Allmänna konst- och industriutställningen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 59°19′38″N 18°05′52″Ö / 59.32722°N 18.09778°Ö / 59.32722; 18.09778

Översikt över utställningsområdet, vy mot syd

Allmänna konst- och industriutställningen (Stockholmsutställningen 1897) på Djurgården i Stockholm 1897 var en storslagen utställning över vad Sveriges (och Norges - som var i union då) industrialism kunde åstadkomma. Den anordnades av dåvarande kronprins Gustaf, senare kung Gustaf V, med anledning av kung Oscar II:s 25-årsjubileum som regent.

Utställningen var den fjärde i en serie av skandinaviska konst- och industriutställningar, som tidigare hade hållits i Stockholm 1866, i Köpenhamn 1872 och 1888.[1]

Öppning och invigning[redigera | redigera wikitext]

Vid invigningen den 15 maj deltog Oscar II och "kungens ankomst till utställningen" spelades in på film. Även konungens invigningstal förevigades genom inläsning på fonograf (dock ej av honom själv, utan av en skådespelare med en snarlik röst). En del av Oscar II tal lyder;

...här har historien sjelf anvisat en berättigad plats åt det stora, fredliga allhärjarting, som nu samlas/.../Här, där fordom svear och götar möttes, försonades, förenades, vid den mångbesjungna Mälaren, hvars vidtomfattande Gefion enligt sägen skurit ut till Eystrasaltets våg, där sedan Sveriges hufvudstad grundades av den frejdade och hugstore riksföreståndaren och jarlen, hvilken blef icke allenast kyrkofridens, kvinnofridens och hemfridens, utan äfven tingsfridens förste skyddsherre i Norden- här har historien sjelf anvisat en berättigad plats åt det stora, fredliga allhärjarting, som nu samlas, här har det svenska folket stämt möte med sina bröder på den skandinaviska halfön vestanfjells, med sina fränder vid Sundets och Bältens stränder samt med sina grannar på andra sidan Östersjön, vid Nevas och Auras bräddar till en fredlig täflan på arbetets idrottsfält.

Vid öppningsceremonin framfördes skalden Carl Snoilskys högtidliga kantat till skapandets ära.

Översiktsplan över utställningsområdet

Till sina hallar
Hör arbetet kallar.
På under det bjuder
i stålblank prakt.
Hör ångan, som visslar -
Det kokar och sjuder!
Maskinen gnisslar

I dånande takt.
Se hur kraften brutit
genväg till sitt mål,
nya redskap gjutit
af ett smidigt stål!
Hur hon sinnrikt danat
allt för lifvets kraft!
Hur hon genomspanat
allt som jorden gaf!

Arkitektur[redigera | redigera wikitext]

Från reklamaffischen
Utställningsområdet, handkolorerat fotografi.
Lägg märke till att svenska flaggan fick fel färg.

Ett hundratal spektakulära byggnader och paviljonger uppfördes och fylldes under sommarmånaderna med allehanda utställningsföremål av 3 722 utställare. Ansvarig arkitekt var Ferdinand Boberg. Vid denna utställning visades också de första filmbilderna tagna i Sverige, föreställande kung Oscar II:s ankomst till utställningen.

Den, av Ferdinand Boberg och Fredrik Lilljekvist ritade, stora utställningshallen med kupolen och sina fyra minareter med förbindande bryggor till "kronan" var byggd endast i provisoriskt avseende och revs kort efter utställningen. I de två främre minareterna fanns hissar som tog besökare upp till utkiksplatsen, byggnaden var uppemot 100 meter hög. Byggnaden uppfördes helt i trä.

Premiärdagen var den 15 maj 1897 och efter cirka 4 månader, söndagen den 3 oktober stängde Stockholmsutställningen och de flesta byggnaderna demonterades. Antalet besökare uppgick till cirka 1,5 miljoner.[2]

Beskrivning av området[redigera | redigera wikitext]

Kinematografvisning: Kungens ankomst

Utställningsområdet omfattade den västra delen av Djurgården (Lejonslätten). Man anlände enklast via Djurgårdsbron, nyrenoverad tillfället till ära, eller via den enklare provisoriska träbron bredvid. Premiärdagen kostade en biljett 10 kronor, men senare sänktes priset till mellan 1,50 och 2 kronor. Omedelbart till vänster när man kom in på området fanns Stockholms stads paviljong, byggd i ett slags nybarock stil. Det var en av de mest uppskattade paviljongerna av kritikerna, eftersom den på ett pedagogiskt sätt berättade om Stockholms utveckling under de senaste åren. Genom statistiska hjälpmedel som diagram och tredimensionella stereogram åskådliggjordes stadens ökande befolkning och minskade sjukdom och brottslighet.

Karta över "Gamla Stockholm"

Bland många attraktioner fanns även visningar av "lefvande bilder". Det skedde i en särskild lokal som låg inom miniatyrstaden Gamla Stockholm och kan ses som stadens första biografsalong. Särskild intressant var ett aktuellt programinslag från utställningens invigning av Oscar II, händelsen visades samma dag på Stockholms slott. Oscar II "uppskattade högeligen att se sig själv på den vita duken".

Följde man vattnet fanns en fiskeripaviljong, en sagogrotta, och inte minst en kulisstad föreställande "Gamla Stockholm" i skala 1:2 (halva storlek), som föreställde en förenklad miniatyrkopia av 1500-talets Stockholm i trä och gips. Att ha historiska miljöer var ett populärt inslag på världsutställningar, och hade förekommit både i Paris och Berlin. Man kunde genom dessa kontrastera den "nya" värld man ställde ut med den "gamla" historiska.

Den kontrasten blev ännu tydligare genom att det var i "Gamla Stockholm" som man visade de nya visuella sensationerna, kinematografen och röntgenstrålarna. Båda var populära medier, som höll stor attraktionskraft på publiken.

Mitt på området stod Ferdinand Bobergs stora industrihall. Inuti den bjöds det industrialiserade samhällets varor ut, i en överdådig marknadsföring. Man följde ett slags överlastad estetik, där mängden varor var någonting spektakulärt i sig.

Boberg var också ansvarig för den konsthall som uppfördes, och där ett stort urval av såväl svenska som nordiska och andra internationella konstnärer visades. Ordförande för konstsektionen var prins Eugen, och det är notabelt att såväl akademister som opponenter deltog i utställningen. Man slöt upp kring de nationella och utvecklingsoptimistiska idealen.

Utöver dessa största attraktioner fanns en maskinhall, en rundmålningsbyggnad, Liljeholmens paviljong i form av ett jättelikt stearinljus och mycket mer.

I efterhand är det på många sätt beklagligt att utställningsområdet inte förblev en permanent nöjespark som utställningen i Göteborg blev 20 år senare. Stockholms enda nöjespark Gröna Lund förlorar lite av sin dragningskraft eftersom den inte kan ta nya områden i anspråk för attraktioner.

Ljungbergshallen[redigera | redigera wikitext]

Interiörbild Ljungbergshallen

Ljungbergshallen (även kallad Bobergshallen) uppfördes till Stockholmsutställningen 1897. Byggnaden var en av de mest spektakulära byggnaderna inom utställningsområdet och var cirka 10 000 kvadratmeter stor. Förebilderna är Eiffeltornet och den engelska motsvarigheten Crystal Palace. Stålskelettet är gjort i jugendstil och väggarna bestod från början av ett kanvasliknande material. Det släppte igenom ljuset och man kunde ana vad som hände innanför de målade väggarna - rosa utanpå och blå inuti.

Byggnaden var ritad av Fredrik Boberg och konstruerad av Fritz Söderberg. Stålet kom från Domnarvets Jernverk och såldes till mässan genom disponent Erik Johan Ljungberg för 250 000 kr - men Ljungberg köpte sedermera tillbaka hallen på anbud för 61 000 kronor och monterades ner och fraktades på järnväg till Borlänge och sattes upp kring de första pappersmaskinerna vid Kvarnsvedens pappersbruk. De första delarna anlände till Borlänge Trettondag jul 1898. Disponent Ljungberg hade nämligen för Stora Kopparberg AB:s räkning i uppdrag att bygga ett pappersbruk vid Kvarnsvedsforsen i Dalälven.

Spår av utställningen idag[redigera | redigera wikitext]

Utgrävningar sommaren 2008

Av de många paviljonger finns blott ett fåtal kvar idag. En del lär ha sålts till välbeställda stockholmare med sommarhus. En utställningskiosk, ritad av Ferdinand Boberg hamnade exempelvis som kolonistuga i Eriksdalslunden. Kvar på Djurgården finns idag Skånska gruvan av arkitekten Gustaf Wickman, Biologiska museet, Villa Lusthusporten, caféet Ekorren, Jägarhyddan och naturligtvis Nordiska museet som under utställningen ännu inte var fullbordat.

Bobergs utställningshall monterades ned när utställningen stängde och köptes av Stora Kopparberg i Borlänge. Därefter byggdes den åter upp på Kvarnsvedens industriområde, dock med ett mer ändamålsenligt utseende. Hallen är nu rivningshotad.

Utgrävningar[redigera | redigera wikitext]

Sommaren 2008 pågick arkeologiska utgrävningar på den lilla konstgjorda holmen som anlades i samband med Stockholmsutställningen 1897. Här fanns en mycket omtyckt rekonstruktion av Helgeandsholmen i Stockholm på 1500-talet. Rekonstruktionen var utförd i skala 1:2, alltså halva storleken. Utgrävningarna utfördes av Historiska museet och man kunde själv delta aktivt. Museet och utgrävningsplatsen har kopplats samman genom ett “medialt fönster” där alla kan se varandra och samtal i realtid.

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Utställningar, skandinaviska”. Ordbok för tidningsläsare. Ljus Förlag. 1903. http://runeberg.org/oftl/0146.html. 
  2. ^ Raoul F. Boström: Ladugårdslandet och Tyskbagarbergen blir Östermalm, Trafik-Nostalgiska Förlaget, 2008 s.90

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]