Uppsala tempel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppsala tempel avbildat av Olaus Magnus i Historia om de nordiska folken (1555).
"Yngve-Frej bygger Gamla Upsala tempel", teckning av Hugo Hamilton (1802–1871) 1830.
Målningen "Midvinterblot", som är konstnären Carl Larssons tolkning av Uppsala tempel.

Uppsala tempel var den förmodade tempelbyggnaden i Gamla Uppsala som antas ska ha varit den svenska asatrons centralhelgedom.

Templet tros[enligt vem?] ha bränts och rivits omkring år 1087 på order av kung Inge den äldre, som då dräpte sin svåger Blot-Sven, och därigenom lyckades slå ner den sista offentliga kulten tillägnad asarna. Förutom att Uppsala tempel förstördes ska offerträdet ha huggits ned, samtidigt som en kyrka ska ha byggts på templets tidigare plats. Enligt osäkra kungalängder skall Inge den äldre ha varit den nionde kungen efter Olof Skötkonung, som var den förste svenske konung som blev kristnad.

Templets placering[redigera | redigera wikitext]

Var templet legat var under lång tid omtvistat. Olaus Magnus placerade templet på Domberget där dagens domkyrka ligger, en teori som senare Johannes Bureus och Georg Stiernhielm och Johannes Messenius anslöt sig till. Martin Stenius försökte förgäves driva tanken på att templet skulle ha legat i Gamla Uppsala. Johannes Schefferus menade sig till och med kunna spåra delar av templet i dagens domkyrka i form av de kraftigare konstruerade delarna i muren som uppförts efter 1404 års ras. Han råkade här i konflikt med Olof Verelius, som å sin sida menade att templet legat i Gamla Uppsala och även han menade sig kunna spåra delar av hednatemplet i Gamla Uppsala kyrka. Avgörande för den senare teorins seger blev att Olof Rudbeck anslöt sig till Olof Verelius' tankar. Ännu på 1770-talet drev dock Johan Ihre tanken att dagens Uppsala var templets rätta plats.[1]

Historisk källa[redigera | redigera wikitext]

Templets existens baseras på ett omnämnande som Templum Nobilissimum av Adam av Bremen omkring år 1076: Detta folk har ett berömt tempel som kallas Uppsala, beläget inte långt från samhället Sigtuna.[2] Adam av Bremen beskriver vidare att det i templet fanns avgudabilder föreställande Tor, Oden och Frej. Templet uppges dessutom ligga omgivet av berg som bildar ett slags teater. Möjligen är det Gamla Uppsala högar som avses, då dessa ligger i en båge och därmed i någon mening kan påminna om en antik teater. Adam av Bremen besökte själv aldrig Sverige. Hans berättelse om Svitjod och svearna baseras i stället på samtal med danske kungen Sven Estridsson (som hade vistats en längre tid i Sverige) och andra uppgiftslämnare som Adam av Bremen träffat vid den danske kungens hov.

1998 publicerade historikern Henrik Janson en doktorsavhandling som analyserade den politiska bakgrunden till Adam av Bremens författarskap, och hävdade att beskrivningen av det hedniska templet var en rent litterär konstruktion av Adam riktad mot en med ärkesätet Hamburg-Bremen konkurrerande kyrka med centrum i just Uppsala.[3] Avhandlingen var så kontroversiell att den i vissa svenska vetenskapskretsar fortfarande betraktas som paria och inte kan omnämnas, men den har likväl vunnit internationellt erkännande och det gäller även tolkningen av det hedniska templet Uppsala som en litterär konstruktion.[4][5] Hur Jansons avhandling bemötts i Sverige visar på ett intressant sätt hur viktig och känslig frågan om Uppsalatemplet faktiskt fortfarande är på många håll.

Arkeologi[redigera | redigera wikitext]

Under Gamla Uppsala kyrka, påträffades vid en arkeologisk undersökning av Sune Lindqvist 1926 ett antal stolphål, som han tolkade som rester av det gamla hednatemplet. Enligt en rekonstruktion 1952 skulle byggnaden ha varit en 25 x 22 meter stor byggnad i trä. Under inflytande från Kjell Kumlien, som menade att själva kyrkan utgjorde rester av templet ändrade Sune Lindqvist sig 1967, och antog att de stolphål han påträffat inte tillhörde något hednatempel utan troligen var medeltida. Nya undersökningar har dock visat att Lindqvists lager troligen härrör från järnåldern, även om det fortfarande är osäkert om det verkligen rör sig om en tempelbyggnad.[6] Byggnaden ger en blygsammare inramning än vad Carl Larsson framställer i sin målning. Vissa hävdar att det man vet om bloten, svearna och tidsperioden i stället tyder på att den heliga lunden eller källan kan ha fungerat som ett slags (utomhus)tempel. Å andra sidan kan konkurrensen från kristendomen ha fått människorna att bygga ett hov i stil med Adam av Bremens tempel. Det finns dessutom arkeologiska belägg för en vikingatida tempelbyggnad i skånska Uppåkra, vilken möjligen kan ge en antydan till hur templet i Gamla Uppsala kan ha sett ut.

Kring kungshögarna i Uppsala har man även hittat hallbyggnader av långhustyp. Dessa verkar ha varit ovanligt monumentala, legat på höga terrasser med breda ramper upp på terrassen. Det kan tänkas att trägudarna helt enkelt var inrymda i änden på ett av långhusen, eller togs dit när det var blot eller annan högtid.

Midvinterblot[redigera | redigera wikitext]

Carl Larsson hade detta fantasifulla tempel som bakgrund i sin målning Midvinterblot (1915) där han lät svearna offra sin kung Domalde. Templet framstår där som lite mindre praktfullt än under göticismens största dagar och Olof Rudbeck d.ä.s föreställning. Målningen finns idag på Nationalmuseum.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Det forntida Upsala i 1600-talets lärda spekulation, Nils Sundquist i årsboken Uppland, 1953
  2. ^ Adam av Bremen, Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar (Stockholm 1984), s. 224, ISBN 91-7118-447-3
  3. ^ Henrik Janson, Templum Nobilissimum. Adam av Bremen Uppsalatemplet och konfliktlinjerna i Europa kring år 1075, Göteborg 1998.
  4. ^ Volker Scior, Das Eigene und das Fremde. Identität und Fremdheit in den Chroniken Adams von Bremen, Helmolds von Bosau und Arnolds von Lübeck, Berlin 2002, s. 118-119.
  5. ^ Anders Winroth, The conversion of Scandinavia: vikings, merchants, and missionaries in the remaking of Northern Europe, New Haven 2012, s. 148.
  6. ^ Kungsgården, Wladyslaw Duczko, artikel i Arkeologi och miljögeologi i Uppsal volym II.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]