Upplands runinskrifter 959

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Upplands runinskrifter 959
Runristning
U959.jpg
Fyndplats
Land Sverige
Landskap Uppland
Län Uppsala
Kommun Uppsala
Socken Vaksala
Plats Vaksala kyrka
Koordinater 59°52′33″N 17°41′10″E / 59.87595°N 17.68605°Ö / 59.87595; 17.68605
Nuvarande plats I vapenhuset.
Kulturmärkning
Bevakningsobjekt
 - Referens nr. Vaksala 241:1
Tillkomsttid V
Signum U 959
Runristare (Öpir 1 (A)) [ej Öpir, Åhlén 1997]
Stil Pr5
Information från FMIS samt Samnordisk runtextdatabas.

U 959 är en vikingatida runstensfragment av ljusröd sandsten i Vaksala kyrka, Vaksala socken och Uppsala kommun i Uppland.[1]

Runstensfragment av sandsten, övre delen av runsten med dimensionerna 0,85 meter i höjd, 0,7 m bred och 0,05–0,15 m i tjocklek, är placerad i Vaksala kyrkas vapenhus vid östra väggen, söder om ingången till kyrkan. Runhöjd är 5–6 cm. [2] Stenen var sönderslagen redan på 1600-talet.

Peringskiöld skrev, att stenen låg golvet (den var inte inlagd i golvet), och därefter (ca 1700) hittades den nedre hälften av stenen vid en gravs uppgrävning , och Peringskiöld kunde därför göra ritning av hela ristningen. Sannolikt har stenen ursprungligen uppsatts på kyrkogården. Att den användas som material för kyrkobyggnaden men blir kvar är mindre troligt.[3]

Inskriften[redigera | redigera wikitext]

Translitterering av runraden:

[nesbiarn '] uk ' runa ' anutar ' totiR ' litu ' rita ' staina ' at ' s[uhik'ierf ' sun : sin][1]

Normalisering till runsvenska:

Næsbiorn ok Runa, AnundaR dottiR, letu retta stæina at suhikierf, sun sinn.[1]

Översättning till nusvenska:

Näsbjörn och Runa, Anunds dotter, läto uppresa stenarna efter suhik ' ierf, sin son.[3]

Namnet på den döde kunde vara felristning av VigdiarfR. Sannolikare är det namnet SigdiarfR, som omnämns[4] också på U 109, U 647, U 903, U 968, U 1031, U 1046 och M3. Namnet Runa finns på U 687. Ordet stæina i pluralformen visar, att det fanns minst två stenar efter Näsbjörns och Runas son. Runor och ornamentik påminnar om Öpirs stil.[3]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Samnordisk runtextdatabas, U 959, 2014
  2. ^ Fornminnesregistret: Vaksala 241:1
  3. ^ [a b c] Elias Wessén, Sven B.F. Jansson, red (1953-1958). Sveriges runinskrifter. Bd 9, Upplands runinskrifter, del 4. Stockholm: KVHAA. sid. 87-89. http://www.raa.se/runinskrifter/sri_uppland_b09_h01_text_2.pdf 
  4. ^ Elias Wessén, Sven B.F. Jansson, red (1953-1958). Sveriges runinskrifter. Bd 6, Upplands runinskrifter, del 2. Stockholm: KVHAA. sid. 156. http://www.raa.se/runinskrifter/sri_uppland_b06_text_2.pdf