Projekt 641

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök


Naval Ensign of the Soviet Union.svg Projekt 641
Ubåt B-39 som museifartyg i San Diego.
Ubåt B-39 som museifartyg i San Diego.
Allmänt
Typ Ubåt
Varv Admiraltejskije verfi, Leningrad
Före Projekt 611
Efter Projekt 641B Som
Fartyg tillhörande klassen 79
Tekniska data
Deplacement 1952 ton
Deplacement i u-läge 2475 ton
Längd 91,3 meter
Bredd 7,4 meter
Djupgående 5,9 meter
Framdrift
Framdrift Diesel-elektrisk
Huvudmaskin 3 × Kolomna 2D42M dieselmotorer på 2000 hk vardera
Maskinstyrka 3 × elmotorer, två på 1350 hk och en på 2700 hk
Propellrar 3 sexbladiga propellrar
Hjälpmaskin 180 hk
Prestanda
Hastighet 16 knop
Fart i u-läge 15 knop
Dykdjup 300 meter
Räckvidd 11 000 NM
Aktionstid 90 dygn
Lastförmåga
Besättning 78 man
Beväpning
Bestyckning 6 × 533 mm torpedtuber framåt
4 × 533 mm torpedtuber bakåt
Torpeder 22 torpeder
Minor 32 minor
Sensorer Hydrofon: Feniks
Sonar: Herkules
Radar: MRK-50 Tobol
Radarvarnare: Nakat

Projekt 641 eller Foxtrot-klass var en ubåtstyp som producerades i Sovjetunionen under 1960-talet. De byggdes för att ersätta de äldre Projekt 611-ubåtarna från 1950-talet som led av svåra brister.

Projekt 641 var en av de sista ubåtarna som byggdes enligt den gamla stilen med båtformat skrov i stället för spolformat, vilket gjorde att hastigheten i undervattensläge var lägre än i övervattensläge. Designen med tre propellrar gjorde också att ubåten var bullrigare än sina västliga motsvarigheter.

På 1970-talet tillverkades ett antal ubåtar för export. Tretton ubåtar exporterades till Indien (Projekt 641I) och tre till Kuba (Projekt 641K). I takt med att ubåtarna började ersättas av Paltus-klassen på 1980-talet såldes även före detta sovjetiska ubåtar på export, bland annat till Polen där de tjänstgjorde in på 2000-talet. Efter Sovjetunionens fall såldes även ubåtar till västländer, oftast som skrot, men ibland i så gott skick att de kunde användas som museifartyg.

En 641K från Kubas flotta.

Konstruktion[redigera | redigera wikitext]

Ubåten är indelad i sju vattentäta sektioner

  1. Främre torpedrum
  2. Logement och mäss
  3. Kontrollrum
  4. Logement och kabyss
  5. Dieselmotorrum
  6. Elektromotorrum
  7. Aktre torpedrum

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från ryskspråkiga Wikipedia, Подводные лодки проекта 641