Gregorius II

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gregorius II
Greg2.jpg
Påve 19 maj 71511 februari 731
Namn okänt
Född okänt
Död 11 februari 731
Företrädare Constantinus
Efterträdare Gregorius III

Gregorius II, eller Gregorius d.y., född i Rom, död 11 februari 731, var påve från den 19 maj 715 till sin död sexton år senare, 11 februari 731. Helgon med festdag 11 februari. Catholic encyclopedia skriver att Gregorius kanske var den störste av alla stora påvar under 700-talet.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Gregorius var romare och son till Marcellus och Honesta, inskrevs i unga år vid schola cantorum, och utsågs av Sergius I till subdiakon och sacellarius. I och med det senare fick han ansvar för Vatikanens bibliotek, och är den förste bibliotekarien där som är känd till namnet. När Constantinus blev påve hade han blivit diakon, och fick medfölja denne till Konstantinopel för att diskutera bildfrågan. Han valdes till påve 715. Det första han företog sig som påve var att återställa Roms stadsmurar som langobarderna förstört.

Han upptog utan att vända sig mot bysantinska kejsardömet även striden mot Leo III Isaurierns bildstormande politik och trotsade segerrikt kejsarhovets alla försök att störta honom samt vägrade betala en skattepålaga till kejsaren. I mellersta och norra Europa åtnjöt Gregorius det största anseende. Han trädde i förbindelse med Bonifatius, vigde honom till biskop 722 och gjorde honom till en kyrklig organisatör i påvestolens tjänst. Stort var också hans intresse för klosterväsendet; särskilt gynnade han benediktinerna.

Bortsett från hotet från langobarderna, höll Medelhavet på att tas över av saracenerna och muslimerna. Gregorius var väl medveten om att de kunde försöka inta Rom, och manade frankerna till att hejda deras framfart. Med langobarderna lyckades Gregorius få deras ledare att anta en författning, men de ingick senare allians med exarken av Ravenna emot honom. Gregorius personliga band till langobardernas kung Liutprand lyckades dock bryta allaiansen, och Gregorius slog ner upproret i Ravenna med sina trupper.

Gregorius är begraven i Peterskyrkan i Rom.

Referenser[redigera | redigera wikitext]


Föregångare:
Constantinus
Påve
715–731
Efterträdare:
Gregorius III