Polyvinylklorid

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Pvc)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kalottmodell av polyvinylklorid.

Polyvinylklorid (PVC), ibland oegentligt förkortat till PV, är en av de vanligaste plastsorterna, som tillsammans med polyeten (PE), polypropen (PP) och polystyren (PS) kallas volymplaster. PVC är en polymer som är uppbyggd av flera sammanbundna vinylkloridmolekyler. Det är en termoplast som tillverkas genom att man fogar klor till eten. Det är en av basplasterna. Sedan dess kommersiella genombrott på 1920-talet [1] har den ofta använts inom byggnadsindustrin. Användningsområden där är bland annat rör, golv, höljen till elektriska kablar och kompositfönster. PVC används även inom textilindustrin, då som beläggning på textilväv. PVC-belagd textilväv används till regnkläder, möbelklädsel, skor, väskor och bälten.

Egenskaper och användning[redigera | redigera wikitext]

Ren polyvinylklorid är en vit och spröd fast substans som kan lösas i tetrahydrofuran men inte i etanol.

PVC själv är en styv plast, men ofta blandas det in mjukgörare, som gör en betydligt mjukare plast. Hård PVC används eller användes till exempel för rör och grammofonskivor. Mjukgjord PVC används till exempel för isolation på tråd och elkablar, golvbeläggningar, uppblåsbara leksaker, och sjukvårdsmaterial, till exempel stomipåsar.

Styv PVC kan varmbockas, limmas med epoxilim, svetsas med ultraljud eller friktion eller med hetluft.

PVC kan färgas röd, blå eller orange. Det är även möjligt att tillverka en transparent variant.

Mjukgjord PVC[redigera | redigera wikitext]

Det finns en rad olika mjukgörare som kan användas i PVC. Vanligast är ftalaterna (olika ftalatestrar), tereftalater och cyklohexanoater. Andra sorters mjukgörare är adipater och azelater, som används i lågtemperaturtillämpningar, och trimellitater, som används vid högtemperaturtillämpningar.[2] Stabilisatorer kan tillsättas för att öka temperaturtåligheten under tillverkningsprocessen.[2]

Mjukgjord PVC stelnar med tiden p g a att mjukgörare långsamt avdunstar. Processen kan fortgå under många år. Avdunstningen börjar omedelbart, vilket avslöjas av den svaga lukt, som kan förnimmas på helt nya PVC-produkter.

Kritik och nackdelar[redigera | redigera wikitext]

Kritik mot PVC består dels av generell kritik mot plast, och dels av specifik kritik mot PVC. Det som särskiljer PVC från andra plaster såsom PE är att den innehåller klor. Kloret är fast bundet men frigörs vid förbränning. Ytterligare problem kan orsakas av mjukgörare och andra tillsatta ämnen. Dessa lämnar oundgängligen långsamt plasten och diverse av de många förekommande ämnen misstänks vara hälsofarliga eller miljöskadliga. Till exempel har ftalaterna visats ha reproduktionsstörande påverkan i djurförsök.[3] [4] En stor mängd skadliga ämnen bildas vid förbränning och misstanke finns att även dioxin kan uppstå.

Brandskador orsakade av PVC[redigera | redigera wikitext]

PVC är svårantändligt och självslocknande. Den brinner sämre än diverse andra plast såsom PE eller polystyren. Men om förbränning underhålls av annat som brinner bildas saltsyra och klorerade kolväten på grund av plastens innehåll av klor. Även stabilisatorer, mjukgörare och flamskyddsmedel frigörs vid förbränning.

En vanlig användning av PVC är som isolering på elektriska ledningar. I elektroteknisk utrustning kan betydande mängder PVC ingå. Vid brand i lokaler där större mängder sådan utrustning finns blir effekten av saltsyreångorna förödande. Utrustning utanför den egentliga brandhärden, och som klarat sig från vanliga brandskador, kan ändå få betydande funktionsskador om den inte omgående saneras. Ofta räcker det med noggrann tvättning utan och innan med stora mängder rent vatten och fullständig torkning därefter.

En smygande sekundär brandskada kan ligga dold i betongkonstruktioner kring en utbränd lokal, där PVC ingått i det brunna. Den frigjorda saltsyran kan nämligen i en långsam process tränga in i betongens inre och orsaka rostskador på betongens armering. Blir rostangreppen tillräckligt svåra hotas styrkan på armeringen. Ett bidragande problem är att därvid armeringens volym ökar, vilket ger en sprängverkan i betongen. Hela konstruktionens hållfasthet äventyras. Det kan vara väggar och tak, trappor etc, som många år efter en storbrand kan överraskande kollapsa.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ IKEM om PVC[död länk]02
  2. ^ [a b] ”IKEM Om PVC”. Arkiverad från originalet den 5 september 2017. https://web.archive.org/web/20170905232725/http://www.ikem.se/vi-arbetar-med_1/plastfragor/pvc/om-pvc/tillsatser. Läst 7 maj 2017. 
  3. ^ Naturskyddsforeningen, pressrelease 5 oktober 2012: Danskt förbud mot ftalater bör visa vägen Länkad 2014-04-02
  4. ^ Kemikalieinspektionen, april 2000: Vägledning till reglerna om ftalater i leksaker och andra produkter för små barn Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine. Omlänkad 2014-04-02