Skogsödla

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Skogsödla
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Lacerta vivipara 2 hen (Marek Szczepanek).jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Kräldjur
Reptilia
Underklass Diapsider
Diapsida
Ordning Fjällbärande kräldjur
Squamata
Underordning Ödlor
Lacertilia
Familj Egentliga ödlor
Lacertidae
Släkte Zootoca
Art Skogsödla
Z. vivipara
Vetenskapligt namn
§ Zootoca vivipara
Auktor von Jacquin, 1787
Utbredning
Skogsödlans utbredningsområde
Skogsödlans utbredningsområde
Svenska skogsödlor
Svenska skogsödlor
Hitta fler artiklar om djur med

Skogsödlan (Zootoca vivipara, tidigare Lacerta vivipara) är en i större delen av utbredningsområdet ovovivipar (levandefödande) lacertid i familjen egentliga ödlor. Tillsammans med sandödlan indelades den tidigare i det stora släktet Lacerta, men har efter en revidering av systematiken som enda art förts in i det monotypiska släktet Zootoca.

Populationer i Alperna kallades tidigare Bergödla.[2]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Skogsödlan blir upp till 18 centimeter lång, varav själva kroppen utgör 3,9 till 6 cm för hanar, 4 till 7,4 cm för honor. Den har tre små plåtar mellan näsborren och ögat. Ryggsidan är brunaktig, ofta med flera mörkare längsgående band och vitaktiga band eller prickar på vardera sidan. Hannen har en gul mage med svarta fläckar och en vit, blåaktig eller rödaktig strupe, medan honan är beige, gul eller blåaktig, med eller utan svarta fläckar, och med vitaktig strupe. En varietet montana med olivgrön rygg och blåvit undersida finns, liksom en mörk form, nigra, som är helt svart på ovansidan med något ljusare buk. I Norden är denna form mycket sällsynt, och förekommer nästan enbart i Danmark.[3] Skogsödlan saknar gomtänder.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer vanligtvis i mer skyddade landskap än sandödlan, och gärna i skog och andra miljöer med fuktigt mikroklimat och hög vegetation. Den är vanlig i större delen av Europa och Asien, från norra Spanien, norra Italien och Makedonien till Nordnorge, och från Irland i väst österut till ön SachalinRysslands östkust, Kina samt Hokkaido i Japan. I Skandinavien finns den nästan överallt, med undantag för några få ställen i den svenska och norska fjällvärlden.[3][1]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Arten blir i regel könsmogen vid omkring två års ålder. Parningen sker under våren, april till maj i större delen av utbredningsområdet (senare i norra delen[3]).[4] I större delen av utbredningsområdet föder den levande ungar, men i den södra delens lågländer är den ovipar (äggläggande). Levandefödande honor föder mellan 1 och 11 ungar, medan äggläggande lägger mellan 1 och 13 ägg.[1]

Som mest blir arten 9 år gammal.[3]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Skogsödlans byte utgörs av insekter och andra små leddjur som skinnbaggar (exempelvis cicador och bladlöss), fjärilslarver och -puppor samt spindlar.[4][3]

Predatorer[redigera | redigera wikitext]

De vanligaste predatorerna är ormar. Även igelkottar, näbbmöss, hundar och katter kan ta skogsödlor, speciellt unga individer.[4]

Vinterdvala[redigera | redigera wikitext]

Skogsödlan är mer anpassad för ett kyligt klimat än sandödlan, och går i de nordligare trakterna i vinterdvala under årets kallaste tid. Denna hibernation varierar givetvis med klimatet, men varar oftast mellan oktober till mars;[4] i norra Skandinavien kommer dock oftast inte de första ödlorna fram förrän i slutet på maj.[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Agasyan, A., Avci, A., Tuniyev, B., Crnobrnja Isailovic, J., Lymberakis, P., Andrén, Dan Cogalniceanu, C., Wilkinson, J., Ananjeva, N., Üzüm, N., Orlov, N., Podloucky, R., Tuniyev, S., Kaya, U., Böhme, W., Nettmann, H.K., Crnobrnja Isailovic, J., Joger, U., Cheylan, M., Pérez-Mellado, V., Borczyk, B., Sterijovski, B., Westerström, A. & Schmidt, B. 2009 Zootoca vivipara. Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 21 November 2010.
  2. ^ Carlquist, Gunnar, red (1939 (nyutgåva)). Svensk uppslagsbok. Bd 3. Malmö: Svensk uppslagsboks förlag AB. Sid. 746 
  3. ^ [a b c d e f] Fog, Kåre; Schmedes, Adam; Rosenørn de Lasson, Dorthe (2001) [1997] (på danska). Nordens padder og krybdyr. København: G.E.C. Gads Forlag. Sid. 282-289. ISBN 87-12-02982-3 
  4. ^ [a b c d] Chameka Day (2012). Zootoca vivipara Viviparous Lizard” (på engelska). Animal Diversity Web (University of Michigan). http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Zootoca_vivipara/. Läst 2013-04-13. 
Film som visar skogsödlans beteende i det vilda