Frank Heller

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Frank Heller
(Gunnar Serner)
Frank Heller (Gunnar Serner), 1945
Frank Heller (Gunnar Serner), 1945
Född Gunnar Serner
20 juli 1886
Lösens socken i Blekinge
Död 14 oktober 1947 (61 år)
Malmö
Yrke Författare
Nationalitet Svensk
Språk Svenska
Verksam Tidigt 1900-tal
Genrer Underhållningslitteratur, reseskildringar och lyrik
Framstående verk I hasardens huvudstad - Monte Carlo-noveller, Herr Collins affärer i London.
Släktingar Håkan Serner (brorson)
Elsi Rydsjö (systerdotter)

Frank Heller (pseudonym för Gunnar Serner), född 20 juli 1886 i Lösens socken i Blekinge, död 14 oktober 1947 i Malmö,[1] var en svensk författare. Han är mest känd som underhållningsförfattare, men har även skrivit reseskildringar och lyrik. Störst framgång fick Serner med noveller och romaner om äventyraren/detektiven/gentlemannatjuven Filip Collin, alias professor Pelotard.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Barndom och studietid[redigera | redigera wikitext]

Martin Gunnar Serner föddes den 20 juli 1886 i Lösens socken i Blekinge, där fadern var kyrkoherde. Familjen flyttade senare till Bosarp i Skåne. Vid 15 års ålder tog han studenten vid Katedralskolan i Lund.

Då familjen Serner hade mindre god ekonomi – fadern tvingades till ackord 1903[2] – finansierade Gunnar Serner sina vidare studier genom mindre bidrag från en morbror, Gustaf Lindman, vice häradshövding i Jönköping, men mest genom studentväxlar. Studentväxlar var för många ett sätt att finansiera sina studier. Växeln var i princip ett banklån med kort löptid, som studenten och ytterligare en borgensman gick i personlig borgen för. Den korta löptiden gjorde att lånen förföll innan man studerat klart och man var därför tvungen att göra ytterligare växlar för att kunna amortera. Detta system gjorde det lätt att hamna i en lånekarusell. Detta drabbade Serner eftersom han kommit in i det lundensiska studentlivets mer glada kretsar. Tillsammans med bl.a. den kände överliggaren Sam Ask spenderade han sina pengar på punsch och restaurangbesök i Köpenhamn. 1910 disputerade han med avhandlingen On the Language of Swinburne’s Lyrics and Epics; A Study.

Till kontinenten[redigera | redigera wikitext]

1912 hade Serners ekonomiska situation blivit så prekär att han valde att lämna landet den 28 september. För att finansiera reskassan hade han förfalskat ett par växlar. Två av dem lyckades han lösa in i olika banker i Malmö, men när han försökte lösa in den tredje växeln, så bad banken honom vänta medan man skulle kontrollera vissa detaljer. Serner tog det säkra före det osäkra och satte sig på båten till Köpenhamn. Därifrån tog han tåget till Hamburg och sedan vidare till London.

Gunnar Serner utanför Casa CollinaBornholm. Foto i Vecko-Journalen 1945:21 som illustration till en artikel om "Östersjöns Malta".

I London började han fundera på vad han skulle tag sig till härnäst. Pengarna skulle inte räcka i all evighet, och något vanligt arbete kunde han inte tänka sig. Tankarna föll på kasinot i Monte Carlo och han avreste mot Monaco. Han prövade sin lycka vid rouletten, men det gav inte den utdelning han hoppats på. Så en dag mötte Serner en studentkamrat från Lund, Mauricio Jesperson, som berättade att han hade en bekant som hade ett ofelbart roulett-system. Serner satte in sitt kapital i systemet och man började spela. Det hela gick bra ett tag, och man kasserade in en liten men stadig ström av inkomster. Så en dag kom det upp udda 17 gånger och hela kapitalet förlorades. Serner var nu pank. Han kunde inte åka hem, eftersom han var efterlyst. Han beslöt sig då prova på att skriva. Eftersom han var i Monte Carlo, så föll det sig naturligt att skriva just om livet kring kasinot i Monte Carlo. Han skrev några noveller som han fick publicerade i olika tidskrifter och dagstidningar under signaturen Martin Michaël. Den första novellen publicerades 15 februari 1913 i tidskriften Figaro. Tidigare hade han fått publicerat en översättning av Swinburnes dikt Outside i denna tidskrift.

Gunnar Serner fortsatte skriva noveller och fick kontrakt med Bonniers. På detta förlag gavs 1914 ut novellsamlingarna Herr Collins affärer i London och I hasardens huvudstad, nu under pseudonymen Frank Heller (som han passande nog hade tagit efter huvudpersonen i Artur Möllers roman Studentsynder). Novellerna om Filip Collin i Herr Collins affärer i London blev speciellt populära, och boken gavs ut i fyra upplagor de första två åren. Denna succé gjorde att Serners ekonomi kom på fötter, och han kunde börja resa. 1914 besökte han Paris där han tog flygturer med Blériot.

Till Danmark[redigera | redigera wikitext]

När första världskriget bröt ut befann sig Serner i Danmark. I och med att gränserna stängdes, tvingades han bo där under hela kriget. Hans adress var från december 1915 Ahlefeldsgade 18A, 4 tr. Under krigsåren hade den landsflyktige svensken mat för dagen och tak över huvudet. För första gången kunde han också planera sin ekonomi. En närliggande lösning för att publicera sig var genom översättningar. Dåtidens förlovade land var Tyskland - trots det pågående kriget. Alla svenska författare av rang visste att vägen dit smidigast ledde genom översättaren Marie Franzos, som bodde i Wien. Hon förmedlade med stor framgång sina ansedda översättningar till olika förlag i Tyskland och Österrike. Gunnar Serner skrev att han mycket gärna såg, att han kunde presenteras för en tysk publik genom henne. Det var hans första steg mot en glänsande karriär på kontinenten. Den tyskspråkiga debutboken "Herrn Filip Collins Abenteuer" på förlaget Thespis i München följdes snabbt av en hel rad andra titlar. Marie Franzos översättningar spreds och översattes i sin tur till flera mellaneuropeiska språk.

Ett svenskt pass[redigera | redigera wikitext]

Under denna tid kunde han också reglera de fordringar man hade på honom från svensk sida. När kriget var över och passkrav infördes, kunde han med hjälp av vännen och kollegan Henning Berger få ett svenskt pass. Han reste till Rom, där han träffade Annie Kragh med vilken han gifte sig 1920. Paret Serner lät 1925 uppföra en villa på Bornholm som döptes till Casa Collina. 1927 köpte de Villa St Yves i Menton på franska rivieran.

Gravstenen på Norra kyrkogården i Lund

Serner var, under den återstående tiden av sitt liv, mycket produktiv som författare och skribent. Han återvände aldrig permanent till Sverige men avled på Allmänna sjukhuset i Malmö den 14 oktober 1947. Han och makan ligger begravda på Norra kyrkogården i Lund (kv.30 grav 51). Citatet på gravstenen – even the weariest river winds somewhere safe to sea – är hämtat från Swinburnes dikt The Garden of Proserpine.

Serner var farbror till skådespelaren Håkan Serner, morbror till författarinnan Elsi Rydsjö och mormors bror till Ann Björkhem.[3] Systersonen Lennart Rydsjö var folkskollärare och författare av historiska ungdomsböcker.

År 2004 bildades Frank Heller-sällskapet i Lund.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Böckerna, förutom doktorsavhandlingen, är utgivna under pseudonymen Frank Heller.

  • On the Language of Swinburne’s Lyrics and Epics: A Study. Doktorsavhandling. Lund: Gleerup, 1910.
  • Herr Collins affärer i London, 1914
  • I hasardens huvudstad., 1914
  • Herr Leroux i luften, 1915
  • Monsieur Jean-Louis Kessels papper, 1915
  • Storhertigens finanser., 1915
  • Den svenske förbrytare Karlsson och några kollegor, 1915
  • Herr Collins sällsamma äventyr, 1916
  • Yussuf Khans giftermål, 1916
  • Min vän signor Origoni och några andra herrar, 1917
  • Salomon Cesars mästerkupp, 1917
  • Schaubel-Swoboda attentatet, 1917
  • Unge Karl-Bertil von Birck, 1917
  • Kejsarens gamla kläder, 1918
  • Förbannelse över de otrogna, 1919
  • Inled mig i frestelse!, 1919
  • Andarna och Furustolpe, 1920
  • Herr Collin är ruinerad, 1921
  • Du dåre, i denna natt -, 1922
  • Polis! Polis!, 1923
  • Den tusen och andra natten, 1923
  • Herr Collin kontra Napoleon, 1924
  • I sicksack genom sinnevärlden, 1925
  • Odyssevs eller de sju menyerna, 1925
  • Ballader till bröderna, 1926 Diktsamling.
  • Doktor Z., 1926
  • Frank Hellers resehandbok. Var man äter vad i Europa, 1927
  • Marco Polos millioner, 1927
  • D:r Zimmertürs diagnoser, 1928
  • Hur jag blev utpressare och andra berättelser, 1928
  • D:r Zimmertürs bisarra möten, 1929
  • Eskapader, 1929
  • Storhertigens senare finanser., 1930
  • Viskningar vid camemberten, 1930
  • Doktor Zimmertür säger farväl, 1931
  • Stölden av Eiffeltornet, 1931
  • Herr Collins affärer med hemlandet, 1932
  • Monsieur Collet, kejserlig äventyrare, 1932
  • Irrande vinter. Reseskisser 1932-33, 1933
  • Älska din nästa såsom dig själv!, 1933
  • Den stora filmen om Attila, 1934
  • År och bankilometer, 1934
  • Herr Collins alibi och andra noveller, 1935
  • Storhertigens efterlämnade finanser., 1936
  • Diagonal genom Europa. Reseintryck 1934-37, 1937
  • Från Jupiter till Pallas, 1939
  • Tre mördare inträda, 1939
  • På detta tidens smala näs (Självbiografi), 1940
  • Atlantis' undergång, 1941
  • Kriget som aldrig tog slut, 1942
  • Gladiatorernas uttågsmarsch., 1943
  • De ödesdigra skorna, 1944
  • Europas mest hatade man, 1945
  • All världens detektivhistorier, 1945 Antologi.
  • All världens sällsamma berättelser, 1947 Antologi.
  • Resa i Schweiz, 1948
  • Fasadklättraren, 1966
  • I Monte Carlo och andra kåserier och noveller, 1985
  • Lund – språngbrädan till kontinenten och andra berättelser, 1986
  • Ur minnet och cigarettetuiet, 1988
  • Den mystiske Mr Chayder, 1990

Översättningar är gjorda till danska, engelska, estniska, finska, franska, lettiska, nederländska, norska, polska, ryska, serbo-kroatiska, spanska, tjeckiska, tyska och ungerska.

Utöver dessa böcker har en mängd noveller publicerats i olika tidskrifter och dagstidningar.

Böcker om Frank Heller[redigera | redigera wikitext]

Filmatiseringar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "M Gunnar (Frank Heller) Serner". Svenskt Biografiskt Lexikon. Läst 27 november 2013.
  2. ^ Lithner, Klas. ”Kyrkoherde Serner i Lösen”. Lyckeby förr och nu 1994 
  3. ^ Aftonbladet.se 20 september 2004: En pseudonym får sällskap, läst 1 mars 2013

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]