Lundby socken, Västergötland

Lägg till länkar
Från Wikipedia
Lundby socken
Socken
Lundby gamla kyrka
Land Sverige Sverige
Landskap Västergötland
Härad Östra Hisings härad
Koordinater 57°42′46″N 11°54′55″Ö / 57.71278°N 11.91528°Ö / 57.71278; 11.91528
Kyrkby -
Area 28 km²[1]
Folkmängd 14 071 (1910)[1]
Befolkningstäthet 503 invånare/km²
Sockenkod 3042

Lundby socken i Västergötland ingick i Östra Hisings härad, uppgick 1906 i Göteborgs stad och området är sedan 1971 en del av Göteborgs kommun, från 2016 inom distrikten Lundby, Biskopsgården och Brämaregården.

Socknens areal är 27,87 kvadratkilometer.[1] År 1910 fanns här 14 071 invånare.[2] En del av tätorten Göteborg (Lundby) samt sockenkyrkorna Lundby gamla kyrka och Lundby nya kyrka ligger i socknen.

Administrativ historik

Lundby socken har medeltida ursprung. År 1607 utbröts Göteborgs lutherska församling som införlivades 1612. År 1872 införlivades Nya Älvsborgs slottsförsamling.

Vid kommunreformen 1862 övergick socknens ansvar för de kyrkliga frågorna till Lundby församling och för de borgerliga frågorna bildades Lundby landskommun. År 1867 köpte staden egendomen Sannegården i Lundby socken. Från 1870 räknades Ny-Elfsborgs straffängelse till Lundby socken.[3] Enligt kungligt brev den 3 mars 1905 - och efter långa förhandlingar - inkorporerades landskommunen den 1 januari[4] 1906 med Göteborgs stad, och den 30 januari 1920 beslöt magistraten i Göteborg att området skulle delas in i följande stadsdelar; Lundbyvassen, Lindholmen, Sannegården, Färjestaden, Rödjan, Bräckö, Kyrkbyn, Rambergsstaden, Brämaregården, Kvillebäcken, Tolered och Biskopsgården. Lundby västra delen omfattades ej. Hela arealen uppgick 1920 till drygt 139 000 kvadratmeter.[5] Landskommunen ombildades 1971 till Göteborgs kommun. En del av området är numera stadsdelsnämndsområde Lundby. Ur församlingen utbröts 1961 Brämaregårdens församling och Biskopsgårdens församling som sedan återuppgick 2010, samtidigt som en del av församlingen överfördes till den då nybildade Torslanda-Björlanda församling.[6] 1967 överfördes Älvsborgsön till den då bildade Älvsborgs församling.

1 januari 2016 inrättades distriktet Lundby, Biskopsgården och Brämaregården, med samma omfattning som motsvarande församlingar hade 1999/2000 och fick 1961, och vari detta sockenområde ingår.

Socknen har tillhört län, fögderier, tingslag och domsagor enligt vad som beskrivs i artikeln Östra Hisings härad. De indelta båtsmännen tillhörde 2:a Bohusläns båtsmanskompani.[7][8]

Geografi

Lundby socken ligger nordväst om Göteborg på Hisingen.

Rya skog är ett kommunalt naturreservat.

I Brämaregården fanns Gillbladska landeriet (på Hallegatan vid Keillers park). En annan omtalad gård i Lundby var Bjurslätts gård (Stora Bjurslätt) som innehades av Sven Adolf Hedlund (1821-1900), Göteborgs Handels- och Sjöfartstidnings legendariske chefredaktör. På en bergvägg vid Slätta damm har Henrik Ibsen, Viktor Rydberg, Fredrika Bremer, Adolf Erik Nordenskiöld, Salomon August Andrée och andra av hans berömda gäster ristat in sina namn. Putsegården i Lundby kyrkby är en av få kvarvarande mangårdsbyggnader.

Vid Kvillebäcken fanns ett gästgiveri.[9]

Sätesgårdar

Sannegårdens säteri efter raset 7 april 1911.

På 1200-talet anlades Lindholmens borg[10] (tidigast omnämnd 1253) på Slottsberget i det som nu är stadsdelen Lindholmen.

1607 förlänades Lindholmens säteri till holländaren Cornelius Corneliusson som ansvarade för uppbyggnaden av den nya staden Karl IX:s Göteborg. I början av 1700-talet var säteriet residens åt landshövding David Makeléer (död 1708). 1844 grundades Lindholmens varv av bland andra Theodor Wilhelm Tranchell (1815-1889) efter att denne förvärvat 1/32 av säteriet.[11] Resten av säteriet köptes samtidigt av Göteborgs stad.[12] Säteriets mangårdsbyggnad som låg vid nuvarande Plejadgatan revs omkring 1920.[13][14]

Efter laga skifte 1847 uppfördes omkring 1850 den närbelägna Lindholmens herrgård som fortfarande är belägen i Herrgårdsparken invid nuvarande Ceresgatan.[11][13]

Sannegårdens säteri längre västerut omnämns redan i Erikskrönikan från 1300-talet, då under namnet Sanda. 1410 förlänade drottning Margareta kungsgården till Svante Jennis, hövitsman på Akershus fästning. 1551 förlänades gården till Gustaf Stenbock, ståthållare över Västergötland och far till Katarina Stenbock, Gustav Vasas tredje hustru och Sveriges drottning. 1610 förlänades gården till Cornelius Corneliusson som redan innehade Lindholmens säteri.[15] Efter att ha blivit sålt som skattejord blev gården 1647 frälse och som en följd av det säteri. Detta indrogs till kronan i Karl XI:s reduktion 1690 och anslogs som löneboställe till kommendanten på Nya Älvsborg. 1721 blev gården åter frälse och var bostad åt biskoparna i Göteborgs stift till 1780. Till 1834 disponerades gården av arvingarna till Erik Lamberg, den siste biskopen som bodde på gården. 1822 blev Sannegården kronosäteri som från 1864 arrenderades av Göteborgs stad innan staden köpte egendomen 1868.[16] Säteriets mangårdsbyggnad förstördes i ett ras 7 april 1911.[17]

Befolkningsutveckling

Befolkningen ökade från 939 1810 till 1 247 1820 varefter den sjönk till 966 redan 1830. Därefter ökade den till 9 730 år 1900 innan socknen införlivades i Göteborgs stad 1906.[18]

Namnet

Namnet skrevs 1417 Lundby och kommer från kyrkbyn. Namnet innehåller lund, 'skogsdunge' och by, 'gård; by'.[19]

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ [a b c] Lundby socken i Nordisk familjebok 1912
  2. ^ Harlén, Hans; Harlén Eivy (2003). Sverige från A till Ö: geografisk-historisk uppslagsbok. Stockholm: Kommentus. Libris 9337075. ISBN 91-7345-139-8 
  3. ^ Statistisk Årsbok för Göteborg 1959, red. Alvar Westman, Göteborgs stads statistiska byrå 1959, s. 1
  4. ^ Göteborg : En översikt vid 300-årsjubileet 1923, Göteborgs Jubileumspublikationer, [del XX], huvudredaktör Nils Wimarson, utgiven av Stadsfullmäktiges Jubileumsberedning, Göteborg 1923, s. 14
  5. ^ Statistisk Årsbok för Göteborg 1920, red. Werner Göransson, Göteborgs stads statistiska kontor 1920, s. 2ff
  6. ^ ”Församlingar”. Statistiska centralbyrån. https://www.scb.se/hitta-statistik/regional-statistik-och-kartor/regionala-indelningar/forsamlingar/. Läst 30 december 2022. 
  7. ^ Om Bohusläns båtsmanskompanier
  8. ^ Administrativ historik för Lundby socken (Klicka på församlingsposten). Källa: Nationella arkivdatabasen, Riksarkivet.
  9. ^ Reskarta öfver Sverige, södra delen 1830 Arkiverad 11 augusti 2016 hämtat från the Wayback Machine., Kungliga biblioteket
  10. ^ Lindholmen i Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige i 7 band, Stockholm 1856-1870
  11. ^ [a b] Folke Eriksson: Lundby på Hisingen sid 59
  12. ^ Peter Magnus Rydholm: Anteckningar ur Lundby historia sid 15f
  13. ^ [a b] Program för detaljplan - Sannegårdshamnens yttre del, Göteborgs kommun  PDF
  14. ^ Stina Andersson: Lundby - från bondby till industristadsdel sid 50
  15. ^ Folke Eriksson: Lundby på Hisingen sid 84
  16. ^ Peter Magnus Rydholm: Anteckningar ur Lundby historia sid 17f
  17. ^ Folke Eriksson: Lundby på Hisingen sid 87
  18. ^ Folkmängd 1810-1890 Lundby i Göteborgs och Bohus län, Demografiska databasen, Umeå universitet (läst 8/6 2016)
  19. ^ Mats Wahlberg, red (2003). Svenskt ortnamnslexikon. Uppsala: Institutet för språk och folkminnen. Libris 8998039. ISBN 91-7229-020-X. https://isof.diva-portal.org/smash/get/diva2:1175717/FULLTEXT02.pdf 

Källor

  • Folke Eriksson: Lundby på Hisingen - från istid till nutid, Göteborg 1994, ISBN 91-7029-161-6
  • Peter Magnus Rydholm: Anteckningar ur Lundby historia, Göteborg 1926
  • Stina Andersson: Lundby - från bondby till industristadsdel, Göteborg 1982

Vidare läsning

Externa länkar

v • r
Socknar i Östra Hisings härad i Västergötland
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Lundby_socken,_Västergötland&oldid=42262641”