Projekt 641

	Projekt 641
	Ubåt B-39 som museifartyg i San Diego.
Allmänt
Typ	Ubåt
Varv	Admiraltejskije verfi, Leningrad
Före	Projekt 611
Efter	Projekt 641B Som
Fartyg tillhörande klassen	79
Tekniska data
Deplacement	1952 ton
Deplacement i u-läge	2475 ton
Längd	91,3 meter
Bredd	7,4 meter
Djupgående	5,9 meter
Framdrift
Framdrift	Diesel-elektrisk
Huvudmaskin	3 × Kolomna 2D42M dieselmotorer på 2000 hk vardera
Maskinstyrka	3 × elmotorer, två på 1350 hk och en på 2700 hk
Propellrar	3 sexbladiga propellrar
Hjälpmaskin	180 hk
Prestanda
Hastighet	16 knop
Fart i u-läge	15 knop
Dykdjup	300 meter
Räckvidd	11 000 NM
Aktionstid	90 dygn
Lastförmåga
Besättning	78 man
Beväpning
Bestyckning	6 × 533 mm torpedtuber framåt; 4 × 533 mm torpedtuber bakåt
Torpeder	22 torpeder
Minor	32 minor
Sensorer	Hydrofon: Feniks; Sonar: Herkules; Radar: MRK-50 Tobol; Radarvarnare: Nakat

Projekt 641 eller Foxtrot-klass var en ubåtstyp som producerades i Sovjetunionen under 1960-talet. De byggdes för att ersätta de äldre Projekt 611-ubåtarna från 1950-talet som led av svåra brister.

Projekt 641 var en av de sista ubåtarna som byggdes enligt den gamla stilen med båtformat skrov i stället för spolformat, vilket gjorde att hastigheten i undervattensläge var lägre än i övervattensläge. Designen med tre propellrar gjorde också att ubåten var bullrigare än sina västliga motsvarigheter.

På 1970-talet tillverkades ett antal ubåtar för export. Tretton ubåtar exporterades till Indien (Projekt 641I) och tre till Kuba (Projekt 641K). I takt med att ubåtarna började ersättas av Paltus-klassen på 1980-talet såldes även före detta sovjetiska ubåtar på export, bland annat till Polen där de tjänstgjorde in på 2000-talet. Efter Sovjetunionens fall såldes även ubåtar till västländer, oftast som skrot, men ibland i så gott skick att de kunde användas som museifartyg.