Projekt 1123 Kondor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök


Naval Ensign of the Soviet Union.svg Projekt 1123 Kondor
Leningrad under färd 1990.
Leningrad under färd 1990.
Allmänt
Typ Helikopterkryssare
Varv Nikolayev South
Efter Projekt 1143 Kretjyet
Fartyg tillhörande klassen Moskva och Leningrad
Tekniska data
Deplacement 15 500 ton standard
19 200 ton fullastad
Längd 189 meter
Bredd 34 meter
Djupgående 8,5 meter
Framdrift
Kraftkälla 4 × ångpannor
Huvudmaskin 2 × ångturbiner
Maskinstyrka 100 000 hk
Propellrar 2
Prestanda
Maxfart 31 knop
Räckvidd 9 000 NM vid 18 knop
Lastförmåga
Besättning 850
Beväpning
Luftvärnsartilleri 2×2 57 mm AK-725 luftvärnskanoner
Torpeder 10 × 553 mm torpedtuber
Ubåtsjaktvapen 1 × RPK-1 Vichr
2 × RBU-6000
Robotar 2 × M-11 Sjtorm med 48 robotar
Helikoptrar 18 × Kamov Ka-25
Flygplan Jakovlev Jak-38 kan landa och starta från flygdäck, men är normalt inte baserade ombord.
Flygdäck 81×34 meter
Sensorer Radar: MR-600 Voskhod luftspaningsradar, MR-310U Angara-M luftspaningsradar, 2 × MR-103 Bars eldledningsradar, 2 × 4R60 Grom eldledningsradar
Sonar: Orion skrovmonterad sonar

Projekt 1123 Kondor eller Moskva-klass var den första hangarfartygsklassen byggda för Sovjetunionens flotta. Tre fartyg var planerade att byggas men bara två färdigställdes, Moskva och Leningrad. Det tredje som skulle ha fått namnet Kiev färdigställdes aldrig och bygget på skeppet stoppades. De två övriga fartygen var i tjänst åren 1967–1991 och 1968–1991. Fartygen hade ingen start och landningsbana för flygplan utan var endast bestyckad med helikoptrar.

Fartygens huvudsyfte var att agera flaggskepp för de stridsgrupper som hade till uppgift att spåra amerikanska ubåtar. När fartygen byggdes på 1960-talet hade ubåtsbaserade ballistiska robotar fortfarande ganska kort räckvidd och de kärnvapenbärande ubåtarna var därför tvungna att tränga in i Barents hav eller Ochotska havet för att kunna avfyra sina robotar mot mål i Sovjetunionen.

Projekt 1123 var ett viktigt steg för sovjetiska flottan att skaffa sig erfarenhet av flygoperationer till sjöss. Konstruktionen hade dock flera nackdelar. Skrovet har en droppliknande form för att ge utrymme för det stora flygdäcket i aktern. Huvuddelen av vikten av överbyggnad och vapen hamnade dock längre fram dör skrovet var smalare. Detta gjorde att fartygen hade förlig trim, något som förvärrades av den stora skrovfasta hydrofonen som gav mycket vattenmotstånd i hög fart. En annan misslyckad konstruktionsdetalj var torpedtuberna som var monterade i skrovet och kunde avfyras genom luckor i bordläggningen. Dessa luckor låg ofta under vatten på grund av bogvågen. Även maskineriet visade sig vara opålitligt, något som visade sig 2 februari 1975 då Moskva drabbades av brand i maskinrummet. Den höga överbyggnaden visade sig också orsaka mycket turbulens över flygdäcket.

Klassen efterföljdes av Kretjyet-klassen som var större och tyngre än Kondor-klassen samt hade ett genomgående flygdäck som gjorde basering av VTOL-flygplan möjlig.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]