthyrning. Sjövillans övervåning inreddes för sommargäster. Stora Sjövillan hade en gång tre verandor. Verandan mot öster användes som väntrum för de ångbåtspassagerare som steg på och av vid ångbåtsbryggan, som fortfarande finns kvar. Huset är idag permanentbostad för flera familjer.
  • Äppelvikens gård. År 1857 köpte Blackstadius torpet Äppelvikens gård av en grosshandlare Gustaf Daevel, som omkring år 1818 hade friköpt gården från Ulvsunda. Till gården hörde bland annat uthus, ladugård och ett lusthus. Av dessa fanns senare endast en ladugårdsbyggnad kvar. Äppelvikens gård fanns omnämnt för första gången i 1754 års jordebok som ett frälsetorp under godset Ulvsunda slott och från den tiden finns endast grundmuren av huset kvar. Huset ligger en bit upp på Äppelviksvägen vid nuvarande Äppelviksvägen 31 och där kan man skymta Äppelvikens gård. Den äldsta delen av huset är från 1700-talet, men huset har byggts om flera gånger sedan det ursprungligen uppfördes som torpbyggnad på 1750-talet.
  • Lilla Sjövillan. Under senare delen av 1800-talet byggdes Lilla Sjövillan som sommarbostad. Huset användes också i början som tvättstuga för familjen Blackstadius och för sommargästerna. Numera är den permanentbostad.
  • Alphyddan. Alphyddan byggdes i senare delen av 1800-talet som sommarbostad. Idag är huset permanentbostad, men har kvar sin karaktär av sommarbostad.
  • Bergshyddan. I Bergshyddan brände Blackstadius brännvin av renlav åren 1867-1874. Huset uppfördes 1867 till lavbränneri. "Här skulle enligt professor Sten Stenbergs metod brännas brännvin av renlav, ett företag som synbarligen slog mindre väl ut, ty driften nedlades ett par år senare, varpå det hela (1874) ombyggdes till sommarbostad."
  • Mangelboden. Mangelboden ligger bakom Stora Sjövillan. När bränneriet lades ned inreddes en mangelbod med drängkammare vid sidan om. Mangelboden inreddes för sommargäster.
  • Kulan. 1864 sålde Blackstadius sin gård till Lars Montén. Under senare delen av 1800-talet byggdes därefter huset Kulan som sommarbostad. Monténs systersonson Eric Bergstedt använde Kulan som sommarbostad.[8] Huset är idag permenentbostad.

Sten Stenbergs metod[redigera | redigera wikitext]

Grå renlav, Cladonia ragifernia

Lars Fredrik Blackstadius använde Sten Stenbergs metod vid sin tillverkning av lavbrännvin. Sten Stenberg (1824-1884) var läkare och professor. Genom sina försök att använda lavar vid framställning av druvsocker och alkohol, bland annat redovisade i Om tillverkning af lafbränvin (1868), gav han upphov till en ny, men kortlivad industri, lavbrännvinstillverkningen. De olika kvartersnamnen Destillatorn, Brännmästaren och Renlaven, som alla är belägna nere i gamla Äppelviken, utefter Klövervägen och Poppelvägen, påminner oss om Äppelvikens industriperiod.[9] I en brännvinsförordning från år 1741 skildes på husbehovsbränning och "salubränning", det vill säga kommersiell brännvinsframställning. I början av 1830-talet uppgick antalet husbehovspannor i bruk i Sverige uppgick till över 170 000.[10] Därefter minskade antalet husbehovspannor, eftersom de kommersiella ångbrännerierna ökade i antal. 1853 uppgick antalet dock fortfarande till över 30 000.[10] Under 1850-talet ökade alkoholmissbruket och från 1855 skärptes brännvinnslagstifningen och beskattningen. Möjligheten till husbehovsbrönning avskaffades helt år 1860.[10]

Brännvinsbränningen i Äppelviken började 1867, men bränneriperioden blev således kort och 1874 byggdes huset om till sommarbostad för sommargäster. Av Bergshyddan, som var ett tvåvåningshus, kan man idag endast se några grundstenar, efter det att huset kraftigt förfallit och brann ned 1974.

RVO[redigera | redigera wikitext]

År 1878 blev Lars Fredrik Blackstadius riddare av Vasaorden.[11]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Norra begravningsplatsen: Kändisarna, läs online, läst: 22 december 2016
  2. ^ Blackstaius, Lars Fredrik, SvenskaGravar.se, läs online, läst: 9 maj 2017
  3. ^ [a b] Gunnar Björkman, När Äppelviken var sommarnöje, Bromma Hembygdsföreningens Årsskrift 1933, sid. 18-25.
  4. ^ Laurentius Nicolai Blackstadius (1590-1640), Genealogy. Laurentius Nicolai Blackstadius var född 23 augusti 1590 i Kumla, död 19 maj 1640 i Falun.
  5. ^ Stamfadern Laurentius Nicolai Blackstadius var en av de 21 kyrkoherdarna i Stora Kopparbergs församling från 1414 till 1814. Stora Kopparbergs församling är en församling i Falu-Nedansiljans kontrakt i Västerås stift. Församlingen ligger Falu kommun i Dalarnas län och ingår i Falu pastorat. Kyrkoherdarna var gemensamma för Stora Kopparbergs och Kristine församlingar.
  6. ^ Hitta graven, Stockholm, Norra begravningsplatsen.
  7. ^ Lovisa Sofia Berg, född 1829, död 1909.
  8. ^ [a b] Edvard Bolin, Brommaboken, En kulturhistorisk vägvisare, 1979, Bromma hembygdsförening.
  9. ^ Gunnar Björkman, När Äppelviken var sommarnöje, Bromma Hembygdsförenings Årsskrift 1933, sid. 18-25.
  10. ^ [a b c] Brännvinslagstiftning i Nordisk familjebok (första upplagan, 1878)
  11. ^ Sveriges statskalender 1881 sidan 458, Riddare af Kongl. Wasa-Orden.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]