Lojo

Från Wikipedia

Lojo Lohja
vapen läge
Kommunkod	444
Län	Södra Finlands län
Landskap	Nyland
Läge  - Latitud  - Longitud	60° 15’ 00” 24° 04’ 00”
Administrativt centrum	Lojo
Yta  - totalt  - land	356,24 km2 278,3 km2
Befolkning  - Totalt Befolkningstäthet  - inv/km²	36.902(31. 8. 2006)[1] 131,9 inv/km2
Språkfördelning  - finska  - svenska  - övriga	94.4 % 4,2 % 1.4 %
Webbplats	www.lohja.fi
Politik
Kommun-/stadsdirektör	Elina Lehto-Häggroth
Politisk fördelning	(Platser: 51) - SDP: 17 - Saml.: 11 - V: 8 - C.: 5 - Meidän Lohja: 4 - Gröna: 3 - SFP: 3
Administrativa data
Landskapsförbund	Nylands förbund
Regioncentrum	Lojo
Härad	Lojo härad
Magistrat	Esbo magistrat
Skattebyrå	Västra Nylands skattebyrå
Sjukvårdsdistrikt	Nylands Sjukvårdsdistrikt
Försäkringskrets	Sydvästra Finlands försäkringskrets
Nödcentral	Västra Nylands nödcentral
Räddningsverk	Västra Nylands räddningsverk
Miljöcentral	Nylands miljöcentral
Arbetskrafts- och näringslivscentral	Nylands T&E-central

Lojo (finska Lohja) är en stad i landskapet Nyland i Södra Finlands län. Lojo har cirka 36 902 invånare och har en yta på 356,24 km².

Lojo är en tvåspråkig stad med finska som majoritetsspråk och svenska som minoritetsspråk. Det är värt att notera att Lojo stad, juridiskt sett, inte skulle vara skyldig att räkna sig som en tvåspråkig ort. De styrande i staden motiverar, bland annat, sitt ställningstagande med att den svenskspråkiga befolkningen har gamla anor i bygden och att tvåspråkigheten är en positiv faktor då man försöker locka nya invånare till staden.

Innehåll 1 Historia 2 Näringsliv 3 Kommunikationer 3.1 Vägar 3.2 Järnvägar 4 Stadsdelar 5 Ortnamn 6 Sport 7 Övrigt 8 Källor 9 Externa länkar

[redigera] Historia

Lojo omnämns första gången såsom pastorat 1323. Dess tidiga betydelse markeras av Sankt Lars kyrka i stadens centrum, som är Finlands tredje största medeltidskyrka. Geografiskt har Lojo alltid utgjort ett naturligt centrum för denna trakt, vilket torde vara orsaken till att orten redan under medeltiden var även den kyrkliga verksamhetens vagga i västra Nyland. Denna del av Lojo varur staden uppkommit ligger mitt i socknen, på en udde i Lojo sjö. Nämnda del av socknen kallades tidigare Kiviniemi och sedermera Lojo by (Lohjankylä), men i folkets mun var den mest känd under namnet Lojobacken (Lohjannummi). Redan under medeltiden hölls här vid Sankt Lars kyrka en betydande marknad, Larsmässan, en sedvänja som höll i sig in på 1800-talet. Då näringslivet i slutet av nämnda århundrade blev friare grundades här ett antal handelsföretag, men den egentliga starten till ortens utveckling skedde i och med de i början av 1900-talet här grundade industrianläggningarna, varav den av kammarherre Hjalmar Linder år 1906 startade sulfatcellulosafabriken var den första. Lojo blev köping 1926 och fick stadsrättigheter den 1 januari 1969. I Lojo stad och Lojo kommun hölls en folkomröstning om en sammanslagning av dessa två kommuner, vilken önskades av invånarna och den 1 januari 1997 uppstod den geografiskt mycket större Lojo stad. Man valde att såsom stadsvapen använda sig av Lojo kommuns vapen (1952-1996), vilken symboliseras av ett i blått fält ett stolpvis ställt halster av silver, vars skaft på båda sidor åtföljs av en nötklase av guld. Halstret syftar på Sankt Lars huvudattribut och nötklasarna på traktens bördighet. Den gamla stadens vapen togs ur bruk.^[2]

[redigera] Näringsliv

Industrierna har en stor betydelse för Lojo och staden har växt fram i huvudsak tillsammans med gruv- och skogsindustrin. Gustav Vasa gav redan 1542 Erik Joakimsson Fleming rättigheter att bryta järnmalm i Ojamo i Lojo och dess gruva sägs vara Finlands första och verkade ända fram till 1862, om med många avbrott dessemellan. Järnmalmen i Lojo-nejden är dock av dålig kvalité, så det senaste århundradet, alltsedan 1897, har man istället brutit kalk och gör så ännu idag under namnet Nordkalk Oyj Abp, med huvudkontor i Pargas. 1959 grundades även Oy Minerit Ab, vilken tillverkar byggnadsmaterial och Abetoni Oy som i sin tur tillverkar betongelement.

Skogsindustrin har också långa anor, med den år 1906 startade sulfatcellulosafabriken, som numera har företagsnamnet Loparex Oy, i nejden finns även M-reals pappersfabrik, som öppnade sina portar 1966. Man har specialiserat sig papper för tidskrifter, veckotidningar och dylikt. Dessutom driver Metsäliitto-koncernen och UPM Oy varsin fabrik i kommunen.

Den finländska kontraktstillverkaren Elcoteq har sitt ursprung i Lojo, men då man från och med 1 januari 2008 flyttade huvudkontoret från Esbo till Luxemburg upphörde också all industriell tillverkning i Lojo och görs numera enbart i industriella låglöneländer.

[redigera] Kommunikationer

[redigera] Vägar

E18 går såsom motorväg från Esbo till Lojo och i november 2008 kommer sträckan till Muurla från Lojoåsen à 65 km att öppnas för allmänheten (sträckan Lojo–Lojoåsen blev färdig 2005), vilket innebär att sträckan Helsingfors–Åbo, via Lojo, i sin hela sträckning kommer bestå av motorväg. Denna nybyggnation är nuvarande en av Finlands största byggnadsprojekt.

[redigera] Järnvägar

Hyvinge-Karis-banan passerar också Lojo. Den är en del av Finlands bannät och sträcker sig mellan Hyvinge och Karis. Bansträckningen är 99 km lång, enspårig och inte elektrifierad. Framöver är det dock meningen att Lojo ska få en öst-västlig järnvägssträckning, den så kallade ELSA-banan (från Esbo via Lojo till Salo), vilket innebär att det bara ska ta 24 minuter från Lojo station till Esbo och 41 minuter till Helsingfors centrum, men såsom med många andra järnvägsprojekt är detta bara på idéstadiet ännu.

[redigera] Stadsdelar

Lojo stads officiella stadsdelar är:

1. Anttila
2. Ahtsalmi
3. Pitkäniemi
4. Hiidensalmi
5. Pappila
6. Moisio
7. Myllylampi
8. Neitsytlinna
9. Ojamo
10. Ojamonkangas
11. Keskilohja
12. Metsola
13. Gunnarla
14. Vienola
15. Gruotila
16. Pappilankorpi
17. Jönsböle
18. Kyrkstad
19. Virkby (fi:Virkkala)
20. Maksjoki
21. Vabby (fi:Vappula)
22. Routio
23. Lempola
24. Vendelä (fi:Ventelä)
25. Perttilä
26. Muijala
27. Röylä
28. Paloniemi
29. Immula
30. Gerknäs (fi:Kirkniemi)

[redigera] Ortnamn

Några byar och bosättningsområden inom kommunen är Biskopsnäs (fi. Piispala), Hietais (fi. Hietainen), Jönsböle (fi. Luttula), Karnais (fi. Karnainen), Kittfall (uttalas tjitt-, fi. Kittilä), Kuckuberget (fi. Kukkumäki), Kyrkstad (fi. Kirkonkylä), Lilltötar (eller Yttertötar, fi. Vähä-Teutari), Lylyis (fi. Lylyinen), Mårbacka (fi. Maarpakka), Orsnäs (fi. Osuniemi), Paunis (fi. Pauni), Skräddarla (fi. Skraatila), Skräddarskog (fi. Lieviö), Stortötar (fi. Iso-Teutari), Vabby (fi. Vappula), Valby (fi. Vallaa), Vejby (fi. Veijola), Vendelä (fi. Ventelä) och Vällans (fi. Välli). Här finns också udden Karkali udde (fi. Karkalinniemi).

[redigera] Sport

Trots att Lojo är en rätt liten stad, finns det ändå många sportföreningar i staden. Exempelvis Lohjan Jääankat (Lojos isankor) vars herrlag spelar ishockey i Finlands tredje division, Lohjan Salibandy (Lojo innebandy) vars herrlag spelar i Finlands första division. Många professionella snowboardare kommer ursprungligen från Lojo. Den största stoltheten inom sportvärlden från Lojo är dock Lohjan Rännimestarit (Lojos rännmästare) som tillhör den finska bowlingeliten.

[redigera] Övrigt

Ett bostadsområde i Lojos svenska vänort Lidingö, i stadsdelen Rudboda, heter Lojo.

[redigera] Källor

1. ^ Befolkningsregistercentralen
2. ^ Winter, R. (1947), Finlands städer, Lojo köping, s. 239ff.

[redigera] Externa länkar

• Lojo stads webbplats (På svenska)

	Kommuner i landskapet Nyland
	Borgnäs | Ekenäs | Esbo | Grankulla | Hangö | Helsingfors | Hyvinge | Högfors | Ingå | Karis | Karislojo | Kervo | Kyrkslätt | Lojo | Mäntsälä | Nummi-Pusula | Nurmijärvi | Pojo | Sammatti | Sjundeå | Träskända | Tusby | Vanda | Vichtis
	Före detta kommuner i landskapet Nyland
	Brändö | Degerby | Haga köping | Helsinge landskommun | Hoplax | Hyvinge landskommun | Lojo landskommun | Nummi | Pusula | Pyhäjärvi Nl | Snappertuna | Tenala | Åggelby
	Landskap i Finland | Finlands län | Finland