Projekt 206M Sjtorm
-
Ej att förväxla med 9K114 Sjturm eller M-11 Sjtorm.
|
|||
Torpedbåten 193 från Kubas flotta.
|
|||
| Allmänt | |||
|---|---|---|---|
| Typ | Motortorpedbåt | ||
| Före | Projekt 206 Sjtorm | ||
| Efter | Projekt 206MR Vichr | ||
| Fartyg tillhörande klassen | 40 | ||
| Tekniska data | |||
| Deplacement | 220 – 250 ton | ||
| Längd | 39,5 meter | ||
| Bredd i vattenlinjen | 7,6 meter | ||
| Bredd överallt | 13,6 meter (bärplanets spännvidd) | ||
| Djupgående | 1,6 meter 3,2 meter (med bärplan) |
||
| Framdrift | |||
| Huvudmaskin | 3 × M-503 dieselmotorer på 5000 hk vardera | ||
| Maskinstyrka | 15 000 hk | ||
| Propellrar | 3 | ||
| Hjälpmaskin | 1 × dieselgenerator på 200 kW | ||
| Prestanda | |||
| Maxfart | 44 knop | ||
| Räckvidd | 1450 NM vid 14 knop 600 NM vid 37 knop |
||
| Aktionstid | 5 dygn | ||
| Lastförmåga | |||
| Besättning | 25 man | ||
| Beväpning | |||
| Huvudartilleri | 1×2 57 mm AK-725 | ||
| Luftvärnsartilleri | 1×2 25 mm 2M3M | ||
| Torpeder | 4 × 533 mm torpeder | ||
| Ubåtsjaktvapen | 10 × BB-1 sjunkbomber | ||
| Sensorer | Radar: MR-102 Baklan spaningsradar MR-103 Bars eldledningsradar Sonar: MG-329 Sjeksna (ej Projekt 206ME) |
||
| Motmedel | PK-16 | ||
Projekt 206M Sjtorm (ryska: Шторм, NATO-rapporteringsnamn Turja-klass) är en klass motortorpedbåtar tillverkade för Sovjetiska flottan och exportkunder mellan 1973 och 1985. De är baserade på Projekt 206 Sjtorm, men är försedda med bärplan.
Innehåll |
Sjtorm räknas som bärplansbåt, men den har bara ett förligt bärplan. Akterskeppet ligger i vattnet även vid maxfart. Detta begränsar maxfarten till 44 knop, men det möjliggör ett enkelt propellerarrangemang utan avancerad kraftöverföring till propellrar i aktre bärplan som på Projekt 1240 Uragan (Sarantja-klass).
Varianter [redigera]
Projekt 206M [redigera]
Ursprunglig modell producerad för Sovjetiska flottan. De har en sänkbar hydrofon av samma typ som används på ubåtsjakthelikoptrar. De flesta har också uppgraderats med 82 mm motmedelsraktkastare PK-16.
Projekt 206ME [redigera]
Exportmodell utan hydrofon och motmedel. Somliga fartyg saknar även bärplan.
Användare [redigera]
Sovjetunionens flotta – 31 fartyg tillverkade mellan 1972 och 1978. År 2006 var fem fortfarande i aktiv tjänst; R-50, R-20 och R-25 i Kaspiska havet, R-221 i Östersjön och R-44 i Svarta havet.
Etiopiens flotta – Två fartyg, HTB112 och HTB113, levererade 1985 och 1986. Båda förstördes i hamn 1992 i samband med Eritreas frigörelse.
Kambodjanska flottan – Två fartyg utan torpedtuber donerade 1984 och 1985. Även bärplanen monterades bort under 1980-talet då de begränsade fartygens användbarhet i grunda flodvatten. Under FN:s intervention 1992 rustades de upp och målades vita.
Kubanska flottan – Åtta nybyggda fartyg levererade mellan 1979 och 1983. Lagda i malpåse sedan 1994.
Litauiska flottan – Två fartyg övertagna från sovjetiska östersjöflottan 1994 utan torpedtuber och bärplan.
Seychellerna – Ett fartyg, Zoroaster, donerad utan torpedtuber och bärplan 1986. Avrustad sedan 1995.
Vietnamesiska flottan – Fem fartyg, HQ-331, HQ-332, HQ-333, HQ-334 och HQ-335, levererade 1984 till 1986. De två sistnämnda utan torpedtuber och bärplan.
Notera: Enligt vissa källor tog Ukraina över fem fartyg från sovjetiska svartahavsflottan 1991. Dessa fartyg var dock av den robotbeväpnade varianten Projekt 206MR Vichr.
Källor [redigera]
- Jason W. Henson. ”PCH Project 206M Shtorm ("Turya") class” (på engelska). Harpoon HeadQuarters. http://www.harpoondatabases.com/encyclopedia/Entry858.aspx. Läst 2011-09-22.
- ”Project 206M Shtorm” (på engelska). http://russian-ships.info/eng/warfareboats/project_206m.htm. Läst 2011-09-22.
- ”Энциклопедия кораблей/Катера/Россия/206М "Шторм"” (på ryska). Энциклопедия кораблей. http://ship.bsu.by/ship.aspx?guid=103765. Läst 2011-09-22.
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||
