Gruppen Europeiska konservativa och reformister

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Denna artikel behandlar den nuvarande politiska gruppen och alla dess föregångare.
Europeiska flaggan Politiska grupper i Europaparlamentet
Gruppen Europeiska konservativa och reformister
Förkortning ECR
Gruppledare Syed Kamall
Antal mandat
70 av 751
Grundat 14 juli 2009 i nuvarande form
Politisk ideologi Konservatism
Ekonomisk liberalism
Anti-federalism
Europeiskt parti Alliansen europeiska konservativa och reformister (AECR)
Webbplats ecrgroup.eu

Gruppen Europeiska konservativa och reformister (engelska: European Conservatives and Reformists, ECR-gruppen) är en politisk grupp i Europaparlamentet bestående av 70 ledamöter från konservativa, ekonomiskt liberala, mjukt euroskeptiska och anti-federalistiska partier.[1] Gruppen utgörs till största delen av Alliansen europeiska konservativa och reformister (AECR) och är den tredje största politiska gruppen i Europaparlamentet.

I gruppen ingår bland annat ledamöterna från brittiska Konservativa partiet, tjeckiska Medborgardemokraterna, polska Lag och rättvisa, Dansk Folkeparti och Sannfinländarna. Gruppen innefattar även ledamöter från brittiska Ulster Unionist Party, lettiska Nationella alliansen och nederländska ChristenUnie. Gruppledare är Syed Kamall sedan den 12 juni 2014.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Ursprungligt bildande och ombildningar[redigera | redigera wikitext]

Gruppnamn Period
Gruppen Europeiska konservativa 16 januari 1973–16 juli 1979
Gruppen Europademokrater 17 juli 1979–1 maj 1992
Gruppen Europeiska konservativa och reformister 14 juli 2009–

I samband med att Danmark, Irland och Storbritannien anslöt sig till Europeiska gemenskaperna den 1 januari 1973 valde brittiska Konservativa partiet och danska Konservative Folkeparti att inte ansluta sig till den kristdemokratiska gruppen i Europaparlamentet. Istället bildade de en egen politisk grupp, ”Gruppen Europeiska konservativa”, den 16 januari 1973. Efter valet 1979 ombildades gruppen till ”Gruppen Europademokrater”, som blev den fjärde största politiska gruppen i Europaparlamentet. I valet 1984 vann Konservative Folkeparti ett nytt mandat, medan Konservativa partiet backade kraftigt så att gruppens totala antal mandat minskade från 64 till 50. Nedgången fortsatte i valet 1989 då båda partierna förlorade mandat.

Edward McMillan-Scott lämnade gruppen i juli 2009.

Efter att ha kraftigt minskat i storlek ombildades ”Gruppen Europademokrater” till en undergrupp till Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokratiska gruppen) (EPP-gruppen). Konservativa partiet och Konservative Folkeparti anslöt sig till EPP-gruppen, men Konservativa partiet valde att stå utanför Europeiska folkpartiet (EPP). Detta ledde till att EPP-gruppen ombildades efter valet 1999 till ”Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna”.

Valet 2009 och splittringen av EPP-ED-gruppen[redigera | redigera wikitext]

I samband med unionens utvidgning den 1 maj 2004 tillkom tjeckiska Medborgardemokraterna till undergruppen. 2006 bildade Medborgardemokraterna tillsammans med Konservativa partiet Rörelsen för europeisk reformation (MER). Inför valet 2009 började Konservativa partiet och Medborgardemokraterna att inleda ett samarbete med andra partier utanför EPP, främst polska Lag och rättvisa, om att bilda en egen politisk grupp efter valet. Följaktligen bildades ”Gruppen Europeiska konservativa och reformister” efter valet och blev den fjärde största politiska gruppen i Europaparlamentet.

I kontrast till EPP-gruppen intog ECR-gruppen en betydligt mer skeptisk inställning till det europeiska samarbetet med krav om reformer. Vid Europaparlamentets första sammanträde efter valet misslyckades ECR-gruppen med att få sin kandidat Michał Kamiński vald till vice talman. Istället valdes Edward McMillan-Scott, som också tillhörde ECR-gruppen men som kandiderade som oberoende kandidat mot gruppens rekommendation. McMillan-Scott uteslöts följaktligen från brittiska Konservativa partiet och anslöt sig till Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE-gruppen).[2] Kamiński utsågs istället till ny gruppledare.[3]

Den 1 oktober 2009 bildades det europeiska partiet Alliansen europeiska konservativa och reformister (AECR) med Derk Jan Eppink som partiledare. Jan Zahradil valdes senare till ny partiledare. Den 8 mars 2011 valdes Jan Zahradil även till gruppledare efter interna stridigheter i ECR-gruppen som hade lett till Kamińskis avgång.[4][5][6] Han ersattes den 14 december 2011 som gruppledare av Martin Callanan. Efter valet 2014 stärktes gruppen med ledamöter från nya partier och samtidigt valde gruppen Syed Kamall till ny gruppledare.[7]

Parlamentariskt arbete[redigera | redigera wikitext]

ECR-gruppen för samman konservativa och ekonomiskt liberala ledamöter av Europaparlamentet med en mjukt euroskeptisk och anti-federalistisk inställning. Gruppen kallar sig själv för ”eurorealistisk”.[1] Gruppen är associerad med Alliansen europeiska konservativa och reformister (AECR).

Statistik som organisationen ”VoteWatch Europe” har sammanställt visar hur benägna ledamöterna i en politisk grupp är att rösta likadant vid omröstningar i Europaparlamentet. Statistiken från Europaparlamentets sammanträden 2009–2013 ger gruppen ett sammanhållningsindex på 87,19 procent, vilket innebär att gruppen är den femte mest sammanhållna. ECR-gruppen är mer splittrad än de flesta andra politiska grupper inom bland annat regional- och utvecklingsfrågor samt jämställdhet, medan gruppen är den mest sammanhållna i handelsfrågor.[8] Med en genomsnittlig närvaro på 81,03 procent hade ECR-gruppens ledamöter näst lägst närvaro vid omröstningar med namnupprop under perioden 2009–2013.[9]

Sammansättning[redigera | redigera wikitext]

Val Historisk mandatfördelning Nuvarande mandatfördelning
1979
64 av 410
European Parliament composition by political groups.svg
   Ledamöter tillhörande den politiska gruppen
1984
50 av 434
1989
34 av 518
1994
0 av 567
1999
0 av 626
2004
0 av 732
2009
55 av 736
2014
70 av 751

ECR-gruppen består av 70 ledamöter från 15 medlemsstater. Gruppen är den tredje största i Europaparlamentet.[10] Ledamöter från en och samma medlemsstat bildar en nationell delegation.

Gruppens ledamöter utser ett ordförandeskap bestående av en gruppledare och fyra vice gruppledare för en period av två och ett halvt år, som kan förnyas. Ordförandeskapet ansvarar för att fatta snabba beslut i viktiga frågor, leda gruppsammanträden och representera gruppen utåt. Det bereder också sammanträdena för gruppens presidium, som består av ordförandeskapet, gruppens ledamöter av Europaparlamentets presidium, ledarna för de nationella delegationerna samt andra ledamöter.[11]

För varje utskott utser gruppen även samordnare som ansvarar för att övervaka de politiska frågorna i utskottet. I vissa fall utses även vice samordnare.[12]

Parlamentsledamöter[redigera | redigera wikitext]

Medlemsstat Nationellt parti Europeiskt parti Mandat
 Belgien Ny-Flamländska Alliansen 4
 Bulgarien Bulgarien mot censur 2
 Danmark Dansk Folkeparti 4
 Finland Sannfinländarna 2
 Grekland Oberoende greker 1
 Irland Partilös ledamot 1
 Kroatien Kroatiska rättspartiet dr. Ante Starčević 1
 Lettland Nationella alliansen AECR 1
 Litauen Valaktionen för polacker i Litauen AECR 1
 Nederländerna Kristliga Unionen-RSP ECPM 2
 Polen Lag och rättvisa AECR 19
 Slovakien Ny majoritet 1
 Slovakien Vanligt folk 1
 Storbritannien Konservativa partiet AECR 19
 Storbritannien Ulster Unionist Party AECR 1
 Tjeckien Medborgardemokraterna AECR 2
 Tyskland Alternativ för Tyskland 7
 Tyskland Tysklands familjeparti 1

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”About the ECR Group” (på engelska). Gruppen Europeiska konservativa och reformister. http://ecrgroup.eu/?page_id=965. Läst 2013-07-04. 
  2. ^ ”New European Conservatives group in disarray over renegade MEP” (på engelska). EUobserver. 2009-07-14. http://euobserver.com/9/28457. Läst 2009-07-15. 
  3. ^ ”Conservatives expel MEP after row over right-wing bloc” (på engelska). New Statesman. 2009-07-15. http://www.newstatesman.com/2009/07/mcmillan-scott-european-mep. Läst 2009-07-15. 
  4. ^ ”Eurosceptic group in turmoil as leader steps down” (på engelska). EUobserver. 2011-01-27. http://euobserver.com/political/31707. Läst 2011-01-27. 
  5. ^ ”Czech beats British Conservative to lead EP group” (på engelska). European Voice. 2011-03-08. http://www.europeanvoice.com/article/2011/march/czech-beats-british-conservative-to-lead-ep-group/70478.aspx. Läst 2011-03-08. 
  6. ^ ”UK Tories lose leadership of parliament group” (på engelska). EUobserver. 2011-03-09. http://euobserver.com/news/31949. Läst 2011-03-09. 
  7. ^ ”Syed Kamall elected to lead the European Conservatives and Reformists Group in the European Parliament” (på engelska). Gruppen Europeiska konservativa och reformister. 2014-06-12. http://ecrgroup.eu/news/syed-kamall-elected-to-lead-the-european-conservatives-and-reformists-group-in-the-european-parliament/. Läst 2014-06-13. 
  8. ^ ”European Party Groups Cohesion Rates” (på engelska). VoteWatch Europe. 2013-06-13. http://www.votewatch.eu/cx_european_party_groups.php. Läst 2013-07-07. 
  9. ^ ”Average participation in (roll-call) votes by European political groups” (på engelska). VoteWatch Europe. 2013-06-13. http://www.votewatch.eu/en/political-group-participation.html. Läst 2013-07-07. 
  10. ^ ”Ledamöter ordnade efter politisk grupp och land”. Europaparlamentet. http://www.europarl.europa.eu/meps/sv/crosstable.html. Läst 2013-07-07. 
  11. ^ ”Leadership” (på engelska). Gruppen Europeiska konservativa och reformister. http://ecrgroup.eu/?page_id=62. Läst 2013-07-12. 
  12. ^ ”MEP locator” (på engelska). Gruppen Europeiska konservativa och reformister. http://ecrgroup.eu/?page_id=56. Läst 2013-07-12. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Europeiska unionens flagga EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.