Ny demokrati

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Ny demokrati (Sverige))
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Ny demokrati (olika betydelser).
Ny Demokrati
Förkortning NyD
Land Sverige Sverige
Partiledare Ulf Eriksson
Grundat 4 februari 1991
Grundare Bert Karlsson
Ian Wachtmeister
Upplöst 25 februari 2000
Huvudkontor Stockholm
Göteborg
Politisk ideologi Nyliberalism
Högerpopulism
Politisk position Höger
Internationellt samarbetsorgan ingen
Nationellt samarbetsorgan ingen
Europeiskt samarbetsorgan ingen
Färg(er) Gul
Webbplats
www.nydemokrati.se
Svensk politik
Politiska partier
Val

Ny Demokrati (förkortat NyD, nyd eller nd) var ett nyliberalt, högerpopulistiskt politiskt parti i Sverige, bildat 1991 av Ian Wachtmeister och Bert Karlsson och förklarat i konkurs 2000.[1][2] Partiet var representerat i Sveriges riksdag 1991-1994 och hade "sunt förnuft" som centralt tema i sin politik.

Ny Demokratis huvudsakliga profilfrågor var sänkta skatter, kraftigt bantad offentlig sektor samt en mer restriktiv flyktingpolitik, lag och ordning, reduktion av riksdagen till 151 ledamöter samt maktdelning med ett direktvalt statsministerämbete. Partiet krävde kraftigt minskad invandring och med tiden övergick retoriken i främlingsfientliga övertoner och välfärdschauvinism.[1] Partiet krävde också att Sverige borde anslutas till dåvarande EG vilket förblir ett nästan unikt drag för populistiska partier i Europa.[3][4]

I riksdagsvalet 1994 förlorade partiet sina riksdagsmandat. Samtidigt förlorade man nästan all representation i kommuner och landsting, även om man behöll ett kommunalt mandat i Laholms kommun till 2002.[5]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Bildandet[redigera | redigera wikitext]

Idén till en partibildning började med en debattartikel i Dagens Nyheter den 25 november 1990 av Ian Wachtmeister och Bert Karlsson, som kom att gå under artistnamnen "Greven och betjänten". Den 4 februari 1991 bildades partiet vid ett möte i Skara. Partiet var representerat i Sveriges riksdag 1991-1994, då det fick ställning som vågmästare för den borgerliga regeringen.

1991 års valundersökning visade att 53 procent av ny demokratis väljare röstade på partiet på grund av "nya fräscha tag", behovet av att "röra runt i grytan" samt att partiet ansågs veta hur "vanligt folk tycker och tänker". 19 procent angav att de röstade på ny demokrati på grund av invandrarfrågor, vilket var mångdubbelt fler än bland övriga partier. 11 procent av väljarna röstade på partiet med hänvisning till skattefrågan.[6]

Partiet sades sakna klar ideologisk hemvist och klassades av kritiker ofta som populistiskt och missnöjesparti. Förespråkandet av en restriktivare invandringspolitik gav även beskyllningar om främlingsfientlighet, även om partiet slog ifrån sig sådana beskyllningar. I jämförelse med de 19 år senare invalda Sverigedemokraterna hade den invandringskritiska profilen ekonomisk-populistiska övertoner och partiet betraktades varken av anhängare eller kritiker som nationalistiskt.[7]

När det på Sveriges Televisions valvaka stod klart att Ny Demokrati valts in i riksdagen och Ian Wachtmeister och Bert Karlsson kom in i studion, lämnade den dåvarande partiledaren för (FP) Bengt Westerberg demonstrativt studion i protest.

Under den första valkampanjen gav partiet ut singeln Drag under galoscherna (Häng med, häng med) med "Bert-Ians" (med Paul Paljett som kompositör och främste musiker). Tanken var att låten skulle lanseras via Svensktoppen, men Sveriges Radio satte stopp för de planerna genom att hänvisa till formella skäl.

Riksdagstiden (1991-1994)[redigera | redigera wikitext]

För en lista över riksdagsledamöter för Ny Demokrati, se Lista över ledamöter av Sveriges riksdag 1991–1994.

Ny Demokrati fick 6,7 procent av rösterna i riksdagsvalet 1991, 25 riksdagsmandat och sammanlagt 335 mandat på kommunal nivå. Bland de invalda återfanns en rad personer med bakgrund i högerpopulistiska partibildningar, som riksdagsledamöterna Leif Bergdahl och Sten Söderberg.[8]

År 1992 blev det alltmer tydligt att Ny Demokrati valde att satsa på den invandringsrestriktiva linjen med krav på minskad u-hjälp, utvisning av invandrare som begår brott, lån istället för bidrag och tillfälliga istället för permanenta uppehållstillstånd, krav som emellertid figurerat redan i 1991 års valrörelse. Samtidigt började partiets sönderfall med avhopp från riksdagsgruppen, uteslutningar, besynnerliga medieutspel, skandaler och inre stridigheter.[9]

Sommaren 1993 genomförde partiet en sommarturné, där företrädare som Vivianne Franzén spred främlingsfientliga uttalanden.[10] Samma sommar orsakade Bert Karlsson rubriker genom sitt stöd till Ultima Thule.

I oktober 1993 hade stödet för partiet sjunkit till 4,4 procent. Samtidigt blev splittringen mellan Karlsson och Wachtmeister alltmer tydlig. I februari 1994 avgick Wachtmeister som ordförande, och en invecklad maktkamp utbröt inför offentligheten. Wachtmeister lanserade Sten Dybeck som partiledare, medan Karlsson försökte med advokat Pelle Svensson och ekonomen Carl Hamilton. I april valdes dock Harriet Colliander till partiordförande för att i juni under kaotiska förhållanden ersättas av Wachtmeisters kandidat Vivianne Franzén.

Våren 1994 började Ny Demokrati inleda kontakter med partier som Sverigedemokraterna, Sjöbopartiet och Centrumdemokraterna.[11]

I voteringen om vårdnadsbidrag mot slutet av riksdagsåret 1994 var Ny Demokratis riksdagsgrupp splittrad i tre falanger: en ledd av Läkaren Leif Bergdahl röstade för regeringens förslag om vårdnadsbidrag, en ledd av förre partiledaren Ian Wachtmeister lade ned sina röster medan en tredje falang ledd av Bert Karlsson företrädde den tidigare partilinjen och röstade nej.Det enda tack Ny Demokrati fick för sitt stöd till regeringen under hela mandatperioden var ett brev från Alf Svensson till Leif Bergdahl för genomförandet av vårdnasdbidraget.

Under sin tid i riksdagen lyckades partiet inte genomdriva några nämnvärda politiska beslut, men politiska bedömare framhåller att de övriga riksdagspartierna anpassade sin invandringspolitik efter Ny Demokrati.Moderaternas gruppledare Lars Tobisson har berättat att han diskuterade de flesta besluten med Ny Demokratis Ian Wachtmeister innan omröstningar eftersom regeringen saknade egen majoritet.[12] Valet 1994 blev ett fiasko för partiet som bara fick 1,4 procent av rösterna och förlorade samtliga riksdagsmandat. I kommunerna lyckades man behålla 53 fullmäktigeplatser i 36 kommuner.[8]

Efter 1994[redigera | redigera wikitext]

Åren efter 1994 ledde till en allt stadigare nedgång för partiet, som omgav sig med skandaler, processer och kontroversiella utspel. Det hade lyckats behålla vissa mandat i kommunerna på sina håll, men fraktionsstridigheter ledde till att allt fler inom partiledningen hoppade av.

Redan före valet 1994 hade flera lokalavdelningar runtom i landet brutit sig ut och bildat egna partier under andra namn. I juli 1995 lämnade Bert Karlsson partiet och bildade lokalpartiet Skara Framtid som hade tre mandat i kommunen. Ian Wachtmeister lämnade också partiet efter valet. På en extra partistämma 18 januari 1997 avsattes Vivianne Franzén som partiledare och i hennes ställe valdes Bengt G. Andersson från Västerås.

I valet 1998 ingick Ny Demokrati, under dåvarande partiledaren John Bouvin, valteknisk samverkan med Konservativa partiet men fick endast 8 297 röster eller 0,15 procent av rösterna.[13] Wachtmeister hade då startat ett nytt parti, Det nya partiet, vars partiprogram påminde om det tidiga Ny demokrati men var radikalt annorlunda organiserat med betydligt färre medlemmar.

Den 25 februari 2000 sattes partiet i konkurs av partiledningen.

På våren 2002 bildades ett nytt parti med samma namn men med ett annat organisationsnummer. Lars Einar Holm var ledare för denna oregistrerade partibildning som inte fått något genomslag i media. I riksdagsvalet 2002 fick detta nybildade parti 106 röster.[14]

På kommunal nivå klarade sig Ny Demokrati i vissa fall längre än vad det gjorde i riksdagen. Från 1991 fram till 2002 hade partiet mandat i Laholms kommun, som efter 1998 var den enda kommunen där partiet fortfarande hade något mandat.

I 2002 års kommunalval ställde partiet endast upp i Gotlands kommun, där man fick 31 röster, eller 0,09% av rösterna.[15] I en del kommuner återfinns dock rester av Ny Demokrati än idag (2012) under olika lokala partibeteckningar, exempelvis Markbygdspartiet, Axel Ingmars Lista - Avestapartiet, Folkviljan på Orust, Österåkerspartiet, Staffanstorpspartiet, Götenes framtid och Laholmspartiet.

Partiledare[redigera | redigera wikitext]

John Bouvin tvingades avgå som partiledare efter att ha gripits av polis i samband med en högerextrem demonstration 1998.[16][17]
Period Namn
1991 Bert Karlsson
1991–1994 Ian Wachtmeister
1994 Harriet Colliander
1994–1997 Vivianne Franzén
1997 Bengt G. Andersson
1997–1998 John Bouvin
1998–1999 Per Anders Gustavsson
1999–2000 Ulf Eriksson

Valresultat[redigera | redigera wikitext]

Riksdagsval[redigera | redigera wikitext]

År Röster Röstandel Förändring
röstandel
(procentenh.)
Mandat Förändring
mandat
Ref
1991 368 281 6,73 % 25 av 349
1994 68 663 1,24 % -5,49 0 av 349 -25
1998 8 297 0,16 % -1,08 0 av 349 0 [13]

Landstingssval[redigera | redigera wikitext]

Den här listan är ofullständig, du kan hjälpa till genom att utöka den.
År Röster Röstandel Förändring
röstandel
(procentenh.)
Mandat Förändring
mandat
Ref
1991 0,7 % [18]
1994 1,0 % [18]
1998

Kommunalval[redigera | redigera wikitext]

Den här listan är ofullständig, du kan hjälpa till genom att utöka den.
År Röster Röstandel Förändring
röstandel
(procentenh.)
Mandat Förändring
mandat
Ref
1991 3,4 % 335 [18]
1994 53
1998 1

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Rydgren, Jens (2005). Från skattemissnöje till etnisk nationalism: Högerpopulism och parlamentarisk högerextremism i Sverige. Studentlitteratur. ISBN 91-44-04307-4 
  2. ^ Boréus, Kristina (2006). Diskrimineringens retorik: En studie av svenska valrörelser 1988-2002. Statens offentliga utredningar. ISBN 91-38-22579-4 
  3. ^ Nationalencyklopedin - Ny Demokrati
  4. ^ http://bortkopplad.se/bloggo/2010/04/11/1230/
  5. ^ http://www.val.se/val/val_98/slutres/kommun/vdvk1381.html
  6. ^ Rydgren, Jens Från Le Pen till Pim Fortuyn, sidan 204. Liber, 2004. ISBN 91-47-07376-4
  7. ^ Ian Wachtmeister i inslaget "Politiker mot rasism" i Rapport i Sveriges Television 31 januari 1992
  8. ^ [a b] Populister vill bilda enad front”. Expo (1). 1997. http://www.expo.se/2003/48_339.html. Läst 19 april 2003. 
  9. ^ http://www.youtube.com/watch?v=KAlghcy6_TU&feature=channel_video_title
  10. ^ Vivianne Franzens uttalanden berörs bland annat i DN 931107 samt på programmet Striptease 930901.
  11. ^ Avslöjande om turerna i Ny Demokrati”. Folket i Bild/Kulturfront (8). 1996. http://fib.se/fib_1/nyd.html. 
  12. ^ SvD 10 september 2010. s. 8, DN 2 oktober, s.10, "Härstedt lär inte bli vald".
  13. ^ [a b] ”Övriga partier riksdagsvalet 1998”. Valmyndigheten. http://www.val.se/val/val_98/slutres/riksdag/ovriga.html. Läst 14 november 2010. 
  14. ^ ”Sverige - Valområde - 2002-09-27 09:16:45”. Valmyndigheten. 27 september 2002. http://www.val.se/val/val_02/slutresultat/00R/00.html. Läst 14 november 2010. 
  15. ^ Slutresultat för 2002 års kommunalval i Gotlands kommun
  16. ^ John Bouvin omhändertogs av polis Aftonbladet 1998-05-01
  17. ^ Länsansvariga vill avsätta nyd-ledare Aftonbladet 1998-05-03
  18. ^ [a b c] ”Allmänna val, valresultat”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____32065.aspx. Läst 14 november 2010. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]