Grupplösa i Europaparlamentet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Europeiska flaggan Politiska grupper i Europaparlamentet
Grupplösa i Europaparlamentet
Förkortning NI
Antal mandat
33 av 766
Grundat 23 juni 1953 i nuvarande form
Europeiskt parti

Grupplösa i Europaparlamentet (franska: Non-inscrits, NI) består av 33 ledamöter som inte ingår i någon politisk grupp i Europaparlamentet. Bland de grupplösa finns främst ledamöter som ledamöterna i de politiska grupperna inte vill samarbeta med. Samtidigt är de grupplösa ledamöterna oförmögna att bilda en egen politisk grupp på grund av kraven för att få göra detta.

Historia[redigera | redigera wikitext]

De grupplösa uppkom i samband med att systemet med politiska grupper inrättades 1953 i Gemensamma församlingen, Europaparlamentets föregångare. De tre första politiska grupperna, Kristdemokratiska gruppen, Socialistgruppen och Gruppen liberaler och deras samarbetspartner, bildades den 23 juni 1953. I samband med detta uppkom också en grupp av ledamöter som inte ingick i någon av de politiska grupperna.

Efter det första direkta valet 1979 var det få ledamöter som valde att stå utanför de politiska grupperna. Av Europaparlamentets 410 ledamöter var det endast nio som valde att vara grupplösa. Under senare val ökade antalet grupplösa för att nå 37 av 626 efter valet 1999. Antalet minskade därefter i valet 2004 och valet 2009. Under 2007 försökte 23 grupplösa ledamöter att bilda en egen politisk grupp, Gruppen Identitet, tradition och suveränitet, men gruppen upplöstes samma år på grund av inre konflikter och splittring.

Parlamentariskt arbete[redigera | redigera wikitext]

De grupplösa ledamöterna bistås av ett eget sekretariat precis som de ledamöter som ingår i en politisk grupp.[1] Bland de grupplösa ingår främst högerextrema ledamöter eller andra ledamöter som på grund av olika skäl inte får eller vill ingå i någon av de politiska grupperna.

Med en genomsnittlig närvaro på 77,27 procent hade de grupplösa ledamöterna lägst närvaro vid omröstningar med namnupprop under perioden 2009–2013.[2]

Sammansättning[redigera | redigera wikitext]

Val Historisk mandatfördelning Nuvarande mandatfördelning
1979
9 av 410
European Parliament composition by political groups.svg
   Ledamöter tillhörande de grupplösa
1984
7 av 434
1989
12 av 518
1994
27 av 567
1999
37 av 626
2004
34 av 732
2009
26 av 736

De grupplösa innefattar alla ledamöter som inte tillhör någon politisk grupp i Europaparlamentet. De bistås av ett eget sekretariat och har rätt att vid talmanskonferensens sammanträden företrädas av en grupplös ledamot, som saknar rösträtt.[3]

Antalet grupplösa ledamöter har varierat sedan det första direkta valet 1979. Från valet 1979 till valet 1999 ökade antalet för att därefter sjunka. Antalet grupplösa ledamöter kan variera kraftigt under en valperiod på grund av att ledamöter lämnar de politiska grupperna till följd av konflikter, skandaler och liknande. Vissa ledamöter blir grupplösa även i väntan på att få byta från en politisk grupp till en annan.

I plenisalen saknar de grupplösa en företrädare närmast talmannen där de politiska grupperna är företrädda av sina respektive gruppledare.

Parlamentsledamöter[redigera | redigera wikitext]

Medlemsstat Nationellt parti Europeiskt parti Mandat
 Belgien Vlaams Belang EAF 1
 Bulgarien Ataka 1
 Frankrike Front National EAF 3
 Irland Partilös ledamot 1
 Italien Partilös ledamot 1
 Italien Lega Nord MELD 1
 Nederländerna Artikel 50 MELD 1
 Nederländerna Frihetspartiet 4
 Rumänien Partilös ledamot 1
 Rumänien Storrumänska partiet 2
 Spanien Unionen, framsteg och demokrati 1
 Storbritannien British National Party AENM 1
 Storbritannien Democratic Unionist Party 1
 Storbritannien Partilösa ledamöter 3
 Storbritannien United Kingdom Independence Party 2
 Ungern Jobbik AENM 3
 Österrike Alliansen för Österrikes framtid 2
 Österrike Frihetspartiet EAF 2
 Österrike Hans-Peter Martins lista 2

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Artikel 33.1 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 22. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2011:116:0001:0151:SV:PDF. 
  2. ^ ”Average participation in (roll-call) votes by European political groups” (på engelska). VoteWatch Europe. 2013-06-13. http://www.votewatch.eu/en/political-group-participation.html. Läst 2013-07-07. 
  3. ^ ”Artikel 24.2 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 19. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2011:116:0001:0151:SV:PDF. 
Europeiska unionens flagga EU-portalen – metasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.