Grupplösa i Europaparlamentet

Politisk grupp i Europaparlamentet
Grupplösa i Europaparlamentet
Förkortning	NI
Antal mandat	(valet 1979)  (valet 1984)  (valet 1989)  (valet 1994)  (valet 1999)  (valet 2004)  (valet 2009)  (nuvarande)
Grundat	23 juni 1953 i nuvarande form
Föregångare	Inga

Grupplösa i Europaparlamentet (franska: Non-Inscrits, NI) samlar de Europaparlamentariker som inte är medlemmar i någon av partigrupperna i Europaparlamentet. De grupplösa åtnjuter inte samma ekonomiska och politiska privilegier som de parlamentariker som är medlemmar i partigrupperna. De grupplösa samlar Europaparlamentariker som inte vill eller får vara med i andra partigrupper samt de parlamentariker som inte uppfyller kraven för att kunna bilda en partigrupp. Historiskt sett har det främst varit ledamöter från högerextrema partier som har varit grupplösa.

För att bilda en partigrupp måste ett visst antal ledamöter ingå i gruppen och dessa ledamöter måste komma från ett visst antal olika medlemsstater. Före Europaparlamentsvalet 2009 krävdes att en grupp bestod av minst 20 ledamöter, som representerade minst en femtedel av medlemsstaterna, det vill säga sex medlemsstater. Sedan Europaparlamentsvalet 2009 gäller att en grupp måste bestå av minst 25 ledamöter, från minst en fjärdedel av medlemsstaterna, det vill säga sju medlemsstater. Det var de stora partigrupperna, Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater (EPP-ED) och Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet (PES), som förespråkade de hårdare kraven. Ett av skälen var att förhindra högerextrema partigrupper från att bildas. 2007 bildades till exempel den högerextrema Gruppen Identitet, tradition och suveränitet (ITS), som dock upplöstes samma år på grund av inre konflikter och vars medlemmar numera är grupplösa. Det nya regelverket motsattes däremot av de mindre partigrupperna, som menade att förslaget var odemokratiskt och ett sätt för de stora partigrupperna att öka sitt inflytande.

Historia

Parlamentets mandatfördelning

  NI:s andel mandat idag

De grupplösa uppkom i samband med att systemet med partigrupper uppkom. De tre äldsta partigrupperna, Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater (EPP-ED), Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet (PES) och Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE), etablerades den 23 juni 1953. I samband med etableringen uppkom också den grupp av ledamöter som inte ingick i någon av de nämnda partigrupperna.

Efter det första Europaparlamentsvalet 1979 var det få ledamöter som valde att stå utanför partigrupperna. Efter Europaparlamentsvalet 1994 mer än fördubblades antalet grupplösa. Framför allt ökade antalet franska och italienska ledamöter som inte deltog i någon partigrupp. Sedan valet 1994 har antalet grupplösa legat på en stabil nivå.

Ideologi och politik

Bruno Gollnisch och Jean-Marie Le Pen, båda grupplösa.

Eftersom de grupplösa i Europaparlamentet är just grupplösa, saknar de en politisk plattform för ideologi och politik. Gruppens medlemmar kommer från vitt skilda partier, som representerar olika ideologier. De grupplösa har dock främst samlat högerextrema partier, som inte övriga partigrupper har velat samarbeta med. Samtidigt har de högerextrema partiernas ledamöter i Europaparlamentet inte varit tillräckligt många för att uppfylla kraven för att bilda egna partigrupper.

Under en kortare period under 2007 lyckades några av de högerextrema grupplösa etablera en egen partigrupp, Gruppen Identitet, tradition och suveränitet (ITS). Denna grupp var dock löst sammansatt och upplöstes slutligen på grund av interna stridigheter mellan bland annat de italienska och rumänska ledamöterna. De drivande bakom gruppen var bland annat fransmännen Bruno Gollnisch och Jean-Marie Le Pen, från franska Front National. Dessa två är efter upplösandet av ITS grupplösa.

Struktur

De grupplösa saknar några av partigruppernas privilegier.

De grupplösa saknar den organisation som partigrupperna i Europaparlamentet har byggt upp med nationella delegationer, presidium och gruppledare. Däremot har de grupplösa rätt till ett eget sekretariat, i likhet med partigrupperna. Det är Europaparlamentets presidium som ansvarar för anslagen till de grupplösa för administrativa utgifter och kostnaden för sekretariatet.

I övrigt saknas de strukturer som partigrupperna har. Även när partigruppen ITS bildades uppstod det samarbetsproblem inom gruppen på grund av motsättningar mellan gruppens Europaparlamentariker. De grupplösa är en förhållandevis heterogen grupp, även om den främst består av högerextrema partier. De grupplösa parlamentarikerna går miste om ekonomiska och politiska privilegier, så som nyckelposter i utskotten, ekonomiskt bidrag och mer talartid.

Medlemmar

		Stat	Medlem	Europeiskt parti	Antal mandat
		Belgien	Vlaams Belang	Partilös	1
		Bulgarien	Ataka	Partilös	1
		Frankrike	Front National	Partilös	3
		Italien	Demokratiska partiet	Partilös	1
		Nederländerna	Frihetspartiet	Partilös	4
		Nederländerna	Politisk vilde	Partilös	1
		Rumänien	Politisk vilde	Partilös	1
		Rumänien	Storrumänska partiet	Partilös	2
		Spanien	Unión Progreso y Democracia	Partilös	1
		Storbritannien	British National Party	Partilös	1
		Storbritannien	Democratic Unionist Party	Partilös	1
		Storbritannien	Partilös	Partilös	2
		Storbritannien	United Kingdom Independence Party	Partilös	1
		Ungern	Rörelsen för ett bättre Ungern	Partilös	3
		Österrike	Alliansen för Österrikes framtid	Partilös	1
		Österrike	Frihetspartiet	Partilös	2
		Österrike	Hans-Peter Martins lista	Partilös	2

Se även

• Europaparlamentet
• Partigrupper i Europaparlamentet
• Val till Europaparlamentet

Referenser

Noter

EU-portalen — metasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.