Pålsundsparken

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Pålsundsparken, mars 2008.

Pålsundsparken är en långsmal park, parallellt med Söder Mälarstrand i närheten av Långholmen och PålsundetSödermalm i Stockholm.

Pålsundsparken sträcker sig ungefär 1 000 meter från Eolsgatan till Reimersholmsbron. Parken började anläggas 1911 och arbetena blev inte klara förrän 1932. Arbetena började i parkens ostligaste delar och fortsatte sedan under de följande åren i området kring stenbrottet norr om Pålsundsberget, den så kallade ”grottan”. År 1913 utplanterades bland annat ett fyrtiotal björkar, drygt 400 prydnadsväxter och 160 barrväxter. År 1914 såddes gräs i området mellan ”grottan” och Pålsundsgatan. Åren 1916–1917 och 1919–1920 förstärktes stranden utmed Pålsundet mellan Pålsundsbron och Långholmsbron. År 1923 färdigställdes en stentrappa från Eolsgatan ner till Söder Mälarstrand. Man anlade även en blomstergård med sittplatser i korsningen mellan Heleneborgsgatan och Långholmsgatan år 1942.

På 1910-talet kallades parkområdet för ”Heleneborgsparken”, ett namn som behölls fram till 1933, då det ändrades till Pålsundsparken. Längre fram inkluderades även parkområdet väster om Västerbron i begreppet Pålsundsparken.

Tidigare fanns här en offentlig parklek som det idag (2007) bara finns grundspår efter, vilket också gäller för en numera omplacerad staty, Valfisken. Ett kafé som sommartid också driver en teater finns dock sedan slutet av 1980-talet inhyst i en byggnad från 1730 (gammalt torp som också tjänat som bland annat krog och, långt senare, daghem), "Lasse i Parken", drivet av ägarna till Bellmansmuseet på närliggande Långholmen.

Pålsundsberget ligger i parkens mellersta del, mellan Söder Mälarstrand och fastigheterna Heleneborgsgatan 10 och 12. Berget utgör formellt en del av Pålsundsparken. Den 6 november 1997 beslutade Länsstyrelsen att Pålsundsberget skulle lagskyddas som naturminne på grund av sina geologiska och botaniska naturvärden.

Källor[redigera | redigera wikitext]