Gregorius XIII

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gregorius XIII
Gregory XIII.jpg
Påve 14 maj 157210 april 1585
Namn Ugo Boncompagni
Född 1 januari 1502
Död 10 april 1585
Företrädare Pius V
Efterträdare Sixtus V

Gregorius XIII, egentligen Ugo Boncompagni, född 1 januari 1502 i Bologna, Italien, död 10 april 1585 i Rom, var påve från 14 maj 1572 till 10 april 1585.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Gregorius XIII:s påvevapen

Ugo Boncompagni var son till köpmannen Cristoforo Boncompagni och dennes hustru Angela Marescalchi. Boncampani doktorerade i kanonisk rätt och juridik vid Bolognas universitet. Bland hans studenter fanns Alessandro Farnese, Cristoforo Madruzzi, Otto Truchsess von Waldburg, Reginald Pole, Carlo Borromeo, och Stanislaus Hosius. 1539 knöts han av Paulus III till den påvliga förvaltningen, och han sändes som påvlig jurist till Tridentinska mötet. Han hade därefter flera olika poster i kurian och som apostolisk legat, bland annat till Flandern. 1558 utsågs han till biskop av Viesti, fastän han ännu inte prästvigts, och han sändes återigen till Tridentinska mötet, för dess avslutande. Vid återkomsten till Rom därifrån 1564 utnämnde påve Pius IV honom till kardinalpräst av San Sisto. Strax därefter skickades han som legat till Spanien för att undersöka fallet med Bartolomé Carranza som fällts vid inkvisitionen. Han utnämndes under tiden i Spanien till sekreterare för den påvliga brevväxlingen, och återvände till Rom 1566. När Pius V avled valdes Boncompagni till efterträdare, huvudsakligen genom Antoine Granvellas försorg.

Före utnämningen till påve hade Gregorius levt ett världsligt liv, och hade fått en son utom äktenskapet. Som påve var han väl medveten om sin roll. När utnämningen offentliggjordes möttes den med jubel hos romarna och utländska statschefer, som kejsar Maximilian II, och kungarna och furstarna i Spanien, Frankrike, Portugal, Polen, Ungern och Italien.

Ett av Gregorius första åtaganden var att tillsätta ett kardinalråd för att undersöka och finna övergrepp som kyrkan kunde tänkas ha begått, och ett annat kardinalråd för att uppdatera kyrkans index över förbjudna böcker. Han utnämnde 34 kardinaler under sitt pontifikat.

I sin politik företrädde han den katolska motreformationen i hela dess skärpa: han firade Bartolomeinatten med en procession, understödde Henrik III av Frankrike mot hugenotterna, anlade inte mindre än 23 jesuitkollegier, sände Possevino till Ryssland för att arbeta på en union mellan den romerska och grekiska kyrkan samt ivrade för missionen i Indien och Japan. Under hans tid utkom 1582 en ny upplaga av Corpus juris canonici, och han genomförde även en förbättring av kalendern, som efter honom bär sitt namn (bulla av 13 februari 1582), den gregorianska kalendern. I anslutning till kalenderreformen införde han en ny martyrologi Martyrologium Romanum Gregorii XIII jussu editum.

Han lät uppföra Gregorianska kapellet i Peterskyrkan, Quirinalpalatset, flera av Roms fontäner, och förärades en staty på Capitolium redan under sin levnad.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Pius V
Påve
1572–1585
Efterträdare:
Sixtus V