Formosus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Formosus
PopeFormosusBW.jpg
Påve 891–896
Namn Formosus
Född 816
Död 4 april 896
Företrädare Stefan V
Efterträdare Bonifatius VI
Påve i 4 år, 5 månader och 29 dagar

Formosus, född 816 i Ostia, död 4 april 896 i Rom, var påve från 6 oktober 891 till sin död.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

De första historiska uppgifterna om Formosus, är när påve Nicolaus I utnämnde honom till kardinalbiskop av Porto år 864. Nicolaus måste ha fått anledning att förlita sig på Formosus, för när furst Bogoris av Bulgarien sände en ambassad till Rom för att överlämna några frågor om kristendomen, sände Nicolaus Formosus och biskop Paulus av Populonia till Bulgarien som sina legater med svaret Responsa Nicolai ad consulta Bulgarorum. Fursten blev så intagen av Formosus, att han gjorde en framställan till påven att han inte ville se någon annan än Formosus som ärkebiskop över sitt land. Den kanoniska rätten medgav dock inte en sådan förflyttning, så påven tvingades neka till furstens begäran, och Formosus återvände därför till Rom. Sedan Nicolaus efterträtts av Hadrianus II gjorde fursten samma framställan, men med lika klent resultat. Formosus sändes under nästföljande påvar på flera särskilda uppdrag, bland annat till Frankrike för att lösa äktenskapstvisten mellan kung Lothar II av Lorraine och Theutberga, till frågor om successionsordningen i Frankrike, samt för att kalla Karl den skallige till kejsarkröning av påven.

Formosus tillhörde dock den grupp som av rädsla för påven flydde från Rom efter kröningen av Karl den skallige; varför Formosus tillhörde denne grupp är ovisst, eftersom han varit den som lagt fram inbjudan till kejsaren. När påven fick höra om flykten, kallade han till en synod där han uppmanade flyktingarna att återvända till Rom. Vid synoden lades fram flera åtalspunkter som kraftigt ifrågasatte Formosus moral. Vid en andra synod fråntogs han prästvärdigheten. Vid ett senare tillfälle uppträdde Formosus själv inför sina klaganden, och fick då gå ed på att inte återvända till Rom och att inte verka som präst. När Marinus I blivit påve löstes Formosus från denna ed, och han återinsattes som kardinal av Porto. Därefter tiger källorna om Formosus, fram till den konklav som valde honom till påve den 6 oktober 891.

Trots att Formosus hade styrt kyrkan på ett exemplariskt vis och själv levt som asket, hade han skaffat sig flera svurna fiender.

Målning av kadaversynoden från 1870.

En av dessa var efterträdaren Stefan VI, som nio månader efter Formosus död lät gräva upp hans lik, klä det i full påvlig skrud och ställa det inför rätta. Under den så kallade "kadaversynoden" i januari 897 anklagade Stefan den döde Formosus för mened och för att ha usurperat påvetronen. Den döde Formosus avkläddes skruden, de tre fingrarna på hans högra hand, med vilka han hade välsignat, höggs av och liket kastades i Tibern. Folket i Rom revolterade dock mot Stefan, och han spärrades in i fängelse, där han i augusti 897 stryptes. Formosus rehabiliterades, och hans kropp begravdes i Peterskyrkan.

Referenser[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Stefan V
Påve
891–896
Efterträdare:
Bonifatius VI