Albert Ulrik Bååth

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Albert Ulrik Bååth (1853–1912).
Albert Ulrik Bååth och hans maka Lullis grav på Östra kyrkogården i Göteborg. Hon överlevde sin make med 52 år, blev drygt 100 år gammal (2 april 1864–24 oktober 1964). Vänner reste vården.

Albert Ulrik Bååth (ofta A.U. Bååth), född den 13 juli 1853 i Malmö, död den 2 augusti 1912 i Göteborg, var en svensk poet och författare. Han var docent i fornnordisk litteratur vid Göteborgs högskola från 1891 till 1911. Albert Ulrik Bååth var bror till Cecilia Bååth-Holmberg. Han hörde till åttiotalisterna.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bååth hörde till en svensk-dansk adelssläkt och fadern Lorentz Andreas Bååth var kyrkoherde i Hammarlöv. Själv genomgick han i Malmö högre elementarläroverk och blev 1871 student i Lund, där han vid universitetet 1877 avlade filosofie kandidatexamen och 1884 licentiatexamen och där han 1886 promoverades till filosofie doktor, efter att 1885 ha försvarat en avhandling, Studier öfver kompositionen i några isländska ättsagor. Mellan 1875 och 1879 var han andre lärare vid folkhögskolan Hvilan. Han verkade några år som föreläsare vid Göteborgs undervisningsfond samt blev 1891 intendent för den etnografiska avdelningen vid Göteborgs museum och samma år docent i fornnordisk litteratur vid Göteborgs högskola. Dessutom verkade han en följd av år som föreläsare vid Göteborgs arbetarinstitut. Hans namn finns inskrivet på balkongen i Stora salen i AF-borgen i Lund.

Den nordiska väckelsen på 1870-talet gjorde ett avgörande intryck på Bååth och denna tidsströmning satte sin prägel på hans livsverk. Han deltog med entusiasm i folkhögskolerörelsen. Utöver sin diktning har Bååth också gett ut arbeten om fornnordisk litteratur och kultur samt tolkat framstående isländska arbeten.

Han blev 1889 ledamot av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg.

Bååth var sedan 1894 gift med Emma Charlotta "Lulli" Ahlberg (f. 1864).

Diktning[redigera | redigera wikitext]

De första fyra diktsamlingarna har ansetts vara Bååths främsta.[1] Hans första diktsamling Dikter som utkom 1879, intar en speciell plats i litteraturen och betecknar en förnyelse. Tillsammans med Strindbergs Röda rummet och Anne Charlotte Lefflers första bilder Ur lifvet kännetecknar denna samling den realistiska diktningens ankomst till Sverige. Lyrikern Bååth är väl inte som sedeskildraren Strindberg naturalist, men hans konkreta skildringar ur liv och natur är mycket verklighetsnära, och de ord skalden själv yttrat i en dikt kan stå som motto för hans diktning:

Hvar smekande syn som förbi mig drog
ur verkligheten sin värme tog;
dess friska andedräkt jag kände,
och in i min själ den sig mäktigt brände

I sin livssyn står han däremot närmare den idealism som representerades av vännen Viktor Rydberg. Förutom det starka verklighetssinnet kännetecknades Bååths första dikter av en varm medkänsla för livets styvbarn, för samhällets "små"; även motsatserna mellan samhällsklasserna, mellan den omhuldade familjeflickan och gatans fallna, föraktade slinka, mellan storstadslivets förkonstling och lantlivets enkelhet kommer till synes i denna samling, där ofta en varm känsla bryter sig fram i en kärv form ("Studentuppasserskan", "Modern", "Från gatan", "Och vore jag skald"). Bååth gav också uttryck för de stämningar, som fyllde den fosterländska folkhögskolerörelsen: "att hos allmogen väcka ideell syn och nationell känsla" ansåg han vara folkhögskolans uppgift.

De skarpa kontrasterna mellan dådlöst drömmande och dådkraftigt arbete, överflöd och misär, onyttigt lyxliv och kamp för brödfödan viker i Vid allfartsväg för en mildare stämning där ljuspunkter framhävs också i de fattigastes liv. Han skildrar med förkärlek arbetets ro och frihet, förnöjsamheten, och ser i livslusten och i det plikttrogna arbetet den upprätthållande makten. Bitterhet och orättvisor blir aldrig tongivande i hans diktning.[2]

En alldeles säregen grupp av dikter utgör Bååths skånska lokaldikter, som doftar av Skånelandets mylla; han är mer än någon annan det skånska slättlandskapets skald ("Vid sommarvärdshuset", "Nyårsafton på skånska slätten", "Sydskånsk sommarkväll", "Vinterstämning" med fler). Den beslöjade stämningsmelodin finner återklang i senare Skåneskalder, framför allt Ola Hansson.

I formellt avseende verkade hans versbildning något främmande, då den skilde sig från den strängare stavelseräkningen och symmetrin i versradernas byggnad och fäste sig endast vid betoningen. Bååth var i detta avseende otvivelaktigt påverkad av sina isländska studier. Versens tycke var manligt, kraftigt, kärvt, men stundom även "knaggligt" och omusikaliskt. Han eftersträvade ett enklare formspråk i sin dikt, med inslag från vardagsspråk och dialekt.

En av hans dikter, Island (Vilar i vita, skummande vågor...), tonsattes av Henrik Möller för manskör och är fortfarande ett populärt nummer, framför allt i akademiska manskörer. Två av hans dikter tolkades av Östen Warnerbring på albumet Skåne

Hans poesi förblev sig lik genom åren,även om än hans form i senare diktsamlingar mjuknat. Hans senare poetiska diktverk är Nya dikter (1881), där bland annat erotiska dikter finns upptagna, Vid allfarväg (1884), På gröna stigar (1889, med ljus och frisk helstämning), Svenska toner (1893, där nationella stämningar härskar), Ungmön från Antwerpen och andra dikter (1900) samt de större berättande dikterna Marit Vallkulla (1887), med ämne från häxprocessernas dagar, och Kärlekssagan på Björkeberga (1892), där han en smula idealiserande behandlar vagabondskalden Lars Wivallius kärleksäventyr.

Albert Ulrik Bååth var mycket god vän med James Keiller och när Göteborgs stad lät uppföra Keillers park förevigades en av Alberts dikter, skriven i det isländska versmåttet ljóðaháttr i en steninskription:

Må ung och gammal
i grönskan trivas.
Vinne de styrka i hvilostund.
Råde här glädje
och ädel gamman.
Hållas i helgd må hällar och lund.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Kulturhistoria[redigera | redigera wikitext]

  • 1885 Studier öfver kompositionen i några isländska ättsagor. Lund. 1885. Libris 377402 
  • 1888 Från vikingatiden: ny följd fornnordiska sagor (Illustrationer av Jenny Nyström). Stockholm: F. & G. Beijers Bokf.-aktb. 1888. Libris 1621781 
  • 1890 Nordiskt forntidslif. Stockholm. 1890. Libris 198471 
  • 1891 Några ord om etnografiska museer: tryckt som manuskript. Göteborg. 1891. Libris 2089466 
  • 1893 Gustaf Vasas krona i Upsala domkyrka. Minnen från Skansens vårfest ; 5. Stockholm: Nordiska museet. 1893. Libris 1624907 
  • 1895 Bååth, Albert Ulrik (1895). Nordmannaskämt: efter medeltida källor. Stockholm: J. Seligmann. Libris 1621782 
  • 1897 Kors och tvärs.: Literära ströftåg. En röst ur vår medeltid.. Göteborg. 1897. Libris 2584581 
  • 1898 Nordmannamystik: bilder från nordens forntid. Stockholm: Beijer. 1898. Libris 1644051 
  • 1899 Bondefred i Norden.. Göteborg. 1899. Libris 9152426 
  • 1899 Julen för hundra år sedan, samt seder och bruk på julkvällen i Norden ända från 15- och 1600-talen.. Göteb. 1899. Libris 2584579 
  • 1902 Kung Valdemar och bisp Absalon i fejd mot venderna: efter Saxos Historia Danica. Lund. Libris 11635142 
  • 1905 Bilder från trettioåriga kriget
  • 1910 Från faren tid: kulturbilder. Stockholm: Beijer. 1910. Libris 1612421 

Dikter[redigera | redigera wikitext]

Berättelser[redigera | redigera wikitext]

Översättningar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bonniers konversationslexikon, 1964.
  2. ^ Schwedische Litteratur 1880-90 Meyers Konversations-Lexikon, 1888.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]