Europaparlamentsvalet 2009
Från Wikipedia
|
|
Denna artikel är nominerad till att bli en utmärkt eller |
| Europaparlamentsvalet 2009 | |
 |
|
| Område | EU-27 |
|---|---|
| Valdagar | 4 - 7 juni 2009 |
| Mandat | 736 |
| Valmanskår | 375 miljoner |
| Valdeltagande | 43,1 % |
| Valsystem | Proportionellt |
| Föregående | 2004 |
| Nästa | 2014 |
Europaparlamentsvalet 2009 hölls mellan den 4 juni och 7 juni i Europeiska unionens (EU) samtliga medlemsstater,[1] med varierande valdagar på grund av olika lokala sedvanor. Rösterna räknades när vallokalerna hade stängts, men resultatet fick inte offentliggöras förrän samtliga medlemsstater hade avslutat valet, så att resultatet från ett land inte skulle påverka väljarna i ett annat land där valet fortfarande pågick. Därför fick resultaten presenteras officiellt tidigast kl. 22.00 CET den 7 juni.[2][3] Nederländerna bröt dock mot denna regel och presenterade ett preliminärt resultat redan den 4 juni,[2] vilket kritiserades av kommissionen. Landet hade gjort samma sak i valet 2004.
Vissa länder höll nationella eller lokala val samtidigt som Europaparlamentsvalet. I Estland var det möjligt att rösta både via Internet och SMS, vilket gjorde landet till det första som tillämpade elektronisk röstning i ett Europaparlamentsval.[4][5][6] Valet överträffade valet 2004 i antalet röstberättigade eftersom Bulgarien och Rumänien hade anslutit unionen 2007, men fortsatte det hittills ständigt sjunkande valdeltagandet med 43,1 %, från tidigare 45,6 %. Valet var det näst största demokratiska valet till ett parlament, efter Indien.
Efter valet minskades antalet mandat i Europaparlamentet från 785 till 736. Detta berodde på att antalet tillfälligt hade utökats på grund av utvidgningen 2007. De flesta partigrupperna minskade därför i absoluta tal. De tydligaste vinnarna var Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen (G/EFA) och Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) (EPP). EPP behöll sin position som största partigrupp, samtidigt som socialdemokraterna tappade kraftigt både i absoluta tal och procentuellt jämfört med valet 2004.[7][8]
Innehåll |
[redigera] Bakgrund
[redigera] Röstberättigande och valdeltagande
Varje land tillämpade sina egna vallagar, och därför varierade rösträttsreglerna och valdagarna mellan de deltagande länderna.[9]
Antalet röstberättigade uppgick till ungefär 375 miljoner medborgare, vilket gjorde valet till det största transnationella valet någonsin och det näst största demokratiska valet efter Indien. På grund av att Bulgarien och Rumänien blev medlemmar i unionen 1 januari 2007 hade antalet röstberättigade ökat markant jämfört med valet 2004. Antalet mandat minskades ner från 785, som var en tillfällig utökning med anledning av de två nämnda ländernas anslutning till EU, till 736.
Tidigare val hade präglats av lågt valdeltagande, en trend som hade hållit i sig sedan det första valet 1979. Deltagandet skiljde dock stort mellan medlemsstaterna. Belgien och Luxemburg, som tillämpade röstplikt, hade ett valdeltagande på över 90 % i valet 2004. På andra sidan återfanns många av öststaterna, med Slovakien i botten på 17 %. I valet 2009 gällde, liksom i tidigare EU-val, "en röst per väljare", men på grund av bristande koordination mellan de nationella valsystemen kunde de med dubbla medborgarskap rösta i två länder och på så sätt få ökat inflytande i valet.[10]
[redigera] Bevakningen av valet
Med anledning av det låga valdeltagande som präglat tidigare Europaparlamentsval hade fokus inför valet 2009 främst hamnat på att höja valdeltagandet. Flera olika försök gjordes för att få fler att rösta i valet. Till exempel samarbetade de nationella Public service-bolagen, EBU och Margot Wallström, kommissionär med ansvar för institutionella frågor och kommunikationsstrategi, tillsammans för att göra valet 2009 så intressant som möjligt för allmänheten. Tidigare hade skilda traditioner av valvakeövervakning och det faktum att valet ägde rum under flera olika dagar gjort det svårt att locka tittare.[11] Europaparlamentariker påbörjade också ett initiativ i slutet av 2007 för att göra valet mer intressant för väljarna.
Europaparlamentet beslutade att satsa ungefär 200 miljoner kronor på en kampanj med syfte att höja valdeltagandet.[12] Den 17 september 2008 sjösatte parlamentet också en egen TV-kanal, "EuroparlTV", på Internet.[13] Syftet med kanalerna var att öppna upp parlamentets arbete för allmänheten, och att öka intresset för EU-politik bland allmänheten. På så sätt hoppades förespråkarna för TV-kanalerna att EU-medborgarna skulle bli mer delaktiga i valet.[14] Kritikerna menade dock, att kanalen istället skulle riskera att bli ett sätt för EU:s ledare att föra ut propaganda om unionen.[15]
[redigera] Valrörelsen
[redigera] Politiska manifest
Flera av de europeiska partierna antog politiska valmanifest under hösten 2008 och våren 2009 inför Europaparlamentsvalet. Manifesten fokuserade främst på hur den finansiella krisen skulle lösas och hur framtida kriser skulle förhindras. Även miljö, säkerhet, en gemensam migrationspolitik, demokratisering, en fördjupad gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och reformering av EU:s jordbrukspolitik var några av de frågor som togs upp i partiernas valmanifest.[16][17][18][19][20][21]
Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiet (ELDR) antog sitt manifest den 31 oktober 2008.[17] Den 29 november 2008 antog Europeiska vänsterpartiet sitt valmanifest.[18] Europeiska socialdemokratiska partiet (PES) och Europeiska gröna partiet (EGP) antog sina manifest i början av 2009.[19][20] Europeiska folkpartiet antog sitt valmanifest den 30 april 2009 under sin kongress i Warszawa.[22][21]
Syftet med de politiska manifesten var bland annat att det skulle bli tydligare politiska alternativ på europeisk nivå.[16]
[redigera] Nya politiska aktörer
Precis som i föregående Europaparlamentsval fick nya och mindre politiska partier mer uppmärksamhet i valrörelsen än vid nationella parlamentsval. I tio av länderna ökade de främlingsfientliga partierna, som fick medvind på grund av framför allt finanskrisen.[23][24] Särskilt ökade stödet för främlingsfientliga partier i Nederländerna, Storbritannien och Österrike. I vissa medlemsstater förekom det också EU-kritiska partier som bojkottade valet med syfte att inte ge parlamentet demokratisk legitimitet. I Storbritannien utlovade partiet No2EU att lämna sina mandat tomma i parlamentet. Även i andra länder bedrevs motsvarande kampanjer, till exempel i Sverige uppmanade Kommunistiska partiet till bojkott av valet.[25][26]
En helt ny aktör i valet var Libertas,[27] som hade vuxit fram i samband med folkomröstningen om Lissabonfördraget i Irland under våren 2008. Partiet hade som mål att ställa upp i alla 27 medlemsstater,[28] men misslyckades med detta.[29][30] Totalt hade partiet flera hundra kandidater,[31] men själva valet blev ett fiasko för Libertas och dess grundare, Declan Ganley, misslyckades med att själv ta ett mandat. Partiet vann totalt endast ett enda mandat.[32]
[redigera] Opinionsundersökningar
Inför Europaparlamentsvalet gjordes flera undersökningar för att uppskatta hur den nya sammansättningen i parlamentet skulle se ut. En sammanställning av opinionsundersökningar från 19 olika EU-länder under januari och februari månad 2009 tydde på att de två stora partigrupperna, Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet (PES) och Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater (EPP-ED), skulle behålla majoriteten i parlamentet men försvagas något. Enligt undersökningen skulle EPP-ED gå från 288 till ungefär 265, PES från 217 till ungefär 195 och den liberala gruppen ALDE från 100 till ungefär 95. Inga större förändringar förväntades bland de mindre grupperna. Det var dock osäkert om Gruppen Oberoende/Demokrati (IND/DEM) skulle kunna bestå efter valet, men på grund av det låga valdeltagandet som hade präglat tidigare val ansågs det vara möjlighet för mindre partier, med mer röstbenägna väljare, att få fler mandat.[33] Organisationen Predict EU 2009 presenterade var fjortonde dag en prognos för hur det nya parlamentets sammansättning skulle se ut, med hänsyn till bland annat valbeteenden.[34]
| Datum |
EPP-ED |
PES |
ALDE |
De gröna/EFA |
GUE/NGL |
EC |
IND/DEM |
NI |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| 2009-04-07[35] | 249 249 |
209 209 |
87 87 |
39 39 |
48 48 |
58 58 |
17 17 |
29 29 |
| 2009-04-23[36] | 251 251 |
211 211 |
85 85 |
38 38 |
46 46 |
64 64 |
18 18 |
29 29 |
| 2009-05-07[37] | 249 249 |
211 211 |
84 84 |
40 40 |
45 45 |
61 61 |
20 20 |
26 26 |
| 2009-05-21[38] | 248 248 |
207 207 |
88 88 |
42 42 |
44 44 |
62 62 |
19 19 |
26 26 |
| 2009-06-04[39] | 262 262 |
194 194 |
85 85 |
50 50 |
40 40 |
53 53 |
23 23 |
29 29 |
[redigera] Valet
Valet ägde rum från torsdagen den 4 juni till söndagen den 7 juni. Detta berodde på att medlemsstaterna hade olika regelverk och traditioner om på vilken veckodag val skulle hållas.
Valet hölls den 4 juni i Nederländerna och Storbritannien, den 5 juni i Irland, den 6 juni i Cypern, Lettland, Malta och Slovakien samt den 7 juni i Belgien, Bulgarien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Litauen, Luxemburg, Polen, Portugal, Rumänien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tyskland, Ungern och Österrike.[40] Valet i Tjeckien hölls den 5 juni och den 6 juni medan Italien höll sitt val den 6 juni och den 7 juni.[40] De franska utomeuropeiska områdena röstade under den 6 juni. Estland var ensamt om att tillåta röstning via Internet och SMS, och blev det första landet att i ett Europaparlamentsval tillåta elektronisk röstning.[4][5][6]
Nationella val eller folkomröstningar hölls parallellt med Europaparlamentsvalet i nio medlemsstater. Valdeltagandet i dessa länder var i genomsnitt högre än i övriga EU. Luxemburg höll nationella parlamentsval samtidigt som lokalval hölls i Belgien, Irland, Italien, Lettland och Malta samt i vissa delar av Storbritannien och Tyskland. Dessutom höll Danmark en folkomröstning om sin tronföljd. Valdeltagandet var tvunget att vara tillräckligt högt i folkomröstningen för att ändringen av grundlagen skulle gå igenom. Det krävdes att minst 40 % av alla röstberättigade röstade ja för att ändringen skulle kunna träda i kraft.[41][42] I jämförelse med Europaparlamentsvalet i Danmark 2004 ökade valdeltagandet med 11,65 %.[43]
För att höja valdeltagandet satsade Europaparlamentet 200 miljoner kronor på en kampanj som var opolitisk, men syftade till att uppmärksamma valet.[12] Parlamentet hade tagit fram tio olika teman, som bland annat berörde konsument-, energi- och säkerhetsfrågor. Varje medlemsstat fick välja fyra av de tio olika teman som sedan användes i det egna landet.[44] Trots det slutade valet i ett nytt rekordlågt deltagande på omkring 43 %.[45]
[redigera] Valdeltagandet
.svg){kind=small} BE |
 BG |
 CY |
 DK |
 EE |
 FI |
 FR |
 GR |
 IE |
 IT |
 LV |
 LT |
 LU |
 MT |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| 90,4 % | 37,5 % | 59,4 % | 59,5 % | 43,9 % | 38,4 % | 40,6 % | 52,6 % | 57,6 % | 65,1 % | 52,6 % | 21,0 % | 90,8 % | 78,8 % |
 NL |
 PL |
 PT |
 RO |
 SK |
 SI |
 ES |
 GB |
 SE |
 CZ |
 DE |
 HU |
 AT |
 EU |
| 36,9 % | 24,5 % | 37,0 % | 27,7 % | 19,6 % | 28,4 % | 44,3 % | 34,5 % | 45,5 % | 28,2 % | 43,3 % | 36,3 % | 46,0 % | 43,1 % |
[redigera] Valresultatet
| Stat |
EPP |
S&D |
ALDE |
De gröna/EFA |
GUE/NGL |
ECR |
EFD |
NI |
Mandat |
 |
|
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
Belgien | 5 1+3+1 |
5 2+3 |
5 2+3 |
4 2+1+1 |
0 - |
1 1 |
0 - |
2 2 |
22 3,0 % |
90,4 % |
|
Bulgarien | 6 1+5 |
4 4 |
5 2+3 |
0 - |
0 - |
0 - |
0 - |
2 2 |
17 2,3 % |
37,5 % |
|
Cypern | 2 2 |
2 1+1 |
0 - |
0 - |
2 2 |
0 - |
0 - |
0 - |
6 0,8 % |
59,4 % |
|
Danmark | 1 1 |
4 4 |
3 3 |
2 2 |
1 1 |
0 - |
2 2 |
0 - |
13 1,8 % |
59,5 % |
|
Estland | 1 1 |
1 1 |
3 2+1 |
1 1 |
0 - |
0 - |
0 - |
0 - |
6 0,8 % |
43,9 % |
|
Finland | 4 1+3 |
2 2 |
4 3+1 |
2 2 |
0 - |
0 - |
1 1 |
0 - |
13 1,8 % |
38,4 % |
|
Frankrike | 29 29 |
14 14 |
6 6 |
14 14 |
5 5 |
0 - |
1 1 |
3 3 |
72 9,8 % |
40,6 % |
|
Grekland | 8 8 |
8 8 |
0 - |
1 1 |
3 2+1 |
0 - |
2 2 |
0 - |
22 3,0 % |
52,6 % |
|
Irland | 4 4 |
3 3 |
4 3+1 |
0 - |
1 1 |
0 - |
0 - |
0 - |
12 1,6 % |
57,6 % |
|
Italien | 35 29+1+5 |
21 21 |
7 7 |
0 - |
0 - |
0 - |
9 9 |
0 - |
72 9,8 % |
65,1 % |
|
Lettland | 3 1+2 |
1 1 |
1 1 |
1 1 |
1 1 |
1 1 |
0 - |
0 - |
8 1,1 % |
52,6 % |
|
Litauen | 4 4 |
3 3 |
2 1+1 |
0 - |
0 - |
1 1 |
2 2 |
0 - |
12 1,6 % |
21,0 % |
|
Luxemburg | 3 3 |
1 1 |
1 1 |
1 1 |
0 - |
0 - |
0 - |
0 - |
6 0,8 % |
90,8 % |
|
Malta | 2 2 |
3 3 |
0 - |
0 - |
0 - |
0 - |
0 - |
0 - |
5 0,7 % |
78,8 % |
|
Nederländerna | 5 5 |
3 3 |
6 3+3 |
3 3 |
2 2 |
1 1 |
1 1 |
4 4 |
25 3,4 % |
36,9 % |
|
Polen | 28 25+3 |
7 7 |
0 - |
0 - |
0 - |
15 15 |
0 - |
0 - |
50 6,8 % |
24,5 % |
|
Portugal | 10 2+8 |
7 7 |
0 - |
0 - |
5 3+2 |
0 - |
0 - |
0 - |
22 3,0 % |
37,0 % |
|
Rumänien | 14 10+1+3 |
11 11 |
5 5 |
0 - |
0 - |
0 - |
0 - |
3 3 |
33 4,5 % |
27,7 % |
|
Slovakien | 6 2+2+2 |
5 5 |
1 1 |
0 - |
0 - |
0 - |
1 1 |
0 - |
13 1,8 % |
19,6 % |
|
Slovenien | 3 1+2 |
2 2 |
2 1+1 |
0 - |
0 - |
0 - |
0 - |
0 - |
7 1,0 % |
28,4 % |
|
Spanien | 23 23 |
21 21 |
2 2 |
2 1+1 |
1 1 |
0 - |
0 - |
1 1 |
50 6,8 % |
44,3 % |
|
Storbritannien | 0 - |
13 13 |
11 11 |
5 2+1+2 |
1 1 |
26 26 |
13 13 |
3 2+1 |
72 9,8 % |
34,5 % |
|
Sverige | 5 1+4 |
5 5 |
4 1+3 |
3 2+1 |
1 1 |
0 - |
0 - |
0 - |
18 2,4 % |
45,5 % |
|
Tjeckien | 2 2 |
7 7 |
0 - |
0 - |
4 4 |
9 9 |
0 - |
0 - |
22 3,0 % |
28,2 % |
|
Tyskland | 42 34+8 |
23 23 |
12 12 |
14 14 |
8 8 |
0 - |
0 - |
0 - |
99 13,5 % |
43,3 % |
|
Ungern | 14 14 |
4 4 |
0 - |
0 - |
0 - |
1 1 |
0 - |
3 3 |
22 3,0 % |
36,3 % |
|
Österrike | 6 6 |
4 4 |
0 - |
2 2 |
0 - |
0 - |
0 - |
5 2+3 |
17 2,3 % |
46,0 % |
|
EU | 265 (36,0 %) |
184 (25,0 %) |
84 (11,4 %) |
55 (7,5 %) |
35 (4,8 %) |
55 (7,5 %) |
32 (4,3 %) |
26 (3,5 %) |
736 100,0 % |
43,1 % |
[redigera] Efterspel
[redigera] Partigrupperna
Det nyvalda Europaparlamentet sammanträdde för första gången den 14 juli 2009. Då fastslogs parlamentets mandatfördelning formellt. Samtidigt började ett nytt regelverk för partigrupperna att gälla. Det nya regelverket medförde att kraven för att få bilda en partigrupp höjdes.
Den 23 juni 2009 ombildades Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet (PES) till Gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet (S&D) för att uppta hela italienska Demokratiska partiet,[46] som har varit splittrat mellan PES och ALDE.[47] De främlingsfientliga och euroskeptiska partierna, som fick färre mandat men från fler länder i valet,[48][49] bildade den 1 juli 2009 en ny partigrupp med namnet "Gruppen Frihet och demokrati i Europa".[50][51] Gruppen ersatte den tidigare euroskeptiska partigruppen Oberoende/Demokrati.[52][53]
Den 22 juni 2009 bildades den nya konservativa och EU-skeptiska Gruppen Europeiska konservativa och reformister (ECR) av bland annat brittiska konservativa partiet och det tjeckiska Demokratiska medborgarpartiet.[54][55][56] Dessa två partier hade innan valet ingått i den EU-positiva gruppen EPP-ED genom undergruppen Europademokrater (ED). I ECR ingår även flera andra konservativa partier, däribland polska Lag och rättvisa.[57] Som ett resultat av detta ombildades den 17 juni 2009 EPP-ED till EPP-gruppen.[58] En annan stor förändring är att irländska Fianna Fáil lämnar nationalistiska UEN till förmån för liberala ALDE.[59] Samtliga partier som tidigare hade ingått i grupperna Unionen för nationernas Europa (UEN) och Oberoende/Demokrati (IND/DEM) lämnade dessa grupper till förmån för andra grupper, vilket ledde till att de båda två grupperna upplöstes.
| Partigrupper före valet |
2004 |
2009 |
Partigrupper efter valet |
2009 |
+/- |
+/- |
||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater (EPP-ED) | 268 | 288 | Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) (EPP) | 265 | -3 | -23 | ||
| Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet (PES) | 200 | 217 | Gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet (S&D) | 184 | -16 | -33 | ||
| Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE) | 88 | 100 | Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE) | 84 | -4 | -16 | ||
| Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen (G/EFA) | 42 | 43 | Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen (G/EFA) | 55 | +13 | +12 | ||
| Gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster (GUE/NGL) | 41 | 41 | Gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster (GUE/NGL) | 35 | -6 | -6 | ||
| Gruppen Unionen för nationernas Europa (UEN) | 27 | 44 | Gruppen Europeiska konservativa och reformister (ECR) | 55 | +28 | +11 | ||
| Gruppen Oberoende/Demokrati (IND/DEM) | 37 | 22 | Gruppen Frihet och demokrati i Europa (EFD) | 32 | -5 | +10 | ||
| Grupplösa (NI) | 29 | 30 | Grupplösa (NI) | 26 | -3 | -4 | ||
| Totalt | 732 | 785 | Totalt | 736 | +4 | -49 |
[redigera] Talmansposten och de vice talmännen
Det fanns rykten redan innan valet om att de två största partigrupperna i parlamentet, konservativa EPP och socialdemokratiska S&D, hade kommit överens om att dela på talmansposten under den kommande mandatperiod, i likhet med de flesta av parlamentets tidigare mandatperioder. Denna uppgörelse bekräftades den 7 juli 2009.[60] Uppgörelsen innebär att Polens före detta premiärminister Jerzy Buzek från EPP kommer att vara talman under den första halvan av den fem år långa mandatperioden, medan S&D:s gruppledare Martin Schulz kommer att vara det under den andra halvan.[60]
Den 7 januari 2009 meddelade Graham Watson, dåvarande gruppledare för den liberala partigruppen ALDE, att han avsåg att kampanja under valet för att bli nästa talman. Det var första gången någonsin som någon öppet uttalade denna avsikt.[61] Watson drog sig dock ur talmansvalet efter uppgörelsen mellan socialdemokraterna och de konservativa.[60][62][63] Silvio Berlusconi och hans parti Frihetens folk (PdL) föreslog ytterligare en kandidat, italienaren Mario Mauro, som ny talman.[64] Den 5 juli 2009 drog han emellertid tillbaka sin kandidatur till förmån för Buzek.[65] Kvar var då endast vänstergruppen GUE/NGL:s kandidat, Eva-Britt Svensson, förutom Buzek själv. Den 14 juli 2009 valdes Buzek till ny talman med röstsiffrorna 555 för Buzek och 89 för Svensson. Han blev den första talmannen från ett östeuropeiskt land.[66][67]
Efter valet av talman valdes även fjorton vice talmän. Valet skedde i tre omgångar. I de två första omröstningarna krävdes en absolut majoritet, medan den tredje omröstningen endast krävde en relativ majoritet för att bli vald. I första omröstningen valdes tre kandidater, medan resterande elva valdes i den tredje omröstningen. Ingen lyckades med att uppnå en absolut majoritet i den andra omgången.[68]
Vid omröstningen misslyckades den nybildade Gruppen Europeiska konservativa och reformister med att få sin kandidat, polacken Michał Kamiński från Lag och rättvisa, vald. Istället valdes Edward McMillan-Scott, som redan sedan tidigare hade varit vice talman mellan 2004 och 2009, från brittiska Konservativa partiet till talman genom att ställa upp som en oberoende kandidat och få stöd från parlamentariker i de andra partigrupperna. Detta var första gången någonsin som en kandidat blev vald över partigruppsgränserna till vice talman. McMillan-Scott uteslöts dock omedelbart från sitt parti eftersom hans kandidatur hade förhindrat den officiella kandidaten Kamiński från att bli vald. Det är ännu oklart om McMillan-Scott kommer att lämna ECR för att ingå i EPP. EPP har uttalat att han är välkommen till gruppen. McMillan-Scott motsatte sig redan från början att det brittiska partiet skulle lämna EPP till förmån för ECR.[69]
[redigera] Den nya kommissionens ordförande och ledamöter
Enligt Lissabonfördraget, som dock inte har trätt i kraft, ska hänsyn tas till utslagen i Europaparlamentsvalen vid tillsättandet av kommissionens ordförande. Enligt det nuvarande gällande Nicefördraget finns inget sådant formellt krav, men Europaparlamentets godkännande krävs för att ordföranden och dennes kommission ska kunna tillträda efter förslag från rådet. Efter Europaparlamentsvalet 2004 drog denna process för första gången ut på grund av att parlamentet inte ville godkänna det första förslaget till ny kommission, vilket var ett tecken på att parlamentets makt har ökat de senaste åren och att parlamentets sammansättning har allt större betydelse för vem som sitter i kommissionen.[70]
Den 9 juni 2009, två dagar efter att valet 2009 hade avslutats, meddelade Barroso officiellt att han kandiderar för en mandatperiod till.[71][72] Den nuvarande kommissionens mandatperiod sträcker sig fram till 31 oktober 2009, men kan eventuellt förlängas provisoriskt om inte Lissabonfördraget är på plats. Barroso har erhållit stöd för en andra mandatperiod av flera tunga politiker, däribland från Europeiska folkpartiet (EPP) och Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) (EPP).[73][74] Därutöver hade Storbritanniens premiärminister Gordon Brown, Portugals premiärminister José Sócrates, Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt och Spaniens premiärminister José Luis Rodríguez Zapatero uttalat stöd till Barroso innan Europeiska rådets möte i juni 2009.[73][74][75][76][77] Däremot intog Frankrikes president Nicolas Sarkozy först en mer skeptisk ton,[73] men uttalade senare sitt stöd för Barroso.[75] Den 18 juni 2009 ställde sig Europeiska rådet, som består av medlemsländernas stats- och regeringschefer, enhälligt bakom Barroso som kommissionär för ytterligare en mandatperiod.[78][79][80] Rådet ville att parlamentet skulle godkänna förslaget redan vid det första sammanträdet i mitten av juli, men omröstningen sköts upp till september på grund av oenighet mellan partigruppernas gruppledare.[81]
Innan Barroso kan tillträda krävs nämligen också Europaparlamentets godkännande. Europeiska socialdemokratiska partiet (PES) och dess partigrupp har ställt sig kritiska till Barroso.[82] PES har också krävt att den nya kommissionen åtar sig att reformera utstationeringsdirektivet för att dess Europaparlamentariker ska stödja ett förslag till ny kommission.[83][84] Även Europeiska demokratiska partiet (EDP) och Europeiska gröna partiet (EGP) har krävt att Barroso byts ut. EDP har föreslagit att Belgiens tidigare premiärminister Guy Verhofstadt eller Italiens tidigare kommissionär Mario Monti istället blir ordförande.[85] Verhofstadt skulle kunna vinna stöd från socialdemokrater och de gröna i parlamentet, men det skulle inte räcka för att säkra honom som ny ordförande.[86]
Det är mer oklart vem som kommer att besitta kommissionens övriga poster. Sex kommissionärer, Viviane Reding (Luxemburg, informationssamhälle och medier, EPP), Louis Michel (Belgien, utveckling och humanitärt bistånd, ELDR), Janez Potočnik (Slovenien, vetenskap och forskning, partilös), Danuta Hübner (Polen, regionalpolitik, EPP), Ján Figeľ (Slovakien, utbildning, kultur och ungdom, EPP) och Meglena Kuneva[87] (Bulgarien, konsumentskydd, ELDR) ställde upp i parlamentsvalet som kandidater. Både Hübner och Michel valde att lämna sina uppdrag för att ta plats i parlamentet.[88][89][90] Däremot valde Kuneva och Reding att sitta kvar i kommissionen, trots att de blev invalda i parlamentet.[91][92] En person kan inte besitta dubbla poster, så som att sitta i både kommissionen och parlamentet.
[redigera] Lissabonfördraget
Ursprungligen avsåg Europeiska rådet att Lissabonfördraget, EU:s nya regelverk, skulle träda i kraft före valet 2009. För att kunna träda i kraft var fördraget dock tvunget att ratificeras i alla medlemsstater, vilket misslyckades eftersom en folkomröstning på Irland slutade med ett nej till fördraget. Dessutom har fördraget inte ratificerats fullständigt av Polen, Tjeckien och Tyskland. Fördraget skulle ha dels utökat parlamentets befogenheter och inflytande, dels ha påverkat mandatfördelningen. Irland planerar dock en ny folkomröstning och fördraget kan komma att träda i kraft i slutet av 2009 eller början av 2010.[93][94][95]
Om fördraget träder i kraft kommer antalet mandat i parlamentet att utökas till 754 fram tills valet 2014, då antalet mandat kommer att reduceras till 751. Anledningen till att parlamentet utökas till 754, och inte 751 redan från början, är för att Tyskland ska få behålla alla sina 99 mandat som landet har enligt Nicefördraget. Tyskland är det enda landet som förlorar mandat enligt Lissabonfördraget. De extra ledamöterna tillträder först om och när Lissabonfördraget träder i kraft.[96]
[redigera] Se även
[redigera] Referenser
[redigera] Noter
- ^ "Sessionsöversikten 19-22 maj 2008, Strasbourg". Europaparlamentet. http://www.europarl.europa.eu/news/expert.save/briefing_page/28222-140-05-21-20080430BRI28007-19-05-2008-2008/default_sv.htm. Läst 2008-08-30.
- ^ [a b] "Dutch to release euro results on polling day". EUbusiness. 2009-06-02. http://eubusiness.com/news-eu/1243956721.55. Läst 2009-06-02.
- ^ "EU-valsresultat släpps i förtid". Dagens Nyheter. 2009-06-03. http://www.dn.se/fordjupning/europa2009/eu-valsresultat-slapps-i-fortid-1.883212. Läst 2009-06-03.
- ^ [a b] "European Parliament Election Act" (PDF). Estlands valmyndighet. http://www.vvk.ee/ep09/public/documents/EPestonia_eng.pdf. Läst 2009-04-22.
- ^ [a b] "M vill locka fler att EU-rösta med sms". Svenska Dagbladet. 2009-04-21. http://www.svd.se/nyheter/politik/euvalet2009/artikel_2775979.svd. Läst 2009-04-22.
- ^ [a b] "Estonian man casts first online vote in EU history". EUobserver. 2009-05-28. http://euobserver.com/9/28204. Läst 2009-05-28.
- ^ "Centre-right wins European elections". EurActiv.com. 2009-06-07. http://euractiv.com/en/eu-elections/centre-right-wins-european-elections/article-182953. Läst 2009-06-07.
- ^ "Socialdemokrater tappar mark i Europa". Svenska Dagbladet. 2009-06-09. http://www.svd.se/nyheter/politik/euvalet2009/artikel_3034527.svd. Läst 2009-06-10.
- ^ "Val till Europaparlamentet". Europaparlamentet. http://www.europaparlamentet.se/view/sv/val_till_europaparlamentet.html. Läst 2009-06-09.
- ^ "Dubbelröst möjlig i EU-valet". Sveriges Television. 2009-05-24. http://svt.se/2.106391/1.1568014/dubbelrost_mojlig_i_eu-valet. Läst 2009-06-10.
- ^ "EU wants to dress up 2009 elections on TV". EUobserver. http://euobserver.com/9/23566. Läst 2007-02-26.
- ^ [a b] "200 miljoner till EU-valskampanj". Sveriges Television. 2009-03-17. http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22620&a=1483545&from=rss. Läst 2009-03-17.
- ^ "EuroparlTV är här!". Europaparlamentet. 2008-09-18. http://www.europarl.europa.eu/news/public/story_page/039-37237-350-12-51-906-20080911STO36948-2008-15-12-2008/default_sv.htm. Läst 200-09-19.
- ^ "Premiär för Europaparlamentets webbteve". Europaparlamentet. 2008-09-17. http://www.europarl.europa.eu/news/expert/infopress_page/008-37500-259-09-38-901-20080917IPR37499-15-09-2008-2008-false/default_sv.htm. Läst 2008-09-19.
- ^ "EU startar tv-kanal". Dagens Nyheter. 2008-09-18. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=829919. Läst 200-09-19.
- ^ [a b] "2009 European party manifestos at a glance". EurActiv.com. 2009-06-11. http://euractiv.com/en/eu-elections/2009-european-party-manifestos-glance/article-181980. Läst 2009-06-21.
- ^ [a b] "European Liberals’ top 15 for EP elections; ELDR Manifesto" (PDF). ELDR. 2009-10-31. http://www.eldr.eu/pdf/manifeste/eldr-manifeste-electoral-en.pdf. Läst 2009-04-29.
- ^ [a b] "Together for Change in Europe" (PDF). PEL. 2008-11-29. http://www.european-left.org/fileadmin/downloads/Electoral_Platform/Platform_en.pdf. Läst 2009-04-29.
- ^ [a b] "Valmanifest för ESP" (PDF). PES. januari 2009. http://elections2009.pes.org/files/u1/ESP_Manifest_origLow.pdf. Läst 2009-04-29.
- ^ [a b] "A Green New Deal for Europe". EGP. 2009-01-14. http://europeangreens.eu/menu/egp-manifesto/. Läst 2009-04-29.
- ^ [a b] "Strong for the People EPP Manifesto – European Elections 2009" (på engelska) (PDF). EPP. 2009-04-30. http://www.eppwarsaw2009.eu/images/dbimages/docs/en-epp-manifesto-european-elections-final_copy_3.pdf. Läst 2009-04-30.
- ^ "Poland eyes EU parliament top job at conservative pow-wow" (på engelska). EUobserver. 2009-04-29. http://euobserver.com/9/28027. Läst 2009-04-29.
- ^ "Far right make gains in 10 member states". EUobserver. 2009-06-08. http://euobserver.com/9/28263. Läst 2009-06-09.
- ^ "Finanskrisen göder extremhögern". Dagens Nyheter. 2009-06-08. http://www.dn.se/nyheter/politik/finanskrisen-goder-extremhogern-1.887314. Läst 2009-06-10.
- ^ "Ledare: Bojkotta bluffvalet" (på svenska). Proletären nr 23/09. 2009-06-03. http://www.proletaren.se/index.php?option=com_content&task=view&id=1906&Itemid=1. Läst 2009-06-07.
- ^ "Bojkotta EU-valet! - Torgmöte i Örebro" (på svenska). YouTube. 2009-06-05. http://www.youtube.com/watch?v=N-oYZhasitE. Läst 2009-06-06.
- ^ "LIBERTAS LAUNCHES PAN-EUROPEAN CAMPAIGN FOR 2009 PARLIAMENT ELECTIONS" (på engelska). Libertas. 2008-12-11. http://www.libertas.eu/news/64-news/161-libertas-launches-pan-european-campaign-for-2009-parliament-elections?83bb3bd4682129c02c1b533ffb5bf95d=a57c9c12b20c19520a82ef466a9ae4cc. Läst 2008-12-13.
- ^ "Irsk nej-konge lancerer europæisk parti" (på danska). Politiken. 2008-12-11. http://politiken.dk/politik/article611806.ece. Läst 2008-12-13.
- ^ "Libertas misses deadline to register German candidates". The Irish Times. 2009-04-02. http://www.irishtimes.com/newspaper/world/2009/0402/1224243854493.html. Läst 2009-04-18.
- ^ "Libertas hoppar av svenska EU-valet". Sveriges Radio. 2009-05-21. http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=2850781. Läst 2009-05-21.
- ^ "Libertas expects to field 100 candidates for European elections" (på engelska). EUobserver. 2009-03-20. http://euobserver.com/9/27809. Läst 2009-03-20.
- ^ "Ganley fails to win Irish seat for Libertas" (på engelska). EUobserver. 2009-06-09. http://euobserver.com/9/28271. Läst 2009-06-09.
- ^ "Big groups to retain power in EU parliament" (på engelska). EUobserver. 2009-02-24. http://euobserver.com/9/27664. Läst 2009-02-24.
- ^ "Centre-left not set for major gains in EU poll" (på engelska). EUobserver. 2009-04-07. http://euobserver.com/9/27926. Läst 2009-04-07.
- ^ "Centre-left not set for major gains in EU poll" (på engelska). EUobserver. 2009-04-07. http://euobserver.com/9/27926. Läst 2009-04-07.
- ^ "Predicting the composition of the new European Parliament" (på engelska). Predict 09.eu. 2009-04-23. http://www.predict09.eu/default/en-us.aspx. Läst 2009-04-23.
- ^ "Predicting the composition of the new European Parliament" (på engelska). Predict 09.eu. 2009-05-07. http://www.predict09.eu/default/en-us.aspx. Läst 2009-05-07.
- ^ "Predicting the composition of the new European Parliament" (på engelska). Predict 09.eu. 2009-05-21. http://www.predict09.eu/default/en-us.aspx. Läst 2009-05-21.
- ^ "Predicting the composition of the new European Parliament" (på engelska). Predict 09.eu. 2009-06-04. http://www.predict09.eu/default/en-us.aspx. Läst 2009-06-04.
- ^ [a b] "Interaktiv EU-karta". Europaparlamentet. http://www.europarl.europa.eu/elections2009/countries/default.htm;jsessionid=28FBBE9D4580B5FA58642A59B8D39618.node1?language=SV. Läst 2009-02-06.
- ^ "Vi skal stemme om tronfølgen" (på danska). Politiken. 2008-10-06. http://politiken.dk/politik/article578392.ece. Läst 2009-06-21.
- ^ "Denmark votes to change royal succession rules" (på engelska). Deutsche Welle. 2009-06-08. http://www.dw-world.de/dw/article/0,,4310654,00.html. Läst 2009-06-21.
- ^ "Valresultat EU-valet 2009 för Danmark". Europaparlamentet. http://www.elections2009-results.eu/sv/denmark_sv.html. Läst 2009-06-23.
- ^ "EU parliament to run glitzy campaign for June elections". EUobserver. 2009-03-17. http://euobserver.com/883/27787. Läst 2009-04-08.
- ^ "European elections marked by record low turnout" (på engelska). EUobserver. 2009-06-08. http://euobserver.com/9/28262. Läst 2009-06-09.
- ^ "Progressive Alliance of Socialists and Democrats established in the European Parliament" (på engelska). S&D. 2009-06-23. http://www.pesgroup.eu/gpes/public/detail.htm?id=132764§ion=NER&category=NEWS&request_locale=EN. Läst 2009-06-23.
- ^ "Socialist group to change name after EU elections" (på engelska). EurActiv.com. 2009-05-13. http://www.euractiv.com/en/eu-elections/socialist-group-change-name-eu-elections/article-182251. Läst 2009-05-13.
- ^ "Högerextremister backar efter EU-valet". Europaportalen. 2009-06-10. http://europaportalen.se/index.php?newsID=42342&page=401&more=1. Läst 2009-06-10.
- ^ "Far right make gains in 10 member states" (på engelska). EUobserver. 2009-06-08. http://euobserver.com/843/28263. Läst 2009-06-10.
- ^ "Ukip, Lega Nord form hard-right bloc in EU Parliament" (på engelska). EUobserver. 2009-06-30. http://euobserver.com/9/28394. Läst 2009-06-30.
- ^ "New eurosceptic group to campaign against EU treaty in Irish referendum" (på engelska). EUobserver. 2009-07-01. http://euobserver.com/9/28403. Läst 2009-07-01.
- ^ "UKIP forms new Eurosceptic group" (på engelska). BBC News. 2009-07-01. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/8129312.stm. Läst 2009-07-01.
- ^ "New Eurosceptic group formed in Parliament" (på engelska). European Voice. 2009-07-01. http://www.europeanvoice.com/article/2009/06/new-eurosceptic-group-formed-in-parliament/65361.aspx. Läst 2009-07-01.
- ^ "Conservative MEPs form new group" (på engelska). BBC News. 2009-06-22. http://news.bbc.co.uk/2/hi/uk_news/politics/8112581.stm. Läst 2009-06-23.
- ^ "British opposition unveils 'anti-federalist' EU parliament group" (på engelska). EUbusiness. 2009-06-22. http://www.eubusiness.com/news-eu/1245691923.03. Läst 2009-06-23.
- ^ "EU parliament sees birth of new right-wing group" (på engelska). EUobserver. 2009-06-22. http://euobserver.com/9/28350. Läst 2009-06-23.
- ^ "PM Topolánek speaks at Tory conference" (på engelska). Radio Prague. 2008-09-29. http://www.radio.cz/en/news/108774. Läst 200-09-29.
- ^ "EPP Group up and running. Joseph Daul MEP, Chairman of the EPP Group" (på engelska). EPP. 2009-06-17. http://www.eppgroup.eu/press/showpr.asp?PRControlDocTypeID=1&PRControlID=8624&PRContentID=14933&PRContentLG=en. Läst 2009-06-17.
- ^ "Fianna Fáil joins Parliament's liberal grouping" (på engelska). European Voice. 2009-04-17. http://www.europeanvoice.com/article/2009/04/fianna-f%C3%A1il-joins-parliament%27s-liberal-grouping/64640.aspx. Läst 2009-06-21.
- ^ [a b c] "Watson pulls out of European Parliament president race, says EPP" (på engelska). European Voice. 2009-07-07. http://www.europeanvoice.com/article/2009/07/watson-pulls-out-of-european-parliament-president-race,-says-epp-/65421.aspx. Läst 2009-07-08.
- ^ "Graham Watson launches bid to be next EP President". ALDE. 2009-01-07. http://www.alde.eu/en/details/news/graham-watson-launches-bid-to-be-next-ep-president/. Läst 2009-01-07.
- ^ "Watson set to pull out of EP presidency race" (på engelska). EUobserver. 2009-07-08. http://euobserver.com/9/28427. Läst 2009-07-08.
- ^ "Watson to withdraw to give Buzek a clear mandate of support". ALDE. 2009-07-08. http://www.alde.eu/en/details/news/watson-to-withdraw-to-give-buzek-a-clear-mandate-of-support-2/. Läst 2009-07-08.
- ^ "Allt mäktigare Berlusconi vänder blicken mot Europa". Dagens Nyheter. http://dn.se/nyheter/varlden/allt-maktigare-berlusconi-vander-blicken-mot-europa-1.842182. Läst 2009-04-14.
- ^ "EU parliament job set aside for eastern Europe". EUobserver. http://euobserver.com/9/28418. Läst 2009-07-06.
- ^ "Buzek election hailed as 'historic'" (på engelska). EUobserver. 2009-07-14. http://euobserver.com/9/28454. Läst 2009-07-14.
- ^ "Ex-Polish premier Buzek voted EU parliament president" (på engelska). EUbusiness. 2009-07-14. http://eubusiness.com/news-eu/1247599921.97. Läst 2009-07-14.
- ^ "Europaparlamentet valde vice talmän". Europaparlamentet. 2009-07-14. http://www.europarl.europa.eu/news/expert/infopress_page/008-58148-195-07-29-901-20090714IPR58147-14-07-2009-2009-true/default_sv.htm. Läst 2009-07-15.
- ^ "New European Conservatives group in disarray over renegade MEP" (på engelska). EUobserver. 2009-07-14. http://euobserver.com/9/28457. Läst 2009-07-15.
- ^ "Buttiglione affair highlights evolving role of Parliament : Questions arise on democracy at the EU". The New York Times. 2004-11-18. http://www.nytimes.com/2004/10/18/news/18iht-brussels_ed3_.html?_r=1. Läst 2009-06-21.
- ^ "EU head Barroso seeks second term". BBC News. 2009-06-09. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/8090798.stm. Läst 2009-06-10.
- ^ "Barroso vill fortsätta". Svenska Dagbladet. 2009-06-09. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3037699.svd. Läst 2009-06-10.
- ^ [a b c] "Centre-right backs Barroso for second term". EUobserver. 2009-03-19. http://euobserver.com/9/27812. Läst 2009-03-20.
- ^ [a b] "Barroso well placed for second term as EC chief". EUbusiness. 2009-03-18. http://www.eubusiness.com/news-eu/1237391229.13. Läst 2009-03-20.
- ^ [a b] "EU's Barroso says he has Sarkozy's support to stay". EUobserver. 2009-04-24. http://www.eubusiness.com/news-eu/1240563721.51. Läst 2009-04-25.
- ^ "Reinfeldt vill se Barroso omvald". Svenska Dagbladet. 2009-04-25. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2797949.svd. Läst 2009-04-25.
- ^ "German Social Democrats pave way for Barroso II". EurActiv.com. 2009-05-28. http://www.euractiv.com/en/opinion/german-social-democrats-pave-way-barroso-ii/article-182702. Läst 2009-05-28.
- ^ "Enade bakom Barroso". Dagens Nyheter. 2009-06-18. http://www.dn.se/nyheter/sverige/enade-bakom-barroso-1.894810. Läst 2009-06-19.
- ^ "EU leaders give 'unanimous' support to Barroso reappointment" (på engelska). EUobserver. 2009-06-19. http://euobserver.com/9/28336. Läst 2009-06-19.
- ^ "EU leaders back commission chief for new term". EUbusiness. 2009-06-19. http://eubusiness.com/news-eu/1245372422.88. Läst 2009-06-19.
- ^ "Barroso vote set for September: EP head". EUbusiness. 2009-07-07. http://eubusiness.com/news-eu/1246901522.18. Läst 2009-07-07.
- ^ "EU Socialists disagree with early choice of commission chief". EUobserver. 2009-03-30. http://euobserver.com/843/27868. Läst 2009-04-14.
- ^ "Europapolitiker hotar fälla ny EU-kommission". Europaportalen. 2009-02-19. http://www.europaportalen.se/index.php?newsID=39139&page=4001&more=1. Läst 2009-04-14.
- ^ "EU left to back Barroso under social agenda". EUobserver. 2009-05-05. http://euobserver.com/9/28067. Läst 2009-05-06.
- ^ "Liberals, Greens try to woo Socialists away from EU parliament right". EUobserver. 2009-05-13. http://euobserver.com/9/28115. Läst 2009-05-13.
- ^ "Barroso kan få konkurrens av belgisk liberal". Europaportalen. 2009-06-11. http://www.europaportalen.se/index.php?page=100&newsID=42419&anchor_ID=42419#42419. Läst 2009-06-11.
- ^ "Kuneva to lead Liberal list in Bulgaria". EurActiv.com. 2009-04-27. http://www.euractiv.com/en/eu-elections/kuneva-lead-liberal-list-bulgaria/article-181673. Läst 2009-04-27.
- ^ "Hubner leaving the Commission". EUobserver. 2009-06-23. http://blogs.euobserver.com/pszczolkowska/2009/06/23/hubner-leaving-the-commission/. Läst 2009-06-26.
- ^ "Louis Michel resigns as commissioner". Eurpean Voice. 2009-07-07. http://www.europeanvoice.com/article/2009/07/louis-michel-resigns-as-commissioner/65422.aspx. Läst 2009-07-08.
- ^ "Karel de Gucht takes Belgium's commissioner seat". EurActiv.com. 2009-07-08. http://euractiv.com/en/future-eu/karel-gucht-takes-belgium-commissioner-seat/article-183880. Läst 2009-07-08.
- ^ "Bulgarian EU Commissioner turns down EP seat". EUbusiness. 2009-07-10. http://eubusiness.com/news-eu/1247224653.98. Läst 2009-07-10.
- ^ "Poland, Lithuania nominate new commissioners". EurActiv.com. 2009-06-30. http://euractiv.com/en/future-eu/poland-lithuania-nominate-new-commissioners/article-183597. Läst 2009-06-30.
- ^ "Ireland promises Lisbon ratification by end of 2009". EUobserver. 2008-12-11. http://euobserver.com/9/27287. Läst 2009-06-21.
- ^ "Juncker warns State to delay second Lisbon vote". The Irish Times. 2008-09-18. http://www.irishtimes.com/newspaper/world/2008/0918/1221599468078.html. Läst 2009-06-21.
- ^ "Q&A: The Lisbon Treaty". BBC News. 2009-05-06. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/6901353.stm. Läst 2009-06-21.
- ^ "Sverige kan få 20 ledamöter". Dagens Nyheter. 2009-06-07. http://www.dn.se/fordjupning/europa2009/sverige-kan-fa-20-ledamoter-1.886361. Läst 2009-06-21.
[redigera] Externa länkar
|
|||||||||||||||||||||||||||||
|
EU-portalen — metasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia. |
