Lovisa (stad)

Lovisa
Loviisa (finska)
Kommun
Vapen
Land	Finland
Landskap	Nyland
Administrativt centrum	Lovisa
Area	1 751,49 km² () (2012-01-01)
- land	819,74 km²
Folkmängd	15 579 (2012-08-31)
Befolkningstäthet	19 invånare/km²
Politik
- Kommundirektör	Olavi Kaleva
- Kommunfullmäktiges ordförande	Arja Isotalo (SDP)
- Kommunstyrelsens ordförande	Tom Liljestrand & Mia Heijnsbroek-Wirén (SFP). Tvåårigt mandat för var och en för sig.
- Politisk fördelning	(59 mandat) - SFP: 25 - SDP: 12 - Saml: 9 - Sannf: 6 - VF: 3 - Gröna: 2 - C: 1 - KD: 1 (17 november 2012)
Kommunkod	434
Läge - Latitud: - Longitud:	60°27′25″N, 26°13′30″E
Språk - Finska: - Svenska: - Övriga:	- 54,8 % - 42,5 % - 2,7 %
Administrativa data -Landskapsförbund -Regioncentrum -Magistrat -Skattebyrå -Sjukvårdsdistrikt -Försäkringskrets -Nödcentral -Räddningsverk	Nyland Lovisa Borgå magistrat Östra Nyland Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt Kretscentralen för södra Finland Östra och Mellersta Nyland Östra Nyland

Stadshuset i Lovisa

För kvinnliga förnamnet Lovisa, se Lovisa (namn).

Lovisa (uttalas: [lʊv iːsa]) (finska: Loviisa) är en stad vid Finska vikens kust i landskapet Nyland i Finland. Lovisa stad fick sina stadsrättigheter 1745. Den är belägen 87 kilometer öster om Helsingfors, 46 kilometer väster om Kotka och 79 kilometer söder om Lahtis. Lovisa gränsar i söder till Finska viken, i väster till Borgå stad, i nordväst till Mörskom kommun, i nordost till Lappträsk kommun och i öster till Pyttis kommun.

Staden har cirka 15 570 invånare och en total areal på 1 751,49 km². Lovisa stads språkliga status är tvåspråkig med finska som majoritetsspråk (cirka 54 procent) och svenska som minoritetsspråk (cirka 42 procent).

Kommunreformen 2009 – 2010

Den nuvarande Lovisa stad bildades vid årsskiftet 2009/2010 då den sammanslogs med Liljendal kommun, Pernå kommun och Strömfors kommun.

Efter den senaste genomförda kommunsammanslagningen den 1 januari 2010 verkar fem församlingar inom staden, Lovisa svenska församling, Loviisan Suomalainen seurakunta, Pernå församling, Liljendals församling och Strömfors församling.

Historia

Lovisaregionen har, från och till, haft bebyggelse redan från stenåldern. Markägare och amatörarkeologer började på 1990-talet hitta boplatser som härstammar från stenåldern, järnåldern och bronsåldern. Befolkningen livnärde sig i forntiden huvudsakligen på fiske. Till dags dato har omkring 600 fornfyndsplatser påträffats. Under utgrävningarna har även påträffats lämningar av Finlands äldsta smedjor. Efter de så kallade korstågen på 1100-talet koloniserades kusttrakterna i södra Finland av svenska nybyggare varvid svenskspråkiga bosättningar uppstod längs med hela Finska vikens kust. Fortfarande i våra dagar har Lovisaregionen en betydande andel svenskspråkig befolkning, det vill säga finlandssvenskar.

Staden grundades år 1745 under namnet Degerby, men bytte namn till Lovisa år 1752 när kung Adolf Fredrik besökte staden. Det nya namnet gavs efter drottningen Lovisa Ulrika. Staden fick vid grundandet rätt att bedriva handel med utlandet och blev sålunda en så kallad stapelstad. Då staden bildades på 1700-talet låg den intill dåvarande gränsen mellan Sverige-Finland och Ryssland. Vid samma tid uppfördes till stadens beskydd sjöfästningen Svartholm samt bastionerna Rosen och Ungern. Den relativa närheten till Finlands östra riksgräns har inneburit att stadens befolkning har, genom tiderna, fått genomlida många umbäranden.

1891 utkom en jubileumsskrift i Lovisa med anledning av att det hade gått 25 år sedan en vattenkuranstalt slog upp sina portar i staden. Badortsverksamheten var således under flera årtionden en del av stadsbilden i Lovisa. Från 1800-talets mitt fram till 1900-talets början var Lovisa hemmahamn för en stor handelsflotta. En smalspårig järnväg mellan Lovisa och Vesijärvi i Lahtis öppnades för allmän trafik vid sekelskiftet 1900. Järnvägslinjen övergick 1959 till Statsjärnvägarna i Finland (VR), och året därpå 1960 ombyggdes linjen till normalspårig. Från och med 1981 sker endast godstransporter på bansträckan.

Finlands första kärnkraftverk byggdes på Hästholmen utanför staden. Den första reaktorenheten Lovisa 1 togs i bruk år 1977 och Lovisa 2 1982.

Lovisa hamn, 1808. Målning av Gavril Sergeyev.

Hamnar

Valkom hamn (finska: Valkon satama) är en relativt livlig allmän handelshamn. Den första kajen färdigställdes 1903, och hamnen har därefter successivt byggts ut. Exporten över Valkom hamn domineras av sågvirke, medan importen domineras av kol och cement.

Rederi Ab J.L. Runeberg bedriver under sommarsäsongen kryssningstrafik mellan Skeppsbron i Lovisa och Helsingfors med M/S J.L. Runeberg. Avgångar sker en gång i veckan. Skärgårdslinjen Kb upprätthåller reguljär båtförbindelse mellan Skeppsbron och Svartholms fästning. Sommartid finns det även möjlighet att göra kortare båtkryssningar i skärgården med två andra fartyg. Innan Valkom hamn byggdes var Skeppsbron Lovisas handelshamn.

Gästhamnar

Gästande båtfarare har möjlighet att lägga till vid flera officiella småbåtshamnar med gästbåtsplatser. Närmast stadens centrum ligger Skeppsbrons gästhamn med 55 gästplatser. Den är sedan 1993 en så kallad Blå Flagg-hamn, och uppfyller således de obligatoriska kriterierna för småbåtshamnar.

Sevärdheter

Svartholms fästning

• Svartholms fästning. Sjöfästningen är från mitten av 1700-talet och är belägen på en holme vid Lovisavikens mynning. Den är en systerfästning till Sveaborg.
• Rådhuset från 1862.
• Lovisa stads museum. Museet är inhyst i ett Kommendanthus från 1755.
• Virböle hembygdsmuseum. Museet presenterar gammal allmoge- och hantverkskultur.
• Degerby rusthåll i gamla stadsdelen.
• Bastionerna Ungern och Rosen ligger öster om stadens centrum.
• Ortodoxa kyrkan.

Kommunikationer

Trafikförbindelserna är goda till alla väderstreck. Det går att ta sig till och från Lovisa med bil, buss och båt. Riksväg 7 (=E18) och Riksväg 8 löper genom staden. Från staden utgår en järnvägslinje, men persontrafiken lades ned på linjen år 1981. Till sjöss finns farleder för såväl handelssjöfart som småbåtsliv.

Skolor

Lovisa stads skolväsende upprätthåller fjorton lågstadieskolor (åk 1-6, varav sju är svenskspråkiga) och två högstadieskolor (åk 7-9, varav en är svenskspråkig) inom den grundläggande utbildningen. Specialundervisning ges i två skolor. Här finns ett svenskspråkigt gymnasium (Lovisa Gymnasium) och ett finskspråkigt gymnasium (Myllyharjun lukio). Bland övriga skolor inom staden märks ett medborgarinstitut för respektive språkgrupp.

Ortnamn

Områden i och delar av själva centralorten Lovisa är Bryggeribacken (fi. Panimonmäki), Flokomkärret (skogsområde, uttalas flo:kåm-), Fredsby (fi. Rauhala), Garnisonen, Köpbacka, Lekarn, Märlax (fi. Määrlahti), Nystaden (fi. Uusikaupunki), Räfsby (fi. Haravankylä), Svenäs och Valkom (med hamn, fi. Valko). Här finns också torget Saltbodtorget (fi. Suolatori), öarna Dunkahäll och Tavistholmen, åsen Kvarnåsen (fi. Myllyharju), fjärden Hudöfjärden, vikarna Lovisaviken (fi. Loviisanlahti), Päronbotten, vattendraget Lovisaån (fi. Loviisanjoki) och sundet Varvssundet.

Digskär (fi. Tiiskeri) är ett skär med en fyr utanför Lovisa.

Vänorter

• Hilleröd – Danmark
• Hapsal – Estland
• Karlskrona – Sverige
• Horten – Norge
• Ólafsfjörður – Island

Lokala dagstidningar

• Östra Nyland. (svenskspråkig)
• Loviisan Sanomat. (finskspråkig)

Källor

Webbkällor

• Lovisa stads webbplats (svenska) Läst 18 november 2012.
• Statistikdatabaser – Statistikcentralen (svenska) Läst 18 november 2012.

Noter

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Lovisa (stad).
  Bilder & media
• Lovisa fredsforum