Skednoshaj

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Skednoshaj
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Deania calcea.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Överklass Broskfiskar
Chondrichthyes
Underklass Hajar och rockor
Elasmobranchii
Överordning Hajar
Selachii
Ordning Pigghajartade hajar
Squaliformes
Familj Bladtandhajar
Centrophoridae
Släkte Deania
Art Skednoshaj
D. calcea
Vetenskapligt namn
§ Deania calcea
Auktor Lowe, 1839[2]
Utbredning
Skednoshajens utbredning (blått)
Skednoshajens utbredning (blått)
Synonymer

Acanthidium calceus Lowe, 1839
Deania calceus (Lowe, 1839)

Deania eglantina Jordan and Snyder, 1902
Närbild på nosen, under- och ovansida
Närbild på nosen, under- och ovansida
Hitta fler artiklar om djur med

Skednoshaj (Deania calcea) är en haj som tillhör familjen bladtandhajar, och som främst lever nära botten på större djup.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Skednoshajen är en grå till mörkbrun haj med en lång, tillplattad nos och mörkare fenor. Huden är sträv, med små, flerspetsade hudtänder. Längden för en vuxen individ är omkring 100 cm, med 122 cm som maximum. Ungfiskar har mörka fenkanter samt mörka fläckar på huvud och fenor.[3] Den första av de två ryggfenorna är lång och låg;[4] båda två har en tagg framtill.[5]

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Arten lever i stim på ett djup mellan 400 och 1 400 m, i undantagsfall högre upp, på kontinentalhyllorna och dess sluttningar. Oftast uppehåller den sig nära bottnen, men kan även gå högre upp. Födan består framför allt av benfiskar, bläckfiskar och räkor.[6] Hajen föder levande ungar med 6 till 12 stycken per kull, drygt 30 cm långa.[5]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Skednoshajen är vanlig i ett vidsträckt utbredningsområde, emellertid med många luckor. Den finns i östra Atlanten från södra Island längs västra Brittiska öarna till Sydafrika, dock med undvikande av Medelhavet och stora delar av Östafrika. Vidare finns den i Stilla havet, Chile och Peru i Sydamerika, samt Japan, södra Australien och Nya Zeeland.[1]

Kommersiell användning[redigera | redigera wikitext]

Ett mindre fiske förekommer, främst som bifångst vid trålning och långrevsfiske. Köttet och framför allt leveroljan används.[1]

Status[redigera | redigera wikitext]

Arten är vanlig, och då IUCN inte har kunnat konstatera någon minskning, har man därför klassificerat den som livskraftig ("LC"). På grund av dess långsamma tillväxt, och då en närstående art, Deania quadrispinosa som lever under liknande förhållanden har minskat kraftigt i Australienområdet under en 20-årsperiod, manar men emellertid till vaksamhet.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Stevens, J. 2003 Deania calcea IUCN 2010 IUCN Red List of Threatened Species. Läst 2010-09-17
  2. ^ Deania calcea Lowe, 1839” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=160742. Läst 2010-09-16. 
  3. ^ Compagno, Leonard; Dando, Marc; Fowler, Sarah (2005) (på engelska). Sharks of the World. Princeton, USA: Princeton University Press. Sid. 87-88. ISBN 978-0-691-12071-3 
  4. ^ Mark McGrouther (2010-04-29). ”Brier shark, Deania calcea Lowe, 1839” (på engelska). Australian Museum. http://australianmuseum.net.au/Brier-Shark-Deania-calcea/. Läst 2010-09-15. 
  5. ^ [a b] Muus, Bent J; Nielsen, Jørgen G; Svedberg, Ulf (1999). Havsfisk och fiske i Nordvästeuropa. Stockholm: Prisma. Sid. 57. ISBN 91-518-3505-3 
  6. ^ Carpenter, Kent E. (2010-04-20). Deania calcea Lowe, 1839 Birdbeak dogfish” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/summary/speciessummary.php?id=670. Läst 2010-09-16.