Kentsk tärna

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kentsk tärna
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Kentsk tärna av nominatformen sandvicensis.
Kentsk tärna av nominatformen sandvicensis.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Vadarfåglar
Charadriiformes
Familj Tärnor
Sternidae
Släkte Thalasseus
se text
Art Kentsk tärna
T. sandvicensis
Vetenskapligt namn
§ Thalasseus sandvicensis
Auktor (Latham, 1787)
Utbredning
      Häckningsområde (sommar)        Förekommer året om        Vinterkvarter
      Häckningsområde (sommar)       Förekommer året om       Vinterkvarter
Synonymer
  • Sterna sandvicensis
Hitta fler artiklar om fåglar med

Kentsk tärna (Thalasseus/Sterna sandvicensis) är en fågelart som tillhör familjen tärnor.

Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Kentsk tärna förekommer i Europa, Asien, Nord-, Central- och Sydamerika och i Västindien. Merparten av populationerna är flyttfåglar.[2]

Tidigare förde man en mängd tärnor till släktet Sterna. Fylogentiska studier av Bridge et al. 2005 påvisade att den sammanslagningen inte gav monofyletiska släkten och man bestämde därför att dela upp familjen i fler släkten för att bättre spegla tärnornas utveckling och släktskap.[3] På grund av detta förs kentsk tärna av flera auktoriteter till släktet Thalasseus tillsammans med bland andra kungstärna och iltärna.[2] Vissa auktoriteter som SOF och IUCN för dock fortfarande dessa arter till släktet Sterna.[1]

Arten delas upp i tre distinkta monotypiska underarter:[2]

Vissa auktoriteter har splittat upp kentsk tärna i två arter eftersom DNA-studier visar att de två amerikanska taxonen acuflavidus och eurygnathus är närmre besläktade med Aztektärna än med sandvicensis. Detta resulterar i att T. sandvicensis behandlas som en monotypisk art medan T. acuflavidus behandlas som en art med två underarter.[5]


Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Den första häckningen i Sverige observerades 1911, och beståndet ökade sedan fram till 1970-talet, då det började minska. I 2005 års rödlista upptogs den som sårbar och i 2010 års rödlista anges den som starkt hotad.[6]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

En adult kentsk tärna mäter 37-43 centimeter på längden och har ett vingspann på cirka 100 till 110 cm. Ovansidan av vingarna är ljusgrå och undersidan och halsen är vita. Den korta stjärten är kluven. I häckningsdräkt har den helsvart hjässa och med en svart rufsig tofs i nacken. I vinterdräkt är den vit i pannan och den svarta tofsen är mer sliten. Hanar och honor har samma färgning.

Skillnader i morfologi och dräkt mellan underarterna[redigera | redigera wikitext]

Ssp. eurygnatha (vinterdräkt) i december i Brasilien. Notera helgul näbb.

En adult individ av nominatformen har lång svart näbb med ljusgul spets. Den nordamerikanska underarten acuflavida har samma färg, men en kortare näbb och kraftigare näbbas. Den sydamerikanska eurygnatha har helgul näbb. Juvenil acuflavida har gulaktig näbb och ganska helvit rygg och vingtäckare till skillnad från sandvicensis som har helmörk näbb och mer vattrad rygg och vingtäckare.

Läte[redigera | redigera wikitext]

Dess karakteristiska läte är knarrande och låter ungefär "kärrik" och vissa brukar beskriva det som ljud av amalgam som trycks in i en tand.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Kentska tärnor fotograferade den 19 augusti i Port Bourgeonnay i Frankrike. Till vänster två juveniler och till höger två adulta som håller på att anlägga vinterdräkt.

Kentska tärnan är en träffsäker störtdykare. Den tar huvudsakligen små fiskar vid kusten eller på öppet hav. Den livnär sig även av blötdjur, maskar och insekter.

Kentska tärnan bor vid kuster och små öar med grunt vatten och god tillgång på föda. Kentska tärnan blir könsmogen efter tre till fyra år. Den häckar i täta stora kolonier - nominatformen under perioden maj till juli. Den föredrar ganska ostörda små öar som häckningsplats. En häckningskoloni kan bestå av 1 000 till 9 000 par och upp till tio häckande par kan dela på en kvadratmeter. Den stora massan av fåglar kan skydda sig utmärkt mot fiender med skrik, flygning och avföring.

Boet är en högst 20 centimeter stor grop i sanddyner eller sandbanker. Båda föräldrar ruvar äggen, som är ett till tre stycken, i ungefär 24 dagar. Efter två dagar spatserar ungarna ut ur boet och utforskar omgivningen tillsammans med de andra ungfåglarna. Inom fyra till fem veckor blir ungfåglarna flygfärdiga och fortsätter då att försörjas av föräldrarna. Stormfloder och människor är de vanligaste hoten.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Delar är översatt från tyskspråkiga Wikipedia artikel Brandseeschwalbe, läst 7 september 2005

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] BirdLife International 2009 Sterna sandvicensis . Från: IUCN 2011. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2011.2. Läst 2012-05-17.
  2. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson. (2011) The Clements checklist of birds of the world, Version 6.6 (xls), <www.birds.cornell.edu/clementschecklist>, läst 2012-05-17
  3. ^ Bridge, Eli S. (2005). ”A phylogenetic framework for the terns (Sternini) inferred from mtDNA sequences: implications for taxonomy and plumage evolution” (PDF). Molecular Phylogenetics and Evolution "35" (2): ss. 459–469. doi:10.1016/j.ympev.2004.12.010. PMID 15804415. http://www.cmnh.org/site/Files/Ornithology/MPETerns.pdf. 
  4. ^ Larsson, Lars (2001) Birds of the World, CD-rom
  5. ^ Nate Swick (2013), AOU Check-list Committee Proposals, läst 2014-02-13
  6. ^ Artdatabankens rödlista 2010

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]