Missionsstiftet

Från Wikipedia
Version från den 16 januari 2018 kl. 16.22 av InternetArchiveBot (Diskussion | Bidrag) (Räddar 0 källor och märker 1 som döda. #IABot (v1.6.2))
Evangelisk-lutherska missionsstiftet i Finland
Bildad2013
TypLutherskt kristet stift
Medlemmar1842[1]
Officiella språkFinska
Svenska
BiskopRisto Soramies[2]
StiftsdekanJuhana Pohjola[2]
Webbplatshttp://www.lhpk.fi/sv
Tidning”Pyhäkön Lamppu / Helgedomens Lampa”. http://www.lhpk.fi/julkaisut/pyhakonlamppu/. 

Missionsstiftet, officiellt Evangelisk-lutherska missionsstiftet i Finland (finska: Suomen evankelisluterilainen lähetyshiippakunta), är ett stift i Finland som grundades av församlingarna inom Finska Lutherstiftelsen och tre andra församlingar år 2013.[3] Stiftet leds av biskop Risto Soramies och har ett 30-tal församlingar anslutna över hela Finland, varav tre svenskspråkiga. Stiftets verksamhet regleras av dess stiftsordning.

Bakgrund

Drivande kraft bakom bildandet av Missionsstiftet har varit Finska Lutherstiftelsen, som 2005 anslöt sig till Missionsprovinsen i Sverige, vilken samtidigt utvidgades till Missionsprovinsen i Sverige och Finland. Den 20 mars 2010 vigdes Matti Väisänen till Missionsprovinsens biträdande biskop för Finland.[4] 16 mars 2013 bildades så Evangelisk-lutherska missionsstiftet i Finland och Risto Soramies valdes till dess förste biskop. Han vigdes till sitt ämbete av Matti Väisänen 4 maj 2013. Samtidigt återgick Missionsprovinsen till att i huvudsak vara verksam i Sverige.[5][6] Enligt Missionsstiftet var bildandet av stiftet nödvändigt på grund av att Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland allt mera fjärmat sig från Bibeln och den lutherska bekännelsen.[7]

Evangelisk-lutherska missionsstiftet i Finland grundades den 16 mars 2013 och dess nye biskop vigdes till tjänst den 4 maj 2013 av Missionsprovinsens biträdande biskop Matti Väisänen. Till biskop valdes prosten Risto Soramies[8] med 63 röster, framom motkandidaten Sakari Korpinen, som fick 19 röster. Röstberättigade i valet var församlingarnas pastorer samt två representanter från respektive församling. På grund av detta fråntog domkapitlet i Tammerfors stift biskop Soramies rätten att utöva prästämbetet inom Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland.[9]

Missionsstiftets medlemsantal var 1668 vid slutet av år 2014. Antalet församlingar uppgick till 28, och utöver detta ordnades gudstjänster också på andra orter.[10]

Lära

Missionsstiftet meddelar att det följer den tro och lära som grundar sig på Gamla testamentets och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter och som bekänns i de lutherska bekännelseskrifterna. Enligt Missionsstiftet är stiftets högsta rättesnöre och princip det att "all lära, praxis och allt liv skall förverkligas och ledas på Guds ords grund."[11] Enligt Missionsstiftets grundläggningsdokument är stiftet Evangelisk-lutherska kyrkans i Finland verkliga arvtagare, och stiftet "fortsätter den lutherska tro och det lutherska liv som verkat i Finland."[12]

Organisation

Missionsstiftet och dess medlemsförsamlingar bildar en självständig kyrklig struktur. Stiftet leds av en biskop, som väljs av församlingarnas representanter och stiftets prästkollegium. I beslutsfattandet deltar förutom biskopen också stiftets olika organ, konsistoriet, stiftsrådet och stiftsmötet, som består av församlingarnas lekmannarepresentanter och pastorer. För församlingarnas ekonomi ansvarar bakgrundsorganisationerna. De är understödande medlemmar i Missionsstiftet och fungerar även som arbetsgivare för stiftets pastorer.[13] Dessa bakgrundsorganisationer är Finska Lutherstiftelsen, Lapin luterilainen jumalanpalvelusyhdistys rf., Rauman luterilainen jumalanpalvelusyhdistys och Vakka-Suomen luterilainen jumalanpalvelusyhdistys.[14][15]

Missionsstiftets ekonomi sköts med frivilliga medel. Stiftet får inget ekonomiskt understöd från vare sig staten eller Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Församlingarnas verksamhet finansieras genom de medel som bakgrundsorganisationerna bär in genom kollekter och frivilliga gåvor.[16]

Församlingar

Missionsstiftet består av 32 församlingar som är fördelade på sju prosterier. Utöver dessa ordnas gudstjänster också på fyra andra orter.[17]

Norra prosteriet
Nylands prosteri
  • Esbo: Pyhän Tuomaksen seurakunta
  • Helsingfors: Pyhän Markuksen luterilainen seurakunta
  • Lojo: Pyhän Ristin luterilainen seurakunta
  • Vanda: Pyhän Kolminaisuuden luterilainen seurakunta
Sydvästra prosteriet
  • Björneborg: Sakkeuksen seurakunta
  • Letala: Aamoksen seurakunta
  • Loimaa: Hyvän Paimenen luterilainen seurakunta
  • Raumo: Pyhän Marian seurakunta
  • Åbo: Pyhän Paavalin luterilainen seurakunta
  • Åbo: Sankt Gabriels församling (svenskspråkig)
Sydöstra prosteriet
Tavastlands prosteri
Västra prosteriet
  • Jakobstad: Sankt Jakobs församling (svenskspråkig)
  • Karleby: Andreaksen luterilainen seurakunta
  • Pyhänkoski: Simeonin seurakunta
  • Seinäjoki: Luukkaan seurakunta
  • Vasa: Mikaelin seurakunta
  • Vasa: Sankt Immanuels lutherska församling (svenskspråkig)
Östra prosteriet

Biskop

Missionsstiftets förste biskop är Risto Soramies. Han har tidigare varit verksam i muslimmission i Tyskland och Turkiet via Finlands Evangelisk-lutherska Folkmission.[18]

Biskop Risto Soramies har apostolisk succession enligt följande:[19]

Biskop Vigningsår Vigningsbiskop Assisterande biskopar (ofullständig förteckning)
Risto Soramies 2013 Matti Väisänen (Missionsprovinsen, Sverige/Finland)[6] Roland Gustafsson (Missionsprovinsen, Sverige/Finland), Thor Henrik With (Det evangelisk-lutherske stift i Norge)[6]
Matti Väisänen (Missionsprovinsen, Sverige/Finland) 2010 Arne Olsson (Missionsprovinsen, Sverige/Finland)[20] Walter Obare (Kenya), Göran Beijer, (Missionsprovinsen, Sverige/Finland)[21]
Arne Olsson (Missionsprovinsen, Sverige) 2005 Walter Obare (Kenya) Leonid Zviki (Vitryssland, i sin tur vigd av de baltiska biskoparna)
Walter Obare (Kenya) 2002 Samson Mushemba (Arusha, Tanzania) Olavi Rimpiläinen (Uleåborg, Finland, emeritus)
Samson Mushemba (Bukoba, Tanzania) 1984 Paulo Mukuta (Karagwe, Tanzania) Tore Furberg (Visby, Sverige)
Paulo Mukuta (Karagwe, Tanzania) 1979 Josiah Kibira (Bukoba, Tanzania) Bengt Sundkler
Josiah Kibira (Bukoba, Tanzania) 1964 Bengt Sundkler (Bukoba, Tanzania) Helge Fosseus (Sydafrika), Sigfrid Strandvik (Rhodesia, nuvarande Zimbabwe)
Bengt Sundkler (Bukoba, Tanganyika, nuvarande Tanzania) 1961 Bo Giertz (Göteborg, Sverige) Helge Fosseus (Sydafrika), Arvid Albrektsson (Sydrhodesia, nuvarande Zimbabwe)

Internationella kontakter

Missionsstiftet har internationellt samarbete med ett flertal lutherska kyrkor och rörelser runt om i världen. Till dessa samarbetspartner hör åtminstone Missionsprovinsen i Sverige, Det evangelisk-lutherske stift i Norge och Selbständige Evangelisch-Lutherische Kirche i Tyskland.[22] Diskussioner om att inleda samarbete med International Lutheran Council har även förts med de nordiska systerstiften.[23] År 2015 ingick de nordiska systerstiften ett avtal om kyrkogemenskap.[24]

Evangelisk-lutherska kyrkans i Finland reaktioner

Snart efter bildandet av Missionsstiftet meddelade Evangelisk-lutherska kyrkans i Finland biskopar sina präster om att de präster som vigts inom Missionsstiftet inte är kyrkans präster och att de förrättningar som de utför inte är kyrkas förrättningar. I samma brev konstaterade biskoparna att Missionsstiftet inte skulle tillåtas använda folkkyrkoförsamlingarnas utrymmen och att ingen som är präst inom Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland samtidigt kan höra till Missionsstiftets prästkollegium.[25]

Fem av Missionsstiftets präster fråntogs i april 2015 rätten att utöva prästämbetet inom Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Domkapitlet vid Åbo ärkestift ansåg att prästerna brutit mot sina prästivgningslöften. Enligt domkapitlet utgör Missionsstiftet en egen kyrka. Redan tidigare hade tre av Missionsstiftets präster fråntagits rätten att utöva prästämbetet inom Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland.[26][27] Trots domkapitlets reaktion fortsätter prästerna i tjänst inom Missionsstiftets församlingar.[28]

Hemsida

Referenser

  1. ^ Evangelisk-lutherska missionsstiftet i Finland. Läst 6 april 2017.
  2. ^ [a b] Evangelisk-lutherska missionsstiftet i Finland. Läst 22 juni 2015.
  3. ^ Evangelisk-lutherska missionsstiftet i Finland. Läst 10 juni 2015.
  4. ^ Missionsprovinsens biskopar. Läst 28 juli 2012.
  5. ^ Missionsprovinsen. Läst 4 maj 2013.
  6. ^ [a b c] Evangelisk-lutherska missionsstiftet i Finland. Läst 4 maj 2013.
  7. ^ Grundläggningsdokument för Evangelisk-lutherska missionsstiftet i Finland. Läst 4 juni 2015.
  8. ^ Etelä-Suomen Sanomat.[död länk] Läst 4 juni 2015.
  9. ^ Ylen uutiset. Läst 4 juni 2015.
  10. ^ Evangelisk-lutherska missionsstiftet i Finland. Läst 4 juni 2015.
  11. ^ Evangelisk-lutherska missionsstiftet i Finland. Läst 4 juni 2015.
  12. ^ Grundläggningsdokument för Evangelisk-lutherska missionsstiftet i Finland. Läst 4 juni 2015.
  13. ^ Evangelisk-lutherska missionsstiftet i Finland. Läst 4 juni 2015.
  14. ^ Evangelisk-lutherska missionsstiftet i Finland. Läst 4 juni 2015.
  15. ^ Evangelisk-lutherska missionsstiftet i Finland. Läst 4 juni 2015.
  16. ^ Evangelisk-lutherska missionsstiftet i Finland. Läst 4 juni 2015.
  17. ^ Evangelisk-lutherska missionsstiftet i Finland. Läst 6 april 2017.
  18. ^ Evangelisk-lutherska missionsstiftet i Finland. Läst 4 maj 2013.
  19. ^ Beijer, Göran, "Biskop efter biskop: Hur Missionsprovinsen har del av kyrkans biskopssuccession", i: Lyda Gud mer än människor: Festskrift till Arne Olsson Missionsprovinsens förste biskop; red: Beijer, Göran; Birgersson, Bengt; Okkels, Jakob; Göteborg: Missionsprovinsen, 2010, sidor: 53-59; s. 58.
  20. ^ Missionsprovinsen. Arkiverad 3 september 2014 hämtat från the Wayback Machine. Läst 4 maj 2013.
  21. ^ Youtube.com. 8 juni 2015.
  22. ^ Evangelisk-lutherska missionsstiftet i Finland. Läst 4 juni 2015.
  23. ^ Valgmenighetene i Norge. Läst 4 juni 2015.
  24. ^ Evangelisk-lutherska missionsstiftet i Finland. Läst 11 november 2015.
  25. ^ Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Läst 4 juni 2015.
  26. ^ Svenska.yle.fi. Läst 4 juni 2015.
  27. ^ Ylen uutiset. Läst 4 juni 2015.
  28. ^ Evangelisk-lutherska missionsstiftet i Finland. Läst 4 juni 2015.


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från en annan språkversion av Wikipedia.