Björksläktet
- Uppslagsordet Björk leder hit. För andra betydelser, se Björk (olika betydelser).
| Björksläktet | |
Björk
med den karakteristiska vitsvarta stammen |
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Bokordningen Fagales |
| Familj | Björkväxter Betulaceae |
| Släkte | Björksläktet Betula |
| Undersläkte | Betuleae |
| Vetenskapligt namn | |
| § Betula | |
| Auktor | L., 1753 |
| Arter och varieteter | |
|
|
| Hitta fler artiklar om växter med | |
Björksläktet (Betula) är ett växtsläkte med cirka 35 arter i familjen björkväxter. De förekommer i de tempererade delarna av norra hemisfären.
Släktet innehåller några av Sveriges allra vanligaste lövträd som framför allt kännetecknas av sin vita stam med svarta fläckar. Björken är ett pionjärträd, vilket betyder att det kommer som det första av sly när bar mark uppstått efter avverkning, stormfällning, skogsbrand och liknande.
Björksläktets arter är extremt köldtåliga, beroende på den under vintern höga halten av björksocker, vilket fungerar som ett frysskydd.
Innehåll |
[redigera]
I Sverige växer tre arter björk – vårtbjörk, glasbjörk och dvärgbjörk. Det är i regel de tre första man tänker på när man på svenska talar om "björk".[1]
Den i Skandinavien vanligaste björken heter vårtbjörk (Betula pendula),[2] och den kom kom liksom alla björkar i Sverige invandrande söderifrån[3]. Från den har varianten ornäsbjörken (Betula pendula f dalecarlica) uppstått.
Den med den vitaste stammen heter glasbjörk (Betula pubescens), och kom invandrad norrifrån. Från den har en variant som fjällbjörk (Betula pubescens tortuosa) utvecklats, utan att anses som egen art.
Dvärgbjörken (Betula nana) är en av de längs polarcirkeln mest nordliga trädformerna på jorden.
Alla de tre svenska björkarterna (dvärgbjörk, glasbjörk och vårtbjörk) kan korsa sig med varandra.
Användning av björken [redigera]
Virke och ved [redigera]
Man skiljer inte på björkarterna nämnvärt vid dess användning. Virket är ett medeltungt, medelhårt och segt virke. Glasbjörken har rakare fibrer och utvecklar inte samma flammighet som vårtbjörken.
Virket är inte särskilt beständigt mot fukt och lämpar sig inte för utomhusbruk utan specialbehandling. Utöver de klenare dimensionernas eftertraktade massaved för pappersmassa används virket idag till möbler, snickerier, svarvade produkter och golv. Masurbjörk med sin flammiga struktur är populärt som faner[4].
Björkved är vanligt som brasved och råvara vid vedeldning tack vare ett högt bränslevärde. Vid –10 grader eller kallare kan man även elda med färsk, frusen björk. En grundeld behövs dock.[5]
Björken utgör ett viktigt inslag i naturens mångfald och sparas i betydligt större utsträckning i dagens skogsbruk, vilket också lett till att efterfrågan på virket och veden inte kan tillgodoses som tidigare.
Växtfärgning [redigera]
Björklöv kan användas till färgning av ullgarn.[6] Färgerna man erhåller är gulgröna färgtoner, betingat av det betmedel som garnet behandlats med. Färgning med försommarlöv ger högre ljushärdighet än sådan med eftersommarlöv.[7]
Björkbark kan också användas till färgning av ullgarn. Färsk eller torkad bark från arterna i björksläktet ger en rödbrun färg på obetat garn och en gulbrun på alunbetat material. Är garnet krombetat erhålls en grönbrun färg.
Tvättmedel [redigera]
Björklöv kan användas som ett enkelt tvättmedel. De smutsiga plaggen läggs i en plastpåse tillsammans med färska björklöv och varmt vatten och snurras runt i luften ett par varv. Påsen hänges sedan på ryggsäcken medan man går så att den bearbetas mekaniskt. Kläderna blir inte lika rena som när de tvättas i en vanlig tvättmaskin men ändå betydligt renare än innan. Detta beror på att björklöven innehåller en sorts tvålämne, som även gör att det tvättade plagget luktar gott. Askan från björkved, som bearabetad kallas pottaska, kan användas som tvättmedel och för att tvätta möbler och skura golv. Den ger nämligen lut om den blandas med vatten. Förr ingick pottaska i snusrecept.
Föda [redigera]
Björk kan tappas på sav om våren, innan bladen slår ut. På ett par timmar kan man från en medelstor björk få ut 2–3 liter.[5] Björksaven är drickbar och kan användas vid matlagning. Den kan också kokas för att få en tjock, söt sirap liknande lönnsirap. Eftersom björksav innehåller 2–3 procent enkla sockerarter kan den jäsas till en svagt alkoholhaltig dryck.
Av nyutslagna blad kan ett c-vitaminrikt te kokas. Den gröna innerbarken kan användas till avkok hela året om, men dess näringsvärde är lågt. Under vinterhalvåret (oktober till maj) kan knopparna ätas, råa eller kokta. Björk betraktas som en av de 14 viktigaste vildväxterna i en överlevnadssituation.[5].
Ur björk utvinner man xylan som kan förädlas till björksocker, xylitol.
Övrigt [redigera]
Nävern är oljerik och ett utmärkt tändmaterial, men har traditionellt haft stor betydelse för tillverkning av husgeråd. Näverslöjd är idag i huvudsak en hobbyverksamhet för tillverkning av hemslöjd. Glasbjörkens näver är slätare och har färre märken av grenar, vilket gör den lättare att slöjda med. När man tänder eld på en bit björknäver bildas en tjock, svart olja som förr användes för att limma ihop trasigt porslin: man strök oljan på brottytorna och tryckte ihop dem. När oljan sedan stelnat kunde man putsa bort det som trängt ur snittet och fick därmed i bästa fall en osynlig lagning.
Den grova, mörka barken som ofta finns på äldre träd eller nere mot marken kan man koka ryssolja på. Man gör på precis samma sätt som om man skulle koka tjära, men använder i stället den grova björnbarken. Ryssolja luktar mycket starkt och har traditionellt använts i Ryssland och Sovjetunionen som lädersmorning, speciellt inom armén. Det fungerar mycket bra, men i de tidigare ockuperade länderna i Östeuropa fanns det människor som fruktade och hatade lukten av ryssolja.
Små nyutslagna björklöv kallas musöron.
Björkpollenallergi [redigera]
Björk är den mest förekommande allergenkällan vid hösnuva på våren. I södra delarna av Sverige kommer besvären från slutet av april fram till början av juni. De flesta björkpollenallergiker reagerar även på pollen från al, hassel, ek och bok.
På grund av korsallergi ger ett antal frukter allergiska besvär hos björkpollenallergiker. Det gäller framförallt trädnötter och frukter tillhörande den botaniska familjen Rosaceae (äpple, plommon, persika, nektarin, mandel, körsbär, aprikos) samt morot, selleri och potatisskal.[8][9] I regel tål björkpollenallergikern kokta eller konserverade frukter. Se även artikel pollenallergi.
Se även [redigera]
Referenser [redigera]
- ^ Öhman, Annsofie: "Björk (Betula)". ur Aktivt Skogsbruk 2006:2. Läst 18 februari 2013.
- ^ "Björk". Vattenriket.se. Läst 18 februari 2013.
- ^ "Trädslagsval". Sydved.se. Läst 18 februari 2013.
- ^ "Masurbjörk - Användning". Masurmannen.com. Läst 18 februari 2013.
- ^ [a b c] ”Handbok Överlevnad”. Svenska Armen, 1988
- ^ "Spångmurs växtfärgning". Spangmurs.se. Läst 18 februari 2013.
- ^ "Björk". Slojdklubben.se. Läst 18 februari 203.
- ^ http://biphost.spray.se/nils.e.eriksson/korsallergi.htm
- ^ http://biphost.spray.se/nils.e.eriksson/nya_kunskaper_om_korsallergier.htm
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Björksläktet
