Projekt 956 Sarytj

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök


Naval Ensign of the Soviet Union.svg Projekt 956 Sarytj
Jagaren Okryljonnyj 1989
Jagaren Okryljonnyj 1989
Allmänt
Typ Jagare
Varv Severnaja Verf
Före Projekt 61 Komsomolets Ukrainy
Fartyg tillhörande klassen 21
Tekniska data
Deplacement 7940 ton
Längd i vattenlinjen 145 meter
Längd överallt 156,5 meter
Bredd i vattenlinjen 16,8 meter
Bredd överallt 17,3 meter
Djupgående 8,2 meter
Framdrift
Framdrift Ånga
Kraftkälla 4 × KVN-98/64 eller KVG-3 ångpannor
Huvudmaskin 2 × GTZA-674 ångturbiner
Maskinstyrka 100 000 hk
Prestanda
Maxfart 32 knop
Marschfart 18 knop
Bunkerkapacitet 1740 ton
Räckvidd 4000 NM vid 18 knop
Lastförmåga
Besättning 350 man
Beväpning
Huvudartilleri 2×2 AK-130 130 mm allmålskanoner
Luftvärnsartilleri 4 × AK-630 30 mm gatlingkanoner
Torpeder 4 × 553 mm torpedtuber
Ubåtsjaktvapen 2 × RBU-1000 antiubåtsraketer
Robotar 8 × P-270 Moskit
2 × 3K90 Uragan
Helikoptrar 1 × Ka-27

Projekt 956 Sarytj (ryska: Сарыч, NATO-rapporteringsnamn Sovremennyj-klass) är en rysk/sovjetisk jagarklass. De är tungt bestyckade med diverse robotar, bland annat ingår robotsystemet P-270 Moskit (NATO-beteckning SS-N-22 Sunburn) som är tillräckligt slagkraftigt för att sänka hangarfartyg.

Första enheten kom i tjänst i den sovjetiska flottan 1980 och fram till Sovjetunionens sammanbrott 1991 konstruerades 14 fartyg. Dessa övergick sedan i rysk ägo och produktionen fortsatte med ytterligare fyra fartyg till 1994 då produktionen upphörde på grund av kapitalbrist. Detta har även lett till att flera jagare i klassen har tagits ur bruk i förtid. Idag finns endast fem fartyg i bruk i den Ryska marinen varav två är baserade i den ryska Östersjöflottan.

1996 köpte Kina två stycken halvklara Sovremennyj-jagare av Ryssland och ytterligare två under början av 2000-talet.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]