Våmbafjärdingen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Rekonstruktion av Våmbefjärdingen och Fiskartorget på 1450-talet (norr är till höger).
a-d är större stenhus, g är torgbrunnen

Våmbafjärdingen (även Våmbfjärdingen, Vambafjärdingen, Våmbefjärdingen eller S:t Olovs fjärding) var en historisk fjärding (stadsdel) i Gamla stan, Stockholm, som bland annat på 1400-talet inrymde Fiskartorget och bostäder för tidiga finlandssvenskar.

Våmbafjärdingen sträckte sig mellan Österlånggatan och Saltsjön, från dagens Slottsbacken i norr till dagens Brunnsgränd i syd. Kvarteret låg mellan gamla och nya stadsmuren. Under 1300-talet hade stadsdelen bara två gränder men genom nybebyggelse i området under 1400-talets början tillkom ytterligare tre gränder; Skeppar Karls gränd, Bredgränd och Kråkgränd.[1] Kvarteret var bebyggd med större stenhus och närmast Fisketorget fanns magasin, sjöbodar och krogar.[2] Vid Fisketorgets hörn mot Österlånggatan låg torgbrunnen som gav Brunnsgränd sitt namn.[3]

Mitt i det medeltida Våmbafjärdingen mellan Skeppar Karls gränd och Telegrafgränd ligger dagens kvarteret Bootes.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ohlmarks (1953), sida 488
  2. ^ Hasselblad (1979), sida 17
  3. ^ Stockholms gatunamn, sida 38

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]