Projekt 1239 Sivytj

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök


Naval Ensign of Russia.svg Projekt 1239 Sivytj
Korvetten Bora utanför Sevastopol, 2008.
Korvetten Bora utanför Sevastopol, 2008.
Allmänt
Typ Korvett
Design Designbyrån Almaz
Varv Zelenodolsk
Fartyg tillhörande klassen Bora och Samum
Tekniska data
Deplacement 1050 ton
Längd 65,6 meter
Bredd 17,2 meter
Djupgående 3,3 meter
Framdrift
Huvudmaskin 2 × M10-1 gasturbiner på 20 000 hk vardera
2 × M-511A dieselmotorer på 10 000 hk vardera
Maskinstyrka 60 000 hk
Propellrar 2×2 kontraroterande trebladiga propellrar på nerfällbara spoilers
2 × trebladiga konventionella propellrar
Hjälpmaskin 2 × M-504 dieselmotorer på 3000 hk vardera för att fylla luftkudden
Prestanda
Maxfart 55 knop
Marschfart 12 knop
Räckvidd 800 NM vid 45 knop
2500 NM vid 12 knop
Aktionstid 10 dygn
Lastförmåga
Besättning 68
Beväpning
Huvudartilleri 1 × 76 mm AK-176 allmålskanon
Luftvärnsartilleri 2 × 30 mm AK-630
Robotar 8 × P-270 Moskit
1 × Osa-MA med 20 robotar
Sensorer Radar: 34K1 Monolit och MR-352 Pozitiv spaningsradar
MPZ-301 Baza och MR-123 Vympel eldledningsradar

Projekt 1239 Sivytj (ryska: Сивуч (sjölejon), NATO-rapporteringsnamn Bora-klass) är en rysk korvettklass. Fartyget är en kombination av katamaran och svävare (liknande svenska marinens fartyg HMS Smyge) vilket möjliggör en extremt hög toppfart.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Fartygsklassen konstruerades av designbyrån Almaz på 1980-talet och det första fartyget Sivytj sjösattes 1988. Sovjetunionens fall gjorde att flottan inte hade råd att ta fartyget i drift. Först 1997 togs fartyget i tjänst i Svartahavsflottan, nu med namnet Bora. Även ett andra fartyg, Samum, byggdes och togs i tjänst år 2000.

Konstruktion[redigera | redigera wikitext]

Skrovet är av katamaran-typ och byggt i aluminium. I för och akter finns ”kjolar” som når ner till vattnet och skapar en instängd luftkudde mellan skroven. Två lyftmotorer på 3000 hästkrafter vardera kan pumpa in luft mellan skroven vilket gör att fartyget lyfter sig likt en svävare. Fartyget kan röra sig framåt med tre knops fart enbart med hjälp av lyftmotorerna.

Vid marschfart används inte lyftmotorerna och fartyget drivs framåt av två vanliga dieselmotorer på 10 000 hästkrafter. Vid högre fart lyfts skrovet upp av luftkudden vilket ger mindre friktionsmotstånd. Extra dragkraft fås då av fyra propellrar monterade på två ”vingar” som fälls ner i vattnet (samma princip används på bärplansbåtar). Dessa propellrar drivs av två gasturbiner på 20 000 hästkrafter vardera. Den höga effekten i kombination med det låga vattenmotståndet gör att fartyget trots sin storlek kan nå farter på väl över femtio knop.

Planskiss av Bora.

Källor[redigera | redigera wikitext]