Nyamko Sabuni

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Nyamko Sabuni

Nyamko Sabuni 2019.

Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
28 juni 2019
Företrädare Jan Björklund

Ämbetsperiod
6 oktober 2006–21 januari 2013
Monark Carl XVI Gustaf
Statsminister Fredrik Reinfeldt
Företrädare Jens Orback
Efterträdare Maria Arnholm

Ämbetsperiod
6 oktober 2006–5 oktober 2010
Monark Carl XVI Gustaf
Statsminister Fredrik Reinfeldt
Företrädare Jens Orback
Efterträdare Erik Ullenhag

Mandatperiod
2002–2006

Född Nyamko Asule Sabuni[1]
31 mars 1969 (50 år)[1]
Burundi Bujumbura, Burundi
Nationalitet Burundi Burundier Sverige Svensk
Politiskt parti Liberals (Sweden) logo.svg Liberalerna
Yrke Partiledare

Nyamko Ana Sabuni, ursprungligen Nyamko Asule Ana Sabuni, född 31 mars 1969[1] i Bujumbura i Burundi, är en svensk politiker och partiledare för Liberalerna. Hon var riksdagsledamot åren 2002–2006, och statsråd i regeringen Reinfeldt åren 2006–2013. Hon var statsråd i justitiedepartementet 2006, som Sveriges integrationsminister-och jämställdhetsminister från 2007 till 2010 och som biträdande utbildningsminister från 2010 till 2013. Hon har också varit verksam som pr-konsult.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Fadern, Maurice Sabuni, var politisk flykting från dåvarande Zaire, numera Kongo-Kinshasa. Modern, Amuri Zainabu Mgeni, var bara 14 år när Nyamko föddes.[2] Samhällsdebattören Kitimbwa Sabuni är Nyamkos bror.[3]

Nyamko Sabuni föddes under föräldrarnas exil i Burundi, kom till Sverige som tolvåring 1981, och växte upp i Kungsängen. Hon tog studenten 1989 efter studier vid Upplands-Bro gymnasium. Hon studerade migrationspolitik (30 hp) vid Mälardalens Högskola (1995) och juridik (30 hp) vid Uppsala Universitet (1996). Hon har även studerat mediekommunikation en termin vid Berghs School of Communication.[4] Sabuni var tidigare gift med Allan Bergquist; paret skildes 2012. De har tvillingsöner.[5][6]

Sabuni har varit projektledare för Afrosvenskarnas riksförbund (1994-1996). Under perioden 1991–1994 var hon egenföretagare inom friskvård.[4]

Sabuni har också två farbröder som är politiskt aktiva i Sverige. I en uppmärksammad händelse såg hon kort efter sin utnämning till att statsbidraget till Centrum mot rasism, där hennes farbror Mkyabela Sabuni arbetade som verksamhetschef, drogs in.[7] Hon ansåg att CMR hade misslyckats med sitt uppdrag att driva opinion i frågor som rör rasism och främlingsfientlighet.[8]

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

I valet 2002 valdes Nyamko Sabuni in i riksdagen och tog tjänstledigt från kommunikationsbyrån Geelmuyden Kiese. Hon valdes 2001 in i Folkpartiets partistyrelse, där hon satt fram till 2013.[9]

Som politiker har Sabuni arbetat mycket med frågor som rör näringsliv samt jämlikhet och jämställdhet. År 2006 utkom hon med boken Flickorna vi sviker, om hederskulturer och brott mot utlandsfödda kvinnor. Sabuni kallar sig inte för feminist, utan menar att hon är liberal och att "underepiteterna kan man se på som man vill".[10] Uppmärksammade utspel är bland annat att det skulle införas obligatoriska gynekologbesök för flickor. Besöken skulle upptäcka och motverka kvinnlig könsstympning. Tanken grundade sig i den obligatoriska kontrollen som redan gjordes på pojkar även skulle göras på flickor och att då bland annat att komma åt problemet med könsstympning. [11] Senare argumenterade hon även motsvarande kontroll beträffande pojkar. Hon har även gjort utspel om slöjförbud i skolan. Sabuni har också profilerat sig som en av de mest kritiska inom Liberalerna till religiösa friskolor.

Sabuni förlorade sin riksdagsplats i valet 2006, men utsågs kort därefter (6 oktober 2006) till integrations- och jämställdhetsminister i regeringen Reinfeldt. Den 1 januari 2007 blev hon departementschef för Integrations- och jämställdhetsdepartementet dit även konsument- och ungdomsfrågorna fördes.

I valet 2010 blev hon invald i Stockholms läns valkrets. Hon var dock ledig från sitt riksdagsuppdrag och ersattes av Anna Steele. Strax efter valet utnämndes hon till biträdande utbildningsminister och jämställdhetsminister. Som biträdande utbildningsminister hade hon bland annat ansvar för folkbildning, förskoleverksamhet, studiefinansiering, ungdomsfrågor och vuxenutbildning. Hon meddelade sin avgång den 21 januari 2013.[12] Sabuni efterträdde sedan Alice Bah Kuhnke som hållbarhetschef på teknikkonsultföretaget ÅF senare samma år.[13][14]

Efter riksdagsvalet 2018 höjdes röster från liberala politiker som ville att Sabuni skulle utmana om partiledarposten.[15] Den 11 april 2019 meddelade Sabuni att hon kandiderar till partiledare för Liberalerna.[16] Den 24 juni nominerade Liberalernas valberedning Sabuni till ny partiledare för partiet.[17] Den 28 juni 2019 blev hon vald till partiledare för Liberalerna. Första större framträdandet som partiledare skedde i Almedalen 3 juli samma år.[18]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • 2006 – Flickorna vi sviker: om hederskultur i Sverige. Stockholm: Folkpartiet. Libris länk 
  • 2010 – Det nya Sverige: [min vision : min väg]. Stockholm: Ekerlid. Libris länk. ISBN 9789170921513 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Sveriges befolkning 1990: Sabuni, Nyamko Asule
  2. ^ ”Med min invandrarbakgrund låg jag ett steg före”. Fri Tanke. https://fritanke.se/med-min-invandrarbakgrund-lag-jag-ett-steg-fore/. Läst 16 juni 2019. 
  3. ^ ”Syskonen Sabuni: Stridbara debattörer – och motpoler”. Expressen. https://www.expressen.se/nyheter/syskonen-sabuni-stridbara-debattorer-och-motpoler/. Läst 16 juni 2019. 
  4. ^ [a b] ”CV - Nyamko Sabuni”. Regeringskansliet. Arkiverad från originalet den 26 januari 2013. https://web.archive.org/web/20130126124217/http://regeringen.se/sb/d/7397/a/70304. Läst 21 januari 2013. 
  5. ^ ”'När Göran Persson sa sig vara feminist gick det för långt'”. 21 november 2009. https://www.di.se/artiklar/2009/11/21/nar-goran-persson-sa-sig-vara-feminist-gick-det-for-langt/. Läst 2 juli 2019. 
  6. ^ ”Nyamko Sabunis äktenskap är över”. Aftonbladet. http://bloggar.aftonbladet.se/politikerkollen/2012/12/nyamko-sabunis-aktenskap-ar-over/. Läst 21 januari 2013. 
  7. ^ Josef El Mahdi (19 oktober 2006). ”"Satsning mot rasism stryps"”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/satsning-mot-rasism-stryps_362554.svd. 
  8. ^ Sydsvenskan 19 oktober 2006
  9. ^ http://www.folkpartiet.se/politik/nyhetsarkiv/ny-partistyrelse-for-folkpartiet-liberalerna/
  10. ^ Shora Esmailian (25 oktober 2006). ”"Snett nedåt för jämställdheten"”. Arbetaren. https://www.arbetaren.se/2006/10/25/snett-nedat-for-jamstalldheten/. 
  11. ^ Nyamko Sabuni (17 juli 2006). ”"Kontrollera underlivet på alla högstadieflickor"”. Expressen. https://www.expressen.se/debatt/kontrollera-underlivet-pa-alla-hogstadieflickor/. 
  12. ^ Sabuni lämnar regeringen
  13. ^ hållbarhetschef på teknikkonsultföretaget ÅF Arkiverad 28 september 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  14. ^ ”Alice Bah Kuhnke får nytt toppjobb”. www.resume.se. https://www.resume.se/nyheter/artiklar/2013/05/23/alice-bah-kuhnke-far-nytt-toppjobb/. Läst 12 september 2018. 
  15. ^ Liberaler: Vi vill ha Sabuni som ny partiledare | SvD”. SvD.se. https://www.svd.se/liberaler-vi-vill-ha-sabuni-som-ny-partiledare. Läst 20 september 2018. 
  16. ^ https://www.svt.se/nyheter/inrikes/nyamko-sabuni-kandiderar
  17. ^ ”L:s valberedning föreslår Sabuni som partiledare”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/nyheter/ls-valberedning-i-mote-in-i-det-sista/. Läst 24 juni 2019. 
  18. ^ Klintevall, Mikael (3 juli 2019). ”Nyamko Sabuni (L): Ta fram nationell strategi mot våld mot barn”. SVT. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/nyamko-sabuni-l-premiartalar-i-almedalen. Läst 9 juli 2019. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Jens Orback
Sveriges integrationsminister
20062010
Efterträdare:
Erik Ullenhag
Företrädare:
Jens Orback
Sveriges jämställdhetsminister
20062013
Efterträdare:
Maria Arnholm
Företrädare:
Tobias Krantz
Högskole- och forskningsminister
Sveriges biträdande utbildningsminister
20102013
Efterträdare:
Maria Arnholm
Företrädare:
Jan Björklund
Liberalernas partiledare
2019
Efterträdare:
Innehar fortfarande posten
Företrädare:
Ordförande för Afrosvenskarnas riksförbund
1994
Efterträdare: