Johannes XVIII

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Johannes XVIII
Ioannes XVIII.jpg
Påve 25 december 1003–juni 1009
Namn Phasianus, Fasano
Född okänt
Död juni 1009
Företrädare Johannes XVII
Efterträdare Sergius IV

Johannes XVIII, född Phasianus i Rapagnano, död juni 1009 i Rom, var påve från den 25 december 1003 till sin död sex år senare, i juni 1009.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Phasianus var son till en romersk präst vid namn Leo. Liksom fallet med företrädaren, blev Phasianus vald till påve genom huset Crescentius inblandning; han konsekrerades till påve julen 1003, och antog namnet Johannes XVIII.

Uppgifterna om Johannes pontifikat utgörs nästan uteslutande av detaljer om hans ecklesiastikala förvaltning. Han gav flera kyrkor och kloster privilegier och godkände deras egendomar, sanktionerade gåvor till religiösa inrättningar, återgav de ecklesiastikala privilegierna till den återinrättade stolen i Merseburg, godkände vid en synod i Rom 1007 instiftandet av en stol i Bamberg som den tyske kung Henrik II grundat, och sände palliumet till ärkebiskoparna i Trier och Canterbury.

Johannes motsatte sig kraftfullt ansatserna som ärkebiskop Letericus av Sens och biskop Fulco av Orléans gjorde, när de försökte förhindra att abboten Goslin av Fleury använde de privilegier han fått av Rom, och de försökte förmå honom att bränna de påvliga privilegiebreven. Påven klagade inför kejsaren för detta, och kallade båda biskoparna till en tribunal under hot om en ecklesiastikal fördömelse som skulle drabba hela riket.

I Konstantinopel erkändes Johannes som biskop av Rom. Hans epitaf återberättar att han betvingade grekerna och fördrev schismen. Hans namn är upptaget i bysantinska kyrkans diptyker. Enligt en urkund dog han som munk vid Sankt Paulus i närheten av Rom i juni 1009.

Referenser[redigera | redigera wikitext]


Föregångare:
Johannes XVII
Påve
1003–1009
Efterträdare:
Sergius IV