Rostgumpsvala

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rostgumpsvala
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Adult rostgumpsvala (Öland, maj 2006). Notera den sandfärgade tonen på undersidan som tvärt avgränsas av den svarta undergumpen och stjärten.
Adult rostgumpsvala (Öland, maj 2006). Notera den sandfärgade tonen på undersidan som tvärt avgränsas av den svarta undergumpen och stjärten.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Svalor
Hirundinidae
Släkte Hirundo
Art Rostgumpsvala
H. daurica
Vetenskapligt namn
§ Hirundo daurica
Auktor Linné
Hitta fler artiklar om fåglar med
Cecropis daurica

Rostgumpsvala (Hirundo daurica eller Cecropis daurica) är en fågel som tillhör familjen svalor.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Rostgumpsvalor liknar i vanor och utseende de andra insektsjagande fåglarna, som de andra svalorna och seglarna.

Rostgumpsvalan liknar ladusvala med sina breda och spetsiga vingar, och sin långa kluvna stjärt som är mellan 3 till 5 cm lång. Könen är lika men honans stjärtspröt är något kortare och bredare vilket är svårt att bedöma i fält. Dess totala längd är mellan 14-19 cm och den väger mellan 18-21 gram. Den har en sandfärgad grundton på strupen, det diffust streckade bröstet och buken. Detta ljusa parti avgränsas tvärt av den svarta undergumpen och stjärten. Den adulta fågeln har en blåsvart rygg och hjässa, och mörk vingovansida. Övergumpen, nacken och sidan av huvudet är roströd. Pennorna på vingundersidan är grå och de undre täckarna är sandfärgade.

Juvenila fåglar har kortare stjärtspröt än adulta och vit eller beigevit övergump, vilket gör att den på håll kan förväxlas med hussvala. Dess nacke och ansikte är beigebrun och den har ljusa bräm på den annars mörka vingovansida som saknar blåaktig glans. undersidan är teckand som hos adulta fåglar.

Den är en snabb flygare och dyker efter insekter när den är i luften.

Rostgumpssvalans sång är långsammare och mindre musikalisk än ladusvalans.[2]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Rostgumpsvalan häckar i öppna klippiga landskap i södra Europa och Asien från Spanien till Japan, Indien och tropiska Afrika. De indiska och afrikanska fåglarna är stannfåglar, men europeiska och andra asiatiska fåglar är flyttfåglar som övervintrar i Afrika eller Indien.

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige är den en sällsynt gäst som kan uppträda i maj och juni.[2]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Rostgumpsvalor bygger kvartssfäriska bon med en tunnelingång som kantas med lera som de samlat i sina näbbar. De lägger 3-6 ägg, som är vita med röda prickar. Äggen ruvas i cirka två veckor. Två kullar per säsong förekommer. Rostgumspvalan blir könsmogen efter ett år.[2] Vanligtvis bygger de bo under utskjutande klippor i bergstrakter, men kan lätt anpassa sig till byggnader som moskéer och broar.

De bildar vanligen inte stora häckande kolonier, men är sällskapliga utanför häckningssäsongen. Hundratals kan ses på en gång på Indiens slätter.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2013 Hirundo daurica Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ [a b c] Christopher Perrins: Fågelliv i Europa, översättning och bearbetning Juhani Vuorinen. Stockholm 1987. ISBN 91-34-50909-7, sidan 152