Kända träd i Stockholm

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Prins Eugens ekWaldemarsudde är Stockholms största träd. I förgrunden syns Ulla Kraitz: "Röda äpplen", sommar 2007.

Stockholms kända träd utgörs av huvudsakligen äldre, grova ekar, bland dem två kungsekar, Kungseken på Djurgården och Kungseken på Hjorthagen. Stockholms stads största träd mätt i volym är Prins Eugens ekWaldemarsudde, och till stadens äldsta träd, cirka 800 år, räknas Birger jarls ek vid EssingeledenKungsholmen. Att träd blir kända beror ofta på att de har en anknytning till kulturella eller historiska händelser. Exempelvis kan de ha inspirerat poeter som Carl Michael Bellman och Anders Österling till epistlar och dikter som Bellmanseken respektive eken på Plommonbacken. Träd har även symbolisk betydelse, som för den svenska organisationen Globträdet, vilka planterade Framtidsträdet 1986 på Hötorget.

En hotande fällning gav flera numera kända stockholmsträd en plats i historieböckerna, hit hör Kungsträdgårdens skogsalmar. Dessa skulle fällas natten till den 12 maj 1971 men räddades efter omfattande protester. Händelsen gick till historien som Almstriden och fick politiska konsekvenser. Ett annat exempel är den så kallade TV-eken som sågades ner i november 2011 trots stort engagemang av kulturpersonligheter och trädkramare. Att träd riskerar att sågas ner av myndigheterna och därmed vållar protester från allmänheten är inget nytt. En tidig räddning från fällning är exemplet med Retzius kastanj som fick stå kvar på 1830-talet tack vare läkaren Anders Retzius. En oförsiktig beskärning i mitten på 1980-talet tog dock död på kastanjen och en ny planterades i dess ställe.

Kända ekar[redigera | redigera wikitext]

Bland Stockholms kända träd överväger grova gammelekar. Det beror på att förhållandevis mycket av det månghundraåriga eklandskap som för några sekler sedan bredde ut sig över Stockholm och stadens omgivningar, har bevarats. Än idag finns ett stort antal gamla och grova ekar, även inne i de centrala delarna av staden. Bland särskilt viktiga landskapsavsnitt i norra Europa med stor förekomst av jätteekar nämns Djurgården som ett exempel.[1]

Nobelparkens arboretum i december 2007.
Vy över Gärdet mot öst med Gustaf Adolfskyrkan till vänster och den omtalade TV-eken till höger (inom vit ram), 1898.
Eken på Stadshusets innergård som överlämnades i samband med första VM i samarbete i Stockholm år 2006.
Mångfaldseken i Salems kommun oktober 2012.

Ursprungligen användes ekarna som skeppsbyggnadsvirke för svenska marinen. Av de 8 221 ekar som 1808 räknades på Djurgården stämplades 888 stycken för avverkning. Hur många som verkligen fälldes är okänt, men säkert är att ett stort antal av de grövsta ekarna sparades. 1830 nyplanterades genom Israel af Ströms försorg 34 000 stångekar (hög och kraftig stam), huvudsakligen norr om Östermalms idrottsplats.[2] Israel af Ström var även initiativtagare för planteringen av ett stort bokbestånd, som breder ut sig på norra sidan om villan Liston Hill. Beståndet anses vara det största i Mellansverige.[3] I nuvarande Nobelparken skapade af Ström Stockholms enda arboretum, det vill säga en studieplats för träd. Vad som gör parken speciell är att här finns ett exemplar av nästan alla träd som växer vilt inom Sveriges gränser.[4]

På 1920-talet upprättade botanisten Rutger Sernander en numrerad lista över Djurgårdens ekar med en omkrets av minst fem meter (mätt 1,5 meter över marken). Åldern på dessa femmetersekar uppskattade han till cirka 400 år.[5] Vid Sernanders räkning fanns 83 ekar som uppfyllde villkoren, på 1970-talet fanns ett 70-tal kvar, och fortfarande idag har Djurgården en av norra Europas största bestånd av gammelekar.[6]

Nummer 51 i Sernanders lista kom senare att bli känd som TV-eken (ibland även kallad Radiohuseken) och fälldes i november 2011 trots omfattande protester. Stockholms stads trafikkontor hävdade med stöd av egna arborister att eken var svårt angripen av svamp och rötskadad och att det fanns risk för att grenar, eller till och med hela trädet skulle kunna falla ner på trafikanter. Andra fristående arborister menade, efter att ha gjort undersökningar med bland annat ultraljud, resistograf (ett instrument som upptäcker röta och håligheter genom att mäta och registrera det mekaniska motståndet vid borrning[7]) och hållfasthetsberäkningar, att ingen risk för kollaps förelåg.[8]

En av stadens jätteekar är Prins Eugens ek i parken norr om Prins Eugens Waldemarsudde. Den anses vara den största levande eken på Djurgården och i Stockholms kommun. Inom Stockholms län överträffas den dock av Ekebyhovseken och Gällstaöeken, båda i Ekerö kommun. Ekebyhovseken är sett till volymen Sveriges största träd med cirka 84 . Dess omkrets är 10,5 meter och höjd 17 meter.[9] Prins Eugens ek var ursprungligen trestammig. År 2006 uppmättes den till en höjd av 21 meter. Stammen hade då ett omkrets av 9,2 meter och en volym på 45 m³. Åldern uppskattas till mellan 300 och 400 år,[10] enligt andra källor till och med 1 000 år.[11] Bland övriga kända djurgårdsekar kan nämnas Kungseken vid Manillaskolan, kungliga ekipage på sin utflykt på Djurgården här hade sin vändpunkt och Bellmanseken utanför Hasselbacken. Under den senare lär Carl Michael Bellman har suttit och skrivit sin Fredmans epistel 25 (se avsnitt Stockholmsträd i kulturen).

Djurgårdsslätten bjuder på fler kända ekar, här kan nämnas Karl Johans-ekarna som står vid Villa DioramaSollidsbacken. Namnet härrör från kung Karl XIV Johan som enligt traditionen rastade här på 1820-talet.[12] I en av ekarna fann man på 1930-talet i hålet efter en murken gren ett helt dussin silverskedar från 1821, stämplade "Kungl. Husgerådskammaren". De härstammade från Karl XIV Johan regeringstid och det förmodas att någon i den kungliga betjäningen gömde dem där.[13]Slätten stod även Luseken, som enligt Gunnar Brusewitz fått sitt namn efter "vinddrivna existenser" som brukade sitta på kransbänken kring ekens stam och skrubba sina lusbitna ryggar mot trädets skrovliga bark.[13]

Ytterligare en intressant ek finns intill Karl XI:s fiskarstugaNorra Djurgården. Den kallas Fiskartorpseken eller Karl XI:s ek och har delvis växt in i stugans fasad och takfot. Den närbelägna Lyells ek blev 1835 tillsammans med Fiskartorpseken ett viktigt landmärke för den skotske geologen Charles Lyell i samband med beräkningar för teorin om den så kallade vattuminskningen, det man kallar numera postglacial landhöjning.[14]

Även utanför Södra och Norra Djurgården finns några kända ekar bevarade, exempelvis Kungseken i Hjorthagen; en 600-årig bjässe som enligt traditionen besöktes av kung Oscar II. På Kungsholmen, mitt i Essingeledens trafikplats Kristinebergsmotet står Stockholms äldsta ek; Birger jarls ek, ibland kallad Kung Valdemars ek. Eken är uppemot 800 år gammal och därmed lika gammal som Stockholm och bär därför namnet efter stadens grundare Birger jarl. Eken har fortfarande lite liv i sig, som visar sig i en grönskande gren som idag är klassad som naturvärde klass 1, vilket motsvarar naturreservat.[15] Sernander mätte eken på 1930-talet och då hade den en omkrets på 6,1 meter mätt 1,5 meter över marken.[16] Eken blev så småningom ihålig och fylldes med betong i slutet av 1950-talet.

När Essingeleden planerades, i början av 1960-talet, sägs det att man flyttade den planerade vägsträckningen för att bevara eken.[15] I samband med en planerad ombyggnad av trafikplatsen Kristinebergsmotet (nya namnet blir Trafikplats Lindhagensgatan) är ambitionen att alla inmätta ekar i området, inklusive Birger jarls ek skall bevaras, vilket innebär att eken även i framtiden kommer att utgöra en karakteristisk siluett i stadsbilden invid Essingeleden på Kungsholmen.

Den 8 maj 2006 invigdes eken på Stadshusets innergård (Borgargården) som en Barnens mötesplats. Eken har funnits där sedan tidigare och överlämningen gjordes då Stockholms stad stod som värd för första VM i samarbete. Dåvarande ordföranden för Stockholms stadsfullmäktige, Barry Andersson och 18 barn från Stockholms stadsdelar deltog. Barnens mötesplats är en del i samarbetsorganisationen Globträdet som har FN-status från FN:s ekonomiska och sociala råd.[17][18]

Ekar hör till Sveriges artrikaste träd och kan vara bostad för över 1 000 arter. För att ta reda på antal arter i en vanlig äldre svensk ek lät Södertörnsekologerna inventera nio ekar i södra delen av Stockholms län. Inventeringen genomfördes år 2010 och avsåg några växt- och djurarter. Sammanlagt påträffades 396 arter varav 220 skalbaggar, 109 lavar, 36 mossor, 25 svampar och 6 klokrypare. I den så kallade Mångfaldseken vid Bornsjön hittades 26 skalbaggar, 28 lavar, 14 mossor och 8 svampar. Av dessa var fem arter rödlistade.[19]

Kända ekar, nutida bilder[redigera | redigera wikitext]

Andra kända lövträd[redigera | redigera wikitext]

Retzius kastanj, färgfotografi taget av Gustaf W. Cronquist på 1930-talet.
C.D. Friedrich, "Kulle och åker nära Dresden", från 1824 var troligen förebild för Almhöjden.

Ibland får träd namn trots att de inte har ett direkt samband med en historisk händelse. Till den kategorin hör Drottning Kristinas lövsal vid Stallmästaregården i Solna. Drottning Kristina brukade visserligen gärna uppehålla sig i trakten kring Brunnsviken, men den efter henne döpta lövsalen anlades först 100 år senare. Platsen kom till på 1730-talet på initiativ av Lucas Boogers (falkenerare vid Fredrik I:s hov) som lät ett litet åttkantigt lusthus från 1600-talet bli ditflyttat och såg till att fyra lindar planterades. Två av de ursprungligen fyra träden finns kvar än idag.[20]

Att träd sågas ner av myndigheterna och därmed vållar protester från allmänheten är inget nytt. En tidig "räddning" från fällning är exemplet med Retzius kastanj som växte utanför Serafimerlasarettets huvudentré mot HantverkargatanKungsholmen. Denna stora hästkastanj skulle tas bort på 1830-talet i samband med breddning av Hantverkargatan. Då ingrep läkaren och professorn Anders Retzius, vilket räddade kastanjen i sista stund. En oförsiktig beskärning 1984 tog dock död på trädet och en Ny Retzius kastanj planterades i dess ställe.[21]

Stor uppmärksamhet, även internationellt, förorsakade de omfattande protesterna som räddade Kungsträdgårdens skogsalmar när dessa skulle fällas natten till den 12 maj 1971. Händelsen gick till historien som Almstriden och utvecklades till en principfråga om medborgarnas roll i den kommunala demokratin. I Tyskland kallades händelsen Ulmenkrieg.[22] Almstriden har även kommit att betraktas som en vändpunkt i den vid tiden pågående Norrmalmsregleringen, vars fortsatta planerade byggnadsetapper fick avbrytas. Fortfarande 40 år efteråt engagerar händelsen och till 40-års minnet samlades den 11 maj 2011 ett antal före detta almaktivister som höll tal och framförde uppträdanden.

Almhöjden är den kullen på Skogskyrkogården som ligger väster om Hoppets kapell och Monumenthallen. Kullen inramas av 12 uppstammade paraplyalmar och gestaltades av Sigurd Lewerentz mellan 1922 och 1932. Hans landskapsarkitektur understryker terrängens mjuka, klassiska karaktär. Här finns klara likheter med målningen Kulle och åker nära Dresden av Caspar David Friedrich från omkring 1824, och att Caspar David Friedrichs landskapsmåleri har påverkat Asplund och Lewerentz är tämligen säkert.[23] Almhöjden är liksom Skogskyrkogården som helhet ett Unesco världsarv.

Bland kända stockholmsträd finns till och med ett exempel på ett träd som fått ge trivialnamn åt en art av videväxterna, nämligen fontänpilen. Den har fått sitt namn efter Molins fontän i Kungsträdgården där några av dessa träd planterades 1873, samtidigt som fontänen invigdes. Ett tidigare namn för arten var kinesisk pil.[24] Fontänpilar blev så småningom vanliga i svenska parker, exempelvis längs Norr Mälarstrand, där sex exemplar fick sågas ner i september 2011 efter att de hade förgiftats. Fontänpilar finns inte längre att tillgå varför Stockholms stad lät plantera sex nya, fullvuxna hängpilar som importerades från Tyskland. Enligt trafikborgarrådet Ulla Hamilton kostade vandaliseringen av fontänpilarna stockholmarna 900 000 kronor.[25] Några av de ursprungliga fontänpilarna vid Molins fontän finns kvar än idag.

En av Stockholmstraktens och Sveriges äldsta levande parklindar är Kristinas lind i Svartsjö slottspark. Enligt en tradition planterade Gustav II Adolf linden upp och ned 1618 i sorg över att Ebba Brahe gift sig med Jakob De la Gardie. Enligt en annan tradition planterade Gustav II Adolf linden som ett vårdträd vid dottern Kristinas födelse den 8 december 1626. Den tredje var till minne av hans mor som avled 1625. Både dottern och modern hette Kristina.[26]

Andra kända lövträd, nutida bilder[redigera | redigera wikitext]

Stockholmsträd i konsten och kulturen[redigera | redigera wikitext]

Bellmanseken skall enligt sägen ha inspirerad Carl Michael Bellman att skriva Fredmans epistel 25. Enligt riksbibliotekarien Johan Erik Rydqvist (i skriften Djurgården förr och nu) kom även Gustav III hit inkognito för att se på folklivet och enligt Rydqvist brukade Bellman sitta under eken och improviserade visor till mandolin.[27] Enligt traditionen som återges i en artikel i Illustrerad Tidning från 1865 har Bellman skurit in sitt namn i ekens bark. Denna signatur avlägsnades av en autografjägare från England varpå eken började ruttna inifrån.[28] Här firade Par Bricole också till en början Bellmansdagen årligen, den 26 juni. Bellman kallade själv sin epistel nr. 25 för "Min epistel!" och där det heter bland annat:

Blåsen nu alla,
hör böljorna svalla,
åskan går.
Venus vill befalla,
där Neptun rår.
Simmen tritoner,
och sjungen miljoner
Fröjas lov;
svaren postiljoner
i Neptuns hov!
Se Venus i sin prakt!
Kring henne hålla vakt
änglar, delfiner, sefirer och Pafos' hela makt;
vattunymfer plaska kring
i ring.

Konstnären och författaren Gunnar Brusewitz beskrev TV-eken i boken Stockholm - staden på landet (1969). I texten benämnde han den Radioeken och menade att eken fick även den "mest hårdhudade arkitekten att känna respektfull vördnad" och det "har gjort att det väldiga trädet nu håller ut sina knotiga grenar [...] trots att det inramas av blänkande husjättar av glas och betong". Det hela illustrerade han med en teckning som visar "ek nr. 51, Radioeken, innan man kapade ett par av de grova grenarna för trafikens skull".[29] I samma bok ställde Brusewitz en profetisk fråga: "Men nu är väl tiden lyckligt överstånden då det bara är slumpen som räddar Stockholms gamla, dyrbara träd. Eller är den inte det?" Det var två år före Almstriden och 42 år före striden om TV-eken.

Om den stora eken vid PlommonbackenBlockhusudden skrev poeten Anders Österling följande dikt:[30]

Barvinterskogen under månens horn
Är strödd med frostens kalla glitterkorn,
Och full av trolldom, som en svart ruin,
Den höga ekens skugga famnar min.
Gravlukt stiger ur marken,
Eklöven multnar i ring,
Men den skrovliga barken
Känns som ett levande ting.

Framtidsträdet är en ask som den ideella föreningen Globträdet planterade 1986 på Hötorget nedanför Stockholms Konserthus. Globträdet är en ideell, världsomspännande förening som bildades i Stockholm 1982. För Globträd har just träd ett stort symbolvärde, de menar att "…trädet har i alla tider, i nästan alla kulturer, varit mötesplatsen där människor stannat upp, vilat ut, för att sedan vandra vidare…". Barn och ungdomar är Globträdets uppdragsgivare och detta har utvecklat olika projekt och program som Framtidsmöten, Framtidsskeppet, VM i samarbete och senast Barnens Mötesplats (Children’s Meeting Place). I samband med mötet för första VM i samarbete år 2006 invigdes en ek på innergården (Borgargården) i Stockholms stadshus. Eken är Borgargårdens enda träd.

Till träd inom kulturen hör även den nyplanterade lindallén i Drottningholms slottspark. Lindalléerna skapade ramen för barockträdgården på Drottningholm som anlades på 1600- och 1700-talen av Nicodemus Tessin d.ä. och Nicodemus Tessin d. y. Röta, svampangrepp och för hårda beskärningar hade lett till att träden behövde bytas ut och vid slutet av 1990-talet påbörjade Statens fastighetsverk ett förnyelseprogram av lindarna i allén med kung Carl XVI Gustaf som beskyddare. Sedan dess har lindallén bytts ut med 100-200 nya träd i fem etapper, med cirka fyra års mellanrum. I maj 2011 planterade kungen, tillsammans med generaldirektören för Statens fastighetsverk, Thomas Norell, det första trädet i den femte och sista etappen av lindalléns förnyelse.[31]

Träd i kulturen, nutida bilder[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Unika ekmiljöer i Stockholm, 2005-2007.
  2. ^ Utgren (2004), s. 30
  3. ^ Hasselblad (1982), s. 51
  4. ^ Lars-Gunnar Bråvander, Rolf Jacobson (2006). ”Skötselplan för Nationalstadsparken”. Kungliga Djurgårdens Förvaltning. http://www.djurgarden.se/skotselplan/pdf/del_III_bilder/del_III_nobelparken_museistranden.pdf. [död länk]
  5. ^ Brusewitz (1969), s. 109
  6. ^ Utgren (2004), s. 29
  7. ^ Anna Pousette och Per-Anders Fjellström, SP Trätek. ”Broinspektion - träbroar”. SP RAPPORT 2004:41, sid. 22. SP Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut, Bygg och Mekanik – Trätek. http://www-v2.sp.se/publ/viewdocument.aspx?RapportId=5224. Läst 11 december 2011. [död länk]
  8. ^ Dagens Nyheter, Lars Epstein: ”Det finns inget stöd för akutfällning av TV-eken”, publicerat 2011-11-24.
  9. ^ Ekeröjätten är Sveriges största träd.
  10. ^ Uppgift enligt Trädmästarna
  11. ^ Hasselblad (1982), s. 71
  12. ^ Katarina Bangata: Sällsamma platser. Arkiverad 12 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine.
  13. ^ [a b] Brusewitz (1969), s. 110
  14. ^ Brusewitz (1969), s. 112
  15. ^ [a b] Trafikverket: Miljökonsekvensbeskrivning Trafikplats Lindhagensgatan, december 2008, sida 37, läst 2011-05-29 Arkiverad 22 februari 2014 hämtat från the Wayback Machine.
  16. ^ Edlund (2007), s. 96
  17. ^ Stockholms stads politiker inviger Eken till Barnens Mötesplats.[död länk]
  18. ^ Informationstavla på platsen.
  19. ^ Informationstavla vid "Mångfaldseken", uppsatt av Södertörnsekologerna.
  20. ^ Brusewitz (1969), s. 114
  21. ^ Svenska Dagbladet: Porträtt av träd, publicerat 2007-12-21.
  22. ^ Daniel Helldén: Demokratin utmanas. Almstriden och det politiska etablissemanget. Arkiverad 19 mars 2009 hämtat från the Wayback Machine.
  23. ^ Caldenby, Hultin m.fl. (1985), s. 43
  24. ^ Edlund (2007), s. 188
  25. ^ Epsteins STHLM: Större pilträd ersätter de förgiftade på Norr Mälarstrand, publicerat 2011-11-29.
  26. ^ Informationstavla på platsen, Svartsjö slott, uppsatt av Statens fastighetsverk.
  27. ^ Brusewitz (1969), s. 107
  28. ^ Illustrerad Tidning nr 36, 1865. Arkiverad 15 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  29. ^ Brusewitz (1969), s. 113
  30. ^ Mårtensson (2007), s. 225
  31. ^ Sveriges Kungahus: Kungen planterade lind i sista etappen av lindallén på Drottningholm, läst 2011-12-11.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]