Gudrun Schyman
- "Schyman" omdirigeras hit. För skådespelaren, se Gunnar Schyman.
| Gudrun Schyman | |
 |
|
|
|
|
| Ämbetsperiod 1993–2003 |
|
| Företrädare | Lars Werner |
|---|---|
| Efterträdare | Ulla Hoffmann (tf.) |
|
|
|
| Mandatperiod 1988–2006[1] |
|
| Valkrets | Stockholms län |
|
|
|
| Född | 9 juni 1948 Täby, Stockholms län |
| Födelsenamn | Gerd Gudrun Maria Schyman |
| Politiskt parti | Vänsterpartiet (1988-2004) Feministiskt initiativ (2005-) |
| Alma mater | Socialhögskolan |
| Yrke | Socionom |
| Webbplats | www.schyman.se |
Gerd Gudrun Maria Schyman, född 9 juni 1948 i Täby i Stockholms län, är en svensk politiker (tidigare vänsterpartist) och socionom. Hon var riksdagsledamot 1988–2006 och partiledare för Vänsterpartiet 1993–2003. Åren 2005–2011 var hon talesperson för Feministiskt initiativ. Nu är hon kommunpolitiker i Simrishamns kommun[2].
Schyman lämnade Vänsterpartiet 7 december 2004, och satt fram till valet 2006 som politisk vilde i riksdagen.
Innehåll |
[redigera] Biografi
Schyman är född och uppvuxen i Täby utanför Stockholm. Schymans far var handelsresande för Hemslöjden och modern var sömmerska. Efter grundskolan och realexamen arbetade Schyman som kontorist på posten, kompletterat med vuxenstudier på kvällstid åren 1967–1969. Under åren 1970–1972 utbildade hon sig till socionom vid Socialhögskolan i Stockholm. Därefter arbetade hon som socialarbetare under åren 1971–1976 och 1982–1988. Under denna tid gick Schyman med i Marxist-Leninistiska Kampförbundet (MLK) och engagerade sig politiskt, bland annat ihop med filmaren Lasse Westman, som hon även hade ett långvarigt samboförhållande med. Hon är (2011) sambo med Jacques Öhlund.
[redigera] Politisk karriär i Vänsterpartiet
Efter tolv års yrkesarbete flyttade Schyman till Örnahusen utanför Skillinge år 1977, där intresset för partipolitik väcktes på allvar. På sin fritid arbetade hon med miljö-, energi-, freds- och kvinnofrågor. År 1977 blev hon medlem i dåvarande Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK). Hon satt i Simrishamns kommunfullmäktige åren 1980–1987 och i dess Socialnämnd 1982–1987. Hon blev invald i VPK:s partistyrelse 1981 och i dess verkställande utskott 1984. Tillsammans med sin sambo Lasse Westman köpte hon Klockaregården i Gladsax utanför Simrishamn. I Simrishamn födde Gudrun Schyman även sina två barn och blev sedd över hela Sverige genom filmen om sonens förlossning som visades på kurser för blivande föräldrar.
År 1987 separerade Schyman och Lasse Westman. Hon flyttade med barnen från Skåne till ett kollektivhus på Värmdö utanför Stockholm, där hon började arbeta som socialsekreterare. År 1988 valdes hon in riksdagen för VPK. Det hade sedan en tid funnits kritik inom partiet mot partiledaren Lars Werner och på kongressen 1990 tog Schyman strid om ledarskapet men förlorade. Samma år bytte också partiet namn till Vänsterpartiet.
I januari 1993 valdes Schyman till Vänsterpartiets nya partiledare.[3] Hon tog som första partiledare avstånd från kommunismen,[4] vilket sågs som en seger för "förnyarna" inom partiet.
Schymans största tillgång som partiledare var hennes förmåga att attrahera nya väljargrupper. Under hennes tid vid makten mer än fördubblades partiets riksdagsrepresentation.[3] Hon förde fram feminismen inom partiet till sin nuvarande framskjutna position i partiprogrammet. Vidare har hon en säreget personlig och självutlämnande ledarstil, till exempel då hon i sin självbiografi berättat om sin ofta tragiska barndom, sina män och sin alkoholism.
I september 1996 gick Schyman offentligt ut med sin alkoholism i en tv-intervju, och skrev därefter in sig på behandlingshemmet Nämndemansgården i Skåne. Efter ett återfall tog hon 1997 ledigt från politiken.[5]
År 1998 omvaldes Schyman som partiledare. Partikongressen handlade till stor del om debatt mellan en grupp som ville se en liberaliserad politik och en grupp som ville hålla fast vid de traditionellt socialistiska idealen. Det fanns även kritik mot att hon var allt för utåtriktad och ägnade för lite tid åt partiets inre arbete. Schymans utåtriktade ledarskap och mänskliga felande uppskattades av väljarna, och i valet 1998 ledde hon Vänsterpartiet till ett historiskt väljarstöd på 12 procent.[6]
År 2000 flyttade Schyman åter till Skåne, till Gladsax utanför Simrishamn, där hon återköpte Klockaregården.
På partikongressen 2002 höll Schyman ett uppmärksammat tal om bland annat mäns förtryck av kvinnor som kom att kallas Talibantalet, sedan hon sagt att samma normer, samma strukturer och samma mönster finns i såväl talibanernas Afghanistan som i Sverige.[7]
I januari 2003 avslöjades att Schyman, under en följd av år, i sin självdeklaration yrkat avdrag för kostnader som hon inte själv betalat. Situationen för partiledningen blev snabbt ohållbar och på en presskonferens den 26 januari meddelande hon sin avgång.[8] Hon efterträddes av Ulla Hoffmann och senare av Lars Ohly. Den 8 februari inledde Ekobrottsmyndigheten i Malmö en förundersökning om misstänkt skattebrott mot Schyman. Straffet blev 50 dagsböter sedan Schyman erkänt sig skyldig.[9] .
Efter Schymans avgång som partiledare fortsatt hon sitt riksdagsarbete, och framförallt fokuserande på kvinnofrågor. Hösten 2004 väckte hon uppmärksamhet med en riksdagsmotion, undertecknad av flera vänsterpartister, där de förde fram förslaget om en nationell kostnadsberäkning av mäns våld mot kvinnor och barn, vilken journalister kom att benämna mansskatt, samt krav på att staten skulle ta finansiellt ansvar för kvinnojourernas arbete.[10]
[redigera] Efter Vänsterpartiet – Feministiskt initiativ (Fi)
Den 7 december 2004 meddelade Schyman att hon lämnade Vänsterpartiet för att bedriva feministisk politik utan att tillhöra något parti. Samtidigt meddelade hon att hon tänkte behålla sin plats i riksdagen och bli så kallad politisk vilde. Detta möttes av kritik från vänsterpartister i riksdagen som menade att hon valts på Vänsterpartiets mandat och därför borde avsäga sig riksdagsplatsen när hon lämnade partiet. Själv menade Schyman att hon hade ett mandat av väljarna att driva feministisk politik i riksdagen.[8]
Vid en presskonferens den 4 april 2005 presenterades Schyman som en av styrelsemedlemmarna i det nybildade nätverket Feministiskt initiativ, med sikte på riksdagsvalet 2006.[11] Nätverket erhöll ingen plats i riksdagen, men Schyman fortsätter som talesperson för Feministiskt initiativ och arbetar vidare med feministisk opinionsbildning.
Gudrun Schyman kandiderade till Europaparlamentsvalet 2009.[12]
Under Almedalsveckan juli 2010 eldade Gudrun Schyman upp 100 000 kronor i hundrakronorssedlar för att uppmärksamma löneskillnaderna mellan män och kvinnor.[13]
I januari 2011 tillkännagav Schyman sin avgång som talesperson för Fi, men hon fortsätter i partiledningen och Simrishamns kommun.[14]
[redigera] Bibliografi
- 1992 – Gudruns grunder om EG
- 1993 – Gudrun anger tonen – nej till unionen!
- 1998 – Gudrun Schyman: Människa, kvinna, mamma, älskarinna, partiledare, ISBN 91-7054-864-1
[redigera] Referenser
- ^ Hon företrädde Vänsterpartiet fram till 2004 då hon lämnade partiet och satt fram till 2006 som politisk vilde.
- ^ Simrishamns kommuns hemsida
- ^ [a b] ”Vänsterpartiet: partiets historia”. Vänsterpartiet. http://www.vansterpartiet.se/index.php?option=com_content&view=article&id=1057&Itemid=813. Läst 2010-09-09.
- ^ Petter Ovander, Britt Peruzzi (2000-05-27). ”Aftonbladet Nyheter: Vänsterpartiets toppar kartlagda”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/0005/27/vp.html. Läst 1010-09-09.
- ^ ”Schymans karriär - år för år”. Expressen. 2007-02-09. http://www.expressen.se/nyheter/1.155910/schymans-karriar-ar-for-ar. Läst 2010-09-09.
- ^ ”Procent- och mandatfördelning riksdagsvalet 1998”. Valmyndigheten. http://www.val.se/val/val_98/slutres/riksdag/7338.html. Läst 2010-09-09.
- ^ ”Tal av Gudrun Schyman”. Helgo.net. http://www.helgo.net/enar/politik/talibantalet.html. Läst 2010-09-09.
- ^ [a b] ”Gudrun Schyman lämnar Vänsterpartiet”. Svt.se. http://svt.se/2.22620/1.298205/gudrun_schyman_lamnar_vansterpartiet. Läst 2010-09-08.
- ^ Gudrun Schyman erkänner skattebrott - Expressen
- ^ Motion 2004/05:So616 Ansvaret för mäns våld mot kvinnor
- ^ Tove Wennergren (2005-04-04). ”Feministisk rörelse satsar på riksdagen”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/politik/feministisk-rorelse-satsar-pa-riksdagen-1.551752. Läst 2010-09-09.
- ^ ”Fi:s kandidater till valet till Europaparlamentet 2009”. Feministiskt Initiativ. http://www.feministisktinitiativ.se/eulistan.php. Läst 2010-09-08.
- ^ Tomas Bengtsson/TT (2010-07-05). ”Kritik mot uppmärksammad pengabrasa”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/valet2010/kritik-mot-uppmarksammad-pengabrasa-1.1133442. Läst 2010-09-08.
- ^ Schyman avgår: "Men jag trappar inte ner", Svenska Dagbladet, 14 januari 2011.
[redigera] Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Gudrun Schyman.
-
Wikiquote har citat av eller om Gudrun Schyman
- Gudrun Schyman i Libris
- Officiell webbplats
- DN: Politiken är inte allt för Schyman
- En hemsida om Schymans kampanj inför EU-parlamensvalet 2009
| Företrädare: Lars Werner |
Vänsterpartiets partiledare 1993–2003 |
Efterträdare: Ulla Hoffmann (tillförordnad) |
