Linköpings HC

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Linköpings HC
Hockey current event.svg Linköpings HC 2014/2015
Magnus Johansson AIK-LHC 2013-12-03.jpg
Hemort Linköping
Grundad 4 augusti 1976
Historia BK Kenty
1932–1976
Lagfärger               
Hemmaplan Saab Arena
Klubbdirektör Michael Helber
Tränare Roger Melin
Ass. tränare Magnus Hävelid
Dan Tangnes
Kapten Magnus Johansson
Meriter
Svenska mästerskapsfinaler 2 (2007, 2008)
Säsonger i Sveriges högsta division 14
Säsonger i Svenska hockeyligan 14 (2013/2014)
Svenska hockeyligans maratontabell 11:e
Supportrar White Lions, LKPG TIFO, LKPG Fanatics
Webbplats Officiell webbplats

Linköpings HC, LHC, är en ishockeyklubb i Linköping som spelar i Svenska hockeyligan (SHL, tidigare Elitserien). Klubben kallas i folkmun för LHC eller "Cluben". Lagets hemmaarena är Saab Arena (tidigare under namnet Cloetta Center) som rymmer 8 500 åskådare.

Klubben bildades ur BK Kentys ishockeysektion den 4 augusti 1976[1] och spelade då i Division 1. Inför säsongen 1999/2000 hade man för första gången säkrat kontrakt i Sveriges högsta serie, som då hette Elitserien men numera heter Svenska hockeyligan (SHL). Laget har tagit sig till SM-final vid två tillfällen, säsongen 2006/07 och säsongen 2007/08, båda finalerna har slutat med förlust.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Tidiga år[redigera | redigera wikitext]

Klubben grundades 4 augusti 1976 då BK Kentys hockeysektion bröt sig loss och bildade en egen förening.[1] Namnet kom sig ur olika förslag där den tidigare backspelaren Magnus Bergström föreslog Linköpings Hockey Club. Bland andra förslag fanns "Viggen Hockey" som anspelning på det militära flygplan som utvecklats i Linköping. Första säsongen som Linköpings HC spelade man i Division 1 Östra[2] och hade en spelande tränare i from av Peder Rehnström. Laget var ytterst nära att nå playoffspel till kvalserien. Man slutade 5:a med lika många poäng som 4:an, Almtuna IS, och föll på målskillnad. Resten av 1970-talet spenderades i Division 1, men säsongen 1979/80 slutade LHC sist i gruppen med endast 7 poäng på 36 matcher och degraderades till Division 2.[2] I den sista omgången förlorade laget med hela 3–27 borta mot Örebro IK, den största förlusten i föreningens historia. De efterföljande sex åren tog sig LHC till antigen playoff eller kval varje säsong, men lyckades aldrig att avancera i seriesystemet. Säsongen 1987/88, ledda av tränaren Owe Holmberg, lyckades laget så äntligen att ta sig upp till Division 1 igen.[2] Forwarden Mats Andersson avled efter säsongen under en studieresa i Turkiet. Anderssons tröjnummer 10 hissades så småningom upp i lagets hemmaarena och får inte bäras av någon annan i föreningens A-lag.[3]

Stångebrohallen var Linköpings hemmaarena mellan 1976 – 2004.

Vid den här tidpunkten brottades föreningen med ekonomiska problem; man drog på sig alltför höga skulder och inte kunde betala av bland annat planhyran i Stångebro Ishall till kommunen. Den nye kassören Kjell Sander såg ingen annan utväg än att försöka bli av med skulderna genom att förhandla med fordringsägarna om en ackordsuppgörelse. Skulderna var i storleksordningen 2,4 milj kr och hela årsomsättningen var inte mycket större varför uppgiften var omöjlig. Uppgörelsen gick bra och ekonomin rensades ren. I maj 1991 beslutade dock Svenska Ishockeyförbundet att klubben skulle tvångsflyttas ned en division från Division 1 till Division 2 på grund av att man i och med uppgörelsen skaffat sig konkurrensfördelar mot sina konkurrenter. LHC reagerade kraftfullt eftersom både Djurgårdens IF och Västerås IK bara några år innan gjort samma handling utan att bestraffas. Säsongen 1991/92 tog Jim Brithén över som tränare och man vann Division 2 Södra A men misslyckades i kvalserien till Division 1 då IK Pantern och Borås HC gick upp medan Linköpings HC slutade sist och även Västerviks IK kom före. Den efterföljande säsongen, 1992/93, värvades bland andra amerikanen Michael Helber, som vann klubbens interna poängliga. Laget vann både serien och det efterföljandet kvalspelet och var därmed åter klara för Division 1.[4] De efterföljande säsongerna etablerade sig laget i Division 1 och värvade flera viktiga spelare som hjälpte klubben att bli ett topplag i serien, bland dessa kan nämnas; Ulf Söderström, Erkki Saramaa, Peter "Firsov" Eriksson och Conny Gyllander. Inför säsongen 1998/99 hade laget de två föregående säsongerna tagit sig till kvalserien, väl där hade det dock tagit stopp för klubben. Linköping tränades denna säsong av Ulf Weinstock och hade inga större problem med att vinna Division 1 Södra. Man var därmed kvalificerade för Allsvenskan, där LHC efter 14 omgångar slutade tvåa i tabellen, med samma poäng som segraren Västerås IK. I den efterföljande Kvalserien var laget obesegrat inför den åttonde omgången. Matchen slutade med förlust, men laget tog ändå steget upp till Elitserien efter att ha vunnit de två återstående matcherna mot Mora IK och IF Björklöven.

Elitserien / SHL[redigera | redigera wikitext]

1999 – 2010[redigera | redigera wikitext]

Efter att ha vunnit kvalserien 1999/2000 1999, efter 7 segrar, 2 oavgjorda och endast 1 förlust var Linköping klara för sin första säsong i Elitserien. Klubbens första elitseriematch spelades på hemmaplan den 15 september 1999 mot de regerande mästarna Brynäs IF, som vann med 3–0. Första segern kom dock matchen därpå då man mötte Modo Hockey i Örnsköldsvik. Slutresultatet skrevs till 3–2 och tvåmålsskytten Dennis Ejdeholm gjorde LHC:s första mål i Elitserien. Vid juluppehållet, efter 28 omgångar, hade laget endast lyckats vinna 3 matcher och kallades bland annat för "en skam för svensk ishockey" av Peter Wallin, dessutom hade tränaren Ulf Weinstock ersatts av Stefan Lunner. I grundseriens sista match ställdes laget mot HV71 och låg efter två spelade perioder under med 1–5. Laget lyckades dock kvittera under matchens sista minut och vann sedan matchen med 6–5 efter straffläggning. Laget slutade sist i serien med endast 34 inspelade poäng och hela -98 i målskillnad, och var därmed klara för kvalserien 2000/01. Inför kvalserien sparkades även Lunner och ersattes av Torgny Bendelin och Mats Weiderstål. Tränarbytet hjälpe dock föga; med 13 poäng på 10 matcher stod det klart att LHC:s elitseriesejour var över efter endast en säsong. Inför säsongen 2000/01 bytte Linköping ut målvakten Mattias Elm mot Mikael Sandberg. Man värvade också Johan Franzén, men tappade de två spelare som under föregående säsong toppat lagets interna poängliga; Ulf Söderström (Färjestads BK) och Henrik Nordfeldt (Leksands IF). Laget hade inga större problem att kvalificera sig för Superallsvenskan och vann den södra divisionen av Hockeyallsvenskan med 71 poäng på 28 matcher. I Superallsvenskan slutade Linköping tvåa, två poäng efter Södertälje SK, och var därmed klara för kvalserien. Efter att laget endast fått ihop 6 poäng på de fem inledande matcherna vann Linköping sina samtliga återstående matcher och var därmed klara för Elitserien igen. Under försäsongen 2001 värvades bland andra Per Eklund och Stefan Gustavsson samt NHL-meriterade Barry Richter och Brandon Convery. Gustavsson utnämndes snart till ny lagkapten för laget. Linköping fick en tung start på säsongen och hade efter 8 omgångar endast skrapat ihop 4 poäng. Laget förlorade också grundseriens fyra sista omgångar, men hamnade ändå över kvalstrecket. Klubben slutade 10:a i serien med totalt 58 inspelade poäng och var 9 och 4 poäng ifrån slutspelet respektive kvalserien. Efter säsongen fick tränaren Bendelin sparken av klubben och Weiderstål fick ensam ta över tränarsysslan. Efter 9 respektive 10 säsonger i laget meddelades det att Erkki Saramaa och Michael Helber slutat. Helber fick så småningom sitt tröjnummer 16 pensionerat av klubben. Säsongen 2002/03 lyckades klubben värva till sig flera meriterade spelare; Jan Mertzig, Mikael Håkanson, Thomas Johansson och Andreas Pihl. Grundserien började mycket bra; efter fem omgångar hade laget tagit 11 poäng och låg trea i tabellen. Nyförvärvet Mertzig spelade endast de första åtta matcherna innan han tvingades avsluta sin karriär på grund av en blodpropp i låret. I november ställde Weiderstål sin plats som tränare till förfogande och bara dagar senare lämnade lagkaptenen Stefan Gustavsson laget. Laget sjönk som en sten i tabellen och i december ersattes Weiderstål av Bendelin, som bara ett drygt halvår tidigare fått sparken. På 50 spelade matcher skrapade LHC bara ihop 42 poäng och slutade sist i grundserien. Kvalserien 2003 började knackigt, men efter att ha vunnit de sju sista matcherna stod laget som klara segrare i serien, 8 poäng före Skellefteå AIK som slutade trea. Roger Melin tog över tränarsysslan inför klubbens fjärde säsong i Elitserien. Fredrik Norrena tog över som förstemålvakt och slog klubbrekord då han lyckades hålla nollan nio gånger under grundserien. Säsongen kom att bli lagets bästa någonsin då man slutade 4:a i grundserien med totalt 86 poäng på 50 matcher, och därmed var klara för sitt första slutspel någonsin. I kvartsfinalen ställdes laget mot Timrå IK, men förlorade med totalt 1–4 i matcher.

I början av 2007 värvades Rastislav Staňa som ny förstemålvakt i LHC.

Säsongen 2004/05 spelades Linköpings hemmamatcher i den då nybyggda arenan Cloetta Center (sedan säsongen 2014/2015 under namnet Saab Arena). På grund av lockouten i NHL, så fylldes elitserien med flera NHL-stjärnor. Till Linköping tillkom Brendan Morrison, Mike Knuble, Henrik Tallinder och Kristian Huselius. Dessutom värvades Tony Mårtensson, samtidigt som Magnus Johansson och Ulf Söderström återvände till laget. Huselius, som producerat 49 poäng på 34 matcher, sparkades tillsammans med Tallinder efter att de båda blivit anklagade för våldtäkt i samband med Sweden Hockey Games. Laget slutade tvåa i serien med 97 poäng på 50 matcher. I slutspelet ställdes man mot Södertälje SK, som slutade som 8:a i grundserien. LHC hade 2–1 i matchserien, men fick till slut se sig slagna med 2–4 i matcher efter tre raka uddamålsförluster. När NHL drog igång igen 2005/06, försvann också Elitseriens största stjärnor. Efter tio spelade matcher ledde Linköping serien med åtta segrar och endast två förluster. I slutet av grundserien värvades kanadensiska forwarden Shane Willis. Han spelade de sex sista matcherna och förmådde endast att producera 1 assistpoäng. I kvartsfinalen ställdes LHC mot Luleå HF, en serie man vann med 4–2. Linköping var därmed klara för semifinal för första gången någonsin. Linköping tappade dock en 3–1-ledning mot Frölunda och förlorade de tre sista matcherna. Shane Willis vann lagets interna poängliga under slutspelet med 11 poäng på 13 matcher.

Efter säsongen lämnade bland andra tränare Roger Melin och målvakten Fredrik Norrena laget. Melin ersattes av Gunnar Persson och Norrena av Roman Chechmanek. Laget värvade också till sig slovaken Ivan Majeský och Leksands Niklas Persson. Efter ett svajigt och ojämnt spel fick både tränare Persson och Chechmanek i januari lämna laget. Den assisterande tränaren Janne Karlsson tog över efter Persson och Rastislav Staňa värvades som ny förstemålvakt. LHC slutade fyra i grundserien och vann relativt enkelt kvartsfinalserien mot Luleå HF med totalt 4–0 i matcher. I semifinalen lyckades Linköping även slå ut Färjestad, med 4–1 i matcher, och i finalen ställdes man mot Modo Hockey som slutat trea i grundserien, endast 3 poäng före LHC. Linköping ledde finalserien med både 1–0 och 2–1, men förlorade till slut med 2–4 i matcher. Inför säsongen 2007/08 tappade man bland andra lagkaptenen Magnus Johansson till Chicago Blackhawks och Andreas Holmqvist till Frölunda HC. Tillkom gjorde bland andra Patrik Zackrisson och Mattias Weinhandl. Den senare slog sedan klubbrekord då han lyckades göra 35 mål under en och samma säsong, och vann därmed också Elitseriens skytteliga. LHC slutade tvåa i grundserien på 92 poäng, 15 poäng efter seriesegrarna HV71. Linköping vann tämligen enkelt både kvart- och semifinalerna, båda med 4–1 i matcher, mot Djurgårdens IF och Färjestads BK. I finalen ställdes man mot HV71. Linköping vann de två första matcherna, men förlorade sedan den tredje matchen i förlängning hemma i Cloetta Center. Därefter tog HV71 tre raka segrar; den sista matchen gick, även den, till förlängning. Säsongen 2008/09 blev tjecken Slavomir Lener den första utländska tränaren för klubben. Mattias Weinhandl, Tony Mårtensson och Rastislav Staňa lämnade laget för KHL. In kom bland andra Andreas Jämtin och målvakten Daniel Henriksson samt tjeckerna Jaroslav Hlinka och Jan Hlavac som under säsongen spelade på artistkontrakt. Laget slutade återigen tvåa i grundserien, och fick därmed välja kvartsfinalmotståndare som nummer 2 i ordningen. Linköping valde Skellefteå AIK; man hade under säsongen vunnit samtliga möten mot SAIK. Skellefteå bjöd dock på bra motstånd och serien avgjordes först i den sjunde matchen där Skellefteå gick segrande efter två mållösa förlängningsperioder. inför säsongen 2009/10 återkom tre forna spelare till laget; Magnus Johansson, Tony Mårtensson och målvakten Fredrik Norrena. Linköping förstärkte också laget med Niclas Hävelid, som närmast kom från New Jersey Devils. Niklas Persson och Calle Gunnarsson lämnade laget samtidigt som Daniel Henriksson valde att avsluta sin ishockeykarriär. Under försäsongen deltog Linköping i Nordic Trophy där man tog sig ända till final. Väl där förlorade man dock mot Djurgårdens IF med 1–4. I Elitserien slutade laget trea och avslutade grundserien svagt. Man vann endast 1 av de 8 avslutande matcherna. I kvartsfinalserien ställdes laget mot Frölunda HC. Trots att Frölunda ledde med 3–1 i matcher lyckades Linköping vända och vinna serien. I semifinalerna tog dock säsongen slut då Djurgårdens IF vann serien med totalt 4–1 i matcher.

2010 – idag[redigera | redigera wikitext]

Magnus Johansson har varit Linköpings lagkapten sedan säsongen 2009/10.

Hans Särkijärvi tog över tränarsysslan säsongen 2010/11 och Tony Mårtensson lämnade laget återigen för KHL. Under försäsongen deltog LHC i European Trophy 2010, men lyckades inte gå vidare från gruppspelet då man endast samlat ihop 9 poäng på 8 matcher. Linköping inledde dock Elitseriesäsongen stark och förlorades inte en enda match under ordinarie speltid på de inledande 8 omgångarna. Laget slutade i grundserien på 85 poäng och en 5:e plats och ställdes i kvartsfinalerna mot Skellefteå AIK. Likt säsongen 2008/09 gick serien till en sjunde och avgörande match där Skellefteå till slut vann med en uddamålsseger. 2011/12 värvades bland andra Johan Åkerman, Carl Söderberg och Pär Arlbrandt till klubben. Efter totalt 8 säsonger i laget meddelades det att Andreas Pihl slutat sin karriär som ishockeyspelare och Patrik Zackrisson flyttade till KHL. Linköping spelade under försäsongen återigen i European Trophy, man slutade 2:a i sin grupp och var därmed klara för slutspel. I semifinalen förlorade laget mot det Österrikiska EC Red Bull Salzburg och förlorade även bronsmatchen mot Luleå HF med 3–2 efter förlängning. Poäng- och placeringsmässigt gjorde Linköping sin sämsta säsong i Elitserien sedan 2002/03. Tränaren Hans Särkijärvi fick sparken i början av januari och ersattes av Harald Lückner. Ett förnyat Elitseriekontrakt räddades först då endast 1:12 återstod av ordinarie tid i grundseriens sista match. LHC slutade 10:a i tabellen och missade slutspel för första gången på nio år.

Carl Söderberg gjorde 95 poäng på 96 matcher för Linköping innan han lämnade laget för Boston Bruins 2013.

Inför säsongen 2012/13 lämnade flera profiler laget; Jaroslav Hlinka, Jan Hlavac, Fredrik Norrena och Mikael Håkanson. Dessutom lämnade Andreas Jämtin laget mitt under säsongen. Bland nyförvärven presenterades bland andra den nygamla tränaren Roger Melin, Simon Hjalmarsson, Mattias Weinhandl och Johannes Salmonsson. Linköping slutade 5:a i grundserien på 94 poäng och ställdes i kvartsfinalerna mot tabellfyran HV71. Efter en storförlust på bortaplan i den första matchen med 6–0 ryckte laget upp sig och vann de fyra efterföljande matcherna och blev därmed klara för semifinal. I semifinalerna ställdes man mot Skellefteå AIK. De fyra första matcherna slutade 2–2 efter full tid och Skellefteå stod till slut som segrare med totalt 4–1 i matcher. Kort efter klubbens uttåg ur slutspelet lämnade Carl Söderberg, som vunnit Linköpings interna poängliga, laget för spel med Boston Bruins i NHL-slutspelet. På backsidan tappade man Niclas Hävelid, som efter fyra säsonger i klubben valde att sluta med ishockeyn.[5] Bland nyförvärven kan nämnas; Jonas Junland (som lämnat klubben efter säsongen 2007/08), Chad Kolarik och Mattias Sjögren. Efter en relativt god inledning av säsongen där man vann fem av de sex första matcherna gick det senare tyngre för laget. I grundserien slutade man 9:a, trots att man under säsongen gjort fler mål framåt än någon annan gång i den högsta serien. Pär Arlbrandt vann seriens poängliga på nytt klubbrekord (71 poäng på 53 matcher) och Chad Kolarik vann seriens skytteliga (30 mål på 53 matcher). LHC nådde slutspel via play-in där man slog ut åttan Modo med 2–0 i matcher. I kvartsfinal ställdes klubben mot tabelltvåan Frölunda HC; man lyckades vända ett 3–2 underläge och vann därmed med 3–4 i matcher. Likt föregående säsong ställdes laget mot Skellefteå AIK i semifinalerna och likt föregående säsong förlorade LHC matchserien med totalt 4–1 i matcher.

Från och med den 1 juli 2014 bytte Cloetta Center namn till Saab Arena. Inför säsongen 2014/15 tappade laget sina två poängbästa spelare från föregående säsong, Pär Arlbrandt och Simon Hjalmarsson. Även målvakten Christian Engstrand lämnade klubben och Mattias Weinhandl meddelade den 26 april 2014 att han tvingats sluta med ishockey på grund av skadeproblem. Bland nyförvärven finns bland andra Broc Little, Jeff Taffe och Nichlas Hardt.

[redigera | redigera wikitext]

Föreningens klubbmärke har alltid prytts av ett vitt lejon, en sällsynt art som upptäcktes i Afrika just i mitten av 70-talet. Kopplingen till Linköpings stadsvapen blev naturlig, då ett lejon pryder den gamla stadssymbolen. 1995/96 tuffades lejonet och logotypen till en aning och fick en trekantig mer aggressiv form än det tidigare runda lejonet. Det var tränaren Jim Brithén och hans fru Barbro, som skissade fram den nya symbolen. Därefter fick en medlem i supporterklubben White Lions, Jesper Ulvan, hjälpa till med att forma slutprodukten. Brithéns grundtanke till det nya märket var att LHC:s dåvarande Lejon "korsades" med Quebec Nordiques då nya "Wolf"-logo. Detta innebar att det blev en mer "aggressiv" image. Den nya LHC-symbolen hade en puck med två tänder istället för bokstaven "ö" i Link-ö-ping, eftersom LHC inte då var så etablerat att man förstod att det var ishockeyklubbens märke. Detta justerades sedan 2004 till ett riktigt "ö" av skälen att det dels med den svarta pucken såg ut som Link-Ping och dels att man startade ett samarbete med Kenty Damfotboll i Linköping som kom in under samma logotyp. 2009 inkorporerades även elitlaget i volleyboll, Team Valla, i lejonfamiljen som nu tydligt står för elit, modernt tänkande och strävan mot toppen.

Säsonger och rekord[redigera | redigera wikitext]

Detta är en lista över Linköping HC:s fem senaste säsonger. För hela listan, se Linköping HC:s säsonger

Notera: SM = Spelade matcher, V = Vinster, F = Förluster, O = Oavgjort, ÖV = Övertidsvinst, ÖF = Övertidsförlust, P = Poäng, GM = Gjorda mål, IM = Insläppta mål

Uppdaterat: 9 april 2014

Säsong SM V F ÖV ÖF P GM IM Placering Slutspel
2009–10 55 27 20 3 2 92 163 139 3:a Förlorade semifinalen, 1–4 (Djurgårdens IF)
2010–11 55 22 19 5 9 85 138 118 5:a Förlorade kvartsfinalen, 3–4 (Skellefteå AIK)
2011–12 55 17 24 7 7 72 120 138 10:a Missade slutspel
2012–13 55 27 19 4 5 94 145 136 5:a Förlorade semifinalen, 1–4 (Skellefteå AIK)
2013–14 55 20 24 7 4 78 174 167 9:a Förlorade semifinalen, 1–4 (Skellefteå AIK)

Intern poängliga[redigera | redigera wikitext]

Detta är en lista över de tio spelare som gjort flest poäng, mål och assists i Linköpings HC under klubbens säsonger i SHL. Statistiken uppdateras efter varje avslutad grundserie och slutspel.

Notera: Nat. = Nationalitet SM = Spelade matcher; M = Mål; A = Assist; P = Poäng; * = spelar fortfarande i Linköping

Senast uppdaterad: 10 mars 2014

Tony Mårtensson har gjort flest poäng för Linköping i slutspelet.
Grundserie
Poäng Mål Assist
Nat. Namn SM M A P
Sverige *Magnus Johansson 415 59 212 271
Sverige Tony Mårtensson 264 83 181 264
Sverige Mikael Håkanson 416 84 134 218
Tjeckien Jaroslav Hlinka 180 41 126 167
Sverige *Pär Arlbrandt 162 61 100 161
Tjeckien Jan Hlavac 172 81 78 159
Sverige Fredrik Emvall 497 66 68 134
Sverige Joakim Eriksson 218 35 92 127
Sverige Patrik Zackrisson 234 55 68 123
Sverige Per Eklund 199 44 71 115
Nat. Namn M
Sverige Mikael Håkanson 84
Sverige Tony Mårtensson 83
Tjeckien Jan Hlavac 81
Sverige Fredrik Emvall 66
Sverige *Pär Arlbrandt 61
Sverige *Magnus Johansson 59
Sverige Patrik Zackrisson 55
Sverige Andreas Jämtin 49
Sverige Niklas Persson 46
Sverige Carl Söderberg 45
Nat. Namn A
Sverige *Magnus Johansson 212
Sverige Tony Mårtensson 181
Sverige Mikael Håkanson 134
Tjeckien Jaroslav Hlinka 126
Sverige *Pär Arlbrandt 100
Sverige Joakim Eriksson 93
Tjeckien Jan Hlavac 78
Sverige Per Eklund 71
Sverige Patrik Zackrisson 68
Sverige Tim Eriksson 68
Slutspel
Nat. Namn SM M A P
Sverige Tony Mårtensson 61 12 38 50
Sverige Mikael Håkanson 89 20 26 46
Sverige *Magnus Johansson 63 19 19 38
Sverige Niklas Persson 37 12 19 31
Sverige Joakim Eriksson 50 8 22 30
Sverige Fredrik Emvall 84 13 15 28
Sverige Tim Eriksson 61 8 14 22
Sverige Patrik Zackrisson 40 10 11 21
Tjeckien Jan Hlavac 24 12 7 19
Sverige *Mattias Weinhandl 24 7 11 18
Nat. Namn M
Sverige Mikael Håkanson 20
Sverige *Magnus Johansson 19
Sverige Fredrik Emvall 13
Tjeckien Jan Hlavac 12
Sverige Niklas Persson 12
Sverige Tony Mårtensson 12
Sverige Patric Blomdahl 11
Sverige Patrik Zackrisson 10
Sverige Johan Bülow 9
Finland Sami Torkki 9
Nat. Namn A
Sverige Tony Mårtensson 38
Sverige Mikael Håkanson 26
Sverige Joakim Eriksson 22
Sverige Niklas Persson 19
Sverige *Magnus Johansson 19
Sverige Fredrik Emvall 15
Sverige Tim Eriksson 14
Sverige *Mattias Weinhandl 11
Sverige Daniel Fernholm 11
Sverige Patrik Zackrisson 11

Lagrekord[redigera | redigera wikitext]

Säsongen 2003/04 höll Fredrik Norrena nollan 9 gånger under grundserien.
  • Mest poäng: 97 (2004–05)
  • Flest vinster: 28 (2004–05)
  • Flest mål: 174 (2013–14)

Spelarrekord grundserie[redigera | redigera wikitext]

Spelarrekord slutspel[redigera | redigera wikitext]

Spelare[redigera | redigera wikitext]

Nuvarande trupp[redigera | redigera wikitext]

Uppdaterad 25 juli 2014.[1]

# Nat Spelare Pos S/H Ålder Värvad Födelseort
18 Sverige Almtorp, JonasJonas Almtorp C L 30 2012 Uppsala, Uppland
24 Sverige Andersson, FredricFredric Andersson C L 25 2014 Gnesta, Södermanland
23 Sverige Dahlström, CarlCarl Dahlström B L 19 2013 Stockholm, Södermanland
43 Danmark Hardt, NichlasNichlas Hardt LW L 26 2013 Köpenhamn, Danmark
4 Sverige Hultström, LinusLinus Hultström B R 21 2012 Vimmerby, Småland
1 Sverige Högberg, MarcusMarcus Högberg M L 19 2013 Örebro, Närke
7 Sverige Johansson, MagnusMagnus Johansson (C) B R 40 2004 Linköping, Östergötland
53 Sverige Junland, JonasJonas Junland B L 26 2013 Linköping, Östergötland
9 Sverige Karlsson, AntonAnton Karlsson B L 21 2013 Vetlanda, Småland
12 Sverige Karlsson, SebastianSebastian Karlsson (A) C L 27 2009 Göteborg, Västergötland
42 USA Kolarik, ChadChad Kolarik RW R 28 2013 Abington, USA
41 USA Little, BrocBroc Little W L 26 2014 Phoenix, USA
14 Kanada Matheson, MarkMark Matheson B L 30 2013 Calgary, Kanada
3 Kanada McDonell, KentKent McDonell C/RW R 35 2013 Williamstown, Kanada
Kanada Micflikier, JacobJacob Micflikier W R 30 2014 Winnipeg, Kanada
21 Sverige Nordén, ClaesClaes Nordén W L 21 2014 Linköping, Östergötland
48 Sverige Rahimi, DanielDaniel Rahimi B L 27 2012 Umeå, Västerbotten
71 Sverige Rautio, DavidDavid Rautio M L 29 2014 Luleå, Norrbotten
25 Sverige Salmonsson, JohannesJohannes Salmonsson LW L 28 2012 Uppsala, Uppland
22 Sverige Sjögren, MattiasMattias Sjögren C L 26 2013 Landskrona, Skåne
47 Sverige Sundh, OscarOscar Sundh LW L 27 2013 Uppsala, Uppland
USA Taffe, JeffJeff Taffe C L 33 2014 Hastings, USA
13 Tjeckien Vrána, JakubJakub Vrána W L 18 2013 Prag, Tjeckien

Utlånade spelare

# Nat Spelare Pos S/H Ålder Värvad Födelseort
Sverige Johansson, JacobJacob Johansson M L 20 2014 Stockholm, Södermanland


Pensionerade tröjnummer[redigera | redigera wikitext]

Ledare[redigera | redigera wikitext]


Lagkaptener[redigera | redigera wikitext]

Namn Period
Michael Helber 1995/96 – 2000/01
Stefan Gustavsson 2001/02 – 2002
Thomas Johansson 2002/03 – 2003/04
Magnus Johansson 2004/05 – 2006/07
Fredrik Emvall 2007/08
Joakim Eriksson 2008/09
Magnus Johansson 2009/10 – nuvarande
Hans Särkijärvi tränade laget säsongerna 2010/11 och 2011/12.


Tränare[redigera | redigera wikitext]

Namn Period
Peder Rehnström 1976/77
Kenneth Candevi 1977/78
Svante Larsson 1978/79 – 1979/80
Peder Rehnström 1980/81
Hans Lorentzon 1981/82
Peder Rehnström 1982/83
Hans Jöhnk 1983/84
Göran Lindqvist 1984/85 – 1985/86
Owe Holmberg 1986/87 – 1988/89
Roland Bond 1989/90
Hans Hansson 1990/91
Jim Brithén 1991/92 – 1992/93
Urban Lang 1993/94
Jim Brithén 1994/95 – 1995/96
Tommy Boustedt 1996/97
Ulf Weinstock 1997/98 – 1999
Stefan Lunner 1999/00
Torgny Bendelin / Mats Weiderstål 2000 – 2001/02
Mats Weiderstål 2002
Torgny Bendelin 2002/03
Roger Melin 2003/04 – 2005/06
Gunnar Persson 2006/07
Janne Karlsson 2006/07 – 2007/08
Slavomir Lener 2008/09 – 2009/10
Hans Särkijärvi 2010/11 – 2011/12
Harald Lückner 2012
Roger Melin 2012/13 – nuvarande

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Linköpings Hockey Club - Clubinfo”. Linköpings Hockey Club. http://www.linkopinghc.com/index.php?menu=2. Läst 19 juni 2008. 
  2. ^ [a b c] ”Eliteprospects.com - Linköping”. Eliteprospects.com. http://www.eliteprospects.com/team.php?team=6&teamhistory=complete. Läst 25 mars 2013. 
  3. ^ ”Mats Andersson - Linköpings HC”. lhc.eu. http://www2.lhc.eu/clubinfo/utmarkelser/mats-anderssons-stipendie. Läst 26 mars 2013. 
  4. ^ Alla tiders elitserie, Jonas Fahlman, Idrottsförlaget 2008, sidan 202-209 - Linköpings HC
  5. ^ ”Niclas Hävelid slutar med hockeyn”. Dagens Nyheter. 24 april 2013. http://www.dn.se/sport/ishockey/niclas-havelid-slutar-med-hockeyn/. Läst 9 april 2014.