Benedictus XI

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Benedictus XI
B Benedikt XI.jpg
Påve 1303–1304
Namn Niccolò Boccasino,
Nicolaus Bocasini
Född 1240
Död 7 juli 1304
Företrädare Bonifatius VIII
Efterträdare Clemens V
Påve i 0 år, 8 månader och 15 dagar

Benedictus XI, född Niccolò Boccasino eller Nicolaus Bocasini 1240 i Treviso, död 7 juli 1304 i Perugia, var påve från den 22 oktober 1303 till sin död, 7 juli 1304. Saligförklarad i katolska kyrkan år 1773, med festdag 7 juli.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Benedictus XI:s kröning, medeltida fresk. Santa Maria Novella, Florens.

Nicolaus Bocasini inträdde 1254 i dominikanorden. Efter 14 års studier i teologi, blev han lektor vilket han förblev under många år. 1296 utsågs han general för domonikanorden. Denna tid uppstod klander mot påve Bonifatius VIII, vilket Boccasini bemötte genom att förbjuda medlemmar av sin orden att sluta upp vid kritikerna, samt uppmanade dem att i sina predikningar stödja Bonifatius. Hans lojalitet kom till påvens kännedom, och denne anlitade honom som sin legat, varför Boccasini sattes att ordna fredsavtalen mellan Edvard I av England och Filip IV av Frankrike.

1298 utnämndes han till kardinalbiskop av Ostia, och blev dekanus i kurian. Han sändes under denna tid som Heliga stolens legat till Ungern, där inbördeskrig hade brutit ut, för att återställa ordningen i landet. Han återkom snart till Rom, där striden mellan påven och Filip den sköne kulminerade när påven tvingades lämna Rom 1303; kardinal Bocasini var en av två i kardinalkollegiet som förblev påven trogen.

Benedictus grav i Dominikanernas kyrka i Perugia.

Efter Bonifatius VIII:s död strax därefter, valdes Bocasini enhälligt till påve, den 22 oktober, och antog namnet Benedictus XI. Under sitt korta pontifikat förde han en försonande politik både mot sin företrädares romerska motståndare, särskilt släkten Colonna, och mot det franska kungadömet; Filip den sköne sände en ambassad för att gratulera till utnämningen, och därefter löste Benedictus kungen från den kritik han mottagit från Heliga stolen, och återställde den ordning som förelåg innan Bonifatius pontifikat.

Benedictus avled plötsligt, efter ett kort pontifikat, i Perugia den 7 juli 1304. Inte utan skäl ryktades det om att han blivit förgiftad av agenter till Vilhelm av Nogaret.

Han saligförklarades år 1773, och hans festdag firas den 7 juli av katolska kyrkan och dominikanorden. Han har författat en bok med predikningar samt kommentarer till Matteusevangeliet, Psaltaren, Jobs bok, och Uppenbarelseboken.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Föregångare:
Bonifatius VIII
Påve
1303–1304
Efterträdare:
Clemens V