Sakprosa
Sakprosa är dels det skriftspråk och den stilart som eftersträvas i informerande text utan litterära ambitioner, dels texter skrivna i informerande syfte.[1] "Sakprosa" är alltså dels en stil, dels en genre. Till exempel skrivs en encyklopedi som Wikipedia i sakprosastil, och består av texter i sakprosagenren. Andra exempel på sakprosatexter är recept, bruksanvisningar och nyhetsartiklar.
Genren (men inte stilen) sakprosa kan också kallas facklitteratur.
Sakprosabegreppets avgränsning
Sakprosa anses vara motsatsen till skönlitteratur och skönlitterär stil.[1] Hur texter som har drag av både sakprosa och skönlitteratur skall klassificeras har bedömts olika av olika forskare. I synnerhet orsakas gränsdragningsproblemet av sakliga texter med litterära kvaliteter, till exempel konstnärligt utformad essäistik. Professorn i sakprosaforskning Johan Tønnesson har därför föreslagit att sakprosan indelas i "litterär sakprosa" och "funktionell sakprosa".[2] Professor emeritus i litteraturvetenskap Arne Melberg har å andra sidan hävdat att genreindelningen i sakprosa och skönlitteratur blir allt mer ofruktbar allteftersom texter som överskrider genregränserna blir mer dominerande i litteraturutgivningen.[3]
Oavsett osäkerheten kring sakprosagenrens avgränsning behåller sakprosabegreppets andra aspekt – sakprosa som stilbegrepp – sin aktualitet eftersom behovet att kvalitetssäkra informerande text kvarstår. Till exempel förbättras wikipedia-artiklar fortlöpande genom att texter redigeras om de bryter mot sakprosastilens huvudprincip: saklig informationsförmedling som icke störs av textens utformning.
Sakprosabegreppets historia
Sakprosastilens huvudprincip fastslogs av den framsynte språkvetaren Gustaf Cederschiöld: "prosans form skall icke överraska". "Normalprosan", fastslog Cederschiöld, "är till för nyttans skull … den är ej till för att bereda estetisk njutning; för normalprosans läsare är innehållet allt, formens största förtjänst är att på bästa möjliga sätt lätta uppfattningen af innehållet; åt formen vill läsaren ej egna en enda tanke; den får alltså icke genom några ovanligheter ådraga sig uppmärksamheten".[4]
Gustaf Cederschiölds beteckning "normalprosa" (alternativt "mellanprosa" eller "centralprosa")[4] har fallit ur bruk eftersom termerna normal- och mellanprosa definierar den sakligt informerande stilen i relation till litterär "högprosa" och talspråkslik "lågprosa" – två begrepp som är irrelevanta idag.
Termen ”normalprosa” ersattes därför av nyordet ”sakprosa”, som myntades 1938 av den finländske filologiprofessorn Rolf Pipping. I sakprosa, fastslog Pipping, ”kommer allt an på sak. Känslouttryck äro principiellt uteslutna”. ”Det är denna sakliga stilart”, skrev Pipping, "som i svensk stilistik vanligen kallas ’normalprosa’”. ”Jag föredrar”, fortsatte Pipping, ”benämningen sakprosa, eller objektiv prosa, för att därmed ange stilartens väsentliga syfte.”[5] Trots bytet av terminologi täcker "sakprosa" ungefär samma begrepp som den äldre termen "normalprosa".[1]
Motsvarigheter på andra språk
Genren sakprosa/facklitteratur motsvaras på engelska av den negativa uteslutningsdefinitionen "non-fiction", på finska av "tietokirjallisuus" (vetandelitteratur) och på tyska av "Sachliteratur" eller "Sachtext". Eftersom sakprosa har en dubbel betydelse (genre och stil) kan förvirring uppstå. Till exempel länkar de norska wikipedia-artiklarna om sakprosa till den svenska wikipedia-artikeln "Facklitteratur" i stället för denna artikel.
Referenser
- ^ [a b c] Nationalencyklopedin.
- ^ Johan Tønnesson: Hva er sakprosa. Oslo 2008.
- ^ ”Ny litteratur passar inte in i gamla genrer”. Svenska Dagbladet. 28 augusti 2008. http://www.svd.se/ny-litteratur-passar-inte-in-i-gamla-genrer. Läst 24 augusti 2016.
- ^ [a b] Gustaf Cederschiöld: Om svenskan som skriftspråk. Göteborg 1897.
- ^ Rolf Pipping: "Språk och stil". Finsk tidskrift 10, 1938.
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
